Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÄDER lä4der, n.; best. -dret; pl. =.
1) avhårad o. gm garvning beredd djurhud; nästan bl. koll. o. ss. ämnesnamn. Logarvat, vitgarvat, sämskat, lackerat läder. Ryskt läder. Hård, seg som läder. Konstgjort läder. SkeppsgR 1546. Ett par gille Manne Skoor vtaf smorth Läd[er]. SthmTb. 31/12 1580. Aff elackt läder giörs slemma skoor. Grubb 751 (1665). Hirsch LbGarfv. 4 (1898). Konstgjort läder .. framställes genom limning och hoppressning av läderavfall m. m. VaruhbTulltaxa 1: 209 (1931). — jfr AVFALLS-, BLANK-, BOCK-, BUFFEL-, GYLLEN-, HÄST-, KALV-, KARDUANS-, KID-, KONST-, NATUR-, OVAN-, OX-, RYSS-, SMOR-, SUL-, SVIN-, VAX-LÄDER m. fl. — särsk.
a) om kläder av läder; förr äv. i uttr. slita läder, bära klädesplagg av läder. RA I. 2: 122 (1565: slite läder). Sina drängar lät han alla kläda i lär som tyska ryttare. Ekeblad Bref 1: 373 (1654; rättat efter hskr.).
b) bokb. om bokband, helt l. delvis av läder; i sht i uttr. (bunden) i läder. BoupptSthm 15/2 1659. På hyllan .. / Gustavianska skalder trängdes bland / Dalinska tidens folk i simpelt läder. Snoilsky 2: 107 (1881).
d) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr e); särsk. om skinnet på kroppen (av levande djur l. människa); utom i vissa uttr. bl. tillf. Jag (dvs. sparven) blir klädd med fjäder, / På mit fina läder. SvForns. 3: 112 (c. 1755). Ingen piska bet på gubbens tjenstekläder; / Och i tjensten bar ock grålle barkadt läder. Runeberg 5: 82 (1860). jfr MUN-LÄDER. särsk.
α) (vard.) i uttr. som beteckna att ngn blir slagen l. tuktad l. hårdt behandlad l. tillrättavisad l. ”får på huden”; numera (utom i γ’) nästan bl. i uttr. garva lädret på ngn, äv. (numera föga br.) ge l. smörja ngn på lädret. En ifrig man, som ej smekar länge förrän det smäller på lädret. Knöppel Blindeb. 36 (1746). Om icke jag skal smörja dig på lädret. Lenngren (SVS) 1: 330 (1780). Ge en på lädret. Dalin (1853). Garfva lädret på gn. Klint (1906). särsk.
α’) i vissa numera obr. uttr. Drabanter, stöter för honom i, / At han eij bruker munnen så frij, / Och specker honom sitt lädher! Hund E14 429 (1605). Jag lade på lädret på honom. Serenius (1741). Att jag gaf friskt på lädret. Leopold 2: 334 (1795, 1815).
β’) (†) komma ngn på lädret, gå ngn inpå livet, angripa ngn. CAEhrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 255.
γ’) sådant läder skall sådan smörja ha o. d., sådana människor skola behandlas på det sättet (så strängt o. d.). Till sådant läder vill sådan smörja. Rhodin Ordspr. 118 (1807). HLilljebjörn Hågk. 2: 61 (1867).
δ’) (†) det gäller om lädret l. det gäller liv och läder, det gäller ngns ”skinn” (o. liv). Cavallin Herdam. 2: 267 (i handl. fr. 1688). ÖB 58 (c. 1712).
β) (enst.) i uttr. ha läder i mun(nen), ha godt munläder, ha mål i munnen. Strindberg SvÖ 2: 223 (1883).
2) stycke l. föremål av läder, avsett för visst ändamål. — jfr ARM-, ARS-, BRAND-, HAND-, PEDAL-, PUMP-, SPORR-, STIG-LÄDER m. fl. — särsk.
a) om rakstrigel. Heidenstam Vallf. 115 (1888). Barberarn .. drar en rakknif på ett läder, i hvilket han biter. Strindberg Folkung. 107 (1899).
c) (†) om trumskinn o. d. Trumla Stendecker, pinnarna i vädret, / Rigtigt slå på lädret! Bellmann (BellmS) 4: 66 (1769).
d) idrott. om fotboll; nästan bl. i sg. best. Zettersten Tait 59 (1906). (Målvakten) får ej grepp på lädret, som går i nätet. VästerbK 1929, nr 167, s. 6.
-ARTAD, p. adj. Läderartade blad. Oldendorp 1: 155 (1786). Framvingarne (hos skalbaggarna äro) horn- eller läderartade. Thomson Insect. 1 (1862). —
-BAGGE. zool. om skalbaggarna Osmoderma eremita Lin. o. Procrustes coriaceus Lin. Rebau NatH 1: 586 (1879). 2NF 10: 588 (1908). —
-BAND.
2) bokb. om bokband; jfr skinn-band. Hela och halva läderband; jfr halv 1 y η o. hel, adj. 4 l δ. DA 1808, nr 101, s. 3. Thon o. Kirsch 118 (1856). —
-BANDAD, p. adj. (förr) om ringharnesk: där fogarna mellan de olika raderna av metallringar voro täckta med läderremsor. UB 6: 110 (1874). Rydberg Vap. 107 (1891). —
-BARS, m. l. f. [jfr häste-bars] (†) hästharnesk av läder. VaruhusR 1541. ArkliR 1560, avd. 1 (1572). —
-BIT. —
-BLOMMA, r. l. f.
-BOLL. överdragen med läder. —
-BRÖLLOP. [jfr guld-bröllop] (i vissa trakter) festlighet varmed treårsdagen av ett bröllop firas. AB 1892, nr 291 A, s. 3. —
-BYXOR, pl. (i sht förr) ArvskifteSthm 19/4 1650. Grön frack med gula läderbyxor. Atterbom Minn. 582 (1819). Hedin GmKhor. 283 (1892). —
-BÄLG.
1) till bälg I 3. NoraskogArk. 4: 167 (1656). Blästern .. drifves med et par små läderbälgor, genom trampning. Rinman 1: 262 (1788).
-BÄLTE. [fsv. lädherbälte] jfr bälte 1. NorrlS 1—6: 112 (1802). Vanligen uppträdde .. (brukspatronen) i en grön långrock med läderbälte kring lifvet. Roos Strejk. 35 (1892). —
-BÄNKDYNA~020. (förr) Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 142 (i handl. fr. 1554). SthmTb. 18/11 1577. —
-DYNA, r. l. f. jfr dyna, sbst.1 1. KKD 5: 75 (1710). Curt, sittande i sin runda .. skrufstol med svart läderdyna. Crusenstolpe Mor. 3: 312 (1841). —
-ETUI. Riksregalierna befunnos inneslutna i för dem inrättade läderetuin. RiksdRevStatsv. 1896, s. 213. —
-FABRIK. för framställning av läder o. lädervaror. PT 1758, nr 39, Bil. s. 2. En .. läderfabrik, där elektrisk garfningsmetod kommer till användning. AtlFinl. 24: 6 (1899). —
-FLASKA. (särsk. i fråga om utländska förh.) jfr flaska 1. Chronander Surge B 1 a (1647). SFS 1900, nr 107, s. 58. —
-FODER.
1) (numera knappast br.) läderfodral; jfr foder, sbst.2 1. Petreius Beskr. 4: 13 (1615). BoupptSthm 5/6 1689 (om hattfodral).
-FÄRG. gulbrun färg påminnande om läder. Möller 2: 238 (1785). Skrombergateglets läderfärg. TT 1893, Allm. nr 41, s. 1. —
-FÖRKLÄDE~020 l. ~200. Drängar, med läderförkläden ända upp under hakan. Almqvist Skälln. 68 (1838). —
-FÖRTYNGNING. (i fackspr.) förhöjning av vikten på läder gm tillsatta (billigare) fyllnadsämnen. 2UB 8: 559 (1900). —
-GALOSCH. (förr) Strindberg NRik. 177 (1882). Förr gick den, som hade råd, .. i lädergaloscher med klackjärn. Nyblom Minn. 1: 63 (1904). —
-GARVERI. (†) garveri.
-GEHÄNG. KlädkamRSthm 1658, s. 30. Huggare, som bäres i svart lädergehäng öfver axeln. Gynther Förf. 4: 379 (i handl. fr. 1832). —
-GJORD, r. l. f. jfr gjord, sbst. 1. Stigbygelremmen .. fastgöres vid en lädergjord. TIdr. 1882, s. 131. särsk. (†): lädergördel; jfr gjord, sbst. 1 a. 2Kon. 1: 8 (Bib. 1541). Kläder af håhr .. voro Propheternes vanlige drägt, med en lädergiord omkring länderne. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 8 (1753). —
-GJORDING l. -GJORDNING. (†) lädergördel, läderbälte. Iohannes hadhe .. en lädhergiording om sina länder. Mat. 3: 4 (NT 1526). Almqvist TreFr. 3: 149 (1843). —
-GÖRING l. -GÖRNING. bokb. påsättning av läder l. skinn på bokband. SvSlöjdFT 1908, s. 89. Ambrosiani NordMBokhandtv. 25 (1916). —
-HANDEL. handel med läder(varor); jfr handel, sbst.2 11 b; äv. om handelsbutik; jfr handel, sbst.2 11 b ε. Lind (1749). Läderhandeln omfattar handeln med sådana beredda djurhudar, hvilka icke användas till pälsverk. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 37 (1896). —
-HANDSKE. TullbSthm 27/9 1578. På vänstra handen drager man en tjock läderhandske, hvarpå man sätter (jaktfalken). Nilsson Fauna II. 1: 15 (1824). —
-HINNA, r. l. f. (numera knappast br.) anat. den serösa hinna som hos högre ryggradsdjur närmast omgiver amnion; chorion. Sönnerberg Loder 584 (1799). Lundell (1893). —
-HUD. [efter t. lederhaut] det under överhuden liggande lagret av huden hos människor o. ryggradsdjur, vilket innehåller nerver, blodkärl, muskler m. m. Sönnerberg Loder 291 (1799). Läderhuden — eller den mellersta huddelen — är den för garfvaren vigtigaste. TT 1887, s. 63. —
-HUVA. Ekblad 76 (1764). Ögonen (på jaktfalken, som skall tämjas) äro betäckta af .. läderhufvan. Nilsson Fauna II. 1: 15 (1824). Den käcke flygaren med läderhuva och nerver av järn. GHT 1934, nr 92, s. 3. —
-HYVEL. sadelmak. värktyg bestående av ett skarpt järn med tvenne handtag varmed läderremmar o. d. hyvlas jämna. ArbB 262 (1887). —
-HÅRD. hård som läder. Nilsson Fauna II. 2. 2: 28 (1834). Läderhårda palmblad. Hedin Bagdad 197 (1917). —
-HÄLLA, r. l. f. jfr hälla, sbst.2 4. SPF 1846, s. 163. (Snösockorna) fästades under foten med en läderhälla. HLilljebjörn Hågk. 1: 11 (1865). —
-HÖLSTER. jfr hölster, sbst.2 1. ArkliR 1561, avd. 2. Spanska revolvrar i läderhölster. Mörne ÄventV 178 (1929). —
-IMITATION. jfr imitation 2. Med Pegamoid framställas läderimitationer för möbel- och vagnsklädsel. KatalIndUtstSthm 1897, s. 133. —
-KANON~02. (förr) (lätt) kanon vars eldrör bl. a. var omlindat med flera varv av rep o. försett med ett hölje av hårdt läder. SP 1792, nr 59, s. 1 (om förh. 1627). Gustaf Adolf införde .. de .. så kallade ”läder”-kanonerna .. men utbytte dem .. redan 1631 mot .. fältstycken af jern. SvLittFT 1835, sp. 275. DN(B) 1941, nr 26, s. 12. —
-KLAPP. (i fackspr., numera knappast br.) läderklaff; jfr klapp, sbst.1 1 a. LMil. 4: 1577 (1717). Kiellberg KonstnHandtv. Hofsl. 9 (1753). —
-KLOT. [jfr eng. leather cloth] tyg av läderimitation. Lundell (1893). Stolar .. stoppade och klädda med läderkloth. TLev. 1904, nr 26, s. 1. —
-KLÄDD, p. adj. Frick o. Trolle 10 (1872). Den vackra, läderklädda kista, som (osv.). Fatab. 1924, s. 85. —
-KLÄNNING. (-klädning) (†) kostym av läder. KlädkamRSthm 1582 C, s. 77 b. ArvskifteSthm 15/9 1602. —
-KNIV. [jfr t. ledermesser] (i fackspr.) avsedd för styckning m. m. av läder. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 92. SvSkoT 1931, s. 351. —
-KORK. bot. slätt, tättslutande korklager på stammar, underjordiska växtdelar m. m., periderma. Areschoug LbBot. 59 (1863). Lundström Warming 42 (1882). —
-KRAFTIG. garv. = -full. Skinn från andra årstider (än sommaren) blifva ”fulla” och läderkraftiga. Hirsch LbGarfv. 14 (1898). —
-KRAGE.
b) tekn. om ringformig tätning l. packning av läder; jfr -manschett. JernkA 1848, s. 368. Tuneld Grufpump. 33 (1909). —
-KYLLER. (förr) 2Saml. 10: 10 (1637). Bröst- och ryggharnesken buros vanligen över läderkyller, vilka i Sverige alltid voro av älghud. Alm BlVap. 246 (1932). —
-LAKAN. [fsv. lädherlakan] (förr) jfr lakan 2. OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929). Förnämt folk förde under 1500-talet med sig egna bäddar bestående av ett 6 alnar långt läderlakan att lägga över sänghalmen och en skinnfäll till täcke. TurÅ 1930, s. 200. —
-LAPP, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. l. r.
1) läderbit; äv. om läderartad hudflik; jfr lapp, sbst.3 2, 3 b. Bureus Suml. 811 b (c. 1600; hskr.). Hoorn Jordg. 1: 157 (1697).
2) flädermus, med läderartade flygorgan. Långörade läderlappen, Plecotus (Vespertilio) auritus Lin. Balck Es. 148 (1603). Häng ett Hufwud aff en Lederlapp i Dufwohusen (så stanna duvorna kvar). Hildebrand MagNat. 171 (1650). NoK 62: 105 (1926).
Ssgr (till -lapp 2): läderlapps-blod. Hildebrand MagNat. 37 (1650). Man blev (enl. folktron klok) .. genom tre droppar läderlappsblod. FoF 1920, s. 75.
-lav. bot. laven Lichen vespertilio Light., med utbredd, mörkfärgad bål som liknar en läderlappsvinge. Liljeblad Fl. 335 (1792). Krok o. Almquist Fl. 2: 132 (1907).
-vinge. —
-LAV. bot. om vissa lavar med bladlik, läderartad bål. Liljeblad Fl. 335 (1792). VetAH 1795, s. 44. —
-LINA. (förr) Läder och Hampelijnor tiena bäst till mycket diupa grufwor sampt mallmkårgar, alldenstund dhe mycket lättare äre än järnkiädior och tunnor. BlBergshV 18: 54 (1687). Rinman JärnH 14 (1782). —
-LIV. (†) livstycke av läder. KlädkamRSthm 1650 Fransk, s. 229. Tvenne så kallade Läderlif, att .. nyttjas vid Missdådares bestraffningar. VMagEkonPolP 1812, § 64. —
-MANSCHETT. [jfr t. ledermanschette] särsk. tekn. = -krage 2 b. Kolfven (i brandsprutan) har rundt omkring en inskärning, hvari är insatt en lädermanschett. UB 2: 211 (1873). —
-MOSAIK. inläggning i mönster av olika färgade bitar av läder l. skinn; äv. konkret. Freja 1873, s. 6. Praktfulla bokbinderiarbeten i lädermosaik och plastik. SD 1893, nr 35, s. 3. —
-MYNT. (förr) Lagerbring 1Hist. 3: 586 (1776). De i Sverige .. funna lädermynten .. beskrifvas såsom runda eller fyrkantiga läderbitar med en metallnagel i midten eller i hvarje hörn. IllSvH 1: 98 (1876). NF (1886). —
-MÖSSA. Serenius E 4 a (1734). Så snart Falken är fångad, sättes en liten lädermössa öfver hufvudet på honom. Brummer 55 (1789). —
-MÖTE. (förr) Resan till det s. k. lädermötet, d. v. s. den färd en garvare gjorde för att på en eller flera platser, där han stämt möte med bönderna .. lämna ifrån sig färdigberett lönläder och i stället taga emot nya hudar till beredning. Fatab. 1940, s. 91. —
-PACKAD, p. adj. tekn. försedd med packning l. tätning av läder. En cylinder .. med läderpackad kolf. TT 1884, s. 161. —
-PAPP. [jfr t. lederpappe] (i fackspr.) benämning på olika slag av papp som påminner om läder; äv. om papp tillvärkad med tillsats av läderavfall. UB 6: 494 (1874). GHT 1898, nr 236 A, s. 3 (för skodon). 2UB 8: 164 (1900). —
-PAPPER. (i fackspr.) läderliknande papper; dels om läderimitation till värkad av pappersmassa med tillsats av läderavfall l. andra ämnen, dels om brunt, läderfärgat papper. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 103. 2NF 20: 1501 (1914).
-PLASTIK. drivning o. modellering av läder; äv. konkret. MeddSlöjdF 1884, s. 151. En .. i charmant läderplastik utförd inläggsperm. SD 1892, nr 327, s. 4. —
-PYTS. (i sht förr) jfr -ämbar. Widegren (1788). Man har af gammalt (för brandsläckning) begagnat läderpytsar. Ahlström Eldsl. 213 (1879). —
-PÄNNING. (förr) jfr -mynt; i sht i pl. Leder-Peningar medh Silfnaglar igenom. Bureus Suml. 76 (c. 1600). Tillvaron af dylika läderpenningar är .. tvifvelaktig. UpplFmT 6—15: 245 (1883). —
-SKIDA, r. l. f. ArkliR 1564, avd. 21. (Grindeknivarna) bäras i läderskida. Nilsson Fauna 1: 611 (1847). —
-SKÄRM. Om Vinteren hafva de Slädar målade, med Läder Skjärm och Säte bak till. Johansson Noraskog 1: 61 (i handl. fr. 1785). Mössor med läderskärmar. BoupptVäxjö 1859. —
-SKÖLDPADDA~020. sköldpaddsarten Dermochelys (Sphargis) coriacea Lin. Oldendorp 1: 91 (1786). Lädersköldpaddorna .. kallas så, emedan pansarets yttre beklädnad är läderartad. HeimdFolkskr. 72: 16 (1901). —
-SLANG, förr äv. -SLANGA. Triewald Eldmachin 37 (1734). Läderslangar för brandkårer. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 94. —
-SMÖRJA, r. l. f. VetAH 1741, s. 213. Lädersmörja, hvilken gör lädret mjukt, godt och ogenomträngligt för väta. AHB 4: 62 (1860). —
-SNÖRE. TT 1898, M. s. 26. Af lädersnören finnas såväl massiva, som af platt, hopvridet läder. LB 4: 67 (1903). —
-STRÄCKA, r. l. f. (†) skom. Läder-sträkka, (dvs.) Ett skomakare värktyg, hvarmed läder utsträckes. Schultze Ordb. 5098 (c. 1755). —
-STYCKE.
-STÖVLETT. (förr) ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Röda läder-stöfletter, sådana som Janitscharerne bära i Califen i Bagdad. Polyfem V. 15: 4 (1812). —
-SULA, förr äv. -SOLA, r. l. f. (Indierna) binda lädersolar under Fötterne. Sylvius Curtius 598 (1682). Damsko .. (med) Lädersula. KatalOscaria 1927, s. 54. —
-SÄCK. HH 1: 24 (1543). Cameler lastade med vatten i läder-säckar. Hasselquist Resa 85 (1750). Lädersäck, till förvaring af post. Döss o. Lannge (1908). särsk. bildl. i uttr. lås för lädersäck.
a) ss. uttr. för otillräckliga försiktighetsåtgärder (med tanke på att lås för en lädersäck icke medför ngn säkerhet, då säcken kan skäras upp med kniv o. d.). Låås för lädersäck, log en Tälgeknijff åth. Grubb 481 (1665). Blanche Bild. 4: 11 (1865). (Jag) insåg .., att .. (försvarsanordningarna) endast var lås för lädersäck mot en omtänksam general. Högberg JesuBr. 2: 207 (1915).
b) (numera föga br.) i uttr. sätta lås för lädersäck o. d., täppa till munnen på ngn, tysta ngn resp. själv hålla tyst, tiga. Man bör ha tand för tunga, .. (eller) sätta lås för lädersäck. Rhodin Ordspr. 94 (1807). Blanche FlStadsg. 77 (1847). —
-TAMP.
1) jfr -rem. InventVada 1649. Sadeljordar .. af godt Hampegarn slagne, försedde med Lädertampar och helsmidde söljor. PH 6: 4085 (1756).
-TJOCK. (enst., †) tjock som läder; bildl. Din största vishet har sit säte på din näsa, / På det hon synas må, för lädertiocka sin (dvs. sinnen). Nordenflycht QT 1745, s. 165. —
-TUTA, r. l. f. (†) om lapsk lädervagga. Lapparna i sina lädertuter vagga sina barn på ett träds gren. Linné Skr. 5: 74 (1732). —
-TYG. (†)
-TÅGARE, m. [jfr d. lædertover, -touger; av mnt. leddertauer, t. lederdauer, -tauer] (i fackspr., numera föga br.) garveriarbetare som efterbehandlar garvat läder (gm urtvättning, barkning o. d.). NAv. 28/8 1656, nr 1, ExtrSkrifw. s. 6. SthmKonsActa 5: 376 (1692). Förbundet 1913, nr 10, s. 5. —
-TÄRNING. sjöt. litet läderstycke varigenom en spik trädes, för att spikhuvudet icke skall skamfila det tågvirke som fasthålles av spiken. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Frick o. Trolle 212 (1872). —
-VAGGA, r. l. f. om lapsk barnvagga av läder (”komse”). Linné Skr. 5: 118 (1732). Lapparne 4: 9 (1914). —
-VARA, r. l. f. i sht i pl. Svedelius Statsk. 3: 20 (1869). Remtyg och andra lädervaror. ArbB 260 (1887). —
-VÄST. Corporalerne hade (på 1600-talet) Kyllrar och Läder-Västar, som räckte midt på benen. Sundstrand SödermReg. 4: 23 (1791). —
-ÄMBAR~20 l. ~02. (i sht förr) Skeppsinvent. 1544. Hwar och en huusägare bör hafwa .. all nödig .. brandreedskap, såsom stega, haka, eldyxa, läderembar, handsprutor och wattntunnor. FörarbSvLag 4: 374 (1694). —
-ÄPPLE. (†) om äpple med läderartat l. läderliknande skal. Broocman Hush. 4: 56 (1736). Eneroth Pom. 1: 114 (1864). —
LÄDRA, v., -ing. (numera föga br.) tekn. med avs. på kolv l. ventil i pump o. d.: bekläda med läder; förse med packning l. tätning av läder; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. En väl lädrad Kolf. Triewald Förel. 2: 165 (1736). Der pumpstocken .. ej är hög, .. kan ventilen göras af lädringen omkring kolfven. JernkA 1829, Bih. s. 122. Därs. 1883, s. 23.
Spalt L 1508 band 16, 1941