Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTRA- ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2261):
(1) -FINT. (†) fäkt. jfr FINT, sbst. 1. Porath Pal. 1: H 2 a (1693). Möller (1745, 1755; under contre-appel). —
(2) -FUGA. (kontra- 1802—1904. kontre- 1857—1868) [jfr t. konterfuge, fr. contrefugue] (mindre br.) mus. dubbelfuga. Envallsson 60 (1802). Ekbohrn 1: 144 (1868; äv. i den postuma uppl. 1904). —
(1) -FÄKTNING. (numera föga br.) fäkt. fäktning med motståndare (i motsats till fäktning på led utan motståndare); ”fri fäktning”; jfr FÄKTNING 2. Ling 3: 683 (1820). Balck Idr. 3: 373 (1888). —
(1) -GRUNDTÅG. sjöt. tåg (kätting l. kabel o. d.) som vid kölhalning av ett fartyg går i motsatt riktning mot grundtåg; jfr GRUND-TÅG 1. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 188 (1796). Hägg Segel 39 (1935).
Spalt K 2264 band 14, 1937