Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRÖPA grø3pa2, v.2 -ade; äv. -er, -te, -t, -t; förr äv. GRÖPJA, v. -ade (pr. ind. sg. -ar 1852 osv.; -er 1893 osv. pr. ind. sg. pass. -es 1752 osv. imperat. 2 pers. sg. gröp 1690. ipf. -ade 1852 osv.; -te 1790 osv. sup. -at 1852 osv.; -t 1790 osv. p. pf. -ad c. 1645 osv.; -t 1727 osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (†, Linné Sk. 387 (1751: Råg-gröping)), -NING (se avledn.); jfr GRÖP, sbst.1
1) i sht landt. grovt söndermala, grovmala (i sht säd), mala till gröpe. Gröpat Korn. IErici Colerus 2: 133 (c. 1645). (Korn) är i krossadt eller gröpadt skick .. ett ypperligt gödfoder. Juhlin-Dannfelt 219 (1886). (†) Gröpat Peppar. Oec. 67 (1730).
3) [jfr sv. dial. (Finl.) gröup, glupa, sluka, nor. dial. grøype i seg, äta våldsamt, ävensom gløypa, isl. gleypa, sluka o. d. (se GLÖPER)] i förb. GRÖPA I SIG (se nedan).
B (mindre br.): GRÖPE-KVARN, se A.
GRÖPNING, r. l. f. äv. (numera föga br.) konkret: gröpe. (Rapskakor) böra .. gifvas .. (kreaturen) i smärre portioner och tillhopa med annan gröpning. Alm(Sthm) 1818, s. 42. MosskT 1890, s. 509. jfr HAVRE-GRÖPNING.
Spalt G 1226 band 10, 1929