Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BLANCMANGÉ blaŋ1maŋʃe4 l. blam1aŋʃe4 l. blam1aʃe4 (blamasché Dalin (1850), blangmangsché Sjöberg Singstock VIII (1832), blaŋ1maŋʃe4 Lyttkens o. Wulff Ordl. (1911); se vidare nedan), r. l. m., äfv. n. (m. Winberg Kokb. 453 (1761), r. l. m. Nylander Matlagn. 157 (1822) osv. n. Kullberg Mem. 1: 204 (1835), Almqvist (1844), Langlet Husm. 482 (1884) m. fl.); best. -en l. -n, ss. n. -et.
kall efterrätt numera i allm. bestående hufvudsakl. af mjölk l. grädde, gelatin, socker o. vanilj; jfr HVIT-MAT. Blamaschi, en sort hvit schelee. Elzberg Matredn. clxv (1751). Winberg Kokb. 449 (1761). Gul och hvit Blanc-Mangé. Nylander Matlagn. 157 (1822). Blamanché med is i. Stenhammar Bref 1: 50 (1834). Blanc-mangéet och bakelserna (voro) förtärda. Kullberg Mem. 1: 204 (1835). Gul Blanc-Mangé .. Röd Blanc-Mangé. Den sv. kocken 146 (1837). Blanc-manger. Denna rätt .. är icke ny … Hos oss var den redan känd på 1600-talet under namn af ”hvit mat”. Hagdahl Kok. 1028 (1879). Hemmets kokb. 258 (1903). — jfr CHOKOLAD-, SYLT-BLANCMANGÉ m. fl.
-PUDDING~20. pudding hvari blancmangé utgör hufvudbeståndsdelen. Nylander Matlagn. 107 (1822). Hellman Kokb. 385 (1895). —
-SKÅL~2. —
Spalt B 3040 band 4, 1912