Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INITIAL in1itsia4l l. 01—, adj.
(i fackspr.) som tillhör l. har avseende på l. utgör början.
1) som lokalt befinner sig i början; i sht boktr. om bokstav: som är initial. Ett initialt B. KyrkohÅ 1912, s. 156. 2NF 24: 72 (1916).
2) begynnande, primär, ursprunglig. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 1. Den ursprungliga eller initiala topografien (ägde) karaktär af ett ”Mittelgebirgslandschaft”. Ymer 1918, s. 306. Svalg-näs-tumör med initiala symtom från huvudets nerver. SvD(A) 1931, nr 103, s. 6.
3) [bet. uppkommen gm anslutning till INITIAL, sbst. 1 slutet] (†) som är angiven med initialer. Han (dvs. en kritiker) har trodt sig som okänd eller Initial Pseudonymus icke behöfva skämmas för slikt. SvMerc. V. 2: 298 (1759).
-CELL. bot. cell som utgör första början till skott l. vävnad. BotN 1873, s. 54. Därs. 1881, s. 173. —
-EXPLOSION. tekn. explosion av initialsprängämne åstadkommen för framkallande av detonation av trögare explosivämne. 2NF 26: 830 (1917). —
-HASTIGHET~002 l. ~200. (i fackspr.) begynnelsehastighet, utgångshastighet; i sht i fråga om projektil. VetAH 1818, s. 182. PT 1901, nr 216, s. 2. —
-IMPULS. tekn. impuls till detonation av explosivämne, åstadkommen gm hög antändningstemperatur (tändsnöre, elektrisk gnista) l. gm häftig molekylär skakning (dallring) vid explosion (tändsats, tändhatt sprängkapsel). Kristoferson Spräng. 88 (1928). —
-MERIDIAN. geogr. meridian som tagits till utgångspunkt vid angivande av övriga meridianer; begynnelsemeridian, utgångsmeridian, nollmeridian. Initialmeridianens historia. Ymer 1886, s. 130 (rubrik). —
-SPRÄNGÄMNE~020. tekn. om sprängämnen som relativt lätt bringas att detonera med stor detonationshastighet o. under utveckling av stor energimängd o. som därför äro särskilt lämpade att framkalla detonation av trögare sprängämnen, ss. dynamit, trolyt o. d., primärsprängämne. 2NF 26: 830 (1917). Kristoferson Spräng. 147 (1928). —
-SPÄNNING. tekn. ursprunglig spänning (i metallfjäder, stötta o. d.), utgångsspänning. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 71 (1895). TT 1901, V. s. 78. —
-STADIUM. med. första stadiet av en sjukdom, stadium varmed en sjukdom börjar. DuodSanal. (1885). LbKir. 3: 136 (1922). —
-STYVHET~02 l. ~20. sjöt. hos fartyg: styvhet som gör sig gällande i sht vid de första graderna av krängning, begynnelsestyvhet. Balck Idr. 1: 6 (1886). Smith (1916). —
-TÄNDARE, r. l. m. tekn. (laddning av) ämne som kan giva initialimpuls; särsk. om initialtändsatser, detonatorer, sprängkapslar, tändhattar. Patent nr 36787 (1914). —
Spalt I 544 band 12, 1933