| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKRONAD bekrω4nad l. 032, p. adj.
(tillfällig bildning) försedd med krona. Berg, glimmande med stolt, bekronad topp. Atterbom LÖ 2: 438 (1827). jfr: Högtbekronade ekar. Johansson Hom. Od. 9: 186 (1844).
Spalt B 969 band 3, 1902