Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKRÄFTELIG, adj.
Etymologi
[afl. af föreg.]
(†) som kan bekräftas. — särsk. till BEKRÄFTA I 3: som kan bestyrkas l. konstateras. (Cartesius’) försök, att .. höja sig .. till en genom sig sjelf bekräftelig insigt af Guds .. väsende. Atterbom Philos. hist. 513 (1835).

 

Spalt B 973 band 3, 1902

Webbansvarig