| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESLAG besla4g (besla´g Weste), n.; best. -et; pl. =, ngn gg -er (Thunberg Resa 4: 101 (1793), Rothstein Byggn. 502 (1856)).
a) [jfr motsv. anv. i t.] (†) handling(en) att slå fast (ngt på ngt), fastslående, påslående. En reparation med bräders beslag på wäggen. Växiö rådstur. prot. 20 jan. 1725; jfr b β.
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] konkret, om ngt som slagits l. slås l. är afsedt att slås fast på ngt.
α) motsv. BESLÅ I 1 a: om stycke af ngt hållbart ämne, i sht metall, som satts (l. är afsedt att sättas) på ngt till skydd l. prydnad l. för att göra det hållbart l. ändamålsenligt; äfv. koll. om samtliga till ett föremål hörande metalldelar; metallisk montering l. infattning; metallgarnityr; smide. Beslag på kistor, koffertar, skåp, dörrar, fönster, vagnar, hjul, gevär. Sätta beslag på ngt, beslå (se d. o. I 1 a). En mätstång med beslag i ändarna. Brahe Oec. 125 (1585). Hiwl, sammangiorde af .. sex Hiw(l)slötar, och äfwen (dvs. lika) så många Beslag (Järnskållor). Schroderus Comen. 457 (1640, 1647). De, som bodde vid Sevebärgets östra ända i Finland, hvilka födde sig mäst med jakt, måste nöja sig med beslag på sine pilar af ben. Dalin Hist. 1: 65 (1747). Alt beslag af purt Silfver må icke .. vara tillåtit at nyttjas (på munderingar). Publ. handl. 6: 4007 (1756). En målad kanna med beslag. Bellman 4: 136 (1791). (Lik-)kista / Med vackra plåtar och beslag. Lenngren 130 (1798). På ett jagtgevär utgöras beslagen af bakplåt, bygel, rörkor .. samt sidobleck och tryckbleck. Svederus Jagt 322 (1832). Ett större rakspetsigt väggskåp, som har omfattning och dörrar af ek med fint beslag i sen medeltidsstil. Brunius Gotl. k. 3: 262 (1866). Beslag till körselar. Möller Jordbr. 85 (1881). Låsar, reglar, gångjärn och andra beslag skola vara af bästa sort. Tidn. f. lev. 1904, nr 26, s. 1. — jfr BLECK-, BOK-, BRONS-, BÄLTE-, DÖRR-, ELFENBENS-, FÖNSTER-, GEVÄRS-, GULD-, GÅNGJÄRNS-, HJUL-, HÖRN-, JÄRN-, JÄRNBLECKS-, KIST-, KOLF-, KOPPAR-, LÅS-, METALL-, MÄSSINGS-, PLÅT-, PÄRLEMO(RS)-, REM-, RODER-, SELDONS-, SILFVER-, SKINN-, SVANS-, TRÖSKEL-, VÅGBOMS-, ÄND-, ÖFVER-BESLAG m. fl. — särsk.
α’) [jfr motsv. anv. i mnt.] hippol. motsv. BESLÅ I 1 a α: hästsko (med därtill hörande söm), hofbeslag. Utom det, at hvad hästarne blefvo på den hårda vägen slö-skodde, så tog den sega jordmohn i morasten beslaget aldeles bort. Nordberg 1: 845 (1740). (Man) har .., redan i äldsta tider, försett hofvens slityta med betäckning, som fått namn af sko eller beslag. Billing Hipp. 236 (1836). Hofbeslaget bör omläggas eller förnyas efter 4—5 veckor, enär efter denna tid hofven tillväxt, eller det gamla beslaget förslitits. Underv. f. rytt. 68 (1896). — jfr BRODD-, FRISK-, HOF-, HÄST-, SJUK-, SOMMAR-, VINTER-BESLAG m. fl.
β’) tandtekn. motsv. BESLÅ I 1 a β: beläggning af metall på baksidan af en tand; plåt. Welin Hvad nytt i prakt.? 1: 48 (1894). Samtliga (konstgjorda) tänder (i den omnämnda samlingen fr. c. 1840 äro) försedda med egendomliga ryggar eller beslag. J. Wessler i Odontol. tidskr. 1902, s. 9. Plåtarna på de öfre framtändernas ryggar .. afse att skydda de undre naturliga tänderna mot för stark rifning af emaljtändernas .. baksidor. Beslagen böra därför vara af mjukt eller ”grönt” 14—18 k(arats) guld. Dens. Därs. s. 11.
γ’) [jfr GULD-SMIDD] (numera föga br.) om guld- l. silfversnören o. d. på klädesplagg. Bacchi Härolder med guld och beslag! Bellman 4: 7 (1772). — jfr GULDSNODDS-, SNODD-BESLAG.
β) i sht tekn. motsv. BESLÅ I 1 b: beklädnad, öfverdrag; i sht om eldfast beklädnad af yta l. föremål som skall utsättas för stark hetta. (En blandning af lera o. rostig sand) kan brukas til Ärilar i ugnar och til beslag i eldstäder. P. A. Gadd i VetAH 31: 204 (1770). (Bösspipan i hvilken kalium skall framställas) omgifves med ett godt eldfast beslag. Berzelius Kemi 2: 52 (1812, 1822). Beslag (Lorica), kallas ett öfverdrag på kärl, som skola utsättas för en högre temperatur. Man beslår i synnerhet glas, och vinner dermed, att glaset, i en temperatur de det annars mjuknar och faller ihop, behåller sin form. Ett sådant beslag på kulan af en glasretort göres på det sätt, att man med en pensel ett par gånger tjockt bestryker den med tunnt murbruk, serdeles af eldfast lera. Därs. 3: 174 (1818). Nyblæus Pharm. 148 (1846; se under BESLÅ I 1 b). Cleve Handlex. (1883). — jfr BRÄD-BESLAG m. fl. — särsk.
α’) (mindre br.) motsv. BESLÅ I 1 b α: grofputs (till rappning af mur, trävägg o. d.), rappning. Först beslås väggen (som skall rappas) med ett gröfre bruk, grof-P(uts), beslag, första salvan, och sedan detta torkat något, med fin-P(uts). Juhlin-Dannfelt 321 (1886).
β’) (†) om garnityr af (väfda) tapeter, väggbonad. Tapeter et helt beslag med Singil (dvs. Signild) och Habors älskogz Historia inväfvad. Lagerström Den gir. 37 (1731; fr. une tenture de tapisserie).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i sht miner., kem. o. fys. motsv. BESLÅ I 2: (tunt) öfverdrag af ett l. annat ämne som afsatt sig l. utfällts på ytan af ngt, beläggning (se d. o. 3 c), utfällning; imma; anflog. På den röda murytan synes ofta ett hvitt beslag, som uppkommer genom salpeterutfällning. Vid blåsrörsanalys tyder hvitt beslag på zink, gult på bly, brunt på kadmium. Cronstedt Intr. i VetA 1754, s. 6. Beslag kallas .. en angeflogen tunn hinna af kies, som stundom bekläder Malmer och Bergarter. Et sådant Beslag kan ock stundom bestå af andra förvittrade Malmer, eller af metalliska Kalker, hvilka som et mjöl bekläda någon sten- eller malmart. Rinman (1788). Berzelius Blåsr. 105 (1820). Arsenikföreningar gifva (vid upphettning på kol) .. ett hvitt beslag af arseniksyrlighet. A. Erdmann Min. 162 (1853, 1860). Under den varma årstiden börjar daggen vanligen redan under aftonen, med ett fint beslag, hvilket småningom ökas. NF 3: 743 (1879). Den mögelbildning, som under namn af ”beslag”, uppstår och eftersträfvas hos edamerosten. Grotenfelt Mejerihush. 200 (1881, 1886). 2 Uppf. b. 5: 348 (1902). — jfr BLY-, KADMIUM-, KOBOLT-, TELLUR-, ZINK-BESLAG m. fl.
a) (föga br. utom som första sammansättningsled) handling(en) att beslå (segel o. d.), beslående. Den kommenderande (på en sv.-nor. eskader) .. utdelar befallningar om segels lösgöring och beslag. VL 1895, nr 154, s. 2. — jfr BESLAGS-BAND, -BÄNDSEL, -LINA, -SEJSING.
a) motsv. BESLÅ II 1 a: tagande i (rättsligt) förvar; kvarstad, sekvester; konfiskation; jfr ARREST 1. Taga ngt i beslag, äfv. lägga beslag på ngt, anhålla (se d. o. I 3), sekvestrera, konfiskera. Nu är then Fremmande sielff intet tilstädes, vthan allena Gods hans, låte thå taga Godset i Beslagh. Sjöl. 1667, Skipml. 5. Om Bysättning eller Beslagh aff Godz, som kallas Arrester. Därs. 11 (öfverskrift). Är then brotzlige boofast Man i then ohrt ther beslaget skier. Stiernman Com. 3: 827 (1670; i fråga om förbrutna tobaksvaror). (Därigenom) händer, att den (tullbetjänt), som är flitig i sin tienst och giör någon confiscation, intet får mer än en annan, som ingen flit har wist eller någre beslag giort. Därs. 5: 753 (1699). Kröning eller beslag på fartyg. Lind (1749; under beschlag). Lannerstjerna Vitt. 60 (1792). Nog bränna väl bönderne häromkring (brännvin) .. i mjugg ..; men ännu har man ej hört af många beslag. Porthan Bref t. Calonius 2: 585 (1799). Et af Rothman å Öland värkstält Beslag från en Handlande i Borås. Törngrenska målet 194 (1801). Med beslag belägga virke, som .. blifvit olofligen afverkadt. SFS 1866, nr 62, s. 14. Vare den i försäljningsrummet befintliga vara, hvaraf oloflig försäljning egt rum, underkastad beslag och förbruten. Därs. 1876, nr 57, s. 2. (Höppeners) skrift togs i beslag. Odhner G. III 1: 280 (1885). Beslag å varor med origtig ursprungsbeteckning. Uppström Sv:s r:s lag Reg. (1899). Att beslaget måtte såsom icke lagligen grundadt upphäfvas. SDS 1904, nr 282, s. 3. Farkoster, dragare och körredskap, som under beslag anhållas. SFS 1904, nr 35, s. 70. — jfr BRÄNNVINS-, FARTYGS-, TULL-BESLAG m. fl. — särsk.
α) i numera knappast br. uttr. (Ingen författare i teologi må undandraga sig domkapitlets censur) wid märkeligit straff tillgörandes och sielfwa werksens confiscation (beslag). KOF II. 2: 364 (c. 1655). Hafwi åkäranden .. mackt at låta anamma hans Egendom vthi Pant och Beslagh. Sjöl. 1667, Skipml. 5. För det de (dvs. tullbetjänterna) kommit vid Visitationen at taga Vahran, som man velat inpracticera, under beslag. Publ. handl. 3: 1756 (1741) [jfr d. hans eiendomme ere tagne under beslag]. Ligga i beslag. Hahnsson (1884).
β) (numera mindre br.) konkret, om varor o. d. som belagts med kvarstad l. konfiskerats. Alle sådane beslag (äro) emellan Beslagaren och de flere Besökiarne eller Tullbetiente blefne fördelte. Stiernman Com. 5: 753 (1699). G. J. Ehrensvärd 1: 422 (1779; se under BESLAGARE II). Huru stort är beslaget? Dalin (1850).
b) motsv. BESLÅ II 1 b, om handling hvarigenom regering (l. myndighet l. person å regerings vägnar) för krigsändamål tillägnar sig dispositionsrätten öfver enskildas egendom; i sht med afs. på fartyg för transport af trupper m. m.; embargo. RP 5: 177 (1635). Alle Fahrtyg i Alexandria och Smirna wore i beslag tagne til at föra folck öfwer åth Constantinopel och Candia. OSPT 16 aug. 1686, nr 33, s. 6. Hallenberg Hist. 5: 61 (1796). Lewenhaupt hade .. för kronans räkning lagt beslag på en mängd enskilda fartyg. Malmström Hist. 2: 367 (1863). — i numera obr. förb. (Landsprofossen) hafuer fåt befallningh, at sättie alle fahrkosterne här i beslagh. Oxenst. brefv. 8: 8 (1626). (Om) Skip tages i Chronans Tienst, eller heftas elliest medh Beslagh för Chronones skull. Sjöl. 1667, Skipl. 9.
2) mer l. mindre oeg. o. bildl., i sht i uttr. lägga beslag på, äfv. taga i beslag, bemäktiga sig, sätta sig i besittning af, taga i besittning, lägga embargo på, försäkra sig om, taga i anspråk. Hon tycks ha lagt beslag på honom för i afton. Politiken har under hela våren lagt beslag på hans tid och hans tankar. Allt så vida det icke är taget i beslag för Statens behof, skall blifva enskilldas. Boëthius Nat. 151 (1799). (Vi) ska .. tillsammans lägga beslag på en butelj punsch. Blanche Läk. 77 (1845). De (öfverfallande) hade försigtigtvis först tagit mina armar i beslag. Castrén Res. 1: 253 (1852). (Ole Bull) hade också icke väl satt sin fot på Stockholms skeppsbro, förrän han togs i beslag af dessa konstälskare. Sturzen-becker S. arb. 2: 9 (1852, 1861). (Föreläsningarna) togo mina tankar och min arbetskraft så i beslag, att … V. Rydberg (1877) hos Warburg Rydberg 2: 535. Framför allt är det .. naturligtvis konstföremålen, som i Italien lagt beslag på uppmärksamheten. Forssell i 3 SAH 3: 63 (1888). Posse ville genast lägga beslag på mig och anmodade mig att blifva ordförande i den stora kommitté, som skulle tillsättas för försvarets ordnande. De Geer Minnen 2: 245 (1892). — i numera knappast br. uttr. De måste kännas vid, sig värda straff, som jag; / Fast Lagen ei på dem giordt uppenbart beslag. Kolmodin Qv.-sp. 2: 286 (1750). Sedan snart sagdt hvarje mensklig passion blifvit satt under beslag och hunnit förvandlas till en indrägtig näringsgren i de Andeligas hand. G. Adlersparre i LBÄ 19—20: 69 (1799). När den feta (herrn i kaféet) länge höll beslag på Vahlin, satte sig Hård vid ett bord långtifrån. Tavaststjerna Inföd. 39 (1887).
(II) -LÄGGA03~20. [(sannol. först i p. pf.) bildadt till uttr. lägga beslag på; jfr -TAGA] (i sht i skriftspr.) lägga beslag på, belägga med kvarstad l. sekvester, sekvestrera, konfiskera. Värdet af de beslaglagda diamanterna uppskattas till 80,000 gulden. GHT 1870, nr 254, s. 3. Den beslaglagda bokens författare. Lundegård Prins. 124 (1889). Köttet beslaglägges, då de tuberkulösa förändringarna genom sin utbredning och karakter ange detsamma vara helsoskadligt. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 82. Frågan om hvilka artiklar, som skulle betraktas som krigskontraband och beslagläggas. SDS 1904, nr 252, s. 3. —
(II) -TAGA~20. (beslagstagande (vbalsbst.) Larsen (1884)) [(sannol. först i p. pf.) bildadt till uttr. taga i beslag; jfr -LÄGGA] taga i beslag, lägga beslag l. kvarstad på.
a) till BESLAG II 1 a. En samling bref, som beslagtogs bland N. Fouquets kärleksbref, när denne ställdes inför rätta. NF 14: 932 (1890). (Ångaren) ”Formosa” (har) beslagtagits af de ryska fartygen i Röda hafvet. PT 1904, nr 171, s. 2. Beslagtagna födoämnen. LD 1905, nr 60, s. 2.
b) till BESLAG II 1 b. Kavalleriet .. väntar (icke) på ankomsten af de för dess behof beslagtagna hästarne. SDS 1887, nr 428, s. 2.
2) till BESLAG II 2. En minimitermometer .. (hade) för ett år sedan kvarlemnats (på ett svafvelblock) där uppe (på Demavend) af d:r Daniloff .. (men) har troligen beslagtagits af svafvelsökare. Hedin Beskick. 384 (1891). —
-TAGARE~200. (beslags- SFS) beslagare (se d. o. II). SFS 1889, nr 67, s. 15. AB 1890, nr 10, s. 2. (Hästhandlaren) dömdes för att olofligen hafva infört fem hästar från Norge att böta dubbla tullen och betala hästarnas värde med 1340 kr., hvaraf beslagtagaren erhåller tre fjerdedelar. SD 1900, nr 199, s. 10.
B: (II 1 a) BESLAGS-AFGIFT03~02 l. ~20. särsk.: afgift som i vissa kommuner med ordnad köttbesiktning vanl. affordras ägare af beslagtagna köttvaror till bestridande af kostnaderna för köttets oskadliggörande. Kjerrulf Köttbesigtn. 251 (1896). —
(II 1 a) -ANSPRÅK~02 l. ~20. Dalin (1850). (Tulltjänstemannen G.) anhöll under beslagsanspråk för sin del .. hela mattpartiet. SDS 1904, nr 282, s. 3. —
-BAND~2.
2) sjöt. till I 3: (af garn flätadt, platt o. mot ändarna afsmalnande) band på rå, bom, gaffel o. d. afsedt att brukas vid beslagning af segel m. m.; jfr -BÄNDSEL, -SEJSING. En karl (bör) vara på Råen, som låssar eller afskär de svårare garnen, eller beslagsbanden. D. Sjöbohm Sjömanoeuv. 48 (1787). En omgång skärlinor och beslagsband till besättningens kojer. Platen Glascock 1: 97 (1836). Beslagsbanden upptagas för om seglet, och rundas om segel och rå, 3:ne slag. Boström Tackl. 133 (1837). Wrangel Sv. fl. bok 74 (1898). —
(I 3) -BÄNDSEL~20. (beslag- Röding) sjöt. bändsel som brukas vid beslagning af segel m. m.; jfr -BAND. Röding SD 13 (1798). Jungberg (1873). —
(I 1 b α α’) -HAMMARE~200. hammare som brukas vid skoning (af hästar). Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 120. —
(I 1 b α) -HOLK~2. (numera mindre br.) artill. holk l. hylsa af metall (på kanonlavett för placering af ansättare l. viskare). Laddtyg och utredning (till artilleripjäser:) .. Beslagshålkar, Viroles. Tigerhielm 13 (1867). Schulthess (1885). —
(II 1 a) -KARL~2. (förr) benämning på lägre tjänsteman med uppgift att öfvervaka efterlefnaden af näringsförordningar o. d.; äfv. om tulltjänsteman; jfr BESLAGARE II. Städerne anhålla, det dem må efterlåtas, at hålla egne Utridare ock Beslags-Karlar, til at hindra Landskiöp. Publ. handl. 1: 112 (1719). Dessutom var jag icke Beslagskarl, och angick mig således icke hvad som kunde finnas i desse Packor och Balar. Törngrenska målet 509 (1802). Huru harmas och svär icke gemene man öfver hvarje angifvare och beslagskarl! Zeipel Set. 4: 207 (1847). Beslagskarlarna gjorde visitationer på källare, kaffehus o. d. st. NF (1877). —
(I 3) -LINA~20. (beslag- Dahlman, Röding) sjöt. smal lina till att beslå ett mindre segel med, i sht båtsegel. Dahlman Sjö-lex. (1765; se under BESLÅ I 4). Röding 1: 283 (1794). Lundell (1893). —
(II 1 a) -MÅL~2. Förordn. ang. husbehofsbränn. 31 maj 1793, s. B 4 a. Beslagsmål .. skola utan dröjsmål vid .. domstol anhängige göras. FFS 1839, s. 141. SDS 1904, nr 282, s. 3. —
(II 1 a) -MÄRKE~20. Kunna de i beslag tagna renarne icke genast bortföras, förses de med beslagsmärke och tillvaratagas efteråt. FFS 1888, nr 23, s. 3. —
(I 1 b α) -ORNAMENT~002. ornament (på byggnad osv.) i beslagsstil. Det för den nordiska renässansen så karakteristiska beslagsornamentet. G. Upmark i Sv. fornm. tidskr. 9: 56 (1894). L. Weibull i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 8 (1901). —
(II 1 a) -PROCENT~02. procent af förbrutet gods hvilken tillfaller beslagaren; jfr -PROVISION samt BESLAGAR-ANDEL. SFS 1889, nr 67, s. 16. —
(II 1 a) -RÄTT~2. beslagarrätt. (Till rådhusrätten) inlemnades från tulluppsyningsman L. en skrifvelse, deri .. denne .. gjorde anspråk på beslagsrätt i egenskap af angifvare. SDS 1904, nr 282, s. 3. —
(I 3) -SEJSING~20. sjöt. sejsing att beslå segel med; jfr -BAND. F. Sjöbohm Sjömanoeuv. 62 (1791). Boström Tackl. 132 (1837). SDS 1896, nr 446, s. 2. —
(I 1 b α) -SMIDE~20. Det finare beslagssmidet med dess tvärband och nitar, utklippta kanter och upprullningar. G. Upmark i Sv. fornm. tidskr. 9: 58 (1894). —
(I 1 b α) -STIL~2. ornamentsstil med motiv hämtade från det finare beslagssmidet; jfr -SMIDE samt -ORNAMENT. En präktig, helt förgyld silfverpokal .. af det rikaste renässansarbete med ornamenter i s. k. beslagsstil. J. Kruse i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1897, s. 23. —
-TAGARE, se A. —
(II 1 a) -TILLFÄLLE(T)~020. SFS 1845, nr 22, s. 25. Då lönbränning skett, vare .. det vid beslagstillfället å stället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna. Därs. 1904, nr 35, s. 63. —
Spalt B 1549 band 3, 1905