| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KREDITIV kred1iti4v l. kre1-, n. (G1R 20: 315 (1549) osv.) ((†) m. l. f. G1R 29: 259 (1559), OxBr. 11: 422 (1627)); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. = l. -er.
1) skriftlig fullmakt (legitimation) för en stats (l. ett statsöverhuvuds o. d.) sändebud till främmande stat (l. dess statsöverhuvud o. d.). Förse ngn med, utfärda ett kreditiv. Överlämna sitt kreditiv. G1R 20: 315 (1549). (Lybeckarna) Förskickade .. sitt senningebod .. till honom (dvs. G. I) medh creditijff och instruction som legater tilhörer. Svart G1 78 (1561). Schroderus Os. 1: 607 (1635). Danske Ministren Ghäler .. (hade) företräde hos Sultanen och öfverlämnade sit Creditiv. PT 1758, nr 34, s. 1. IllMilRevy 1898, s. 140. jfr REKREDITIV. — särsk. mer l. mindre bildl. PErici Musæus 1: 71 b (1582). Thet Helsosamma Creditijff och Paszbord, som är een Hiertans Bön. L. Paulinus Gothus Pest. 40 a (1623). Detta bref (dvs. ”socknebrevet”) var Socknegångarens Creditive. Ödmann Hågk. 65 (c. 1805; uppl. 1918).
2) bankv. o. handel. i fråga om vissa transaktioner varigm ngn tillförsäkras rätt att lyfta pänningmedel.
a) skriftlig handling varigm utställaren (vanl. en bank) bemyndigar mottagaren att hos tredje man (bankens korrespondent) lyfta pänningmedel till ett visst begränsat l. (särsk. i uttr. öppet kreditiv) obegränsat belopp; jfr ACKREDITIV, ANORDNING 3 b, ANVISNING 7 b, ASSIGNATION. Swedberg Schibb. 261 (1716). SvBrIt. 2: 64 (1803). Hernberg Rättsh. 254 (1922). — jfr CIRKULÄR-, POST-, RESE-, SPARKASSE-KREDITIV.
b) av bank o. d. mot viss säkerhet beviljad kredit innebärande rätt att (utan föregående insättning av valuta) draga checker på banken upp till ett visst belopp; kassakreditiv; äv. övergående i bet.: kreditivräkning, -konto. SPF 1852, s. 199. Aldén Medb. 4: 104 (1885). Kreditiv mot borgen. Hultman Banktekn. 110 (1909). (Innan ny säkerhet ställts, får) uttag från kreditivet ej ske. Därs. 111. — jfr BYGGNADS-, KASSA-KREDITIV.
3) (i fackspr.) benämning på vissa av riksdagen för oförutsedda utgifter beviljade anslag (urspr. i form av kreditiv, i bet. 2 b) som under vissa förhållanden stå till K. M:ts förfogande. Stora (förr äv. större), lilla (förr äv. mindre) kreditivet, benämning på de båda (urspr. olika stora) kreditiv som riksdagen i vanliga fall beviljar, det förra avsett att användas till försvar vid ”infallande” krig, det senare för försvarskrig, åtgärder vid missväxt, farsoter o. d. BtRStP 1812, s. 3005. (Sekreta utskotten hade i midten av 1700-talet för sed) att efter sig lemna så kallade kreditiver på banken, som regeringen vid förefallande händelser egde att lyfta. Geijer II. 5: 202 (1838). SvRiksd. II. 12: 166 (1934). — jfr KRIGS-KREDITIV.
-BESKED. besked som lämnas kreditivtagare rörande hans ränte- o. kapitalskuld till banken. Fliesberg Handel. 110 (1891). —
-BOK; pl. -böcker. bok vari räkning med kreditivinnehavare föres. —
-BREV.
2) bankv. = KREDITIV 2 a. Ett ansenligit Creditiv-Bref på en berömd Köpman i Paris. SedolärMercur. 3: nr 17, s. 2 (1731). Waldenström Österl. 15 (1895). —
-INNEHAVARE~00200. —
-KONTO. —
-KONTRAKT. kontrakt mellan bank o. dyl. o. kreditivtagare, innehållande bestämmelser angående kreditivet. 1NJA 1874, s. 9. Aldén Medb. 4: 104 (1885). —
-RÄKNING. av bank förd räkning med innehavare av kreditiv; äv. (mindre br.): kreditiv. På kreditivräkningar upptagne lån. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 177 (1853). Öppna kreditivräkning. SFS 1892, nr 59, s. 4. Därs. 1923, s. 509. —
-RÄTT, r. l. m. rätt att upptaga l. erhålla kreditivlån; äv. om den rätt som kontraktsenligt tillkommer innehavare av kreditiv. SvT 1852, nr 24, s. 2. BtRiksdP 1896, Saml. 1. I. 2: nr 22, s. 23. —
-RÖRELSE. De vigtigaste bankrörelserne i ett sådant land som Sverige utgöras af räntebärande depositions-rörelse och kreditiv-rörelse. Agardh BlSkr. 2: 151 (1853). —
(2 c) -SEDEL. (förr) benämning på de banksedlar som 1661—1667 utgåvos av ”Palmstruchska banken” i Stockholm, bankokreditsedel, bankosedel; förr äv. om andra likartade pänningsedlar; jfr KREDIT-SEDEL. RARP 9: 447 (1664). Deras Exc:r moste gifva ut creditifsedlar, hvarpå penningarne måste negotieras. 2RARP 6: 476 (1731). Creditivsedlarne voro egentligen depositions-attester, innehållande blott att innehafvaren hade i Stockholms Banco att fordra en viss summa. Skogman Bank 1: 10 (1845). Flodström SvFolk 220 (1918). —
-SKULD. kreditivinnehavares skuld till bank o. d. på grund av det beviljade kreditivet. BoupptVäxjö 1873. Hernberg Rättsh. 212 (1922). —
-TID. tid under vilken de med kreditivet förbundna förmånerna gälla. SPF 1859, s. 690. Hernberg Rättsh. 213 (1922).
Spalt K 2695 band 15, 1937