Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÖPMAN ɟø3p~man2, äv. ɟöp3~, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män, stundom (starkt arkaiserande) -männer.
1) person som yrkesmässigt driver köpenskap, affärsman, handlande; äv. om handelsresande l. handelsagent; numera i sht om affärsman som driver köpenskap i ngt större skala; särsk. ss. officiell yrkesbeteckning. G1R 1: 6 (1521). Huar köpman är sin egin falkare. SvOrds. B 2 a (1604). Phœniciske Kiöpmänn hwilka stodo i handel med alt folck på Jorden. Ehrenadler Tel. 37 (1723). Nu vil handtvärkare kiöpman varda; säge tå up för Borgmästare och Råd handtvärk sitt, och tage bref å kiöpenskap. HB 3: 4 (Lag 1734). Med köpman förstås i denna lag (dvs. lag om köp och byte av lös egendom) enhvar, som .. är pliktig att föra handelsböcker. SFS 1905, nr 38, s. 2. RTKatal. 1938, 1: 339. — jfr LANDS-, RYSS-, STOR-, TRÄVARU-KÖPMAN m. fl.
2) (†) köpare, avnämare; äv. i uttr. köpman till l. åt ngt l. ngns köpman. G1R 14: 87 (1542). Om han wiste huadh Olof gulsmidz kiöpman heter, som han försålde sina Oxar till i Kiöpenhampn. VRP 17/1 1625. Rådet skall see till huru de få kiöpman till Nils Skräddares gård. Därs. 1652, s. 785. At skaffa een god kiöpman åth gården. BoupptSthm 21/10 1678. Rhyzelius Ant. 117 (c. 1750).
3) (†) yrkesmässig uppköpare; särsk. om stats- l. hovfunktionär med uppgift att bl. a. värkställa l. ansvara för vissa uppköp åt staten l. hovet; äv. i uttr. kronans köpman. SthmSkotteb. 3: 230 (1524). Kong[lig]e Mttz tilförordnede Köpman i Stockholm, Anders Larson. SthmTb. 13/2 1577. Anders Månsson Cronones kiöpman. KlädkamRSthm 1619 B, s. 38 a. Hallenberg Hist. 2: 535 (1790; i fråga om förh. c. 1612). — jfr SKINN-KÖPMAN.
-STÅND, se B. —
-VIS, se D.
B: KÖPMANNA-ANDA, r. l. f. (köpmanna- 1817 osv. köpmans- 1846 osv.) [jfr d. købmandsaand, t. kaufmannsgeist] jfr ANDE VIII 5 a. Lefrén Förel. 3: 250 (1817). —
-ARISTOKRATI, se D. —
-BANK, -BOK, -FARKOST, -FLOTTA, -FURSTE, -FÄRD, se D. —
-FÖRBUND. (köpmanna- 1915 osv. köpmans- 1888) jfr -FÖRENING. Rydberg KultFörel. 6: 444 (1888; i fråga om medeltida förh.). Uplands köpmannaförbund. UNT 1929, nr 10228, s. 1. —
-FÖRENING. (köpmanna- 1870 osv. köpmans- 1871) sammanslutning av köpmän (för tillvaratagande av gemensamma intressen); jfr HANDELS-FÖRENING 3. Nordström SthmFirmH 330 (i handl. fr. 1870). Stockholms Köpmannaförening. RTKatal. 1937, 4: 683. —
-GILLE, -GODS, -HAND, -HUS, -INTRESSE, -KONTOR, -KÅR, -MAGASIN, se D. —
-MÄSSIG. affärsmässig. Tamm AvlÄndAdj. 44 (1899). Denna nyktra och köpmannamässiga framställning. SvD(A) 1930, nr 11, s. 7. —
-NÄRING. (köpmanna- 1823—1910. köpmans- 1546—1581) (numera föga br.) köpmannens näringsfång, köpenskap, handel. G1R 18: 97 (1546). Malmgren Stadsb. 40 (1910). —
-REPUBLIK, -SED, -SKEPP, se D. —
-SKRÅ, n. (köpmanna- 1920 osv. köpmans- 1852 osv.) (utom tillf., i oeg. anv., bl. i fråga om ä. förh.) äv. oeg., om köpmanskåren. 2VittAH 20: 184 (1852). Jensen Carlé Spel. 74 (1920; om köpmanskår). —
-SLÄKT, r. l. f. släkt vars medlemmar i stor utsträckning varit l. äro köpmän. Topelius Fält. 2: 130 (1856). —
-SON, se D. —
-STÅND. (köpman- c. 1755. köpmanna- 1892 osv. köpmans- 1643 osv.) [jfr d. købmandsstand, t. kaufmannsstand] (i sht i fråga om ä. förh.) köpmännens stånd l. yrkesklass, handelsstånd. CivInstr. 459 (1643). Jfr D. —
-SÄLLSKAP~20 l. ~02. (köpmanna- 1915 osv. köpmans- 1745—1755) jfr -FÖRENING. Möller (1745; under banque). 2NF 22: 50 (1915). —
-VARA, -VIS, se D. —
-VÄLDE. (köpmanna- 1850. köpmans- 1812)
1) (mera tillf.) förhållande(t) att makten i ett samhälle o. d. innehaves av köpmän. PoetK 1812, 2: 13.
-VÄXEL. (köpmanna- 1898 osv. köpmans- 1771) [jfr ä. t. kaufmannswechsel] handel. av köpman utställd växel; affärsväxel. Zettersten AnmMynt 129 (1771). AB 1898, nr 62, s. 2. —
-YRKE, se D.
C (†): KÖPMANNE-BOD, -DRÄNG, se D. —
-FÖRSLA, f. (†) transport av handelsvaror; äv. konkret, om varorna. Stiernman Com. 2: 687 (1652; konkret). —
-GILLE, -GODS, -VARA, -VIS, se D.
D: KÖPMANS-ANDA, se B. —
-ARISTOKRATI. (köpmanna- 1926 osv. köpmans- 1843 osv.) aristokrati som utgöres av köpmän; aristokrati bland köpmän. Blanche En tr. upp 6 (1843). —
-BANK; pl. -er. (köpmanna- 1905. köpmans- 1878—1906) (mindre br.) handelsbank, affärsbank; numera företrädesvis i namn på bankbolag. Rosenberg Bankv. 12 (1878). Stockholms köpmannabank. SFS 1905, Bih. nr 18, s. 5. Klint (1906). —
-BETJÄNT, förr äv. -BETJÄNTE. (numera bl. i lagspråk) handelsbiträde, affärsbiträde. VRP 28/10 1735. SFS 1902, nr 71, s. 9. —
-BOD. (köpmanne- 1590—1618. köpmans- 1537 osv. köpmäns- 1671) [jfr d. købmandsbod] (numera bl. i skildring av ä. förh.) handelsbod, butik. G1R 11: 263 (1537). Santesson Nat. 250 (1880). —
-BOK; pl. -böcker. (köpmanna- 1769. köpmans- 1620—1852) [jfr d. købmandsbog] (†) handelsbok (se d. o. 2). VDAkt. 1724, nr 7 (1620). Dalin (1852). —
-BRUK. [jfr d. købmandsbrug, t. kaufmannsbrauch] (mindre br.) = -SED. Berch Hush. 288 (1747). NF 8: 1197 (1884). —
-BÖRS. [jfr d. købmandsbørs, ä. t. kaufmannsbörse] (†) jfr BÖRS, sbst.2 Humbla Landcr. 508 (1740). Lundin o. Strindberg GSthm 598 (1882). —
-CIS. [jfr mnt. kōpzise, t. kaufakzise] (†) skatt som åvilade handelsrörelse; jfr ACCIS 1. G1R 12: 190 (1539). Almquist CivLokalförv. 3: 155 (i handl. fr. 1540). —
-DALER. [jfr t. kaufmannsthaler] (förr) i handeln brukad myntenhet med ett visst värde i förh. till övriga myntsorter. OxBr. 12: 392 (1620). Därs. 409 (1624). —
-DIKT. (†) jfr DIKT, sbst.1 4, ävensom -TIDENDER. Thet är icke the rette, eller sanskyllige (underrättelserna), vtan köpmandz dickt. G1R 12: 176 (1539). —
-DRÄNG. (köpmanne- 1648. köpmans- 1523—1881. köpmäns- 1594) [jfr d. købmandsdreng] (†) dräng anställd hos en köpman l. i en affär; manligt affärsbiträde. G1R 1: 85 (1523). Topelius Vint. II. 1: 213 (1879, 1881; i fråga om förh. 1614). —
-FAMILJ. —
-FARKOST~20 l. ~02. (köpmanna- 1887. köpmans- 1617—1671) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. SvTr. V. 1: 263 (1617). Rydberg KultFörel. 5: 304 (1887). —
-FARTYG~20 l. ~02. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. Lind (1749; under kauffardey-schiff). 2NF (1911). —
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. (†) handelsflagga. 2RA 1: 341 (1723). Sparre Frisegl. 2: 267 (1832). —
-FLOTTA, r. l. f., förr äv. -FLOTTE. (köpmanna- 1909. köpmans- 1734 osv.) (i fråga om ä. förh.) (större) samling l. grupp av handelsfartyg som segla i sällskap; jfr HANDELS-FLOTTA 1. Serenius U 2 b (1734). SvH IX. 1: 149 (1909). —
-FOLK. [jfr d. købmandsfolk, t. kaufmannsvolk]
-FORA, r. l. f. (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) fora med handelsvaror. Heidenstam Folkung. 1: 324 (1905). —
-FURSTE. (köpmanna- 1912 osv. köpmans- 1851 osv.) (i sht i fråga om ä. förh.) om mäktig köpman; jfr HANDELS-FURSTE. Hagberg Shaksp. 12: 347 (1851). Rydberg KultFörel. 6: 445 (1888). —
-FÄRD. (köpmanna- 1814 osv. köpmans- 1834 osv.) (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) handelsfärd, handelsresa. Ling Gylfe 33 (1814). Bengtsson LegBabel 113 (1925). —
-FÖRBUND, -FÖRENING, se B. —
-GESÄLL. (köpmans- 1696 osv. köpmäns- 1687) [jfr t. kaufmannsgesell] (förr) gesäll i handelsyrket. OSPT 1687, nr 26, s. 4. —
-GILLE. (köpmanna- 1882 osv. köpmanne- 1672. köpmans- 1629 osv.) [jfr t. kaufmannsgilde] (förr) jfr GILLE 4. JMessenius (1629) i HB 1: 142. Fornv. 1912, s. 14. —
-GODS. (köpman- 1681. köpmanna- 1530—1888. köpmanne- 1614—1639. köpmans- 1524 osv.) [fsv. köpmansgotz (SthmTb. 1: 132 (1477)); jfr d. købmandsgods, mnt. kōpmansgūt, t. kaufmannsgut] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) handelsgods; i sht koll.: handelsvaror, handelsartiklar. OPetri Tb. 41 (1524; uppl. 1929). Laddningarne bestå uti Köpmans-gods, flere sorter Viner, .. Ättika, Caffe, Såcker (m. m.). GT 1788, nr 102, s. 1. SJ 1: 86 (1906). särsk. (†) övergående i bet.: fullgod handelsvara, salugill vara. Hwad hon ku[n]de bewisa jcke wara køpma[n]s godz (av den köpta strömmingen) nær køpet giord[es] th[e]r skal niels dragha skad[en] vthj. OPetri Tb. 271 (1529; uppl. 1929). KrigVAH 1841, s. 85 (i fråga om förh. 1640). —
-GOSSE. (†) anställd i handel (ss. lärpojke). PH 1: 727 (1727). Möller (1745, 1755; under courtaud). —
-GYLLENE, m. [jfr t. kaufmannsgulden] (förr) jfr -DALER, ävensom GYLLENE, sbst. (se GYLLEN, sbst.1). OPetri Tb. 289 (1529; uppl. 1929). G1R 24: 186 (1554). —
-HAND. (köpmanna- 1848—1852. köpmans- 1734—1873) särsk. (†) 1) i uttr. på l. från köpmanshand, hos l. till resp. från en köpman l. köpmännen. Serenius Lll 3 a (1734). Snällp. 1848, nr 8, s. 4. SvT 1852, nr 18, s. 3. 2) [jfr t. kaufmannshand] om handstil: affärsstil. Jungberg (1873). —
-HANDEL. [jfr d. købmandshandel, t. kaufmannshandel] (†) handel, köpenskap; i sht om mellanhandshandeln. G1R 12: 107 (1538). Burman Alm. 1728, s. 20. —
-HANDLING. särsk. (†)
1) = -HANDEL; i uttr. bruka köpmanshandling, driva handel. NorrlS 1: 317 (1905; efter handl. fr. 1544).
-HUS. (köpmanna- 1904. köpmans- 1649 osv.) [jfr d. købmandshus, t. kaufmannshaus] (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) en köpmans hus; hus l. gård inrättat (inrättad) för handel; äv.: handelshus (se d. o. 2). RP 13: 187 (1649). Stora köpmanshus med Europeisk kredit upstodo i Stockholm och Götheborg. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 163 (1852). Ett köpmanshus i skärgården. Carlén (1860; boktitel). De hanseatiska köpmans-husen med sina smala, trappformiga gafvelspetsar (i Visby). Bergman Visby 10 (1885). —
1) (†) jfr INTRESSE 1. (Alla lån böra omsättas så) att åtminstone en proCent må vinnas .. en besparing .. hvaremot helt säkert utlänska Köpmanna-Interesset .. kunde blifva stridande. AdP 1789, s. 784; möjl. till 2.
-KONTOR. (köpmanna- 1934. köpmans- 1758 osv.) (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) affärskontor; äv.: handelshus, handelsfirma. PT 1758, nr 89, s. 4. 2SvKulturb. 1—2: 304 (1934). —
-LOPP. (†) handelstrafik. Ähr och den Tulfrihet, och ded Köpmanslopped affskaffuadt .. som härtill warit haffue. AOxenstierna Bref 4: 201 (1645). —
-LÄGENHET. (†)
-LÄST. (†) mått för angivande av ett fartygs dräktighet (motsvarande två engelska ton); jfr KANAL-LÄST. GT 1788, nr 60, s. 4. SFS 1833, s. 59. —
-MAGASIN. (köpmanna- 1887. köpmans- 1778 osv.) (i fråga om ä. förh.) magasin hörande till en köpman l. en handelsfirma. Björnståhl Resa 3: 103 (1778). Rydberg KultFörel. 5: 415 (1887). —
-NÄRING, se B. —
-PÄNNINGAR, pl. (förr) skatt som åvilade handelsrörelse; i sht om skatt på handelsrörelse som drevs på den norrländska landsbygden. G1R 7: 393 (1531). NorrbHembSkr. 1: 103 (1928). —
-REPUBLIK. (köpmanna- 1881 osv. köpmans- 1864 osv.) (i fråga om ä. förh.) jfr -STAT. 2VittAH 26: 102 (1864, 1869; om Holland). —
-RÄKNING. [jfr t. kaufmannsrechnung]
3) (†) (av köpman o. d. utfärdad) räkning på handelsvaror o. d. En Book af Kiöpmans Rächning[ar]. BoupptSthm 1683, s. 224 b (1682); möjl. till 1. Fryxell Ber. 9: 69 (1841). —
-SED. (köpmanna- 1929 osv. köpmans- 1546 osv.) sed bland köpmän, affärssed, affärskutym. G1R 18: 49 (1546). SFS 1929, s. 196. —
-SJÄL. [jfr t. kaufmannsseele] (i sht i vitter stil) särsk.: (person med) starkt köpmansaktig natur. Lundegård LaMouche 165 (1891). —
-SKEPP. (köpman- 1561—1681. köpmanna- 1651—1840. köpmans- 1535 osv. köpmäns- 1558) [fsv. köpmanna skip, köpmanz skip; jfr d. købmandsskib, t. kaufmannsschiff] (numera bl. i fråga om ä. förh.) handelsskepp. G1R 10: 5 (1535). VFl. 1911, s. 30. —
-SKRÅ, se B. —
-SLÄDE. (köpman- 1636. köpmans- 1913 osv.) (i fråga om ä. förh.) särsk. om släde inrättad för transport av handelsvaror. ÅngermDomb. 28/11 1636, fol. 121. Grimberg SvFolk. 1: 501 (1913). —
-STAD. (köpman- 1671. köpmans- 1614 osv.) [jfr t. kaufmannsstadt] (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) stad (med livlig affärsrörelse), handelsstad; äv. om affärskvarter o. d. i stad. Petreius Beskr. 1: 26 (1614). TT 1895, Byggn. s. 62. —
-STAT. [jfr t. kaufmannsstaat] (i fråga om ä. förh.) stat vari handeln är den dominerande näringsgrenen. Fryxell Ber. 14: 193 (1846). —
-STIL. [jfr d. købmandsstil]
1) (mindre br.) i fråga om språket l. handstilen: affärsstil. Sahlstedt CritSaml. 343 (1759). Klint (1906).
-STÅND, sbst.1, se B. —
-SVEN. [jfr d. købmandssvend] (i fråga om ä. förh., arkaiserande) manligt handelsbiträde. Strindberg SvÖ 2: 340 (1883). Gripenberg Kallas Tis. 28 (1924). —
-SÄLLSKAP, se B. —
-TIDENDER, pl. (†) (icke officiella, mindre pålitliga) nyheter som härröra från resande handelsmän o. d. G1R 13: 273 (1541). E14R 1561, 1: 148 a. —
-TJÄNST. (numera bl. tillf.) i uttr. i köpmanstjänst, i tjänst hos en köpman l. i en affär o. d. RA II. 1: 473 (1614). —
-VARA, r. l. f. (köpmanna- 1727—1934. köpmanne- 1531—1723. köpmans- 1523 osv. köpmäns- 1561) [fsv. köpmanna vara, köpmanz vara; jfr d. købmandsvare] (i fråga om ä. förh.) handelsvara, handelsartikel. G1R 1: 83 (1523). Liin Wax Kökenfett och andra köpmandz warur. Därs. 8: 220 (1533). Heckscher SvEkonH 1: 550 (1936). särsk.
a) motsatt: av bondebefolkningen tillvärkad l. beredd o. (utan mellanhänder) saluförd vara. Så må ey heller någon å Landet för Kiöpmans-vahrur tilbyta sig Bondavarur. Abrahamsson 545 (1726). EkonS 2: 221 (1895).
b) (†) övergående i bet.: fullgod handelsvara, salugill vara. PrivBergzbr. 1649, 3: mom. 48. PH 5: 3620 (1754). —
-VIKT. [jfr t. kaufmannsgewicht] (i fråga om ä. förh.) = KRAM-VIKT. Stiernhielm Arch. F 1 b (1644). —
-VIS, sbst. o. adv. (köpman- 1749. köpmanna- 1931 osv. köpmanne- 1617. köpmans- 1558 osv.)
I. (numera bl. mera tillf.) sbst.; i uttr. på, förr äv. efter l. (ut)i köpmansvis. G1R 28: 222 (1558: i köpmansvijsz). Widekindi G2A 427 (i handl. fr. 1617: eftter Kiöpmannewijs; rättat efter hskr.). Lind (1749). Östergren (1931).
-VÄLDE, -VÄXEL, se B. —
E (†): KÖPMÄNS-BOD, -DRÄNG, -GESÄLL, se D. —
-SKEPP, -VARA, se D.
KÖPMANSKA, f. (skämts.) en köpmans hustru; äv.: handelsidkerska. Fånge 37 (c. 1710). Nycander Fiskartr. 50 (1911). —
KÖPMANSSKAP, se d. o.
Spalt K 3824 band 15, 1939