| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GHIBELLIN gib1eli4n, äv. gi1-, m.; best. -en, vard. i mellersta o. norra Sv. äv. =; pl. -er.
hist. medlem av ett politiskt parti i Italien under medeltiden, urspr. bestående av den tysk-romerske kejsarens av ätten Hohenstaufen anhängare i striden mot påven; sedermera användt i fråga om andra partimotsatser (se språkprovet nedan från 1908); motsatt GUELF; i sht i pl. Widh thenna tijdh (dvs. 1239) yppades emillan the Gwelpher och Gibelliner inbördes Haat. Schroderus Os. 2: 713 (1635). Ghibelliner och guelfer kommo småningom .. att beteckna motsatser, som alls ej hade något att göra med den ursprungliga betydelsen: i Florens betecknades så t. ex. adeln som ghibellinsk och folkpartiet som guelfiskt. 2NF (1908).
GHIBELLINSK, adj. (-inisk 1680. -insk 1902) Brask Pufendorf Hist. 309 (1680). Den lilla lidelsefullt gibellinska staden (Arezzo) .. råkade (ofta) i delo med sina gelfiskt sinnade grannar. Lidforss Dante II. 2: 56 (1902).
Spalt G 371 band 10, 1928