Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLIXT blik4st, r. l. m. ((†) f. A. G. Silfverstolpe Skald. 200 (1801, 1814). — n. Sylvius Curtius 570 (1682), Bellman ofta, t. ex. 2: 99, 127 (1783), 6: 13, 25 (1787)); best. -en; pl. -ar, förr ofta, numera sällan -rar (Choræus Bref 116 (1802), Ling Gylfe 49, 52 (1812), A. Österling i N. dagar 139 (1906) m. fl.) ((†) = Bellman (se följ. anm.). -er (jfr BLIXTER) Adlerbeth Poët. 1: 108 (1797, 1802), Dens. Ov. 292 (1818) m. fl. st.). Anm. Bellman, som i obest. sg. endast har formen blixt (hvilken hos honom i de fall där genus kan konstateras är r. l. m., t. ex. 1: 140 (1771), Skr. Ny saml. 2: 259 (1793)), använder ss. best. sg. dels blixten, t. ex. 6: 105 (1787), 3: 175 (1790), dels blixtret (se BLIXTER; jfr etym. afd. under BLIXTRA, sp. 3279), t. ex. Skr. Ny saml. 2: 88 (1777), 213 (1791). I pl. har han ss. obest. form blixt, t. ex. 2: 99 (1783), 6: 25 (1787); best. pl. har ej anträffats hos honom. Hos Dalin Vitt. anträffas jämte talrika ex. på sg. blixt, r. l. m., 1 gg (I. 2: 48, i vers) blixter, sannol. sg., o. 1 gg (5: 377) pl. best. blixtren (se BLIXTER) samt ssgn Blixter-Thron (I. 2: 108, i vers). Lidner har jämte sg. blixt, r. l. m., samt pl. obest. blixtar (1: 261) äfv. pl. best. blixtren (1: 317, i vers; se BLIXTER). Ordet BLIXTER torde de nämnda förff. hafva från sin resp. hembygds mål.
1) vid elektrisk urladdning uppkommande gnista.
a) [jfr motsv. anv. af mnt. blikseme, bliksene, blix, holl. bliksem, t. blitz] vid urladdning af luftens elektricitet uppkommande gnista, naturlig blixt; sken från nämnda gnista, ljungeld, åskstråle; åskslag, åskvigg; jfr BLEK, sbst.1 1, BLICK, sbst.1 1 c, BLITS, BLIX 1, BLIXEN, BLIXTER 1, BLIXTRANDE 1 samt DUNDER-SLAG. Blixtar ljunga, flamma, skära luften, korsa hvarandra, skjuta ned ur molnen, slå ned, träffa föremål, tända. Kåhlswarta moln med hijsliga blixtar. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 117. (Halldan) hade .. låtit sättia en förgylt blixt uppå den Hielm, som han bar på hufvudet. Mörk Ad. 2: 340 (1744). De händelser, där eldsken och enkel blixt blifvit sedde vid skydrag. J. C. Wilcke i VetAH 1786, s. 25. Fräsande blixtrar. Ling Gylfe 49 (1812). Att med blixtens hastighet öfverfalla (fienderna). Bergman Carnot 335 (1816); jfr α α’. Blixtarna i molnen draga / här och der en blodig rand. Tegnér 1: 60 (1825). (Cykloperna) smidde .. blixtar och åskviggar åt (Zeus). Bäckström Gruber Myt. 101 (1834). Slunga blixtar. Melin Gr. lex. (1845; under ἀστράπτω). Blixten kan vara betydligt lång, stundom ända till 1 sv. mil. Kahlmeter Hvarför? 331 (1890). En väl lyckad fotografi af en blixt företer icke det utseende, som man vanligen föreställer sig att blixten har, nämligen en i skarpa vinklar gående sicksacklinie, utan en ganska oregelbunden kroklinie med en mängd förgreningar. 2 Uppf. b. 2: 394 (1901). Blixt följde på blixt, åtföljda af skarpa åskknallar. NDA 1913, nr 64, s. 4. — jfr DUBBEL-, DUNDER-, ELD-, KLOT-, KORN-, KUL-, LINJE-, SICKSACK-, TOR-, VÅR-, YT-, ÅSK-BLIXT m. fl. — särsk.
α) i jämförelser. Han stod som träffad af blixten. (Geijers) rikedom af genialiska och verkligen djupa idéer, som äfven i hans mörkare skrifter öfverallt framlysa som blixtar i natten. Tegnér 5: 228 (1821). Deras klingor flögo kring som blixtrar. Hagberg Shaksp. 5: 34 (1848); jfr 2 a. Predikantens .. ord, nedslående såsom blixtrar. Rydberg Frib. 145 (1857, 1866). — särsk.
α’) [jfr motsv. uttr. i holl. o. t.] i uttr. (hastig l. snabb) som blixten l. en blixt o. d., utomordentligt hastig(t), blixtsnabb(t), pilsnabb(t). Wåre werck samt ord och sinne, / Månde som en blixt förswinna. Ps. 1695, 270: 1. Så fort som den vingade blixten. Adlerbeth Æn. 115 (1804, 1811; lat. fulminis ocior alis). Som en blixt stod (G. I) .. i Dalarna. Ekelund 2 Fäd. hist. 111 (1837). Som en blixt han sprängde till trappan opp. Runeberg 2: 76 (1848). I ett nu for det som en blixt genom hjernan på mig, att jag var lurad! Nyblom Hum. 19 (1874, 1883). Hastigt som blixten har ryktet spritt sig. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 213 (1910). — särsk. [möjl. kontamination af uttr. som en olja o. som en blixt] (skämts.) i uttr. som en oljad blixt. A. Sandberg i Dagen 1897, nr 287, s. 1. Näbbarna (på svalungarna) spärras upp, då far eller mor som en oljad blixt kommer susande med proviant i munnen. Ericson Fågelkås. 1: 93 (1906). Kasper 1914, nr 44, s. 1.
β’) [jfr t. wie ein blitz aus heiterm himmel] i uttr. som en blixt från klar himmel, om ngt, i sht ngt ledsamt l. obehagligt, som kommer plötsligt o. oväntadt l. oförberedt. (Nyheten) verkade .. som en blixt från klar himmel. VL 1906, nr 268 A, s. 4.
α’) med tanke hufvudsakl. på blixtens snabbhet o. det plötsliga i dess framträdande (o. försvinnande). (Kristus) lät (gm sin förklaring) förnimma en lijten blixt .. och ett stycke aff Guddomlighetennes fullheet. Phrygius Him. lif. 14 (1615); jfr β’ o. 2. Allt är (i Homerus’ stil) stort och simpelt, inga blixtar, men fortfarande ljus. Tegnér 3: 496 (1812). Hon har blixtrar af ett högt och sublimt lif, men det är blott blixtrar. Bremer Pres. 215 (1834). En blixt af purpur flammar opp på Voldmars kind. Runeberg 1: 242 (1841). jfr att telegrafverkets emblem är ett knippe blixtar, hvilket kan anses som symbol för de elektriska budskapens snabbhet.
β’) med tanke hufvudsakl. på blixten ss. plötsligt tändande l. ljusspridande stråle: om ngt som plötsligt o. oväntadt sprider ljus öfver hvad som varit dunkelt l. okändt. Om en blixt genomgår din själ, om en himmel (efter ditt sätt) dagas deri — då sjung, måla eller skrif, och du är Konstnär. C. J. L. Almqvist i Skandia 1: 264 (1833). (Geijers afhandling Om historiens nytta) var för ref. den blixt, som tände det lilla lif för historisk vetenskap, som hos honom kan finnas. H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 98. Intelligensens blixtar, som lysa upp hittills obekanta vägar för det menskliga vetandet och arbetet. Rundgren Minnen 3: 93 (1869, 1888).
γ’) med tanke på blixten ss. en förfärande o. tillintetgörande makt: om yttring af vrede l. hot, om straffdom o. d. Den som nyss var en vänskapens sol, är nu ett blixt och dunder. Bergeström Ind. bref 267 (1770). Gör narr af svärmarn blott, och tro att ni gjort nog: / Det är till stora fall, som blixten måste sparas. Leopold 2: 349 (1802, 1815). Lagens blixt vid korset faller. Ps. 1819, 168: 3. Hämdens blixtar. Thomander 3: 170 (1831). Blixten af Guds vrede. Melin Jesu lefv. 2: 84 (1843, 1855). De förr så lugna öfverläggningarna om stadens ärenden ledsagades nu af blixt och åska. Rydberg Vap. 207 (1891).
γ) [jfr t. der blitz! potz blitz! blitz und donner! o. d. samt liknande uttr. i nt.] i svordomsartade utrop; numera bl. ngn gg i förb. blixt och dunder (jfr δ); jfr BLIX 1 c α. Blixt och dunder, är det du, Bertel? Topelius Fält. 1: 52 (1852, 1854). Blixt! / Hvad den kan ränna öfver is! Atterbom LÖ 1: 28 (1854). (Redaktören) sprang .. upp och ropade: .. Blixt och dunder! .. Tror ni, mina abonnenter skola stå ut med en sådan vattvälling som det der? Nyblom M. Twain 1: 78 (1873). Noreen Vårt spr. 5: 96 (1904).
δ) [jfr mnt. blixeme, blixene, blix, holl. bliksem o. t. blitz i motsv. anv.] koll.; numera bl. i förb. blixt och hagel, blixt och dunder o. d.; jfr BLIX 1 c. Ett häftigt oväder med blixt och hagel drog fram öfver staden. Eld och blixt kom natten efter. J. Bureus (1623) i 2 Saml. 4: 79. En .. häftig orcan med blixt och dunder. Dalin Hist. III. 1: 654 (1761). Båd’ uti urväder, solsken och slask, / Dunder och blixt och i torka. Bellman 4: 27 (1791). — (†) Tridie Dagen vthgick ifrån alla Himmelens kanter ett förskräckeligit Blixt, så at thet stundom war klart, vndertijden (dvs. stundom) helt mörckt. Sylvius Curtius 570 (1682). Ett ganska stort dunder och blixt. Swedenborg Resebeskr. 62 (1736). Blixt och dön. Dalin I. 1: 17 (1742). Då rideauen upplyftes synes .. stark blixt. Gustaf III 3: 89 (1786). Himlahvalfvet höljs / Med båd’ blixt och dimma. Bellman Skr. Ny saml. 1: 113 (c. 1780). Under blixt din lag oss skänktes. Ps. 1819, 398: 2. Aflägsen blixt syntes om qvällarne. Skogman Eug. 1: 21 (1854).
Anm. till a. 1:o Vid ordet blixt tänker man närmast på det den elektriska urladdningen åtföljande ljusfenomenet; för att tanken skall riktas på blixtens egenskap af nedslående elektrisk gnista fordras i allm., att de språkliga bestämningarna tyda därpå, t. ex. i uttr. en förhärjande blixt, en tändande blixt, den blixten slog ned. Det ser ut, som om ordet förr ännu mera exklusivt än nu betecknat ljusfenomenet; så motsvara t. ex. i äldre ordböcker blixt o. lat. fulgur hvarandra, medan lat. fulmen återgifves med ÅSKSLAG. Jfr: Åskan är ingenting annat, än en .. elektrisk gnista … Blixten är ljuset från gnistan. Berlin Läseb. 396 (1852, 1866). — 2:o Hos Bliberg Acerra 459 (1737) betecknar blixt en nedslående blixt. Klingenstierna Musschenbroek 534 (1747) synes däremot med blixt hufvudsakl. mena en icke nedslående blixt, medan en nedslående i allm. betecknas med ordet ljungeld. Duræus Naturk. 198 (1759) afser med blixt hufvudsakl. en ljudlös blixt (kornblixt), medan den med dunder förenade blixten kallas ljungeld Därs. 196. Jfr härmed att Sahlstedt (1757) o. Dens. (1773) återgifver blixt blott med fulgur, ljungeld däremot i första rummet med fulmen, i andra med fulgur. Jfr äfv.: Hetans strijd medh Kölden (framkallar) Tooråk, medh skräckeligit .. braak .. Loghan som tädan vthblixter, kallas åskia. Schroderus Comenius 59, 60 (1639).
b) fys. gm fysikaliska apparater åstadkommen elektrisk gnista, konstgjord blixt; jfr BLIXTRA 1 slutet. Då et (elektriskt) slag går igenom (en afledningskedja för en elektricitetsmaskin), lysa uti mörkt rum alla dess länkar, och förorsaka därigenom en blixt af samma figur, som keden lägges uti. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 32. Fock 2 Fys. 3: 55 (1860, 1873).
2) [jfr motsv. anv. af t. blitz] blixtlikt sken; blänk, blink, glimt; jfr BLIXTRA 3. Blixt af glas, som splittras. Bellman 6: 277 (1774). Blixtrarna från .. otaliga dyrbara juveler och ädelstenar Crusenstolpe Mor. 1: 46 (1840). Blixtar, som lyktljuset kastade på aflägsnare föremål. Carlén Rosen 2: 22 (1842, 1869). Klockan är snart fyra, — yttrade han, öppnande sitt guldur som slog blixt i lampskenet. Heidenstam Col di Tenda 38 (1888). — jfr LJUS-, SOL-BLIXT. — särsk.
a) om glans från blanka vapen; jfr BLIXTRA 3 b. Värjans blixt. Bellman Skr. Ny saml. 1: 256 (1783). Bilans blixt. Thorild 1: 150 (1792). Innom ett ögnablick såg man blixten af deras värjor. Stenborg Nina 5 (1792). Collan Dikt. 83 (1864).
b) [jfr motsv. anv. af holl. bliksem, t. blitz] (i sht i högre stil) ur ögat frambrytande glans l. stråle; jfr BLIXTRA 3 c. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 89 (1833). Hvad blixt ur sköldmöns blickar! Atterbom S. dikt. 2: 242 (1838; med ordet sköldmön afses svärdet); jfr a. Blixten i hennes mörka öga upplöste sig plötsligt i trånfullt skimmer (när hon fick syn på den älskade). Rydberg Ath. 21 (1859, 1866). Ur hans blickar sköto blixtar / Utaf harm. Oscar II I. 2: 109 (1859, 1886). De lifliga ögonen sköto blixtar af harm. Quennerstedt Ind. sold. 23 (1887). Blixten i hans öga / flammar än. Runeberg Dikt. 32 (1909).
c) bot. om blixtlikt sken hos vissa blommor: glimt, blink; jfr BLIXTRA 3 d. En och samma blomma kan ofta blicka 2 a 3 secunder efter hvarannan, men stundom kan det dröja i flera minuter imellan hvarje blixt. L. C. Haggren i VetAH 1788, s. 63. T. Fries i Bot. notiser 1858, s. 105.
d) fyrväs. blänk af kort varaktighet; jfr BLINK 6, BLÄNK. Blänkens varaktighet bestämdes .. till 1/10 sekund och tiden mellan två blänkar till 5 sekunder. Dessa blänkar benämndes därför ”blixtar”. 2 Uppf. b. 9: 496 (1906). Lista ö. sv. fyrar 1906, s. 4 (se under BLIXT-FYR).
e) [jfr motsv. anv. af holl. bliksem, t. blitz] om hastigt, gm explosion, i sht skott, åstadkommet sken; jfr BLIXTRA 3 e. Om .. (knallpulver) gnides i en Mortel, at det blifver varmt; så fulminerar det med knall och blixt. Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 442 (1768). Bjud ej vapnens blixtar knalla. Kellgren 2: 234 (1780). Redan blixt mot blixt från dessa kölar (dvs. fartyg, krigsskepp) ljungar. Stenhammar 48 (1793). Det stolta Wien .. / .. bleknade för våra blixtrars sken. Mellin S. dikt. 72 (1852). Nattens blixt ur Anckarströms pistol. Snoilsky 2: 109 (1881). — (†) koll. All Luften är förgiordt med Pulverök (dvs. krutrök), / Och blixt, som skadar meer än Liung-eld. Stiernhielm Fred. 10 (1649). Under trumslag, blixt och skott. Bellman 6: 160 (1779). — jfr SKOTT-BLIXT.
f) fotogr. gm antändning af visst slags pulver l. dyl. framkalladt hastigt sken för belysning af föremål vid fotografering under ogynnsamma belysningsförhållanden; jfr BLIXTRA 3 f. Fotografering af mörka interiörer kan ske genom upprepade blixtar. Roosval Schmidt 114 (1896). Priskur. fr. Forsners fotogr. mag. 1914—15, s. 329. — jfr MAGNESIUM-BLIXT.
3) [jfr t. in einem blitz, im blitz, samt uttr. i en blink, i blinken, på blinken o. på stunden, på ögonblicket] (numera knappast br.) blink, ögonblick; i uttr. i en blixt, i l. på blixten; jfr BLIX 2. Han springer på blixten til sit förra rum. Triewald Förel. 1: 25 (1728). På blixten är jag här igen. Amman 41 (1756). Öfverst stå, befalla, och bli lydd i blixten. Almqvist Sign. Luna 82 (1835). (Medeltidens kyrka) såg orsaken till omvändelsen i Guds saliggörande nåd, som i en blixt upplyste och verkade. Strinnholm Hist. 3: 226 (1848).
4) [jfr t. blitzbesoffen, -dumm, -liederlich o. d., hvilka torde hafva bildats i analogi med blitzschnell, där blitz uppfattats ss. ett förstärkningsord. I sv. torde dessa ssgr utgå från BLIXT-FULL, hvilket lånats från d. l. t.] ss. första ssgsled i adj. med nästan uteslutande predikativ anv. o. adv., där det kraftigt förstärker senare ssgsleden; jfr BLIXT-BEFÄNGD, -FULL, -FÖRBANNAD, -FÖRBASKAD, -FÖRTVIFLAD, -GALEN, -KÄR, -PLAKAT, -RASANDE. — Anm. Hithörande ssgr uttalas i allm., särsk. när de stå med starkt eftertryck (”emfatiskt”), som två ord, hvartdera fullt betonadt, o. kunna i enlighet härmed särskrifvas. När de ngn gg förekomma i attributiv ställning, få de i allm. vanlig ssgsbetoning. Jfr med afs. på sönderfallandet i två ord det äfvenledes emfatiska blixtrande full för blixt full o. d. (se BLIXTRA 5 a).
-APPARAT~002.
1) tekn. till 2: lampa med linssystem afsedd för särsk. stark belysning af delar af teaterscen l. för framställning af blixtar, regnbåge o. d.; effektlampa.
2) till 2 d: apparat för framställande af blixtljus på fyrar. PT 1902, nr 274, s. 3. Numera förses alla nya kustfyrar med blixtapparater. 2 Uppf. b. 9: 496 (1906). —
-ARTAD ~20. —
-AX~2. fyrverk. fyrverkeripjäs i form af ett ax som vid antändning brinner under utsändande af blixtartade gnistor. Ekenberg (o. Landin) 315 (1890). —
-BANA~20.
2) [efter BLIXT-TÅG] (järn-) bana för snabbtrafik; jfr BLIXT 1 a α α’. En elektrisk blixtbana Stockholm-Trelleborg. LD 1906, nr 298, s. 2. PT 1907, nr 184 A, s. 3. —
(4) -BEFÄNGD~02, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 04 (jfr anm. under BLIXT 4). (hvard.) särsk. till BEFÄNGD 3 d: alldeles ursinnig, rasande. Han (blir) så blixt befängd och så splitt rasande / Att … Bellman Skr. Ny saml. 1: 373 (1790). Kråkorna bli blixt befängda, då de om dagen få sikte på (bergufven). Ericson Fågelkås. 2: 72 (1907). —
-BEGJUTNING~020. balneol. Rossander Disqué 270 (1897). Hvad menas med blixtbegjutning? Det är en öfvergjutning på 3 till 5 meters afstånd .. med tillhjälp af en gummislang. Bergqvist Thorson 48 (1898). —
-BELYSNING~020.
1) till 1 a. Pentelisk fris och väggar af mjölkhvit stuck / Stå plötsligt fram i svafvelgul blixtbelysning. Snoilsky 5: 114 (1897). bildl. I blixtbelysning han såg nu allt: / De hade blott ljugit — ljugit. Snoilsky 4: 80 (1887; om G. IV A. o. hans rådgifvare). SvD 1914, nr 84, s. 11.
-BLÅ~2. [jfr t. blitzblau] jfr BLIXTER-BLÅ. Ta mej den blixtblåe röde. Hülphers Ångermanl. 132 (1900; om djäfvulen). (Jaspisstenens) blixtblå dager. Levertin Salomo 105 (1905). —
-FIGUR~02. [jfr t. blitzfigur] Stundom framträda på ytterhuden hos en person, som träffats af blixten, de s. k. blixtfigurerna, oregelbundna, linieformiga rodnader, som tillsammans bilda en figur af allehanda förgreningar, liknande flodsystemet på en landkarta. PT 1910, nr 144 A, s. 3. —
(1 b) -FLASKA~20. laddflaska med yttre beläggning af järnfilspån, hvaröfver en från den inre beläggningen öfverförd gnista blixtformigt utgrenar sig. Fock 2 Fys. 3: 54 (1860, 1873). NF (1877). —
-FOTOGRAFERING~00020.
1) till 1 a: fotografering af blixtar.
-FOTOGRAFI~0002.
1) till 1 a: fotografi af en blixt l. af blixtar. NF 19: 930 (1896). Blixtfotografierna visa .. att .. (blixtens sicksacklinje) är endast en synvilla. 2 NF 3: 702 (1905).
(4) -FULL~2, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 4 (jfr anm. under BLIXT 4; i vers ∪ — Bellman Skr. Ny saml. 1: 129 (1771), men — ∪ Dens. 3: 127 (1790)). [jfr ä. d. blisfuld, blix fuld (Aphelen Ordb. (1764)), nyisl. bliksfullur (Gíslason D. orðab. (1851; under blisfuld), t. blitzbesoffen, blitz- (sternhagel)voll, äfvensom d. lynende fuld] (hvard.) starkt berusad; jfr BLIX-, BLITS-FULL samt BLIXTRA 5 a. Möller (1745; under yvre). Hvar har du din lymmel varit och supit dig så blixt full? Amman 26 (1756). Jag i kalaset / Nu sjunger vid glaset / Att jag är blixtfull och förnöjd. Bellman Skr. Ny saml. 1: 129 (1771). Daniel (hade) varit blixtfull om natten, beskat omigen om morgonen. Fryxell Pehrmäss. 2: 111 (1825). Lundell (1893). — (2 d) -FYR~2. [jfr t. blitzfeuer] Blixtfyr är en blänk- eller tindrande fyr, der blänken varar endast en bråkdel af en sekund. Lista ö. sv. fyrar 1897, s. 3. Blixtfyr .. är en blänkfyr, där blänken (blixten) varar mindre än 2 sekunder. Därs. 1906, s. 4. — -FÅNGARE~200, r. l. m. H. Dominik i Sk. aftonbl. 1906, nr 185, s. 1 (se under -AFLEDARE). — -FÄRD~2. mkt hastig färd; jfr BLIXT 1 a α α’. En blixtfärd genom Sverige. Hedin Tre tal 16 (1913). — (4) -FÖRBANNAD ~020, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 040 (jfr anm. under BLIXT 4). (starkt hvard.) 1) rent galen, från sina sinnen. Är du blixt förbannad? 2) ss. adv. -t: rasande, ursinnigt. Kusin skulle ha hört Fieandt, huru blixtförbannadt han svor vid Karstula. Topelius Fält. 1: 104 (1852, 1854). Melin Dikt. 2: 190 (1904). 3) med prep. på: ursinnig l. rasande på (ngn l. ngt). (Sjömannen blef) till slut så blixtförbannad på dessa tjyvengelsmän, att han hastigt vände ryggen åt staden. Högberg Frib. 171 (1910). —
(4) -FÖRBASKAD~020, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 040 (jfr anm. under BLIXT 4). (starkt hvard.) jfr -FÖRBANNAD (2). Brorsonen blef blixt förbaskadt arg. Janson Gastar 140 (1902). —
(4) -FÖRTVIFLAD~020, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 040 (jfr anm. under BLIXT 4). (hvard.) Den ångnibussen, som der står / .. / Så blixt förtvifladt fort den går, / Att fulla fem minuter förr än / Man stigit opp uti den samme / Så är man länge sedan framme. Jolin III. 4: 184 (c. 1860). —
(4) -GALEN~20, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 32 (jfr anm. under BLIXT 4). [jfr d. lynende gal] (hvard.) —
(1 b) -HJUL~2. fys. apparat bestående af ett i kanten tandadt hjul afsedt att på mycket korta mellantider växelvis sluta och öppna elektrisk ström. NF (1877). Moll Fys. 3: 93 (1899). —
-KATARR~02. [jfr t. blitzkatarrh; anledningen till namnet är sjukdomens plötsliga uppträdande (jfr BLIXT 1 a α α’)] (numera knappast br.) influensa; jfr -FEBER. (Influensan har) oftast uppträdt mycket hastigt samt i viss mån gjort skäl för namnet ”blixtkatarr”. F. W. Warfvinge i Årsber. fr. Sabbatsb. sjukh. 1889, s. 132. Rossander Disqué 205 (1897). —
(1 b) -KEDJA~20. kedja hvars länkar bestå omväxlande af stycken af metall o. ngt för elektricitet oledande ämne. NF (1877). —
(4) -KÄR~2, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 4 (jfr anm. under BLIXT 4). Inom en vecka var Lodén blixt kär. Geijerstam Strömoln 147 (1883). Jag har varit blixt kär i er, sedan ni var en femton års flicka. Lundquist Konstn. 124 (1890). —
-LAMPA~20.
1) tekn. till 2: lampa med linsanordning för framställande af blixtar på teaterscen.
2) till 2 f: apparat för åstadkommande af blixtljus vid fotografering. Roosval Schmidt 113 (1896). Malmberg David 129 (1910). —
-LIK~2. med tanke på blixtens (plötsligt framlysande o. åter försvinnande) sken l. på dess plötsliga framträdande l. på dess korta varaktighet l. på dess snabbhet o. d. Huru hastigt är icke stjernornas lopp! .. tankan allena kan hinna följa deras blixtlika rörelse. Lantingshausen Young 2: 171 (1790). Underbart och oväntadt måste Julklappen komma och dess .. öfverbringare måste .. blixtlikt visa sig och försvinna som en ande. (Lundin o.) Strindberg G. Sthm 37 (cit. fr. 1832). Då steg en mörk eld upp i Aramintas stora ögon: det var en blixtlik flamma, som dock straxt försvann. Almqvist A. May 34 (1838). En blixtlik ingifvelse. Topelius Vint. I. 1: 255 (1859, 1880). Tankens blixtlika snabbhet. R. Tigerstedt i Nord. tidskr. 1885, s. 649. Projektilens anslag åtföljdes af ett blixtlikt sken. Tidskr. i sjöv. 1890, s. 210. (Ryggmärgstvinsot) börjar ofta med plötsligt påkommande och lika hastigt upphörande blixtlika .. smärtor. NF 14: 119 (1890). Repliker, som blixtlikt belysa en karaktär. 2 NF 1: 667 (1903). Bilderna (hos Tegnér) .. komma blixtlikt och merendels omedelbart. Wrangel Dikten 68 (1912). —
-LJUS~2.
1) till 1 a, i bild. Gauffin Larsson 2: 72 (1908). Den lysande karakteristiken av de gustavianska skalderna i minnessången 1836 kastar sitt blixtljus mindre över deras personer än över deras poesi. Mjöberg Stilstud. 67 (1911).
2) till 2 d. Fyren skall hvar 10:de sekund frambringa två tätt på hvarandra följande korta hvita blänkar (blixtljus). SDS 1897, nr 549, s. 2.
3) till 2 f. Ett gult blixtljus, som är användbart för momentfotografering. Roosval Schmidt 113 (1896). Hellström Kuskar 180 (1910). —
-LJUS-BLANDNING—0~20. till -LJUS 3: blandning medelst hvilken blixtljus framställes, vanl. bestående af magnesium o. syrehaltigt ämne; jfr -PULVER 2. Andersen Magnesiumblixtljus 5 (1912). —
-LJUSNING~20. (föga br.) af en blixt förorsakad ljusning. En blixtljusning (stack) vasst i grantopparna. Högberg Utböl. 2: 202 (1912). bildl. Den poetiska verldsåskådningen .. upplöses till flygtiga — om än starka och präktiga — blixt-ljusningar. Atterbom Siare 5: 509 (1849). —
-MÖNSTER~20. väfn. mönster med sicksackformade ornament. Bland draperierna förekom (på hemslöjdsutställningen i Malmö) ett .. i blixtmönster. LD 1906, nr 93, s. 2. —
(2 f) -PATRON~02. med tändtråd försedd hylsa innehållande en afmätt kvantitet blixtpulver för framställande af blixtljus. 2 NF (1905). Magnesiumljuset .. användes, utom i band .. antingen som patroner, s. k. blixtpatroner eller som pulver i blixtlampan. Bouveng Rådg. f. amatörfotogr. 94 (1909). jfr MAGNESIUM-BLIXTPATRON. —
(4) -PLAKAT ~02, vanl. emfatiskt, som två ord, 4 04 (jfr anm. under BLIXT 4). (starkt hvard., föga br.) = -FULL. Bellman 2: 240 (1779). —
-PULVER~20.
1) till 1: pulver bestående af sporer af vissa lummerarter, i sht mattlummer (Lycopodium clavatum Lin.); nikt. (Lycopodium) förbrinner i beröring med eld med hastigt uppblossande låga, hvadan det användes till artificiela eldar, såsom åskeldar på teatrar, vid fyrverkerier etc., hvaraf namnet blixtpulver. (Ekenberg o.) Landin 591 (1893). Lindgren Läkem. (1902).
2) till 2 f: pulver afsedt för framkallande af blixtljus (se -LJUS 3), vanl. bestående af magnesium med tillsats af syrehaltiga ämnen. Fotografering af mörka interiörer kan ske genom .. afbränning af blixtpulver. Roosval Schmidt 114 (1896). Priskur. fr. Forsners fotogr. mag. 1914—15, s. 329. —
1) ss. adj.: alldeles ursinnig. Annars vore det svårt att förklara huru en så fridsam krigare kunde blifva så blixtrasande, att han … Topelius Vint. II. 1: 356 (1856, 1881).
-RÖR~2.
1) [jfr t. blitzröhre] till 1 a: fulgurit. Berzelius Årsber. t. VetA 1821, s. 33. När blixten träffar sand, bildas så kallade fulguriter, eller blixtrör, hvilka uppkomma derigenom, att sanden längs blixtens väg smälter af hettan och bildar ett inuti glaceradt rör. Hildebrandsson Buchan 215 (1874). Moll Fys. 3: 41 (1899).
2) till 1 b: på olika sätt inrättadt glasrör afsedt att demonstrera den elektriska gnistan. Wiemer Müller Fys. gr. 4—5: 45 (1852, 1860). Uppf. b. 2: 352 (1873). —
-SKARF~2. byggn. sicksackformig skarf på byggnadstimmer o. d. Arb. bok 132 (1887). 2 Uppf. b. 1: 412 (1898). —
-SKEN~2.
-SKIFVA~20.
1) till 1 b: glasskifva öfver hvilken elektriska gnistor kunna ledas medelst påsatta metallbitar; jfr -TAFLA. Wiemer Müller Fys. gr. 4—5: 46 (1852, 1860). Hubendick Flick. lek. 202 (1879, 1883).
2) till 2: viss apparat för framställning af blixtar på teaterscen. —
-SKYDDARE ~200, r. l. m. elektrotekn. apparat afsedd att skydda elektrisk ledning o. d. mot blixtar. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 156. —
-SLAG~2. [jfr holl. bliksemslag, t. blitzschlag] åskslag.
a) blixtens nedslående. Den qväfvande svafvelångan vid blixtslag. Voigt Väderleksl. 16 (1820). (Åskledaren) torde ibland förekomma blixtslaget därigenom, att den elektricitet, som framkallats i jordytan genom molnets influens, utströmmar genom spetsen. Moll Fys. 3: 41 (1899).
b) nedslående blixt. Man har exempel på att blixtslag träffat kruttunnor utan annan påföljd än den, att krutkornen blifvit bortslungade åt alla håll. NF 2: 685 (1877). Tekn. tidskr. 1888, s. 143.
c) mer l. mindre bildl. V. F. Palmblad i Phosph. 1810, s. 281. Den oerhörda samling brännbara ämnen, som öfverallt ligger hopad (i Tyskland), och blott behöfver en enda gnista, för att utbryta i tusentals krossande blixtslag. AB 1845, nr 53, s. 2. —
-SLAGEN~20. träffad af blixten. Vid åsynen af den .. strålande monarken .. faller folket som blixtslaget ned mot marken. Wilhelm Där solen lyser 51 (1913). —
-SLUNGARE~200. [efter gr. ἀστεροπητής] (i vitter framställning) om Zeus o. äfv. andra åskgudar. Blixtslungaren Zeus. Johansson Hom. Il. 7: 443 (1846). Den väldige blixtslungaren Thor. Rydberg Kulturh. förel. 4: 549 (1887). —
(jfr 1 a α α’) -SNABB~2. jfr -SNÄLL. Nyberg 1: 183 (1831). Nyheten spred sig blixtsnabt. Hedin Rev. qv. 150 (1879). Allt detta drog blixtsnabbt igenom själen. Sundblad Med tusch 1: 75 (1887). Med en blixtsnabb knix till nigning försvann hon. Ullman En flickas ära 42 (1909). En blixtsnabb ingifvelse. Bååth-Holmberg Morfars bok 1: 29 (1910). —
(jfr 1 a α α’) -SNÄLL. [efter t. blitzschnell] (†) blixtsnabb. (Soldaternas) blixtsnällt verkställda handgrepp. Wingård Minnen 6: 135 (1809, 1847). Blixtsnäll fart. Adlerbeth Ov. 268 (1818). Blixtsnällt hästar. Ekelund Medelt. hist. 61 (1828, 1834). Nästan samma sekund hvinade ett par hugg, blixtsnällt genom luften. Sparre Standaret 437 (1847). —
-STARR~2. [jfr t. blitzstar] oftalm. starr i ögat förorsakad af åskslag. J. Widmark i Med. månadsrevy 1900, s. 301. —
-STEN. [jfr holl. bliksemsteen] (†) folklig benämning på yxa l. mejsel från stenåldern; åskvigg, vigg. Thorvigg, .. Blixtstenar .. kallas kilformige stenar, .. som allmogen af okunnoghet hålla före vara tilkomne af åske-elden och rätta verktyget til åskans dödande verkningar. Rinman 2: 1002 (1789). —
-STRÅLE~20. [jfr holl. bliksemstraal, t. blitzstrahl] åskstråle. Blix-strålens skapnad är ..: ibland rät: ibland krokig: ibland uti zikzak: ibland vågformig. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 31 (Blix- tydl. af uttalet föranledd felskrifning för Blixt-). En blixtstråle ljungade ned och träffade abbéen. PT 1910, nr 144 A, s. 3. bildl. Efter fåfängt slungande af allahanda blixtstrålar, gaf (Thorild) vika. Atterbom Siare 4: 243 (1847). —
(1 b) -TAFLA~20. [jfr t. blitztafel] = -SKIFVA 1. Fock 2 Fys. 3: 54 (1860, 1873). Björkman (1889). —
(jfr 1 a α α’) -TURNÉ~02. hastig turné. Vårt lands förnämste karaktärsskådespelare .. ämnar göra en blixtturné genom Sverge. Fyris 1894, nr 148, s. 2. DN 1898, nr 10058, s. 3. —
(jfr 1 a α α’) -TÅG~2. [jfr holl. bliksemtrein, t. blitzzug, fr. train-éclair] järnvägståg med mycket stor hastighet. Blixttåg lära i sommar ordnas mellan Stockholm och Malmö. Smål. alleh. 1883, nr 23, s. 3. 2 Uppf. b. 3: 333 (1897). —
-VIS~2. glimtvis. Solen glimmade deröfver blixtvis. Bremer G. verld. 2: 2 (1860). bildl. (I Kellgrens ”Philosophen på Landsvägen”) framblicka .., blixtvis, verkliga begynnelser till ett positivare grundläggande för politisk national-utveckling. Atterbom Siare VI. 2: 100 (1855).
Spalt B 3267 band 4, 1915