| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KANSLI kansli4 (cancelli´(uttalas vanl. kansli, någon gång kanseli) Weste), i bet. 1 n., i bet. 2 o. 3 r.; best. -et l. -t, ss. r. -en l. -n; pl. (i bet. 1) -er (RO 1810, § 24, osv.), ngn gg = (SDS 1935, nr 37, s. 10 (: kanslien, pl. best.)); förr äv. (i bet. 1 a) KANSELARI l. KANSELERI, n.; best. -et l. -t.
1) (expeditions)avdelning l. ämbetsvärk som handhar mottagande, utfärdande o. utlämnande av en överhetspersons l. ett ämbetsvärks l. en myndighets osv. skrivelser o. handlägger därmed sammanhängande uppgifter, i sht förr äv. omfattande arkivavdelning; dels om den lokal (rum, byggnad) där detta arbete utföres, dels om den därför avsedda personalen; särsk.
a) hist. urspr. om den lokal där skrivelser till statsöverhuvudet mottogos o. från honom utgående handlingar expedierades resp. om den (vanl. under ledning av en kansler stående) personal som utförde detta arbete; sedan början av 1600-talet i Sv. utvecklat till ett allt fastare organiserat ämbetsvärk med uppgift att mottaga o. till föredragning bereda inkomna skrivelser, författa kungliga skrivelser o. andra statshandlingar o. expediera fattade beslut samt att i övrigt fungera ss. den centrala statsförvaltningens organ; numera (i uttr. K. M:ts kansli l. konungens kansli l. enbart kansliet) sammanfattande benämning på statsdepartementen, justitiekanslersämbetet o. nedre justitierevisionen, utom i officiellt spr. vanl. enbart om statsdepartementen; äv. om motsv. l. liknande utländska institutioner. Examen till Kunglig Majestäts kansli, (förr) officiell benämning på den lägre juridiska examen som 1863 trädde i stället för den då avskaffade kameralexamen o. 1904 ersattes med kansliexamen. G1R 3: 216 (1526). Attu .. wille giffue tiig vdij någen Furstis Cancellej, på thet tw kant få then forfarenhett som ther tiil hörer. Därs. 11: 250 (1537). Kon:e M:tz cancelli. RA I. 1: 285 (1540). Michaia .. gick .. vp vthi Konungs hwset vthi Cancelerijt. Jer. 36: 12 (Bib. 1541; Luther: Cantzeley; Bib. 1917: sekreterarens kammare). Det fierde Collegium (för rikets styrelse) är Cantzeliet, öfwer hwilket Rijkzens Cantzeler förer directionen. RF 1634, § 12. Cantzlisten Estenberg vistades till slutet af år 1715 med kongl. cantzliet i Stralsund. HT 1916, s. 283 (1779). Att gå till Canzliet (dvs. ämbetsmannabanan) eller söka sig in vid Akademien. Geijer I. 1: XIV (1802). Kuylenstierna Statsmaskin. 51 (1926). Kungl. Maj:ts kanslis historia. Wollin (1934; boktitel). Konungens Kansli. PT 1935, nr 1, s. 2. — särsk.
α) (förr) i vissa uttr. utgörande benämning på olika avdelningar av det kungliga kansliet i ä. tid, t. ex. det svenska l. inländska resp. det tyska kansliet; riksens gamla kansli l. riksens kansli, den avdelning som hade hand om vården av arkivet; det dagliga kansliet, den avdelning som handlade de löpande ärendena. Den eena (av kansliråden skall) haffua Rijkzens gamble Cantzlij eller Archivum vnder händer, .. den andre idkeligen sij på det dagelige Cantzeliet, dee breeff der in och vthgå (m. m.). CivInstr. 307 (1626). Vnder Cantzeliet lyda alle Håf-Råd, Secreterare, Referendarii, Skrifware så i Rijksens Cantzelie som thet dagelige. RF 1634, § 12. Edén 1Centralr. 99 (1899; i fråga om förh. på G. I:s tid).
β) (†) bildl., i uttr. det himmelska kansli(et). (Att) iagh alltijdh i dhet himmelska Cancelli skall inleggia mine ödmiuke Supplicatzer (för biskopsfamiljens hälsa). CGersonius (c. 1685) hos Cavallin Herdam. 5: 341. Scherping Cober 2: 149 (1737).
b) om den avdelning inom domstol, ämbetsvärk, representativt statligt l. kommunalt organ, myndighet o. d. som huvudsakligen handlägger de formella uppgifterna, emottagande o. registrerande av handlingar, förberedande utredningsarbete, uppsättande o. expediering av skrivelser o. d.; äv om självständig huvudavdelning av ett ämbetsvärk vilken har likartade l. närstående uppgifter (särsk. ss. senare led i ssgr). Schroderus Os. 1: 658 (1635). För (dvs. före) migh war inte något ordendteligit Cantzlij, huarken utj Öster- eller Wästerbotn, huilcke näst för min tidh twänne Landzhöfdingedömen warit hafua. HSH 31: 306 (1668). Den under Riksdagar biträdande nödiga Betjeningen i Ståndens Cantzlier. RO 1810, § 24. Universitetets Cancelli. SFS 1852, nr 20, s. 51. Medicinalstyrelsen biträdes .. af ett kansli och ett räkenskapskontor. Därs. 1901, nr 85, s. 1. Domare å landet åligger att .. hvarje helgfri dag hålla domsagans kansli för rättssökande tillgängligt. BtRiksdP 1902, IV. 2: nr 2, s. 2. Den så kallade jordbruksutredningen .. sysselsätter .. ett stort kansli med utredningar. SvD(A) 1929, nr 337, s. 4. — jfr AKADEMI-, DOMAR(E)-, FORTIFIKATIONS-, FÄLT-, LANDS-, REGEMENTS-, RIDDARHUS-, RIKSDAGS-, RÅDHUS-, STADS-KANSLI m. fl. — särsk. (i Finl.) om pastorsexpedition l. rektorsexpedition. Tavaststjerna Inföd. 288 (1887). Ahrenberg Stockj. 215 (1892). jfr PASTORS-, REKTORS-KANSLI.
2) [jfr motsv. anv. i t.] boktr. benämning på viss frakturstil. UB 1: 554 (1873). Hellwig WbBuchGewerb. 285 (1926).
3) (vard., †) i sg. best., elliptiskt för KANSLI-EXAMEN 2. Vem skall nu så ädelt se på midda’, / När han ta’t Kansli’n? PÖdman (1864) i SnoilskyVänn. 1: 11.
-ARKIV. särsk. (†) ss. benämning på riksarkivet. Schück VittA 2: 255 (i handl. fr. 1692). jfr Schück i 3SAH 43: 199 (1932). —
-AVDELNING~020. dels om avdelning av ett kansli, dels om avdelning av ett ämbetsvärk o. d. vilken omfattar värkets kansli. Berndtson (1880). TjReglArm. 1889, s. 62. Kanslibyrån (i fångvårdsstyrelsen), till vilken höra kansliavdelningen, sociala avdelningen (osv.). SFS 1921, s. 2443. —
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift till ett kansli ss. lösen för utfärdade handlingar l. vid inlämnande av ansökningar o. d.; jfr -GEBYR. Lind (1749; under cantzley-gebühr). K. M. (har) .. förordnat: .. att registratorn (i förvaltningen för sjöärendena) icke vidare eger uppbära s. k. kansli-afgift, som för vissa ansökningar hittills lemnats. KrigVAT 1853, s. 228. Auerbach (1909). —
-BETJÄNING. konkret, om vid ett kansli anställd betjäning; förr allmännare, om personalen vid ett kansli. Loenbom Stenbock 2: 109 (1758; efter handl. fr. 1713). Räcker ej kanslibetjeningen till, så kan ju (konstitutions-)Utskottet .. reqvirera flere skrifvare. Liljecrona RiksdKul. 210 (1840). SFS 1893, nr 38, s. 4. —
-BETJÄNT; pl. -betjänte, ngn gg -betjänter. [jfr t. kanzleibedienter] (†) tjänsteman (särsk. av lägre grad) i ett kansli; vanl. i pl.; i sg. särsk. om vaktmästare o. d. HT 1895, s. 432 (1645). Secreterarne ock de under dem sorterande Cancellie-Betiänte. 2RARP 3: 287 (1723). (T.) Cantzley-Bote .. (sv.) canceli-betjent. Lind 1: 495 (1749). Lundell (1893). —
-BISP. (†) om biskop tillsatt efter förord av det kungliga kansliet utan prästerskapets hörande? Att de Cantzelij-Bisper motte afskaffues. RA II. 1: 67 (1611). —
-BITRÄDE~020. jfr BITRÄDE 5; numera särsk. ss. titel för kvinnlig befattningshavare av viss grad inom de centrala ämbetsvärken. BtRStP 1840—41, 8: nr 129. SFS 1921, s. 1225. SvPostv. 31 (1924). —
-BOK; pl. -böcker. om i bokform inbundna kanslihandlingar o. dyl. l. (numera i sht) om liggare o. d. i ett kansli. ”Jag har”, säger .. (Axel Oxenstierna i ett brev), ”hört omtalas det skeppsbrott, hvarigenom .. kansliböckerna .. förlorades.” Fryxell Ber. 8: 91 (cit. fr. 1635). Konsul äger åtnjuta ersättning för .. underhåll och komplettering af nödiga kansliinventarier och kansliböcker. SFS 1906, nr 78, s. 18. (†) bildl. Gvdz Cantzelij Book, then helgha Biblia. Phrygius HimLif. 154 (1615). —
-BOKBINDARE ~0200. (förr) i kanslikollegiet anställd bokbindare. Schück BibliogrAnt. 57 (i handl. fr. 1689). Henel 1729 127 (1730). —
-BOKHÅLLARE~0200. (förr) titel för viss (underordnad) kanslitjänsteman. HC12H 3: 142 (1713). Henel 1729 127 (1730). SvNorStatscal. 1823, s. 26. —
-BREV. (†) gm ett kansli utfärdad skrivelse; ofta motsatt: handbrev. CivInstr. 388 (1719). HSH 14: 271 (1737). Crusenstolpe CJ 2: 195 (1845). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-BUD. [jfr t. kanzleibote] (†) vid kansli (särsk. vid K. M:ts kansli) anställd person med uppgift att tjänstgöra ss. budbärare. Eder cantzlibodh, som 4 vekur hafver varit på vägen utur Sverige, råkade mig her. OxBr. 10: 200 (1617). —
-BYGGNAD. konkret; jfr -HUS. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 4 b, s. 19. SpecialbeskrKasernInf. 15 (1917). —
-BYRÅ~02 l. ~20. inom vissa ämbetsvärk: byrå (se d. o. 3) för handläggande av kansliärenden. SFS 1873, nr 80, s. 26. Göromålen å (civila) departementet (i arméförvaltningen) handläggas å två byråer: en kanslibyrå och en kameralbyrå. Därs. 1919, s. 2839.
-BÅT. (förr) (mindre) fartyg på vilket (en del av) det kungliga kansliet åtföljde konungen på dennes sjöfärder; jfr -PINK. SkeppsgR 1546. Edén 1Centralr. 218 (cit. fr. 1577). —
-CHEF. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 15, Bil. s. 115. RTKatal. 1929, 4: 505 (om chefen för stadskansliet i Sthm). —
-DEPUTERADE, p. adj. pl. i substantivisk anv. om de fyra riksdagsmän (två inom vardera kammaren) som enl. riksdagsordningen 1866 utses för att hava överinseende över den sv. riksdagens gemensamma kansli (o. jämte talmännen o. vice talmännen tillsätta dess tjänstemän). NF (1884). Hildebrand Statsförf. 638 (1896). —
-DIREKTION. (förr) var särskild av de direktioner som präste-, borgar- o. bondestånden tillsatte för att handhava ledningen av resp. stånds kansli. BorgP 1810, V. 2: 355. SvNorStatscal. 1816, s. 274. Borgarståndet (hade) redan under frihetstiden en s. k. kanslidirektion. En sådan tillsatte bondeståndet 1789 och prästeståndet 1792. Hildebrand Statsförf. 568 (1896). —
-DRÄNG. [jfr ä. t. kanzleiknecht] (†) vid ett kansli (särsk. vid det kungliga kansliet) anställd tjänare; jfr -VAKTMÄSTARE. Hallenberg Hist. 1: 271 (cit. fr. 1619). RARP 4: 77 (1647). FörarbSvLag 3: 171 (1714). BtVLand 3: 40 (c. 1788). —
-ED. (förr) av kanslitjänsteman avlagd ämbetsed. G1R 15: 642 (1543). JTBureus (1604) i 2Saml. 4: 32. —
-ENSPÄNNARE. (†) under det kungliga kansliet sorterande, åkande postbud (”enspännare”). CivInstr. 308 (1626). BoupptSthm 1689, s. 332 a. —
-EXAMEN.
2) (akademisk l. förr ngn gg inom kanslikollegiet avlagd) examen för vinnande av kompetens till inträde i tjänst i det kungliga kansliet (m. fl. ämbetsvärk); sedan 1904 officiell benämning på den lägsta juridiska examen som avlägges i Sv., tidigare benämnd ”examen till Kunglig Majestäts kansli”. Calonius Bref 326 (1797). KBr. 30/4 1799. De så kallade civila Embets-examina, nemligen Hof-Rätts-, Cantzli-, Bergs- eller Cameralexamen. BerRevElLärov. 1824, Bil. I, s. 8. SFS 1904, nr 16, s. 1. Förordningen af 9 mars 1750 om kansliexamen. Annerstedt UUH III. 2: 230 (1914). —
-EXPEDITION. expedition (se d. o. 3) för kansliärendens behandling; var särskild av det kungliga kansliets expeditioner. Henel 1729 125 (1730). De under Departements-Cheferna ställda Kansli-Expeditionerna. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 2. —
-FÖRHÖR.
1) (förr) inom kanslikollegiet anställd inträdesprövning med personer som sökte befattning ss. tjänstemän i kansliet. Kanslikollegiet .. underrättade kanslern .. 1777, att det föresatt sig att med all noggrannhet anställa det s. k. kansliförhöret. Annerstedt UUH III. 2: 233 (1914).
2) (förr) å landskansli hållet (polis)förhör med häktad l. för brott l. försummelse anklagad l. misstänkt person. Tengwall Tank. 41 (1799). SC 2: 78 (1821). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 17, s. 16.
3) inom ämbetsvärk o. d. hållet förhör med underordnad befattningshavare angående tjänsteförseelse som kan föranleda disciplinär bestraffning. ReglKTeat. 28/4 1899, s. 15. —
-FÖRVANT, m. [jfr t. kanzleiverwandter] (†) tjänsteman i det kungliga kansliet. RA I. 2: 11 (1561). (Sekreteraren hemförlovades) och förordnede han En Cantzelj förwant i sitt ställe. RARP 3: 135 (1640). Cancelli-Betjäningen, som bestod af flere Secreterare, hvilke ock kallades CancelliFörvandter. Hallenberg Hist. 1: 270 (1790; i fråga om förh. 1612). Heinrich (1828). —
-GEBYR. [efter t. kanzleigebühr] (†) kansliavgift. UrFinlH 703 (1713). HT 1918, s. 249 (1786). Rikets Ständer .. (ha) beslutit Canzli-gebührens .. förändring till Chartæ-Sigillatæ-afgift. SFS 1835, nr 10, s. 2. Schulthess (1885; angivet ss. förekommande ibland). —
-HANDLING. handling l. aktstycke som tillhör l. handlägges l. förvaras i ett kansli; vanl. i pl. GPersson (c. 1563) i HSH 3: 83. SFS 1893, nr 108, s. 17. —
-HUS. byggnad i vilken kanslilokaler äro inrymda; särsk. dels, i sg. best., om den byggnad i Sthm där flertalet av statsdepartementen äro inrymda, dels om den av ett kasernetablissemangs byggnader som inrymmer expeditionslokaler, officersmäss, kasernvakt m. m. PT 1758, nr 55, s. 4. Kongl. kanslihuset. Wollin KMKansli 2: 74 (cit. fr. 1849). RegISveaLifg. 1914, s. 104. —
-JUNKARE. [jfr ä. t. kanzleijunker] (förr) (titel för) ung adelsman med viss (underordnad) befattning (urspr. ss. volontär) i det kungliga kansliet. CivInstr. 328 (1661). PH 1: 21 (1719). Bungencrona inträdde 1764 i Kanslikollegium, vart 1769 ord. kanslijunkare. 3NF 4: 247 (1925). —
-KARL. (ngt vard.) särsk. i sådana uttr. som en god, dålig kanslikarl, om person som är så l. så lämpad för kansligöromål. Jag begynte at säga .. at han wäl kunde blifwa en god Cantzlikarl, när han finge öfningen. Hermelin BrBarck 55 (1703). särsk. (i Finl.) till 1 b slutet, om prästman: expeditionskarl. Af en klen opraktisk skolfux kunde ofta bli en god andans man och nästan alltid en duktig kanslikarl. Ahrenberg Männ. 2: 4 (1907). —
-KOLLEGIUM; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel ((†) -iumet CivInstr. 327 (1661)). Anm. I ä. tid användes ordet ofta med lat. böjning. RP 6: 151 (1636: uthi Cantzlij-Collegio). Geijer I. 2: 70 (1826: kansli-collegii, gen. sg.). benämning på det av rikets gm regeringsformen 1634 organiserade kollegier vilket intill 1801 stod i spetsen för det kungliga kansliet. CivInstr. 327 (1661). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 319 (1876). —
-LEDAMOT~002 l. ~200. i vissa styrelser inom den centrala förvaltningen: ledamot som förestår styrelsens kansliavdelning. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 34 (i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen). Därs. 1877, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 25 (i fångvårdsstyrelsen). —
-LOKAL, r. —
-MAN ~man2. [jfr t. kanzleimann] (numera bl. tillf.) kanslitjänsteman. CollMedP 1696, Räkensk. s. 8. Quennerstedt C12 1: 75 (1916). —
-ORDNING. [jfr t. kanzleiordnung] (förr) förordning varigm det kungliga kansliets organisation o. värksamhet reglerades. K. M:ts kancelli-ordning. Edén 1Centralr. 196 (cit. fr. c. 1565). CivInstr. 319 (1626). Flera kansliordningar utfärdades under 1600-, 1700- och 1800-talet, sist 1809. 3NF (1929). —
-PAPPER. [jfr t. kanzleipapier]
2) vitt skrivpapper av stort format av det slag som i ämbetsvärken användes för renskrift; motsatt: konceptpapper. TT 1876, s. 64. PrHb. 1: 145 (1884). Hellwig WbBuchGewerb. 285 (1926). —
-PERSON. [jfr t. kanzleiperson] (†) vid ett kansli anställd person; kanslitjänsteman. SthmTb. 8/2 1584. RP 6: 151 (1636). —
-PERSONAL. vid ett kansli anställd personal; särsk. om den lägre personalen. BtRStP 1840—41, 3: nr 6. —
-POST. (förr) vid ett kansli (särsk. vid det kungliga kansliet) anställd person med uppgift att tjänstgöra ss. vaktmästare l. budbärare o. d. Hallenberg Hist. 1: 271 (cit. fr. 1619). CivInstr. 308 (1626). Ugglas SamlKBr. 2: 228 (1775). PT 1910, nr 43 A, s. 1. —
-PRESIDENT. under åren 1680—1790 titel för kanslikollegiets chef o. 1801—1809 för chefen för K. M:ts kansli. 2RA 1: 327 (1723). Hofcal. 1802, s. 37. Rikets mäktigaste man under frihetstiden var icke konungen utan kanslipresidenten. Grimberg SvH 367 (1908).
-RUM. Wollin KMKansli 2: 4 (cit. fr. 1622). 2RA 1: 327 (1723). särsk. (i Finl.) till 1 b slutet: (rum användt ss.) pastorsexpedition. Aspelin Stenbäck 487 (1900). —
1) (förr) benämning på det kollegium, bestående av rikskanslern ss. president samt tvenne riksråd, åt vilket enligt kansliordningen 1626 ledningen av det kungliga kansliet anförtroddes. (Rikskanslern) skall .. wara Præsident vthi wårt CantzlijRådh. CivInstr. 307 (1626). RP 9: 439 (1642).
2) titel för vissa högre ämbetsmän i det kungliga kansliet; i fråga om förh. efter 1878 titel för ämbetsman inom flertalet av de sv. statsdepartementen med uppgift bl. a. att förbereda ärenden som tilldelats den under honom lydande byrån o. föredraga dem inför vederbörande statsråd; äv. ss. enbart titel utan motsv. ämbete (i denna bet. äv. i uttr. kansliråd i Kunglig Majestäts kansli). Effter dy att Cantzlären, detta alt icke ensammen kan .. vthståå, så haffue wij honom till hiälp förordnat Twenne Cantzlije-Rådh, hwilke skole Cantzlären adsistera. CivInstr. 307 (1626). Alla extraordinarie envoyér, som ej äro militaire betiente, kunde få titul och rang af cantzlieråd. 2RA 1: 352 (1723). Kansliråd (inom statsdepartement), där han tillika är byråchef, åligger: att (osv.). SFS 1917, s. 2166. jfr RIKS-KANSLIRÅD.
Avledn. (till -RÅD 2): kanslirådskap, sbst. (†) förhållandet att vara kansliråd, kanslirådsämbete. Calonius Bref 13 (1794). Porthan BrefCalonius 53 (1794). —
-RÄTT, r. l. m. (förr)
1) intill 1870 existerande särskild domstol inom K. M:ts kansli som ägde att avdöma tjänstefel begångna av till kansliet hörande ämbets- o. tjänstemän. CivInstr. 368 (1719). Kungl. Canzli-Rätten. SthmStCal. 1787, s. 22. Kanslikollegium fick 1661 egen jurisdiktion över sina tjänstemän genom en särskild kanslirätt. 3NF (1929).
2) rättegång i kanslirätt (i bet. 1). RARP 12: 52 (1675). Cantzliecollegium äger då (dvs. om någon hemlighet olovligt yppats) macht .. at anställa förhör och cantzlierätt. 2RA 1: 329 (1723). BEMalmström 1: 546 (c. 1860). —
-SAK. i pl.; jfr -ÄRENDE. Thänn Henning v. Caszell, thu (Johan) haffver hosz tich, .. ähr (icke) udi cantzelij saker så förfaren, som thätt sig borde. G1R 28: 387 (1558). Fryxell Ber. 11: 80 (1843). —
-SEKRETERARE. sekreterare i ett kansli, särsk. i det kungliga kansliet; sedan 1878 titel för vissa tjänstemän inom flertalet av statsdepartementen, närmast under kansliråd. Lind (1749; under cantzley-verwalter). BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 49. Inom statsdepartementen äro anställda statssekreterare, expeditionschefer, kansliråd, förste kanslisekreterare, andre kanslisekreterare (osv.). SFS 1917, s. 2165. —
-SKRIVARE. [jfr t. kanzleischreiber] innehavare av viss (underordnad) befattning i ett kansli, särsk. i det kungliga kansliet; numera särsk. ss. titel för vissa lägre (vanl. kvinnliga) befattningshavare vid ämbetsvärk. Wår Tyske Cancellijscriffwere Jachim van Boruiss. G1R 15: 179 (1543). Därs. 161. SFS 1925, s. 390. —
-SPRÅK. [jfr t. kanzleisprache] jfr -STIL 3. JERydqvist i 2VittAH 20: 123 (1849, 1852). Olaus Petri ansluter sig .. till det samtida kanslispråket med dess danska och tyska skrivvanor. NordT 1929, s. 545. —
-STAT(EN). sammanfattningen av den till ett kansli, särsk. K. M:ts kansli hörande personalen. RP 6: 131 (1636). Justitiæ- och Canzli-Staterne (vid flottan). SvStatskal. 1813, s. 131. Annerstedt Rudbeck Bref ccxxxxviii (1905). —
-STIL. [jfr t. kanzleistil]
1) (förr) den i kanslierna använda vanliga skönskriften. (Om) han kan wijsa sig wähl kunna .. Uthj Skrijfwande Ordinarie Stijhl, Cantzellie Stijhl, Fracturer eller Versalier. Munthe FortifH III. 2: 178 (i handl. fr. 1699). Piltz KOFörsl. 8 (1935).
2) boktr. benämning på ett slags frakturstil (jfr KANSLI 2). 2UB 10: 183 (1906). jfr: Formskäraren Hieronymus (antagligen Hölzel, som arbetade 1503—1523) förenklade den kejserliga kanslistilen och gaf honom den form, som kännetecknar vår tids fraktur. Hasselquist Boktr. 53 (1905).
3) i sht språkv. i kansliskrivelser o. d. användt framställningssätt; särsk. om den stela o. omständliga, i syntax o. ordval av tyskan o. latinet påvärkade o. av föråldrade o. från rättsspråket hämtade uttryck präglade stil som i sht förr var bruklig i skrivelser från kanslier (domstolar, ämbetsvärk osv.); kurialstil. Schroderus Os. 2: 634 (1635). Biurman Brefst. 112 (1729). Kansli-stilen brukar (formerna) nådigst, nådigste. Rydqvist SSL 2: 467 (1860). Vår sorgligt förtyskade kanslistil. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 519. Cederschiöld Skriftspr. 321 (1897). —
-STYRELSE. (förr) i sg. best., benämning på den styrelse, bestående av utrikesstatsministern ss. ordf. samt hovkanslern, statssekreterarna o. vissa kansliråd ss. ledamöter, vilken under åren 1809—1833 hade ledningen av K. M:ts kansli. OrdnCantzli 1809, § 1. SFS 1833, s. 459. —
-TAXA. taxa å avgifter för av det kungliga kansliet utfärdade handlingar, fullmakter o. d. RP 16: 241 (1655). Kongl. Maj:t finner billigt, at Cantzlietaxan af år 1720. ei bör sträcka sig til Fullmackter på sådane beställningar, som vederbörande tilförende efter Kongl. Fullmackter innehaft. PH 2: 1148 (1734). —
-TILLSÄTTARE~0200. om var särskild av de av vardera kammaren inom riksdagen utsedda personer som hava att tillsätta resp. kammares eget kansli. Upsala(A) 1922, nr 9, s. 1. —
-TJÄNST. —
-TJÄNSTGÖRING~020. —
-TORR. (vard.) om (skriftlig l. muntlig) framställning: torr som kanslistil. En prosa, som på samma gång var bombastisk och kanslitorr. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 162 (1917). SvD(A) 1932, nr 11, s. 4. —
-UNIFORM. uniform för ämbetsman i det kungliga kansliet. Stora, lilla kansliuniformen. WoJ (1891). 2NF 30: 1088, Bil. 2 (1920). —
-VAGN. (förr) vagn avsedd att användas vid förflyttning av avdelning av det kungliga kansliet? LMil. 4: 1227 (1700). —
-VÄG. i sg. best., om tjänstemannabanan inom det kungliga kansliet; i sht i sådana uttr. som gå kanslivägen. För Cantzlie-vägen .. har jag .. mycken böjelse. Tegnér (WB) 1: 250 (1798). De Geer Minn. 1: 81 (1892). —
-ÄMBETE. (†) kanslitjänst(göring). En part til sändebudh och vthi Cantzelij Embethe nyttighe. KalmStadg. 1587, s. 194 a. —
-ÄMNE. (†) aspirant till befattning i (särsk. K. M:ts) kansli. CivInstr. 385 (1719). Leopold (1812) i 2Saml. 10: 43. —
-ÄRENDE. ärende som (skall) behandlas i ett kansli. CivInstr. 327 (1661). BtRiksdP 1894, 6Hufvudtit. s. 46.
KANSLIST, se d. o.
Spalt K 387 band 13, 1935