Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLUTTA glut3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(vard.) (hastigt o. förstulet) titta (i sht gm en springa l. ett hål o. d.), kika. Tiselius Vätter 1: 103 (1723). Lind (1749). Bellman SkrNS 1: 373 (1790). Olof .. gluttade genom den öppnade dörren. Blanche Våln. 638 (1847). Man skall väl betänka sina skyldigheter, vet jag, om det också inte alltid står någon bak buskarna och gluttar. Heidenstam Karol. 2: 61 (1898). Carlsson Dagsv. 85 (1927). — särsk.
a) i fråga om läsande av ngt skrivet l. tryckt; särsk.: titta hastigt l. kasta en hastig blick (i l. på ngt). Iag är en fattig tok, / Som icke har hafft rå att glutta nå’t i bok. Rydelius Vitt. 80 (1704). (De) glutta i .. tidningarne. HReuterdahl (1835) i KyrkohÅ 1906, s. 244. Genom att indiskret glutta i deras bref taga reda på .. (författares o. konstnärers) enskilda lif. SDS 1899, nr 597, s. 2. Quennerstedt Bender 49 (1910).
b) (†) om sak: sticka fram, ”titta fram” (ur ngt). Örat, .. / Som, fast det gluttar ur peruken, / Ej till bordets visor lyss. Bellman 5: 293 (1793).
GLUTTA IN10 4. titta in. Solstrimmerna gluttar in genom dörrn. Blomberg Uvd. 161 (1917). Carlsson Dagsv. 13 (1927). —
GLUTTA UT10 4. titta ut. Fröding Guit. 126 (1891). Grisen vaknar i sin stia, / gluttar ut / vid sin knut / mellan åbrodd och salvia. Karlfeldt FridLustg. 96 (1901).
Spalt G 598 band 10, 1929