Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTUBERNAL kon1tɯberna4l l. -tu-, l. 01—, l. -bär- l. -bær-, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
(i sht i mera lärt språk, numera föga br.) rumskamrat; stallbroder. Schroderus Dict. 96 (c. 1635). Warburg Snoilsky 195 (1905). Utsikten att få så kära vänner till kontubernaler gladde mig mycket. Lilljebjörn Skolm. 233 (1924).
Spalt K 2287 band 14, 1937