| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FODER fω4der, sbst.1, n.; best. fodret ((†) foderet VRP 1652, s. 786 (: halmfoderet)); pl. (i bet. 2 o. 3) =; förr äv. FOR, sbst.1, n.; best. -et.
1) om föda varmed människan förser djur (särsk. husdjur l. andra av vilka hon drager ekonomisk nytta); utan närmare bestämning särsk. om gräs, hö, halm o. d. till hästar, nötboskap, får o. getter. Ge kreaturen foder. Lägga foder i krubban. Det fanns godt om foder åt boskapen. Brist på foder. Anskaffa foder. Friskt, pressat, torrt foder. The oxar arffuid jonson haffuer kendtz vijd, them skal han bestyra foder. GR 4: 342 (1527). Godt foder föder godt fä. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr: Godh rycht, är Hästens halfwa foder. Grubb 261 (1665). jfr äv.: Vår oxe feck af oss sit foder, / At foder bli för oss igen. Wallenberg Gal. 189 (1771; uppl. 1921). — jfr BLAND-, BLÖT-, GRÖN-, HÄST-, HÖ-, HÖNS-, JÄS-, KO-, KORT-, KRAFT-, KREATURS-, LÖV-, MIDDAGS-, MORGON-, NATT-, NÖD-, PRESS-, SJÖ-, SOMMAR-, STRÅ-, SUR-, SVIN-, SÖRP-, TORR-, VINTER-, VÅR-FODER m. fl.
3) (numera mindre br. utom i fackspr.) för ett enskilt mål avsedd kvantitet av foder (i bet. 1), foderportion. Broocman Hush. 3: 31 (1736). (Hästarna) gifves .. vissa foder om dygnet, och ej för mycket hvar gång. Bure Häst. 3 (1801). Nilsson FolklFest. 220 (1915). — jfr MIDDAGS-, MORGON-, NATT-FODER.
4) († utom i vissa ssgr) övergående i bet.: (ut)fodring (av annan persons boskap); särsk. i fråga om den forna skyldigheten att (mottaga o.) underhålla hästar l. boskap tillhörig(a) kronan (konungen) l. frälseman l. högre andlig l. världslig ämbetsman; i uttr. som få ut l. låta l. sätta på foder, lämna ut l. utskicka l. utsända till foders; anamma l. hava l. taga till foder(s); jfr FODRING, sbst.1 2. GR 3: 309 (1526). Thu skulle få wåre Oxer vt på foder hosz almogenn. Därs. 16: 678 (1544). UpplFmT V. 2: 160 (1603). Samma lag vare, ther boskap för lego til .. foder tages. BB 12: 2 (Lag 1734). Jag har i åhr måst förskaffa mig från alla orter öfver 100 trafvar halm, och ändå lämnat ut mine kreatur till foders. VDAkt. 1779, nr 266.
5) (†) om en hästs mer l. mindre tillfredsställande tillstånd med avs. på hullet (ss. resultat av utfodringen). Par hästar för en wagn han i godt foder höll. ÖB 34 (1712). Hästarne äre eij rätt i foder som dhe borde. ÅgerupArk. Brev 26/11 1742.
-BLANDNING. särsk. konkret. Foderblandningar och artificiella Gödningsämnen. UpsP 1860, nr 45, s. 4. —
-BOD, r. l. f. bod (hus l. rum) för förvaring av foder (hö, halm o. d.). Lind (1749; under futter-kammer). PT 1923, nr 124, s. 3. —
-BORD. bänk varifrån utfodringen i ladugård (l. stall) sker. TByggn. 1859, s. 177. Foderborden böra .. göras af stålslipad cement samt med breda, jämförelsevis grunda rännor utan skarpa hörn. LAHT 1909, s. 18. —
(4) -BOSKAP. (i fråga om ä. förh.) jfr -NÖT. Rålamb 13: 101 (1690). Wallerius Alm(Sthm) 1714, s. 36. —
-BRÄKEN o. -BRÄKNE. ett slags ormbunke, Struthiopteris germanica Willd., som förtäres av boskap (särsk. getter); jfr GET-MAT; äv. om hela växtsläktet Struthiopteris Willd. Retzius FlOec. 481 (1806). AGNathorst i ArkBot. II. 1: 92 (1904). —
-ENHET~20 l. ~02. [efter d. foderenhed] enhet för beräkning av fodervärde (i de skandinaviska länderna; numera: näringsvärdet hos 1 kg. normalt korn l. 1,1 kg. torrsubstans i foderrotfrukter). LAHT 1892, s. 314. 2NF 35: 910 (1923). —
-FISK.
1) till 1: fisk som utplanteras för att tjäna ss. föda åt mera värdefulla fiskar. Stuxberg Fisk. 490 (1895).
2) (†) till 4: fisk lämnad ss. ersättning för befrielse från fodringsskyldighet. SkaraStiftJordeb. 9 (1540). —
(4) -FÅLE. (†) jfr -NÖT. Foder Fohla eller Fohla at föda .. 1/3 St. Rusttienstzordn. 1686, s. C 3 a. —
-GIFT, r. l. f. (†) utfodring. Tilseendes at både små och store Boskapen väl blifva skiötte, til Bete om Sommaren, fodergift, Vatn och renlighet om Vinteren. Salander Gårdsf. 23 (1727). —
-GIV, n. (†) jfr -GIVA 1. (Hon) vägde .. hvart fodergif, till dess hon snart genom vanan, tog 6 marker i gifvet. Alm(Sthm) 1803, s. 40. —
-GIVA, r. l. f.
1) portion av foder; jfr FODER, sbst.1 3; stundom abstr.: utfodring. 4—6 fodergifvor dagligen vid utfodring (av hästar) med hö, hafre och hackelse torde vara tillräckligt. NF 16: 1570 (1892). Östergren (1921).
2) (starkt bygdemålsfärgat) i stall: rum l. avbalkning för fodrets skärning o. blandning l. för förvaring av fodret för dagen. (I prästgård skall finnas) Stal .. med fodergifua. Murenius AV 391 (1658). Bergström Bild. 1: 219 (1882). —
-GRANN. (†) granntyckt i fråga om foder. När .. (getterna) ära hemma, äro the intet Fodergranna. IErici Colerus 2: 150 (c. 1645). Schultze Ordb. 1597 (c. 1755). —
-GRÄS. grässlag som användes ss. foder åt boskap. Gadd Landtsk. 2: 413 (1775). Jönsson Gagnv. 162 (1910). —
-GRÖDA. (mindre br.) av foder bestående gröda. EconA 1807, dec. s. 48. Kalk ansåg Måns vara det bästa medlet att få rika fodergrödor. LfF 1901, s. 48. —
-GÅNG; pl. -ar. framför båsen l. spiltorna i ladugård l. stall befintlig gång varifrån fodret lägges för djuren. Möller (1790). Juhlin-Dannfelt 167 (1886). LAHT 1909, s. 21. —
(1, 4) -HAVRE. havre odlad ss. foderväxt (till grönfoder); (otröskad l. tröskad) havre avsedd till foder; förr ofta om havre lämnad ss. naturaprestation i följd av fodringsskyldighet. Foder Haffra 2 Trafwer. Rusttienstzordn. 1686, s. C 3 a. Under år 1889 odlade jag Coulomniershafren, som då i hög grad förordades till odling såsom foderhafre. LAHT 1894, s. 295. —
-HERRE. (†) stallmästare (vid Vadstena krigsmanshus); äv.: underofficer som har att sörja för en truppenhets inkvartering o. förplägning; jfr FODER-MARSK 2, FURIR. Ordn. 31/12 1689, s. A 4 b. Meurman (1846). —
-HÄCK. i stall l. fähus (särsk. i spilta l. bås): häck för stråfoder. HushBibl. 1757, s. 140. Svankrygg .. hos hästen .. kan .. orsakas deraf, att djuret .. ss. föl vants att äta ur högt sittande foderhäck. Juhlin-Dannfelt 386 (1886). —
(4) -HÄST. [fsv. fodherhäster] (förr) om var särskild av de hästar vilkas utfodring ålåg allmogen ss. skatteplikt; jfr -NÖT. GR 7: 291 (1531). JernkA 1904, s. 550. —
-KAKA. om kraftfoder i form av en kaka (vanl. bestående av biprodukter vid pressning av olja ur fettrika fröslag); jfr OLJE-KAKA. TT 1880, s. 75. —
-KNEKT. (numera knappast br.) stalldräng till vars åligganden särsk. hör att sörja för hästarnas fodring. PT 1791, nr 8, s. 1 (i fråga om utländska förh.). Dalin (1851). —
-KNIV. (numera knappast br.) om kniven i hackelsekista. Dalin (1851; med hänv. till hackelseknif). —
(1, 4) -KORN. om korn odlat ss. foderväxt (till grönfoder); (tröskat l. otröskat) korn avsett till foder; förr ofta om korn utgjort ss. naturaprestation i följd av fodringsskyldighet. GR 4: 365 (1527). Johansson Noraskog 3: 172 (i handl. fr. 1585). Foder Korn .. 2 Trafwer. LMil. 2: 82 (1687). LB 2: 45 (1899). —
(4) -KREATUR~102 l. ~200. (om ä. förh.) jfr -NÖT. Foder Creatur antagas mot mästa foderlöön, som i orten vanckar. ÅgerupArk. Brev 14/10 1742. VDAkt. 1794, nr 488. —
-KÅL. om olika ss. foderväxter odlade varieteter av kålarten Brassica oleracea Lin. EconA 1807, dec. s. 32. Jönsson Gagnv. 166 (1910). —
-LADA. [fsv. fodherladha] lada (ladubyggnad) vari (strå)foder förvaras; ofta motsatt: sädeslada. Foderlador, Skullar, Kornlador och andra sådana Huus. IErici Colerus 1: 253 (c. 1645). Uppl. 2: 338 (1908). —
-LEDA, r. l. f. motsatt: foderlust. Visar ett .. friskt djur foderleda, så ligger orsaken i fodrets .. beskaffenhet. Tidén Bosk. 104 (1841). Juhlin-Dannfelt 237 (1886). —
-LIDER. Resol. 2/9 1684, Bil. § 4. PT 1912, nr 29 A, s. 4. —
(jfr 4) -LOPP. (†) om kringförande av kronans hästar från den ena byn l. gården till den andra för att utfodras några dagar i sänder på vart ställe; jfr -HÄST, ävensom HÄSTE-LOPP. Hallenberg Mynt 178 (efter handl. fr. 1537). —
-LOSTA. fodergräset Bromus inermis Leyss.; äv. om Bromus mollis Lin. Tholander Ordl. (c. 1860; om Bromus mollis Lin.). NormFört. 35 (1894; om Bromus inermis Leyss.). —
(1, 4) -LÖN. (i sht i fråga om ä. förh.) ersättning för utfodring av annans kreatur. Verelius 84 (1681). Hittar man häst, oxa, ko, får, get, eller hvad fä thet är; låte en gång lysa, och niute af ägaren foderlön. MB 48: 3 (Lag 1734). —
-LÖS. [fsv. fodherlös] (numera föga br.) om boskap: som saknar foder att äta; om person: som saknar foder åt boskapen. GR 20: 229 (1549). Den som är foderlös blir ock matlös. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-LÖSA, r. l. f. (†) om stark foderbrist. GR 4: 335 (1527). IErici Colerus 1: 319 (c. 1645). SundhetscollUnderr. 19/2 1722, s. 2. —
(4) -MALT. (förr) kam. malt som av allmogen lämnades till kronan ss. ersättning för befrielse från fodringsskyldighet. Vtgörendis .. samme fodher malt till Elffzborgz Slott. GR 15: 340 (1543). 2NF (1907). —
-MARSK, se d. o. —
-MASSA. särsk.: massformigt foder; i sht om betmassa. Grönberger Hvitbet. 39 (1872). Pressad fodermassa .. kan dagligen afhemtas vid Staffanstorp Sockerfabrik. LdVBl. 1885, nr 129, s. 4. —
-MEDEL. näringsmedel att fodra djur med. Drankens värde som fodermedel är mycket olika. Sjöstedt Husdj. 2: 114 (1862). —
-MJÖL. fodermedel bestående av (sämre) mjöl resp. av ngt mjölartat preparat (t. ex. fiskmjöl). TT 1876, s. 164. 2NF 24: 17 (1916). —
-MOROT~20 l. ~02. morot som odlas för att användas ss. kreatursfoder. Tholander Ordl. (c. 1860). Den mer än alnslånga ”foder- (åker-)moroten”. NF 11: 365 (1887). —
-MÅL. (föga br.) foderportion; förr äv.: (kreaturs) hållande med foder, underhåll. På tije hester frij fodermåll uthi två måneders tijdh tilgörendes. OxBr. 5: 135 (1620). Auerbach (1908). —
-NÖD. (foder- 1542 osv. foders- 1705) (numera föga br.) om stark foderbrist. GR 14: 388 (1542). Ett försökt medel i stor Fodernöd är det, at hacka Granris och gie Boskapen. Dahlman Reddej. 40 (1743). Rudenschiöld PVetA 1748, s. 21. —
(4) -NÖT, n. (i sht i fråga om ä. förh.) om nötkreatur (oxe) som underhålles l. uppfödes av annan (andra) person(er) än ägaren; särsk. (förr) om boskap som det ålåg landbonde att (i förening med andra landbönder) underhålla l. uppföda åt sin husbonde l. som bonde (i förening med andra bönder) var skyldig att underhålla l. uppföda åt kronan; äv. om utfodringen l. uppfödandet av ett nötkreatur ss. en (i markegång värderad) räntepersedel. Hwar Landboo skal hålle sin hussbonde ett fodernöt om åhret. GR 14: 280 (1542). Därs. 18: 20 (1546). Sevesbo .. ränthar årligen: smör fyra lisp. (m. m.) .., såsom och hvartt sjette åhr hell stedsla och fodernött. VgFmT II. 6—7: 126 (1608). Salander Gårdsf. 221 (1727). DA 1772, nr 134, s. 2. Brunius Metr. 312 (1854). FoFl. 1907, s. 260. —
-ORDNING. vid utfodring tillämpad ordning (med avs. på fodringstider, foderslag vid vart särskilt mål osv.). HushBibl. 1755, s. 322. Den lämpligaste foderordningen (för hästar) är 3 hufvudmål, nämligen morgon, middag och kväll. 2NF 12: 188 (1909). —
(4) -OXE. (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -NÖT. 5 par oxer aff K. M:tz foor oxer ther äre i heredet. GR 22: 88 (1551). Därs. 27: 233 (1557). FoFl. 1907, s. 260. —
-PORTION. Antalet foderportioner, som en häst bör erhålla under dagen, rättar sig efter den tid han är i arbete. VerdS 12: 33 (1889). —
-POTATIS. (potatis av en) potatissort som odlas för att användas ss. kreatursfoder. QLm. I. 1: 18 (1833). Jönsson Gagnv. 171 (1910). —
-PÅSE. påse avsedd att, fylld med foder (havre l., i allm., sådant foder som lätt spilles bort) bindas vid huvudet på en häst på så sätt att djuret kommer att hava den omkring nosen, tornister. KKD 10: 32 (1707). Lundegård Prom. 1: 79 (1893). —
-PÄNNINGAR, pl. särsk. (förr) till 4, om pänningar erlagda ss. lösen för befrielse från fodringsskyldighet. I fordom tijdh togz icke så myckit för foder Penninger, som thett nu skedt är. GR 14: 398 (1542). Därs. 28: 95 (1558). —
-ROVA. om en viss ss. foderväxt odlad varietet av kålarten Brassica Rapa Lin. Höjer Sv. 2: 1465 (1881). LfF 1898, s. 49. —
-RÅG. råg odlad ss. foderväxt (till grönfoder). Arrhenius Jordbr. 3: 67 (1861). Jönsson Gagnv. 54 (1910). —
-SKULLE. vindsrum i uthus (stall, ladugård) för förvaring av foder; jfr -BOTTEN, -LOFT, -RÄNNE, -VIND. (T.) Futter-Kammer .. (sv.) foder-bod eller skulle. Lind 1: 767 (1749). TT 1894, B. s. 26. —
-SKÖRD. Utan att jorden är i full växtkraft, kunna inga lönande foderskördar af henne vinnas. Arrhenius Jordbr. 1: 250 (1859). 2NF 26: 1020 (1917). —
-SMAK. dålig smak (på animalisk produkt, ss. mjölk l. smör) framkallad gm användande av visst slags foder (ss. fisk, betmassa o. d.) l. av foder i mindre friskt tillstånd. TLandtm. 1890, s. 66. LAHT 1911, s. 31. —
-SMÄRE. bot. foderväxten Medicago falcata Lin., svensk lucern, gul lucern. Fries Ordb. (c. 1870). Auerbach (1908). —
-SPÄRGEL. bot. växten Spergula arvensis sativa Boenn. (ofta odlad ss. foderväxt). Hahnsson (1888). Lyttkens Växtn. 1087 (1911). —
-STAT. sammanfattning(en) av de fodermängder av olika slag som under en viss tid äro bestämda för ett l. flera djurs utfodring. LAH 20: 78 (1861). LAHT 1910, s. 575. —
-STRECK. mil. för hopbuntning av hö, halm o. d. avsedd smal lina som tillhör en kavallerists utrustning, furagestreck. Foder-streck af tålf fambnars längd. FörordnRyttBeklädn. 1729, s. 6. TLev. 1907, nr 15, s. 1. —
-STUT. (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -NÖT, -OXE. En vår gård i Kijse kyrckieby i Kinde heredt .. renter 3 [£] ℔ smör, foderstut 1 stycke 5 års gammelt. GR 29: 79 (1559). FoFl. 1907, s. 260. —
-SÄCK. säck för medförande av foder (särsk. havre); jfr FURAGE-SÄCK. Lind (1749; under futtersack). TjReglArm. 1889, s. 56. —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. Järta Kopparb. 36 (1823). Fodertillgången har i allmänhet varit tillräcklig. SFS 1897, Bih. nr 9, s. 20. —
-TRÅNG, r. l. f. l. n. (†) foderbrist. Fodertrång när lijtet höö är. IErici Colerus 2: 12 (c. 1645). LAH 34: 51 (1876). —
-VALLÖRT~20 l. ~02. bot. örten Symphytum asperum Lepech. (odlad ss. foderväxt åt svin o. höns), kaukasisk vallört; jfr -VÄLLA. AGNathorst i ArkBot. II. 1: 24 (1904). —
-VICKER. åkervicker (huvudsakligen odlad ss. grönfoderväxt). EconA 1807, sept. s. 25. UtsädT 1907, s. 125. —
-VIND. foderskulle. Taket skall vara tätt, så att ej stallångor upptränga på fodervinden. Palmberg Hels. 795 (1889). —
-VRAK. (†) om spilld o. av djuren ratad återstod av foder. Den magra (salpeter-)jorden bättras med gödsel och fodervrak utur bås och spilter. Linné Sk. 91 (1751). —
-VÄLLING. (i fackspr.) om den i arbetsbins större matsmältningsmage bildade flytande blandning av honung, frömjöl o. vatten varmed bilarverna o. visen matas. Dahm Biet 47 (1878). Lewerén Bisköts. 7 (1900). —
-VÄPPLING. (föga br.) bot. klöverarten Trifolium pratense Lin., rödklöver. Liljeblad Fl. 427 (1816). WoJ (1891). —
(4) -VÄRD, m. i sht mil. om person hos vilken ett djur (särsk. en militärhäst) blivit utackorderat. SFS 1893, nr 62, s. 5. LAHT 1912, s. 184. —
-VÄRDE. om ett foderslags värde ss. näringsmedel; numera särsk. om dess på olika sätt beräknade produktionsvärde (dvs. dess värde för åstadkommande av animala produkter). QLm. I. 4: 25 (1833). (Rågkli) har ungefär samma fodervärde som hvetekli. 2NF 24: 17 (1916). —
-VÄXT. växtslag som odlas för att användas till foder l. som gärna förtäres av boskap; stundom med uteslutande av rotfruktsväxter. Gadd Landtsk. 2: 344 (1775). Arrhenius Jordbr. 1: 129 (1859). Jönsson Gagnv. 158 (1910). —
-ÅR. om år med tanke på den större l. mindre mängd av foder som därunder skördas. Infallande svåra foderår. LBÄ 16—17: 108 (1798). Två på hvarandra följande dåliga foderår. PT 1907, nr 147 A, s. 3. —
-ÄMNE. födoämne till utfodring av djur. Fischerström 2: 407 (1780). Sockerindustrien hade .. i melassen skaffat ett både lämpligt och billigt foderämne. TT 1896, Allm. s. 164. —
B (†): FODERS-NÖD, se A.
Spalt F 1017 band 8, 1925