| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
1) (föga br.; se dock slutet) till GRÖN, adj. 1: grön färg(nyans). Helsingius N 2 a (1587); möjl. till slutet. Allt starkare dess (dvs. böljans) grönska glimrar. Jensen BöhmDiktn. 25 (1894). Cannelin (1921). — särsk. (fullt br.) till GRÖN, adj. 2, om den gröna färgen på blad, gräs, träd o. d.; äv. övergående i 3 samt i bet.: friskhet, frodighet (jfr 4 slutet); stundom bildl. Qwistana haffwa theras lijff och grönsko aff bolen (dvs. stammen). OPetri MenFall E 7 a (1526). (Prinsens av Condé) välgärningar .. lade en ny och frisk grönska til (hans tidigare) .. lagrar. Tessin Bref 1: 53 (1751). Gräset har en friskhet, en grönska som är oförliknelig. BEGjörwell (1791) i MoB 2: 9. Estlander KonstH 26 (1867).
2) (mindre br.) till GRÖN, adj. 2, abstr.: ”grönhet”, grönskande tillstånd; i sådana uttr. som stå (ut)i grönska, om växt o. d.: vara grön, grönska; jfr GRÖNSKAN (se GRÖNSKA, v. avledn.). Ett stort Trä, som står i fulla grönskan. Stiernhielm Jub. 90 (1644, 1668); möjl. till GRÖNSKAN. Trädgården står uti grönska och blom. Wecksell SDikt. 7 (1855).
3) gröna blad, grönt bladvärk l. gräs, gröna växter; jfr GRÖN, adj. 2 e. Frisk, lummig grönska. Grönskan på Jorden. Rudbeck Atl. 2: 593 (1689). I dalarna vida omkring der bette i grönskan / hjordar med glänsande hull. Tegnér (WB) 5: 19 (1825). (Sten-)block .., inbäddade i frodig grönska. Wulff Petrarcab. 120 (1905). jfr (HÖG)SOMMAR-, VÅR-, ÄNGS-GRÖNSKA m. fl. — särsk. (numera mindre br.) om växter (t. ex. små grönalger) som bilda ett grönt, slemmigt lager på ytan av stillastående vatten o. däri befintliga föremål; jfr GRÖNSKE. Rudbeck Atl. 2: 524 (1689). Ett .. stillastående, samt med grönska .. uppfyldt vattn. Ödmann StrSaml. 4: 88 (1789).
4) (†) till GRÖN, adj. 3: (grön) saft l. fuktighet i växtdel. Då .. (grönkålen) är kall, så kramas han emellan händerna, at grönskan rinner af. Warg 342 (1755). Grönskan, som tvättas utur spunnit (lin-)garn utgör gärna 1/6 del af vigten Törnsten Linnel. 4 (1787). — särsk. till GRÖN, adj. 3 b α: fuktighet i rått trä; äv. oeg., om sav l. livskraft i träd (jfr 1 slutet). Itt äple wäxer vtaf träsens innersta grönska och krafft. Muræus Arndt 1: 198 (1647). Man .. låter .. (virket) så länge liggia .. (i sjön), tils safven och grönskan aldeles af vatnet är vtdragit. Broocman Hush. 1: 96 (1736).
B: (3) GRÖNSKE-DOFTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) Den grönskedoftande, ljumma högsommarnatten. Hildebrand Donaumon. 154 (1915). —
(3) -FLÄCK. (bygdemålsfärgat) om fläck på kläder.
Spalt G 1222 band 10, 1929