| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-HYVLA, -ing. tekn.
1) med hyvel åstadkomma (fördjupning l. försänkning o. d.) i (metall)yta. TT 1875, s. 204. Därs. 1876, s. 161. JernkA 1896, s. 303.
2) infoga (ngt) i för ändamålet inhyvlad försänkning (i föremål). Metallagret .. är inhyfladt uti sjelfva valsstolen. JernkA 1887, s. 271. —
-HÅLL. [jfr nt. inholt, t. inhalt] (†) vbalsbst. till -HÅLLA, v.2 8: vad en utsaga l. (del av) skrift innehåller, innehåll; jfr INNEHÅLL. RA I. 1: 226 (1538). Fosz 4 (1621; nt. orig.: Inholdt). Brenner Dikt. 1: 237 (1710, 1713).
1) metall. inlägga (smältstycke) i räckhärd för vällhetsning; äv.: hava (smältstycke) liggande i härd för upphettning till vällhets. Derefter inhålles nedra delen af stycket ånyo i elden. Åkerman Stångj. 15 (1839). JernkA 1863, s. 112.
2) med avs. på häst: gm att draga in tyglarna åstadkomma att (häst) går sakta(re) l. stannar, hålla in. (Pampashästarna) vilja stegra sig, om de inhållas för starkt. Gosselman SAmer. 190 (1842). Med hästarne väl inhållna (osv.). Weibull LundLundagMinn. 22 (1884).
3) i fråga om bearbetning av arbetsstycke gm vilken man avser en hopdragning av (en av) arbetsstyckets kanter.
a) sjöt. vid likning av segel: tvinga in en del slackduk mellan tirarna (skårorna mellan kardelerna) gm en knyck av garnet i motsatt riktning mot den åt vilken man likar, inlika. Frick o. Trolle 102 (1872).
b) skrädd. vid fastsyende av ett tygstycke vid ett annat: sy så att sömmen värkar sammandragande på (tygstycke), utan att rynkor l. veck uppstå, hålla in; motsatt: sträcka. Vid tråcklingen (av axelsömmarna) .. måste bakdelen .. inhållas. Sömnadsb. 456 (1915).
c) [jfr t. einziehen, fr. retreindre i motsv. anv.] (mindre br.) tekn. vid guld- l. silversmide: gm hamring förminska diametern på (ett bukigt kärl o. d.), göra trängre. Almroth Karmarsch 394 (1839).
4) (†) hålla (ngn l. ngt) inne l. kvar (ngnstädes), hålla (ngn) fången. Ther på reeste the tå til Nötheborg, at gifwa them löse, som dher inhåldne woro. Widekindi KrijgH 284 (1671). Verelius 105 (1681).
6) (†) i p. pf. ss. adj., om person: som håller inne med vad han vet, förbehållsam. Kalm Resa 1: 338 (1753).
7) (†) hålla tillbaka, hindra.
a) tr.: hålla tillbaka l. inhibera (ngt); förhindra (ngt); upphöra med (ngt). (Sv.) Inhålla ens resa, (lat.) Iter alicujus impedire. Schultze Ordb. 1791 (c. 1755). (Sv.) Inhålla flykten, (lat.) Sistere fugam. Därs. Paez inhöll genast det hugg han måttat. Gosselman Col. 1: 218 (1830).
b) intr.: avhålla sig, dröja; i sht i uttr. inhålla med ngt, (tillsvidare) avhålla sig från ngt, dröja med ngt, äv.: hålla inne med ngt. RP 2: 115 (1631). Några gemene personer .., hvilka elliest med oförskämt taall hade boortt inhålla. OxBr. 3: 470 (1633). Landtmarskalken .. begärte at thet motte inhållas med observationer til dess Ridderskapet och Adelen får inlefrera sine påminnelser. RARP 8: 50 (1660).
8) (†) med saksubj.: innehålla, innesluta; i sht om skrift o. d.: innehålla, meddela. Att honom motte vederfaras epter szom dommen och breffuitt inhulltt. BtFinlH 3: 190 (1546). En (visa) inhölt endast skämt, en på Moral var rik. Livin Kyrk. 71 (1781). —
-HÅVA, -ning.
1) taga in l. infånga medelst håv, håva in. Snart nog är första kräftan inhåfvad. TurÅ 1898, s. 362.
2) (ngt vard.) bildl. l. i överförd anv. Snart är en massa rebeller inhåfvad eller arresterad. Blanche Tafl. 276 (1845). SD(L) 1905, nr 100, s. 7. —
-HÄFTA, v., -ning. [jfr t. einheften]
1) (†) införa o. binda (varelse ngnstädes); (häkta o.) insätta (ngn i fängelse o. d.), fängsla; äv. bildl. Och wordo breeff .. försende, at alle the vthi gislan lågho, måtte warda inhäfftade. Schroderus Liv. 445 (1626). Widekindi G2A 265 (c. 1676; bildl.). Om .. okynnes fää sargar någon menniskia och ägaren det samma intet wårdar eller inhäfftar bööte derföre (osv.). FörarbSvLag 4: 426 (1696). Alle dem, som där (dvs. på ”spinn- o. rasphuset”) inhäftade äro. Stiernman Com. 5: 732 (1698). VRP 29/3 1731.
2) (†) insätta o. fästa (ngt i ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret om ställe där ngt är fäst i ngt. Linc. (1640; under infibulo). För ett Fönsters inhäfftande i ny boge. VGR 1727, s. 220. BotN 1856, s. 23 (: -häftning; konkret). Hedas omskapade gamla kyrka med sina i muren inhäftade runstenar. Ahnfelt Rääf 91 (i handl. fr. c. 1862).
3) (†) bildl. i uttr. vara (trångt) inhäftad, dels i fråga om läge: ligga inklämd, dels i fråga om ekonomiska förhållanden: vara i trångmål, ha svårigheter. Så vida som ingen skeer orätt, intercederade Her R. Cancelleren underdånigst för staden, efter den temmeligen är inheftadt. RP 11: 480 (1646). Så är och Nääshulta Prestegård så trångt inhäfftat förmedelst gårdar rundt omkringh på alla sijdor. VDAkt. 1708, nr 40.
4) i fråga om fästande av blad o. d. i bok o. d. l. hophäftande av blad o. d.
a) infästa (blad o. d. i bok l. pärm o. d.). PH 7: 4968 (1760). Handskriften .. är inhäftad i ett .. läderomslag. KKD 3: II (1907). Friesen (o. Grape) CodArg. 11 (1928).
b) (föga br.) hopfästa (blad o. d.) till häfte (bok), häfta; äv. i p. pf. ss. adj.; förr äv. i uttr. inhäfta (blad o. d.) (ut)i (ett) band l. i böcker o. d. RARP V. 2: 3 (1655). En hoop inhäfftat papper att lägga örter uti. Linné Skr. 5: 5 (1732). Exemplaren både af den förra och senare tabellen .. måge alle uti ett band kunna inhäftas såsom andre Cartor. Fennia XVI. 2: 96 (1748). Handskriften befanns utgöras af tvenne inhäftade böcker i helarksformat. KKD 4: II (1908). —
-HÄGNA, -ing. [fsv. inhäghna; jfr t. einhegen]
1) omgiva (område, mark o. d.) med stängsel o. d., hägna in; stundom utan direkt obj.: göra inhägnad; ngn gg med avs. på djur: stänga in (inom inhägnad); stundom mer l. mindre bildl. l. oeg.; ss. vbalsbst. -ing förr äv. konkret: inhägnat område. Att han .. på samme Skattegårdz vtmarcker haffwer vprödt och jnhägnedt en hästehaga. G1R 15: 413 (1543). VgFmT II. 2—3: 98 (1584: -hägningh, konkret). Den halta andunge, som jag fångat, tämt och inhägnat åt och som jag mycket fäst mig vid. PT 1907, nr 99 A, s. 3. Ena riktiga troll ä’ djuren (dvs. några älgar) att hålla inhägnade, ska’ jag tala om. Högberg Baggböl. 1: 32 (1911). särsk.
a) (†) i uttr. inhägna (mark) under (ngn), gm utflyttning av gärdesgårdarna lägga (mark) till (ngns) ägor. Byerne som bygde äre, inhägne vnder byägerne, mere än them behoff görs. G1R 18: 35 (1546). Därs. 36.
b) (†) bildl.: skydda, ”hägna”. Klostren .. blefvo .. de ställen der all undervisning hemtades och all tidens lärdom inhägnades. 2VittAH 1: 239 (1786, 1789).
2) (mindre br.) om stängsel o. d.: omgärda, omsluta (område). Grönskande häckar inhägna fälten. Torpson Eur. 1: 47 (1895). SDS 1897, nr 248, s. 1. —
1) (numera föga br.) abstr.: inhägnande. Gadd Landtsk. 2: 59 (1775). Den tilltagande inhägnaden af utmarkerna. Bergman GotlGeogr. 21 (1870). Abelin MTr. 20 (1902).
2) konkret.
a) stängsel; äv. oeg. VgFmT II. 2—3: 98 (1584). Man (hade) byggt en stark inhägnad. Hallström Than. 34 (1900). (Vassen) bildar en bred, grön inhägnad runt omkring hela sjön. Lagerlöf Holg. 1: 210 (1906).
b) inhägnat område. SvTyHlex. (1851). Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad. 1Mos. 49: 14 (Bib. 1917). —
-HÄKTA, v., -ning.
I. (†) häkta o. insätta (ngn) i fängelse, fängsla; jfr INNEHÄKTA. Han lät .. inhächta twå Biskopar och andre Prælater. G1R 1: 22 (1521). VDAkt. 1751, nr 2.
II. i fråga om fästande.
1) (†) häkta ihop l. samman; bildl. Ther henger hwart j andro så inhechtat, at thet icke kan åtskilias. LPetri Job 41: 8 (1563).
2) (†) haka fast (ngt i hake l. krok). UnderrManskläd. 8 (1778). Uti dessa krokar inhäktas 2:ne Järn-hankar. VetAH 1807, s. 112.
3) (i vissa trakter) haka fast hake i (stock) för att därmed draga upp (densamma) ur vattnet. AB 1892, nr 163, s. 3. PT 1903, nr 167, s. 3. —
-HÄLLA, v., -ning. hälla l. slå (ngt i ngt), indrypa; numera bl. (i fackspr.) i inskränktare anv.: bringa (ngt) att rinna in l. ned (i ngt gm en pip l. trång passage o. d.). Schroderus Os. 2: 618 (1635). Sprängladdningen .. afmätes och inhälles genom brandrörshålet. Hazelius Artill. 52 (1833). Wretlind Läk. 7: 28 (1899). För inhällning af smörjmedlet (för maskiner) i kopparna .. etc. användas smörjkannor med lång pip. 2NF 26: 83 (1917).
Spalt I 535 band 12, 1933