Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÄCK bäk4, sbst.1, r. l. m. ((†) f. Livin Kyrk. 141 (1781)); best. -en; pl. -ar (OxBr. 5: 173 (1622) osv.) ((†) -er Psalt. 78: 16 (Bib. 1541), Drysell 37 (1728)).
rinnande vatten med ringa vattenmängd o. ofta med relativt hastigt lopp; motsatt: å, flod, ström, älf; äfv. om tillfällig, af regn l. snösmältning uppkommen rännil. Iesus .. gick .. vth medh sina läryungar öfuer then bäcken Cedron. Joh. 18: 1 (NT 1526). (För att gälla som gräns) skall åå så breedh wara, att man må roo ther fram medh twegge åradom båth, ty eij räknas skilnader i hwariom bäck. Lagförsl. 386 (c. 1606). Den .. smältande snön, som i otaliga bäckar störtar från bergen ned öfver dalarnes svällande grönska. Geijer II. 1: 34 (1825). — jfr BERG-, JÖKEL-, KVARN-, REGN-, SKOGS-, SNÖ-, STÖRT-, VATTEN-, VATTU-, VILD-BÄCK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Månge bäckiar små, göra een stor åå. SvOrds. B 5 b (1604). Then som årkar öffver sjön, han årkar och fuller öffver bäcken. RP 7: 168 (1638). Roopa intet häy förr än du äst öfwer Bäcken. Grubb 691 (1665). Små bäckiar haa och sin Fisk. Dens. 739. Dhen förste bryter, dhen 2. bräcker, dhen 3. faller i Bäcken, .. (dvs.) Många hielpa til ens mans fall. Dens. 95. — särsk. i uttr. stämma (förr äfv. stilla) i bäcken, äfv. stämma (förr äfv. dämma l. hämma) bäcken, i tid hejda l. göra slut på ngt som kan blifva besvärligt; numera i sht i uttr. (det är) bättre (att) stämma i bäcken än i ån. GR 15: 364 (1543). Det vore ännu bättre stämme i bäcken, än i åen. Johan iii (1586) i SvMag. 1766, s. 709. Om Ed. Maj:t ej stämmer bäcken innan den hinner til åen. MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 227. Stämma i bäcken innan den kommer i ån. WoH (1904). (†) The förmåtte ey heller stämma thetta Vproor i Bäcken. Schroderus Os. 1: 834 (1635).
b) (†) mera obestämdt, om rinnande vatten, oberoende af storleken: ström. Alt thet som icke haffuer spool och fiäll j haffuena och j beckiom .. thet skal wara idher een wederstyggelse. 3Mos. 11: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: strömmar). RelCur. 258 (1682).
d) (mindre br.) i öfverförd anv., om vätska l. flytande ämne som rinner i riklig mängd; särsk. i förb. i bäckar: i floder, i strömmar. Ur ekens stam i bäckar honung flöt, / På samma grenar blom och frukter glödde. Stagnelius (SVS) 3: 11 (1814). Regnvattnet .. rinner i bäckar från kragen. TurÅ 1900, s. 317. — jfr TÅRE-BÄCK.
e) mer l. mindre bildl. Belials becker. Psalt. 18: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: fördärvets strömmar). Evigt lefver dock dess rena åder, / Fast dess bäckar grumlas om i dyn. Wallin Vitt. 2: 36 (1805; om ”dygden”). De rika bäckar (hade) sinat, som från statens skattkammare strömmat i de rättrogne biskoparnes kassakistor. Rydberg Ath. 206 (1859). Fantasien .. är .. den kraft, som, där tanken tröttnat och känner sig maktlös, skyndar att läska honom med vatten ur lifvets bäckar. Dens. FilosFörel. 1: 319 (1876).
-BLOMMA. (bäck- 1867 osv. bäcke- 1638—1845)
1) växten Caltha palustris Lin., kabbelök, kabbeleka, kalfleka; jfr -ROS 1. Franckenius Spec. B 1 b (1638). Post Ogräsv. 100 (1891).
2) växten Nymphæa alba Lin., hvit näckros; jfr -ROS 2. Dybeck Runa 1845, s. 64 (anfördt fr. Närke). —
-BUNGA. (bäcka- 1694—1906. bäcke- 1760. bäcken- 1885. -bunger, pl. 1694. -punger, pl. 1680) [jfr nylat. beccabunga; af nt. beckbunge; jfr t. bachbunge, bachpunge] = -GRÖNA 1. Wil man stärcka Lederna och Senorna; Brukas .. Bäckpunger. Hiärne Suurbr. 55 (1680). —
-BÖNA. (bäcke- 1824) [efter t. bachbohne, folketymologisk omtydning af bachbunge (se under -BUNGA)] = -GRÖNA 1. Franckenius Spec. A 4 b (1638). —
-DAL. Hieracium alpinum träffas i mängd i bäckdalarne (i Jämtland). CJHartman i VetAH 1818, s. 134. —
-DRAG. (bäcka- 1712. bäcke- 1712) (i bygdemålsfärgadt spr., mindre br.)
1) långsamt rinnande mindre vattensamling. Mörtewiken, deräst bäckedraget löper i Siön. VDAkt. 1712, F III 7. TIdr. 1882, s. 106.
2) (sumpig, tidtals öfversvämmad) jordsträcka hvarigenom en bäck långsamt flyter. Nilsson Fauna 1: 90 (1847). SkogsvT 1906, s. 410. —
-FORELL. i bäckar lefvande ungdomsform af fisken Salmo salar Lin.; jfr -LAX, -RÖ. Schultze Ordb. 1239 (c. 1755). —
-FYLLA, r. l. f. (bäcke- 1694) (†)
-FÅRA, förr äfv. -FÅR, r. l. f. fåra i hvilken en bäck rinner l. runnit fram. Hisinger Ant. 5: 63 (1831). En uttorkad bäckfåra. Beckman Amer. 1: 79 (1883). —
-GRÖNA, förr äfv. -GRÖN. (bäcke- 1734. bäcken- 1885)
1) växten Veronica beccabunga Lin.; jfr -BUNGA, -BÖNA, -FYLLA 1, -PRISA, -ÄRENPRIS. Franckenius Spec. A 3 a (1638).
-HÄST(EN), se B. —
-KRASSE. (bäcke- 1755—1884. bäcken- 1889) = -BRÄSMA. Linné Fl. nr 586 (1755; anfördt fr. Medelpad). Samzelius Blomst. 53 (1760). —
-KRÄFTA. (bäcke- c. 1645) (†) kräfta, flodkräfta. IErici Colerus 1: 64 (c. 1645). Lind 1: 285 (1749). —
-KVARN. (bäcka- 1796. bäcke- 1539—1833) vid en bäck anlagd mindre kvarn. GR 12: 195 (1539). Bonsdorff Kam. 277 (1833). —
-LOPP. särsk. konkret. BotN 1900, s. 183. Man gör genom fördämningar en förträngning i bäckloppet. Ekman NorrlJakt 147 (1910). —
-MAN(NEN), se B. —
-MYNNING. —
-MYNTA. (bäcke- 1640—c. 1755) (†)
1) växten Mentha aquatica Fr., vattenmynta. Franckenius Spec. C 3 b (1659). Schultze Ordb. 3190 (c. 1755).
-NEJONÖGA~0020, äfv. ~2010. i bäckar lefvande, mindre form af nejonögat, litet nejonöga, igelnejonöga. ELönnberg i SvRike I. 1: 222 (1899). —
-ROS.
-RÄNNA.
-SKVALTA. (bäcke- 1690—1735) vid en bäck anlagd skvaltkvarn; jfr -KVARN. Alla onyttiga qwarnar och Bäcksqwaltor skola läggas för Spannemåls tull, eller rifwas bort. LandtmFörordn. 32 (1568). VetAH 1755, s. 190. —
-STARR. (föga br.) bot. växten Carex ampullacea Good., flaskstarr, kafvelstarr. Lilja SkFl. 664 (1870). —
-VIRA, r. l. f. bot. växten Salix purpurea, var. Helix Lin.; jfr -VIDE. Svensson Kulturv. 120 (1893). —
B (med undantag af ssgn BÄCKA-BUNGA numera bl. starkt bygdemålsfärgadt i södra Sv.): BÄCKA-BUNGA, -DRAG, se A. —
-HÄST(EN). (bäck- 1880—1906) benämning på ett mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i bäckar o. liknande vattensamlingar o. ofta uppenbarar sig i hästgestalt. Bäckahästen, ett hvitt ök, med förmåga att betydligt förlänga sin skepnad. NLilja hos Dybeck Runa 1844, s. 44. —
-KVARN, se A. —
-MAN(NEN). (bäck- 1880—1899) benämning på ett mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i bäckar o. d., näck(en); jfr -HÄST(EN). NLilja hos Dybeck Runa 1844, s. 44. Wigström Folkd. 1: 111 (1880). —
-RÄNNIL, se A. —
C (†): BÄCKE-BLAD, -BLOMMA, -BUNGA, -BÖNA, -DRAG, -FYLLA, -GREN, -GRÖN(A), -KRASSE, -KRÄFTA, -KVARN, -LAX, -MYNTA, se A. —
-SKVALTA, se A.
D (knappast br.): BÄCKEN-BUNGA, -GRÖN(A), -KRASSE, se A.
Spalt B 4728 band 5, 1924