Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄRDIG væ3rdig2, adj. -are ((†) superl. -est Svart Ähr. 87 (1560: prijswärdigeste), Svart G1 116 (1561); -ist G1R 1: 6 (1521); -st RARP 2: 30 (1633: Lofwerdigste), MennanderBr. 2: 150 (1762)). adv. -T.
1) som har (sådant l. sådant) värde (se d. o. 1–3); anträffat bl. dels i avledn. VÄRDIGHET, dels (o. numera bl.) ss. senare led i ssgr: som har av förleden angivet värde (jfr VÄRD, adj. 1) (jfr EN-, FLER-, FULL-, HÖG-, JÄM-, LIK-, MINDER-, OLIK-, RING-, SEX-, TVÅ-, UNDER-VÄRDIG m. fl.).
2) (†) [eg. pregnant anv. av 1] värdefull l. dyrbar; vanl. i attributiv anv.; jfr VÄRD, adj. 4. Thet högsta godha, thz dyrbaraste Clenodium och wärdigaste skatt. Phrygius HimLif. 35 (1615). Manufacturer och Handaslögder, som all ting förädla, hafva dock gjordt Fåre-pälsen värdigare, än både Mjölk, Kött, Talg och annat, som Fåren producera. Alströmer PVetA 1759, s. 6. SvD(A) 2/4 1902, s. 6. — särsk. i fråga om religiösa förh., stundom närmande sig bet.: helig. Ath wij .. wardha niwtandes then fruct som aff hans werduga pino kommer, thet är synderna förlatilse och ewinnerlighit lijff. OPetri 1: 91 (1526). Effter tu actar begå wårs Herres Jesu Christi Natward, ther hans werdigha lekamen oc dyra blodh til siäle(n)nes styrckelse vtspisat warder, är rett, at tu först bepröffuar tigh sielff. Hb. 1548, G 4 a. Then werdige Helige Ande. Swedberg Gr. 79 (1722).
3) som förtjänar l. är god nog för l. värd (se VÄRD, adj. 2, 3) (ngt l. ngn); förr äv. med gen.-bestämning betecknande det som ngn förtjänar osv.; jfr 5. Mat. 10: 13 (NT 1526). Alla warda deelachtige aff Christi Lekamen och Blodh, både wärdige och owärdige. Emporagrius Cat. R 3 b (1669). En kärleks wärdig Wän. Nordenflycht (SVS) 1: 122 (1743). Kallelsen att upptaga Erik Gustaf Geijers mantel var hedrande. Nu återstod den svåra uppgiften att visa sig den samma värdig. 3SAH 2: 38 (1887). Denne en smula feminine elegant med sitt ljusa hår och sina klara ögon föreföll honom så litet värdig Petra. Krusenstjerna Pahlen 1: 222 (1930). — jfr ARBETS-, BERÖM-, BEUNDRANS-, DYRKANS-, FULL-, HEDER-, HÖG-, KLAGO-, KREDIT-, LOV-, MÄRK-, O-, PRIS-, SMÄLT-, STRAFF-, SYN-, TRO-, TRYCK-, TÄNK-VÄRDIG m. fl. — särsk. i vissa uttr.
α) i förb. med vara l. bli; förr särsk. i uttr. bli värdig av ngn, bli värdig ngn. Mat. 8: 8 (NT 1526). Så ehuruwäl wij mÿket heller än gierna, skolle önska os, at blifwa wärdige af een så skickelig och wälmeriterat man, som han är. VDAkt. 1674, nr 75. Thesz är jagh wäl medh rätt och skiäl / Mitt straff, min plåga wärdig. Ps. 1695, 104: 3. Allrahögste, allsmäktige, gode Herre .. ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn. Johansson GogAns. 151 (1989).
β) i uttr. anse l. finna (förr äv. hålla) ngn l. ngt (för) värdig(t) ngt, anse ngn l. ngt vara värd (resp. värt) l. förtjäna ngt. AOxenstierna 7: 553 (1632: höltt). De Tankar, hwilka både Kongl. Cancellie-Collegium och Öfwerheten själf funnit wärdiga at Allmänligen pröfwas. Brunkman SvGr. 11 (1767). Hwarje Ledamot af Nämnden upptekne å en sluten Wal-Lista de Män, som han anser förtroendet wärdige. RO 1810, § 62. En av den handfull kvinnor som genom seklerna funnits värdiga att begravas där. Englund Silverm. 14 (2006).
γ) i uttr. göra ngn (äv. sig) värdig ngt (förr äv. av l. till ngt), göra ngn (resp. sig) förtjänt av ngt. 2Tess. 1: 11 (NT 1526). At födas i et högt stånd .. skattas mera för skam än heder, så framt man ej, igenom dygd och hög förtjenst, gör sig en slik förmon wärdig. Tessin Bref 1: 59 (1751). Då hoppas jag göra mig värdig af E. K. M. konungsliga och faderliga nåd. Gustaf III 1: 70 (1762). Gör mig ren och värdig / att få se och vara när dig. Ps. 1986, 79: 6.
4) (utom i avledn. VÄRDIGHET numera föga br.) om person: värderad l. aktningsvärd l. hedervärd; särsk. i tilltal till åhörare l. läsare o. d.; jfr VÄRD, adj. 3. G1R 1: 1 (1521). Strenge riddare, värdige herrar, hederlige, vällborne, vällförståndige och ärlige godhe män .. som här nu församblade äro. RA I. 1: 337 (1544). En af Sälskapets värdigaste ledamöter. HH XXXII. 1: 126 (1780). Den minnesvärda afton, då han för alltid brutit med sin värdige vän från operans och ämbetsverkets vördnadsvärda vestibyler. Geijerstam LycklMänn. 81 (1899).
5) som överensstämmer med vad ngn bör göra l. hur ngn l. ngt bör vara, tillbörlig l. passande l. lämplig; särsk. med bestämning angivande den l. det för vilken l. vilket det överensstämmer, särsk. sådan bestämning inledd av prep. för; äv. närmande sig l. övergående i bet.: duglig o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från 3, 6. En werdig booning för gudz barnom. SalWijsh. 12: 7 (öv. 1536). Thet är ett värdigt ordelagh för thens regerendes maiestet, at han bekenner sigh vare en förste laghom vedherbunden. RA I. 3: 391 (1594). Academien fant med tilfället värdigast, at tryckningen skedde för hennes räkning. 3SAH LXXX. 2: 102 (1794). Nu hade hon fyllt sexton år och i Amerika tänkte hon skaffa sig en syssla, som var mera värdig en vuxen kvinna. Moberg Utvandr. 514 (1949). Det var troligen för att skapa en värdig inramning till alla sina ägodelar, Claes Grill år 1764 köpte Torstenssonska huset. Fatab. 1951, s. 127. En byggnad kräver underhåll, om den icke skall förfalla. Möjligheten att bevara den i värdigt skick står också i nära samband med att den får lämplig användning. Rig 1953, s. 5. Själva ramen kring (rätts)processen (har) inte med bästa vilja i världen kunnat betecknas som värdig. DN(A) 16/3 1964, s. 18. — jfr FÖRNUFTS-, LUFT-, MÄNNISKO-, O-, SJÖ-VÄRDIG m. fl. — särsk. om tillvaro l. liv o. d.: som når upp till l. överensstämmer med rimliga normer, anständig. (Tjänarinnornas) tillvaro blir värdigare blott i den mån det blir aktadt som en heder att utföra huslig gärning och väl sköta ett hem. Tenow Solidar 1: 21 (1905). Socialismen, som söker tillförsäkra hvarje människa en värdig existens. Lidforss SocJourn. 44 (1907). Jag lovar dig Dolores, att din dotter ska bli en människa som lever ett långt och lyckligt och värdigt liv. Mankell Villospår 15 (1995).
6) högtidlig l. högstämd l. allvarlig l. upphöjd; äv.: behärskad l. sansad; jfr 5. Frese VerldslD 163 (1726). Med fransmän duger det då icke det allra ringaste att vara värdig, där får man lov att ta allt från den lustiga sidan. AEdelfelt hos Söderhjelm Prof. 204 (1874). Elev skall såväl inom som utom kursen iakttaga ett sedligt och värdigt uppförande. SFS 1937, s. 241. Det är betecknande att det är från liturgikerhåll som kravet understrykes att predikan skall vara högstämd och värdig, så att den icke faller ur den kyrkliga stilen. Wifstrand AndlTal. 70 (1943). Konfirmationsmiddagen ska vara vacker och värdig. Uddenberg Rätt 73 (1985).
1) (†) till 1: (ekonomiskt l. konstnärligt) värde. Gustaf II Adolf 574 (1613). (Det) är handgripligt, att banken långt lättare .. kunnat bibehålla sina gamla förskrifningar i lika värdighet, som de redan förut i det närmaste egt. Chydenius 298 (1766). Det kan här ej blifva fråga om att bestämma klassicitetens och romantikens inbördes värdighet. BEMalmström 8: 103 (1860).
2) (†) till 2: förhållandet l. egenskapen att ngt är värdefullt l. dyrbart; särsk. till 2 slutet, i fråga om religiösa förh. Paulinus Gothus ThesCat. 351 (1631). Luther förebaar, at then Helghe Skriffts wärdigheet öfwergick alle andre Skriffter och Decreter. Schroderus Os. III. 1: 39 (1635). Aldramildaste Jesu, osägelig wördnad och tacksamhet samt oförgängelig pris är jag Dig skyldig för Din heliga lekamens och blods anammelse, hwilkens höga wärdighet ingen dödlig förmår uttala. Carling Kempis 293 (1827).
3) (numera bl. tillf.) till 3: förhållandet l. egenskapen att ngn är värdig ngt; särsk. i förb. med förtjänst l. förskyllan. Hwarföre giör Gud alt thetta? Alt, af blotta Nåd och Faderlig Godheet, utan någon wår Förtienst eller Wärdigheet. Swebilius Cat. 2: 38 (1689). En känsla af värdighet till lycksaligheten. LBÄ 36–38: 13 (1800). Den lilla gnista Prometeus-eld, som varje mänska, utan egen förskyllan eller värdighet, undfår som en nådegåva. Lindström Vindsröjn. 73 (1939). jfr beröm-, se-värdighet m. fl.
4) till 3, 4, om (i särskild rangordning fastställd) position som ngn åtnjuter på grund av viss social l. politisk ställning, rang (se d. o. 4); äv. övergående i bet.: ämbete; i sht förr särsk. i uttr. heder och värdighet (se heder, sbst.2 2 c), namn och värdighet (se namn 3); äv. dels i fråga om ngt sakligt, dels om l. ss. tilltalsord till person (se slutet); jfr 5 o. dignitet 2 b, grad, sbst.1 4. G1R 1: 122 (1523). At han skulle förestå Helghedomen och folcket, och .. haffua Presterligh werdigheet ewinnerligha. Syr. 45: 24 (Bib. 1541). Ingenting kan vara enklare än den handling, genom hvilken den nya presidenten insattes i sin värdighet. Med handen på biblen lofvade han att beskydda Förenta Staternas konstitution, kallade Gud till vittne af sitt löfte, kysste boken och – det var allt. Bremer NVerld. 2: 62 (1853). Bebyggelsen har troligen fått värdighet av by först i mitten på 1500-talet. Ymer 1952, s. 101. jfr adels-, doktors-, kalif-, marsk-, professors-, student-värdighet m. fl. särsk. (†) om l. (i sht) ss. tilltalsord till högt uppsatt person; särsk. i sådana uttr. som ers värdighet; jfr värde 3 b δ. Kungörendis eder nadis verdughet mik .. presenteret haffue hederlig man her Hans arendson til Cronones geld bykirken i Jenecöping. G1R 1: 45 (1523). Det är serveradt; min far anhåller om ers wärdighets sällskap. Hagberg Shaksp. 11: 172 (1851). Den högre värdigheten, en pösande stormyndig herre. Högberg JesuBr. 2: 109 (1915).
5) till 5, om egenskapen l. förhållandet att vara värdig, stundom med inbegrepp av stolthet l. förnämhet o. d.; särsk. dels i uttr. (vara) under ngns värdighet, (vara) ovärdigt ngn, dels i förb. med verb som bevara l. förlora; äv. i fråga om ngt sakligt (särsk. om konstnärligt l. litterärt o. d. uttryck); äv. närmande sig l. övergående i bet.: duglighet o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från 4, 6. Schroderus Os. III. 2: 102 (1635). Han lärer anse under sin wärdighet bewista Catechismi förhör. VDAkt. 1794, nr 29 (1793). Den Höpken-Tessinska Prosans värdighet. Hammarsköld SvVitt. 321 (1833). Den som ger sig tid att väga sina ord, som avlåtligt prövar sina satser på deras värdighet. Malmberg Värd. 13 (1937). Markus försökte in i det sista bevara något av sin värdighet. Kjellgren Smar. 13 (1939). Han gick mycket lätt och rankt utan att förlora sin värdighet. Johnson DrömRosEld 41 (1949). Människans värdighet kräver att hon handlar efter ett medvetet och fritt val. Broomé Kat. 63 (1975). jfr luft-, människo-, själv-, sjö-värdighet.
6) till 6, om egenskapen l. förhållandet att vara värdig l. allvarlig l. högtidlig l. behärskad; värdigt sätt l. uppträdande; äv. i fråga om ngt sakligt; jfr 5. Linnerhielm 2Br. 4 (1803, 1806). Med tungsint värdighet krängde det gamla skrovet över vid vindkasten. Holmström LändStränd. 2: 84 (1919). Den feta drottningen rörde sig med värdighet och besvarade hälsningar med all kunglig air. Lagergren Minn. 2: 40 (1923). Den imponerande yttre gestalten och den värdighet och vishet, varmed biskopen i Växjö talade, gjorde ett starkt intryck. KyrkohÅ 1959, s. 64.
Ssgr (till värdighet 4): värdighets-attribut. jfr attribut 2. Hatten utgjorde redan under medeltiden ett av den frie, vuxne mannens värdighetsattribut liksom käppen. Fatab. 1921, s. 103.
-innehavare. Församlingarne hade sina patroner, än konungen, än erkebiskopen, än någon wärdighetsinnehafware i capitlet. Reuterdahl SKH II. 2: 366 (1850).
-man. Rydberg KultFörel. 1: 27 (1884). Den romerska kyrkans högste värdighetsmän, kardinalerna, sörja i violett. Rydberg DSkön. 146 (1889). jfr stor-värdighetsman.
-namn. jfr namn 3. Lindströmer ItGr. 47 (1803). Den store initialen förbehölls icke blott ort- och person-namn, men ock .. värdighets-namn, titlar å embeten (osv.). Rydqvist SSL 4: 547 (1870).
-tecken. jfr tecken 3. Lagerbring 1Hist. 2: 243 (1773). Nyckelknippan vid bältet var den medeltida husmoderns värdighetstecken. Näsström FornDSv. 1: 304 (1941).
Spalt V 2227 band 38, 2019