| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATEKES kat1eɟe4s (rimmande med gräs, fjäs m. fl. Manderström Rimlex. 354 (1779)), vard. äv. KATKES kaɟe4s (jfr uttalet cattjes Weste (1807; betecknat ss. ”fam.”), kattjes Moberg Gr. 100 (1815; betecknat ss. vard.), katjés Dalin (1852; med beteckningen: i allmänhet)), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet användes i äldre tid äv. i gr.-lat. form o. med gr.-lat. böjning. RA I. 3: 66 (1593: Catechesis, nom.). Kempe Proberugn Dedik. A 4 a (1664: af Catechesin). Landsm. XVII. 3: 36 (1672: uthi Catechesi).
1) kort sammanfattning av den kristna lärans grundsanningar; vanl. om för folkundervisningen avsedd, kort (vanl. i form av frågor o. svar avfattad) lärobok i kristendomens huvudstycken; särsk. (i fråga om förh. efter reformationens genomförande) om Luthers (första gången år 1529 utgivna) mindre lärobok (lilla katekesen) resp. om samma lärobok med senare gjorda förklaringar (stora katekesen); jfr KATEKISMUS. Kunna katekesen l. sin katekes utantill, som ett vatten (i sht förr). Läsa, vard. äv. plugga katekes(en) (i sht förr). Förhöra (ngn) i l. på katekesen (i sht förr). Katekesens huvudstycken. RP 8: 271 (1640). Lutheri chatiches. HH 24: 10 (1699). The i Våre Församlingar brukelige Cathecheser. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. A 3 b. Catekesen (dvs. Lindbloms katekes) låg i ståndet till granskning. HH XXV. 2: 81 (1809). Äfven en katekes utgafs (av ärkedjäknen i Upsala Christophorus Andreæ) 1457. Wahlfisk KatUnd. 3 (1889). Katekesen inpluggades med stränghet såsom en utanläxa. De Geer Minn. 1: 11 (1892). Den nya (tjeckoslovakiska) kyrkans bekännelse är sammanfattad i en 1922 uppsatt katekes. 2NF 38: 887 (1926). — jfr BIBEL-, LILL-, LÅNG-, STOR-KATEKES. — särsk. (vard.) övergående i bet.: katekesläsning, katekeslektion. I morgon ha vi katekes och biblisk historia. Östergren (1929).
2) i utvidgad o. bildl. anv.: kort sammanfattning av ngts elementer; i sht om i frågor o. svar uppställd elementär lärobok; äv. om kompendium som följes slentrianmässigt vid förhör av en lärare (äv. om själva lärostoffet i en dylik ”katekes”); äv. allmännare: lära (som gör anspråk på auktoritet bland sina anhängare, i sht ett politiskt parti o. d.); äv. övergående i bet.: (osjälvständigt tillägnad) inlärd läxa o. d. Thorild Gransk. 1784, 1: 24. Katekes för Lefnads-vett och Lefnads-klokhet. Kollin Witting (1806; boktitel). Den politiska kat’chesen / Känner någorlunda en och hvar. Sander Dikt. 94 (1870). Musikens katekes. Lindgren Lobe (1877; boktitel). Hr Waldenströms yttrande angående universitetsstudierna, ”fusket” och ”katekeserna”. AB 1894, nr 97 A, s. 2. Hennes moral gör intryck af katekes, af inlärd läxa. Schück Shaksp. 2: 285 (1916). I den fascistiska katekesen heter det, att (osv.). NordT 1931, s. 387. — jfr MASMÄSTARE-, SKATTE-, SUNDHETS-, UMGÄNGES-, ÅKERBRUKS-KATEKES m. fl.
(1, 2) -FORM. form av katekes (form av frågor o. svar); särsk. i uttr. i katekesform. Hammarsköld SvVitt. 2: 69 (1819). Verd. 1884, s. 102. (Confessio orthodoxa, antagen 1721) är avfattad i katekesform. 3NF 5: 23 (1926). —
-FORMAT. i sht bibliot. o. boktr. (bok- l. handskrifts)-format av den form (långsmal kvarto) vari katekeser brukat tryckas; äv.: smal folio. SFS 1903, nr 56, s. 25. —
-FRÅGA, r. l. f.
1) fråga på (stycke ur) katekesen; äv. (numera föga br.) i överförd anv., dels: elementär fråga, lätt (besvarad) fråga, dels: fråga som bl. gäller minneskunskap. JournSvL 1811, s. 423 (om lätt fråga). Det allmänna språkbruk, som ställer ”katekesfrågor” och ”förståndsfrågor” såsom hvarandras motsatser. PedT 1900, s. 112. Johansson SmedBrukspatr. 37 (1933).
2) fråga (se FRÅGA, sbst. 3) rörande katekesen l. katekesläsningen. Hagström Herdam. 3: 248 (1899). ”Katekesfrågan” har i våra dagar blifvit hart när lika brännande som arbetarefrågan, kulturfrågan (m. fl.). PedT 1902, s. 1. —
-FÖRHÖR. förhör i katekesen; särsk. (i sht förr) om dylikt offentligt förhör (med vuxna) vid biskopsvisitation, skriftermål, gudstjänst, husförhör o. d. Lind 1: 497 (1749). Vid cateches-förhöret (vid visitationen) fanns någorlunda kundskap och grund. Rhyzelius Ant. 134 (c. 1750). Skriftermålens katekesförhör. KyrkohÅ 1919, s. 109. —
-FÖRKLARING.
1) (i kyrkligt spr.) muntlig utläggning av katekesen; katekespredikan. Broocman TyUnd. 1: 55 (1807). 3NF 11: 530 (1929).
2) (lärobok som innehåller en) skriftlig utläggning av Luthers lilla katekes; jfr -UTLÄGGNING, -UTVECKLING. NDA 1861, nr 152, s. 4. Lundström LPGothus 3: 53 (1898). Lagerstedt SvUppfH 29 (1903). —
-LÄXA, r. l. f. (i sht förr) läxa i katekesen; äv. bildl.: ngt som själlöst rabblas, ”inlärd läxa”. Kunna ngt som en katekesläxa. CGLeopold (1806) i 2Saml. 9: 58. (I ett skolrum) läses katekeslexor öfverljudt. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXV (1875; i fråga om förh. på 1600-talet). Personerna (i Judas Redivivus) stå ej .. och läsa upp några katekeslexor, utan de diskutera och handla såsom människor af kött och blod. Schück SvLitH 1: 603 (1890). —
(1, 2) -MÄSSIG. (med nedsättande bet.) som allt för mycket sluter sig till l. erinrar om katekesen l. katekesläsning o. d.; slentrianmässig, osjälvständig, själlös. Phosph. 1810, s. 306. En katekesmässigt inlärd tradition. Hedin Ludv14Tid. 11 (1895). Examinationen (med prästkandidaten förefaller under 1700-talet) väl monotont katekesmässig. KyrkohÅ 1917, s. 254. —
-PREDIKAN. (i sht förr) predikan över (ngt stycke ur) katekesen; katekesförklaring (se d. o. 1). Lindfors (1815). Lundström LPGothus 1—2: 190 (1893). 3NF (1929). —
-PREDIKNING. (i sht förr) = -PREDIKAN; vanl. i pl., ersättande den felande pl. av -PREDIKAN. Fehr Und. 35 (1894; i pl.). KyrkohÅ 1919, s. 5 (i pl.). —
-PSALM. om budorden l. trosbekännelsen i versifierad form. Liedgren SvPsalm 221 (1926). SvKyrkH 5: 34 (1935). —
-STYCKE. fråga med tillhörande svar (o. bibelspråk) i katekesen. WoJ (1891). Högberg Fåg. 140 (1912). —
-TRYCK. särsk. konkret, om viss tryckt upplaga av katekesen. Det Balhornska katekestrycket från år 1586. KyrkohÅ 1909, s. 43. —
-UTLÄGGNING~020. särsk. = -FÖRKLARING 2. Lindbloms katekesutläggning. särsk. oeg., med anslutning till KATEKES 2. Thorild Gransk. 1784, 1: 64. —
1) [jfr motsv. anv. av t. katechisieren] förhöra, utfråga (ngn), göra (ngn) ogrannlaga frågor; jfr KATEKISERA 2 b. Runeberg ESkr. 2: 154 (1834).
Spalt K 798 band 13, 1935