Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GIFTA jif3ta2 (pr. sg. gifter rimmande med äfter LejonkDr. 109 (1689)), v.2 -er, gifte, gift, gift (GR 8: 262 (1533; p. pf.), OPetri Kr. 95 (c. 1540; ipf.), Charpentier Sytn. 56 (cit. fr. 1620; pr. sg.) osv.); förr äv. -ar, -ade, -at, -ad (ÄARäfst 81 (1596; ipf.), Landsm. VII. 5: 19 (1888; sup.)). Anm. Formen giftade angives ss. felaktig av Sahlstedt (1773). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE (†, Chenon Heywood 4: 5 (1773)), -NING, -ERI o. -ARE, se avledn.; jfr GIFTE.
1) giva (ngn) till äkta; urspr. o. eg. om giftoman: (högtidligt) överlämna (en dotter l. kvinnlig myndling) ss. äkta maka åt en man; numera allmännare: bortgifta; äv.: hålla bröllop för (ngn); i allm. med avs. på dotter, men äv. med avs. på son l. annan närstående person; numera bl. åtföljt av en av prep. med, förr äv. vid l. till l. åt inledd bestämning, förr äv. av indirekt obj., angivande den person med vilken ngn förenas i äktenskap. OPetri Kr. 95 (c. 1540). Konungen sporde honom ååt, än han icke wille gifftan effter sidt högtförstondige swynehuffwudt. Svart G1 162 (1561). Marckus Frandtzssonn i Sonnilla .. gifter sijn Son till Madzsis dotter. Charpentier Sytn. 56 (cit. fr. 1620). (Han har) gifft sin dotter åth een papist(isk) herre. RP 4: 113 (1634). Giffta honom wid landzens möör. Beronius Reb. B 1 a (1674). (Giftomannen) gaf (bruden i brudgummens händer) med sådant ordelag: jag gifter dig min doter til heders och hustru. Dalin Hist. 1: 284 (1747; i fråga om medeltida förh.). Här gifte han (dvs. min fader) mig med en arbetsman. Snoilsky Goethe Vis. 62 (1901). — särsk.
a) (†) i pass.: bortgiftas; jfr 2. (Polen fordrade) Att när Fröken i Poland skulle giftes, thett Wij tå vtur Swerige henne Brudskatt gifwa skulle. RARP 1: 32 (1627). Börjesson C12 33 (1858).
b) (†) med bestämning angivande den plats varifrån l. till vilken ngn flyttar i o. med sitt giftermål; jfr 3 e o. 4 b. (Anders Nilsson) haffver giffth två sine döttrer utaff rijkedh, thänn ene till Hallandh och thänn annen till Bohusz. GR 28: 294 (1558). Verelius Herv. 1 (1672).
c) (numera föga br.) med pluralt obj.: förena (en man o. en kvinna) i äktenskap. Dalin Montesquieu 45 (1755). NordT 1892, s. 629.
d) åstadkomma att (ngn) blir gift; numera bl. i ordspr. Gull giffter Trull .. Som man elliest säger: Torfwa giffter lorfwa. Grubb 283 (1665). Din snälla mun skal gifta dig. Nordenflycht QT 1745, s. 163. Nyfikenheten gifter flickan, vanan enkan, f-n käringen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
e) (föga br.) mer l. mindre bildl. At fatta sundt förnuft i vers, och gifta vett med rim. Liljestråle Fid. 1004 (1797). I rankornas kransar / Sig Amor förklädde, / När Glädjen och Våren / Han gifte engång. Atterbom LÖ 1: 279 (1824); jfr c.
2) i pass. med intr. bet.: ingå l. inträda i äktenskap, bliva gift, gifta sig; utom i bet. a numera bl. (ngt vard.) i inf.; förr äv. i finit form; numera bl. abs.; förr äv. åtföljt av en av prep. med inledd bestämning angivande den person med vilken ngn blir gift. At gifftas är en Ting som Werlden ey kan mista. Lucidor (SVS) 79 (1668). Hon .. gifftades med Nagelfara. Rudbeck Atl. 1: 198 (1679). Snart med hvarann de giftes. Tegnér (WB) 5: 178 (c. 1825). Fallström VDikt. 1: 273 (1892, 1899). — särsk.
a) (numera bl. i äldre lagspr.) med av prep. till l. (ut)i inledd bestämning angivande egendom till vilken ngn får rätt i o. med sitt giftermål; jfr 3 f. Uti Hustruns fasta ägendom gifftes ey bonde och ey hon i hans. Nehrman InlJurCiv. 209 (1729). Men ej giftas the (som höra till prästeståndet) til hvars annars arfvejord å landet. GB 10: 4 (Lag 1734).
b) (ngt vard.) i inf. utan att o. närmande sig bet. av ett sbst.: förhållande(t) att bliva gift l. att gifta sig, giftermål. Gifftas är ey något barnewärk. Runius Dud. 2: 9 (1703). Huru jag ock varit rädd för giftas, det måste så mycket mera vara namnkunnigt. Posten 1769, s. 534. Pensionsmamsellen, hvilken icke tänker på annat än .. giftas. SöndN 1862, nr 25, s. 3. Giftas. Strindberg (1884; boktitel).
3) i p. pf. ss. adj.: given till äkta, förenad i äktenskap; ofta åtföljt av en av prep. med, förr äv. till l. vid inledd bestämning angivande den person med vilken ngn är gift; ofta i adjektivisk anv.: som har ingått äktenskap, som lever i äktenskap. Lyckligt, olyckligt, rikt gift. Han är gifta karlen (ngt vard.). Vulff Scriffuare är gifftt. GR 8: 262 (1533). Seden deres fader blef gifft widh den sennere hustron. ÅngermDomb. 1647, s. 32. Här ser du, Angantyr, din Drottning såld och gifter, / Til den hon aldrig tänkt. Dalin Vitt. II. 5: 165 (1738). Hans fader, gift med den sköna grefvinnan Aurora Taube, var herre till Finspong. De Geer Minn. 1: 1 (1892). Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man. Rom. 7: 2 (Bib. 1917). Norlander Skål 61 (1921). Vi ha varit gifta nu i 30 år. Östergren (1924). — jfr EN-, LAG-, NY-, NYSS-, O-, SKEN-, TVE-GIFT. — särsk.
a) substantiverat: gift person; numera bl. i best. form o. i pl. Giffter har .. / .. mång häfftigan pust stått ut båd’ af embetet oc Hushåld. BrölBesv. 292 (c. 1670). Jalousien hos gifta. Leopold 2: 309 (1793, 1815). — (†) Skall och achtas thenne ordning och åtskiilnadt medh kyrkiegångz hustrur: ächta gifte tagas i kyrkio såsom vti handbookene ståår. SynodA 1: 19 (1608).
b) (mindre br.) om sak: som sammanhänger med l. har avs. på äktenskap, äktenskaplig. Den gifta sammanlefnaden. Strinnholm Hist. 3: 812 (1848). Det gifta lifvet med dess sorger och mödor. Bremer GVerld. 2: 339 (1860).
c) om kvinna, med predikativ angivande titel o. släktnamn som hon kommit att bära i o. med sitt giftermål. Sofia Juliana Forbus, gift grefvinna De la Gardie. Tegnér SvBild. 272 (1896).
d) (bygdemålsfärgat) i uttr. vara gift från en trakt o. d., hava hämtat sin maka från en trakt o. d. Jag är sjelf gift ifrån Vestergötland. Almqvist Går an 94 (1839).
e) (†) med bestämning angivande den plats varifrån l. till vilken ngn flyttat i o. med sitt giftermål; jfr 1 b o. 4 b. VRP 1651, s. 627. Bruden (tycks hava) varit mer nögd, at vara röfvad eller med vapn öfvervunnen, än med goda gift ur sine Föräldrars hus. Dalin Hist. 1: 283 (1747). Capellansänkan som har nådåret til maji, är gifter til Komsta med giästgifvaren. VDAkt. 1782, nr 578.
f) (numera bl. i äldre lagspr.) med av prep. till inledd bestämning angivande egendom till vilken ngn får rätt i o. med sitt giftermål; jfr 2 a. Schmedeman Just. 8 (1538). Thet öfriga i boet, thet hustrun var gift och gifven til. ÄB 6: 3 (Lag 1734).
4) refl.: ingå äktenskap, hålla l. fira sitt bröllop; ofta åtföljt av en av prep. med, förr äv. vid l. till, inledd bestämning (förr äv. av indirekt obj.), angivande den person med vilken ngn gifter sig. Gifta sig av kärlek, för pängar, under sitt stånd. Gifta sig rikt. GR 2: 248 (1525). Giffte sigh hwem the wilia, allenast at the giffta sigh in j sina ätt och fadhers slechte. 4Mos. 36: 6 (Bib. 1541). Zelaphehadz döttrar .. giffte sigh widh theras fadherbrodhers barn. Därs. 11 (Därs.). Burmeister .. haffver gifft sigh medh S(alig) Hanns von Lybecks dåtter. OxBr. 5: 277 (1624). Möö (som) .. giffter sigh till Ofrelsses Man, hafwe förbrutet sine Jordegodz. RARP 3: 155 (1640). Gifta sig i en rik, en förnäm slägt. Kindblad (1871). De gifte sig i somras på hennes fars egendom i Östergötland. Östergren (1924). — särsk.
a) åtföljt av en av prep. till inledd bestämning angivande ngt som ngn erhåller gm sitt giftermål. Gifta sig till pängar. Nordforss (1805). Han har gift sig till det godset. Weste (1807). Hon var en fattig flicka, som .. gift sig till tryggad bärgning och ett godt hem. Hedenstierna Svenssons 99 (1903).
b) (numera knappast br.) åtföljt av en bestämning angivande den plats varifrån l. till vilken ngn flyttar i o. med sitt giftermål; jfr 1 b o. 3 e. Linné Ungd. 2: 283 (1734). Husets värdinna, — nu en brorsdotter — sedan alla döttrarna gift sig hemifrån. Engelke Småstad 165 (1906).
5) [jfr motsv. anv. i d.] (†) tr.: taga (ngn) till äkta, äkta (ngn), gifta sig med (ngn). Hans Kongl. Maj:t kan obligera honom att gifta en Protestantisk Prinsessa. CGyllenborg (1715) i HSH 10: 164. Flickan blef tvingad att gifta en gammal embetsman. Ahnfelt StudM 1: 106 (1857).
GIFTA IFRÅN SIG l. FRÅN SIG. (†) till 1, = GIFTA BORT. VgFmT I. 8—9: 93 (1554). VDAkt. 1671, nr 170 (1689). —
1) (i sht vard.) till 1. Helst ställde han det så, att han gifte ihop en ung träl med någon af de fulaste och skrumpnaste gummorna. Heidenstam Folkung. 1: 44 (1905). särsk. till 1 c. Det är .. mitt råd, att du skyndsamt gifter ihop de begge unga. Crusenstolpe Tess. 1: 165 (1847). Landsm. VII. 10: 8 (1892).
1) (numera knappast br.) till 2. (Den ätt) hvari hon giftes in — en släkt af författare och artister. (Cavallin o.) Lysander 180 (1871).
2) till 4, refl.
a) i uttr. gifta sig in (ngn gg in sig) i en släkt o. d., gm giftermål komma att tillhöra en släkt o. d. 4Mos. 36: 6 (Bib. 1541). Den rika prästsläkt, som han gift in sig i. Månsson Rättf. 2: 29 (1916).
b) (vard.) i uttr. gifta sig in (ngn gg in sig) i en affär o. d., gm giftermål bliva delägare i en affär o. d. Henriksson Tyskl. 282 (1901). Auerbach (1908). —
GIFTA NED SIG10 4 0 l. NER SIG4 0. (vard., mindre br.) gm sitt giftermål sänka sig till en lägre social nivå. Väring Vint. 197 (1927). —
1) (knappast br.) till 1: bortgifta (ngn) för andra (l. tredje osv.) gången. Gifta om sin brorsdotter. Berndtson (1880).
2) till 4, refl.: gifta sig för andra (l. tredje osv.) gången. Almqvist AmH 2: 143 (1840). PT 1905, nr 209 A, s. 3. —
1) (†) till 1 c. Celsius G1 1: 167 (1746). Följ detta råd, min son, och gift dem samman, / Bestå vår systerdotter riklig brudskatt. Hagberg Shaksp. 2: 266 (1847).
2) (mindre br.) till 4, refl.; äv. bildl. Ekblad 245 (1764). De fleste (av Bellmans dikter) hafva gift sig tilsammans med förut kände Melodier. Kellgren 3: 288 (1790). —
GIFTA UPP SIG10 4 0 l. OPP SIG4 0. (vard., mindre br.) till 4: gm sitt giftermål höja sig till en högre social nivå. Hedenstierna Jönsson 113 (1894). Dahlbäck Åbergson 324 (1914). —
GIFTA UT. (†) till 1, = GIFTA BORT. Tretiyo döttrar giffte han vth, och tretiyo döttrar toogh han vthan effter til sina söner. Dom. 12: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: gifte han bort). Kolmodin QvSp. 1: 97 (1732). jfr UTGIFTA.
-LUST, -LYSTEN, -SJUK, -SJUKA, se B. —
-SKRIFT. (enst.) skrift som handlar om giftermål. Giör icke jag hwar dag Grift-skrift, Gift-skrifter ogifter? Runius Dud. 2: 48 (1713). —
-SOT, r. l. f. (gift- c. 1755. gifte- 1674) giftassjuka. Då lär hon kienna Giffte-Soot. Lucidor (SVS) 439 (1674). Schultze Ordb. 4713 (c. 1755). —
-TANKE, -VUXEN, se B. —
-FÄRDIG. (gift- 1756—1833. giftas- 1812—c. 1895. giftes- 1761)
1) (vard., mindre br.) = -VUXEN. SvMerc. 2: 160 (1756). 1MinnNordM X. 2: 1 (1885). särsk. (föga br.) i överförd anv., i fråga om djur; jfr GIFTA, v.2 4 c. Oroligt sträckande, giftasfärdig ejder. Molin ÅdalP 160 (c. 1895).
-GALEN. (gift- 1741—c. 1755. giftas- 1798 osv. gifte- 1672) (vard.) = -LYSTEN. Jomfru Malen, / Som är så giffte galen. Lucidor (SVS) 252 (1672). Stridsberg Friman 43 (1798). Östergren (1924). —
-GILL, adj.1 (gift- 1734—1754. giftas- 1862—1865. gifte- 1732) (†) = -VUXEN; jfr -FÄRDIG. Min Fästman växer vp, och giftegiller blifver. Kolmodin QvSp. 1: 130 (1732). CVAStrandberg 5: 80 (1862). —
-GILL, adj.2 (gift-) (†) giftaslysten. Alla Möö-Pigor, Änkior ok gifftgille Gummor. Lucidor (SVS) 321 (1673). —
-GRILLER, pl. (vard.) jfr -TANKE. Det är .. god tid att få giftasgriller i hufvudet, innan man har fått något i handen. Carlén Rosen 320 (1842). —
-LUST. (gift- 1837. giftas- 1843 osv. gifte- c. 1750) (vard., mindre br.) åstundan att gifta sig. Murbeck CatArb. 1: 655 (c. 1750). Lagerlöf Mårb. 142 (1922). —
-LYCKA. (giftas- 1886—1891. gifto- 1899) (föga br.) utsikt att bliva (väl) gift. Än skulle .. (trollkarlen) hjelpa upp flickornas giftaslycka, än återförskaffa stulna saker. Hertzberg Päivärinta 3: 165 (1886). Grotenfelt JordbrMet. 403 (1899). —
-LYSTEN. (gift- 1739—1843. giftas- 1850 osv. giftes- 1807) (ngt vard.) som gärna vill gifta sig; i sht om kvinna. Benzelstierna Cens. 82 (1739). Fatab. 1919, s. 66. —
(2 b) -RING. (vard., mindre br.) vigselring. Hållbaraste giftasringar (säljas) för 1: 50. SD(L) 1896, nr 600, s. 5 (i annons). Giftasringen hade försvunnit från fingret på (den frånskilda) fru Hjelm. Blomberg Överg. 46 (1915). —
-SJUK. (gift- 1707—1852. giftas- 1852 osv. gifte- 1722—1737. giftes- 1749) (vard.) mycket giftaslysten. Bark Bref 2: 226 (1707). Auerbach (1908). —
-SJUKA. (gift- 1674—1852. giftas- 1789 osv. gifte- c. 1750. giftes- 1749) (vard.) jfr -SJUK. Gifft-Siukan är een elak Soot. Lucidor (SVS) 435 (1674). Wetterstedt ConvOrdb. 53 (1822). Auerbach (1908). —
-TANKE. (gift- 1703—1738. giftas- 1839 osv. gifte- 1696—1772. giftes- 1749. gifto- 1733—1761) tanke på l. plan om (nära förestående) giftermål; numera bl. i pl. Gå i giftastankar, äv. (vard., föga br.) oeg.: vara tankspridd. VDAkt. 1696, nr 130. Den gamle token torde hafva fådt gifft-tanckar i hufvudet. Modée HåkSmulgr. 45 (1738). Dämpa den alldraförsta .. gifte-tanke I får. Murbeck CatArb. 6: 189 (c. 1750). Det (vore) .. bäst, att han slog giftastankarna ur hågen. Malmberg Fiskebyn 50 (1919). —
-TID. (giftas- 1845—1857. gifto- 1747—1778)
1) (föga br.) tid i en människas liv då äktenskap brukar (l. bör) ingås; jfr -ÅLDER. Högström Lapm. 139 (1747). Jag trodde .. att er giftastid längesen vore förbi. Palmblad Nov. 4: 166 (1845, 1851). Öman LyrBl. 1: 132 (1857).
-VUXEN. (gift- c. 1606—1900. giftas- 1873 osv. gifto- 1921) som uppnått tillräcklig ålder för att träda i äktenskap; numera i sht om kvinna. Han har giftasvuxna döttrar. Ingen målzman hafwe wold at wägra gifftwuxen möö lagligit giffte. Lagförsl. 305 (c. 1606). Han .. har giftvuxna söner. Knorring Skizz. II. 1: 297 (1845). Fahlbeck Ad. 1: 417 (1898). —
-ÅLDER. (giftas- 1890 osv. gifto- 1745—1747) ålder vid vilken äktenskap brukar (l. bör) ingås. Juslenius 224 (1745). Fahlbeck Ad. 1: 451 (1898). —
-ÅNGER. (giftas- 1805. giftes- 1749) (†) ånger över att hava ingått äktenskap. Lind 1: 583 (1749). Lindegren 1: 83 (1805). —
-ÅR. (giftas- 1907—1920. gifto- 1754)
1) (vard.) i pl., om år i en människas liv under vilka äktenskap brukar (l. bör) ingås. Tills hon är ur giftasåren. Lundquist Jacobs Kryss 73 (1908). Hon är i giftasåren ännu. Wester Reymont Bönd. 1: 35 (1920). (†) Sina fulla giftoår har hann inne. VDAkt. 1754, nr 538.
2) (knappast br.) år under vilket ngn varit gift. Jag hade bott där mitt första giftasår. Strindberg Takl. 23 (1907).
C (†): GIFTE-GALEN, -GILL, -LUST, -SJUK, -SJUKA, se B. —
-SOT, se A. —
-TANKE, se B.
D (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Norrl., bygdemålsfärgat): GIFTES-FÄRDIG, -LYSTEN, -SJUK, -SJUKA, -TANKE, -ÅNGER, se B.
E (†): GIFTO-LYCKA, -TANKE, -TID, -VUXEN, -ÅLDER, -ÅR, se B.
GIFTNING, f. (†) till 1 o. 4: giftermål. Linc. Ccc 1 a (1640). EsTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 136.
Spalt G 377 band 10, 1928