Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTUSERA kon1tɯse4ra l. -tu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. jfr KONTUSION.
Etymologi
[jfr t. kontusieren, eng. contuse; av p. pf.-stammen contus- (se KONTUSION) till lat. contundere (se KONTUNDERA)]
farm. sönderstöta (i mortel). Ahlberg FarmT 91 (1899).

 

Spalt K 2290 band 14, 1937

Webbansvarig