Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CEREMONIELL ser1emω1niäl4 l. se1r-, äfv. -mon1– l. -må1n-, äfv. (särsk. ss. sbst.) -ä4l, stundom 01004 (ceremonie´ll Weste, – – – -ä´l Dalin; rimmande på citadell, duell: Manderström Rimlex. 316 (1779)), sällan (utom i ssgr) CEREMONIAL –a4l, sbst., n., stundom r. (Hist. tidskr. 1896, s. 154 (i handl. fr. 1672), Dalin Arg. 1: 269 (1733, 1754)); äfv. adj.; adv. -T; ss. sbst. best. -et, ss. r. -en; pl. = l. -er.
Ordformer
(-ell Weste (1807), Lundell (1893); -el Dalin Arg. 1: 168 (1733, 1754), Dalin (1850), Tj.-regl. 1889, s. 58. -al RARP 9: 318 (1664), Boëthius Hist. läsn. 1: 194 (1895; i ssgn ceremonialväsende))
Etymologi
[jfr t. ceremoniell, adj. o. sbst. n., o. ceremonial, n., eng. ceremonial, adj. o. sbst., fr. cérémonial, stundom cérémoniel, adj. o. sbst., af lat. cærimonialis, adj., hvilket äfv. i neutral form cærimoniale (pl. cærimonialia) förekommer i sbst. anv., af cærimonia (se CEREMONI)]
I. sbst.: föreskrift rörande (profana) ceremonier, deras iakttagande, utförande o. ordning, hvilken fastställts för ett särskildt tillfälle l. gäller vid alla tillfällen, då en viss högtidlighet firas; ordning för ceremonierna vid en högtidlighet; festprogram; äfv. konkretare om skrift o. d. som innehåller föreskrifter rörande ceremonier; stundom närmande sig bet.: etikett. Gref G. Oxenstierna är dermed tilfridz hvad i ceremonialet finnes. RARP 9: 170 (1664; om rangordningen). Ceremoniel, vid Hans Kongl. Höghets, Hertig Adolph Friedrichs Emottagande och Intåg här i Residencet. (1743; titel). Eljest är Ceremonielet, at man bör tre gånger niga eller böja knä (för påfven). Björnståhl Resa 1: 325 (1772). Ceremonial vid Riksdagens slut. Publ. handl. 10: 50 (1772). (En gammal dam) nogräknad på ceremoniellet. Fischerström Mälaren 14 (1785). Förslag till Ceremonieller, Dekorationer, Kostumer. Geijer Gust. pap. 1: 17 (1843). Ordenskedja begagnas endast vid särskilda högtidligheter, och föreskrifves då dess bärande i för tillfället utfärdadt ceremoniel. Tj.-regl. 1889, s. 58. — jfr BEGRAFNINGS-, HOF-, KYRKO-, STATS-CEREMONIELL m. fl.
II. adj.: som hör till l. rör l. består i ceremonier; äfv.: ceremoniös; jfr CEREMONIALISK 1 (o. 2). Helenius (1838). Ceremoniela rörelser. Ahnfelt Stud.-m. 1: 159 (1857). Allvarligt, nästan religiöst ceremoniellt lyfte han tid efter annan sin förnyade dryck till munnen. Hallström Sparfvert 32 (1903). Bordsederna i Berlin äro mycket friare än i London, .. det råder mera ceremonielt bordsskick i London. SDS 1903, nr 311, s. 2. Redan de gamla minéerna (ett folk i Sydarabien) hade ytterst rikt utvecklade ceremoniella stadgar. V. Hedqvist Därs. 1904, nr 71, s. 2.
Ssgr: A: CEREMONIAL-BOK10103~, stundom 01003~2. bok som redogör för (kyrko)ceremonier. Holmberg (1795, under cérémonial). Heinrich (1814). —
-BUD~2. jfr -LAG. SDS 1904, nr 22, s. 1. —
-FASTA~20, sbst. (ceremonials-) (numera knappast br.) L. Petri Kyrkost. 42 a (1566). —
-LAG~2, r. (ceremonials- L. Petri; ceremoniel- Wingård) lag rörande ceremonier; särsk., vanl. i best. form, om den mosaiska lagen rörande gudstjänstbruk, offer, fastor o. d.; i sht i uttr. den mosaiska ceremoniallagen. L. Petri Kyrkost. 21 b (1566). Wingård S. skr. 2: 61 (1821). Den mosaiska ceremoniallagen. Cornelius Lärob. 12 (1860, 1878). Den Mose lag, hvarom här är fråga, är den s. k. sedelagen till skillnad från ceremoniallagen, som innehåller föreskrifter för Israels gudstjänst med därtill hörande ordningar. Fehr Underv. 31 (1894). —
-SAK~2. (ceremonials-) L. Petri Kyrkost. 4 b (1566). —
-TVÅNG~2. (ceremonials-) (numera föga br.) ceremonitvång. L. Petri Kyrkost. 42 b (1566). —
-VETENSKAP(EN)~002. (ceremoniel-) P. Wieselgren i Biogr. lex. 14: 39 (1847). —
-VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. (ceremonial-) ceremoniväsen. Boëthius Hist. läsn. 1: 194 (1895).
B (†): CEREMONIALS-FASTA, -LAG, -SAK, -TVÅNG, se A.
C (†): CEREMONIELL-LAG, -VETENSKAP, se A.

 

Spalt C 87 band 5, 1904

Webbansvarig