| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KASSIA kas4ia, r. l. f.; förr äv. KEZIA, f.; best. -an; pl. -or.
1) (i fackspr.) benämning på den välluktande barken av vissa växter; numera särsk. om bark av det i Kina inhemska samt därstädes o. i Ostindien odlade trädet Cinnamomum Cassia Bl.: kinesisk kanel, indisk kanel, vanlig kanel; äv. dels om bark av andra kanelträd (särsk. Cinnamomum Burmanni Bl. l. C. Tamala Nees l. mindervärdiga varieteter av det äkta kanelträdet), dels om den (vid garvning använda) kanelliknande barken av olika arter av det i tropiska o. subtropiska länder inhemska växtsläktet Cassia Lin. Tagh tigh alrabesta specerij, .. Myrrham .. och Caneel .. och Casia. 2Mos. 30: 24 (Bib. 1541). Kassia .. en kryddaktig bark, liknande kanelen, af kassiaträdet i Egypten och Indien. Andersson (1845). Singapore (samlar) i sina magasiner hela verldens produkter .. (såsom) kamfer, kassia, drakblod. Trolle Duvall 2: 117 (1875). BonnierKL 6: 501 (1925). — jfr KANEL-KASSIA.
2) bot. benämning på olika växter med välluktande (kanelliknande) bark; jfr 1.
a) trädet Cinnamomum Cassia Bl. (Persea Cassia Spr.) Möller (1790). Adlerbeth Buc. 15 (1807). Petersson Tib. 11 (1860). Fries Ordb. (c. 1870). Schulthess (1885).
b) växt av släktet Cassia Lin.; särsk. om arten (trädet) Cassia fistula Lin. Cassia, Cassia fistula, gifver så väl af frön och det däromkring liggande ämnet, som af de stötta skidorna, et sursött ämne, hvilket laxerar, svalkar, drifver urin och utspäder vätskorna. Linderholm 1: 332 (1802). Dalin (1852).
3) (i fackspr.; i sht farm. o. handel.) benämning på den förr officinella frukten av växten Cassia fistula Lin., vilken i en cylindrisk o. mörkbrun hylsa innehåller 25—100 frön, omgivna av en mjuk, sockerhaltig, brun massa som har lösande värkan; äv. om denna massa. Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613). Oldendorp 1: 175 (1786). På god cassia bör märgen vara frisk och får icke skramla då man skakar hylsorna. Åstrand (1855). — Anm. Fruktens officinella lat. namn Cassia fistula har i folkligt språk förvrängts till kassla fissla, tissla tassla o. tissel tassel. I äldre källor möta äv. formerna Casia visula o. Cassie fistell. TullbSthm 28/7 1576 (: Casia Visula). Därs. 18/7 1581 (: Cassie fistell). jfr Ekenberg (o. Landin) 183 (1889), 2NF 4: 1262 (1905).
(1, 2) -BARK. bark av trädet Cinnamomum Cassia Bl. (l. av andra arter av släktet Cinnamomum Burm.); äv. om bark av olika arter av släktet Cassia Lin. Holmberg 1: 304 (1795). Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 262. 3NF 11: 252 (1929). —
(1, 2 a) -KANEL. särsk.: kinesisk kanel, vanlig kanel. Almström Handelsv. 273 (1845). 3NF 11: 252 (1929). —
(1) -OLJA, r. l. f. vid parfym- o. tvåltillvärkning o. d. använd flyktig olja, framställd ur barken av trädet Cinnamomum Cassia Bl. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 205. BonnierKL 6: 502 (1925). —
(jfr 3) -RÖR. (kassia- 1797 osv. kassien- 1698—1739) [jfr t. kassienrohr] kassiabalja; förr äv. ss. ämnesnamn, om den i en kassiabalja inneslutna sockerhaltiga, bruna massan (”märgen”). (Lat.) Cassia fistula (sv.) Caszienröör. ApotT 1698, s. 12. Nemnich Waarenlex. 87 (1797). Blom Med. 25 (1801). Lindgren Läkem. (1902). —
(1, 2) -TRÄD, förr äv. -TRÄ. (kassia- 1795 osv. kassie- 1578—1589. kassien- 1659. -trä 1578—1659. -träd 1795 osv.)
1) trädet Cinnamomum Cassia Bl.; äv. om träd av andra arter av släktet Cinnamomum Bl. Berchelt PestOrs. D 8 b (1589). AHB 54: 9 (1871).
2) träd av släktet Cassia Lin.; särsk.: trädet Cassia fistula Lin. Franckenius Spec. E 1 b (1659); möjl. till 3. (Sv.) Cassiaträd, (fr.) Cassier, canéficier. Weste (1807). Fries Ordb. (c. 1870).
B (†): (1, 2 a) KASSIE-LAGER, r. l. m. (kasie-) trädet Cinnamomum Cassia Bl. (Persea Cassia Spr.). Fries Ordb. 54 (c. 1870). Schulthess (1885). —
-TRÄ(D), se A.
C [efter t. kassien-] (†): (3) KASSIEN-MOS. om den sockerhaltiga, bruna massan i en kassiabalja. Nemnich Waarenlex. 720 (1801). —
-RÖR, -TRÄ(D), se A.
Spalt K 694 band 13, 1935