Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DULS- dul4s~, äfv. dɯ4ls~, äfv. 3~ (du`ls Weste).
(i fråga om ä. rättsförh.) i ssgr för att beteckna ett hemlighållande l. nekande; jfr DULGA-.
-ED. [fsv. duls eþer] benämning på den ed hvarigm svaranden i ett dulsmål friar sig. Nordström Samh. 2: 108 (1840). —
-MÅL. se d. o.
Spalt D 2352 band 7, 1922