Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLUFFA gluf3a2, v.1 -ade ((†) ipf. -te Lindner). vbalsbst. -ANDE.
(vard., föga br.) sluka, äta glupskt. Dähnert (1784). Gluffa och äta. Östergren (1925; angivet ss. ”sälls., vard.”).
GLUFFA ÅT SIG10 4 0. (vard., föga br.) roffa åt sig. Almqvist Comfort 14 (1913). Östergren (1925; angivet ss. ”vard., mindre vanl.”).
GLUFFI (glu`ffi Weste), i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. n. [sv. dial. gluffi, n. (i bet. 1)] (†)
Spalt G 589 band 10, 1929