| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUMLA tum3la2, förr äv. TYMLA, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se d. o.); jfr TUMMEL, sbst.1, 2
1) om person l. djur (i sht häst): rulla runt l. rulla sig l. vältra sig; äv.: snurra (runt) l. rotera l. röra sig i cirkel (äv. med saksubj.); särsk. i uttr. tumla runt (jfr nedan), rulla l. snurra runt, äv.: (råka) slå en kullerbytta l. volt; särsk. om vissa djur (t. ex. delfiner l. vissa fågelarter) för vilka ett sådant rörelsesätt är karakteristiskt; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i sht om rörelse: snurrande, virvlande; äv.: fara runt l. hit o. dit med (snabba) snurrande l. virvlande l. rullande rörelser o. vändningar, särsk. om barn l. djurungar som på sådant sätt leker med o. jagar varandra (numera vanl. i uttr. tumla runt (jfr ovan)); äv. dels refl., dels (numera bl. i d, e) tr. (Delfinen) .. tumlar sigh mykit och medh stoore hopar i haafuet emoot stormwäder. Forsius Phys. 157 (1611). Hon kunde ofta kröka sig som en orm och tumla sig som en boll. Gadelius Tro 1: 174 (i handl. fr. 1712). Elfvan räckte mig svala handen / Och bort i tumlande dans jag flög. Wirsén Dikt. 124 (1876). (På mon) tumlade pojkarne på sina fristunder. Rydberg Vap. 29 (1891). Gubben gick .. fram och åter .. medan han tumlade silversnusdosan i händerna på ryggen. Sjöberg Kvart. 60 (1924). Hade jag bråttom och ledde in .. (hästen) direkt utan att han fick tumla blev han bråkig. Ryd Timmerskog. 88 (1980). Deras bil tumlar runt och får köras till skroten, men de blir endast lätt skadade. DN 14 ⁄ 6 1996, s. D3. Det förekom att fäder tumlade runt med sina söner i bassängen men snart brukade de tröttna. Johansson HusFlon 182 (1997). Träffen .. gav en skada som, enligt experterna, tyder på att kulan har tumlat och träffat med långsidan. KvällsP 25 ⁄ 3 2000, s. 11. — särsk.
a) i fråga om sexuellt umgänge; numera vanl. i uttr. tumla runt i sängen l. sänghalmen o. d. (Han) Tumlar med Nymphen i sängen där står. Bellman (BellmS) 1: 56 (c. 1770, 1790). Hagberg Shaksp. 12: 140 (1851; refl.). Jag var med den här vackra kvinnan, vi tumlade runt i sänghalmen. Expressen 30 ⁄ 6 2002, s. 35.
b) (†) med innehållsobj., i uttr. tumla kullerbyttor, slå kullerbyttor. En skara muntra barn, som tumlade kullerbyttor utför backen. Carlén Skuggsp. 2: 92 (1865). Topelius Läsn. 7: 112 (1891).
c) om vatten l. vind o. d.: strömma l. forsa resp. blåsa o. d. med (häftiga) virvlande rörelser; äv.: vända sig; om hav l. våg äv.: svalla l. rulla o. d.; förr äv. refl. Om .. hafwet tumlat sig efter Solens gång, så är intet swårt at (osv.). Swedenborg RebNat. 1: 10 (1719). Du vind, som yr kring henne leker, / .. Och tumlar fritt kring barm och vrist. CGStrandberg 2 (c. 1870). En klippa med utsikt över de tumlande vattenmassorna. Vi 2001, nr 16, s. 18.
d) (numera föga br.) tr., om ryttare l. kusk: låta (häst l. spann) vända; äv. i uttr. tumla med häst; särsk.: karakollera; äv. övergående i bet.: tygla l. styra l. behärska (häst(spann)); jfr g α. PJGothus Savonarola SyndSp. I 1 b (1593). Vti åttonde åhret kiöpte Fadren mig en Häst, nästan så stor som en Windhund, then lärde jag tumla efter mina Lust. Weise 70 (1697). (Efter framryckningen) tumlades med hästarne åt venster, och eld gafs med högra pistolen. 2VittAH 17: 363 (1839, 1846). I volt han tumlar spannet. Alexanderson Sept. 29 (1868). SAOL (1998). — jfr FÖR-TUMLA.
e) tr.: behandla (ngt) i roterande maskin o. d. (t. ex. trumla l. torktumlare); äv. intr., med subj. betecknande maskin: rotera. ÖgCorr. 3 ⁄ 1 1967, s. 9. Att tumla tvätten torr går fortare och ger bättre resultat än att torka i skåp. SvD 29 ⁄ 9 1974, s. 9. Cementblandaren tumlar och en kedja av människor fyller på med vatten och cement, sand och sten. DN 9 ⁄ 1 2005, s. A14.
f) gå l. förflytta sig l. komma farande med rullande l. ostadig gång; särsk.: vackla l. vingla l. ragla; äv.: snubbla (o. (med anslutning till 2) därvid falla omkull). Spegel 98 (1712). Hör hur de .. / Famla på dörrar och bulta med knogen, / Ragla och tumla med stopet i hand. Bellman (BellmS) 1: 102 (c. 1771, 1790). En afton hade Henckel tumlat öfwer dessa stenar och derwid brutit sitt ben. Tengberg Helsingborg 55 (1869). Mannen tumlade bakåt och slog huvudet i en bordskant. Johnson GrKrilon 462 (1941). När Rex omkring en timme senare tumlade utför trapporna, svartnade det för hans ögon. Stiernstedt Bank. 252 (1947). — jfr IN-TUMLA.
g) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: driva l. flacka (hit o. dit l. från det ena till det andra o. d.), dels (i sht om tankar): röra sig i cirkel l. snurra (runt); äv. refl. Vpfyllen edart mått, medh synd och ett ondt leffuerne .. dantzen och springen, wältren och tumlen edher i wellustenne. PJGothus Savonarola SyndSp. H 4 b (1593); jfr a. Ögat söker att finna ett fast mål, där det kan hvila efter dessa tumlingar från ljus till mörker. Strindberg TrOtr. 2: 180 (1881, 1890). Tumlande vandringsår. Karlfeldt FridVis. 70 (1898). Som orden oafbrutet tumlat honom öfver tungan, måste han hämta andan. Lundegård DrMarg. 2: 146 (1906). När man väl lagt boken ifrån sig börjar tankarna tumla. Ymer 1953, s. 70. Han (kan) med bevarad ro se seklerna förrinna och världsåskådningarna tumla om varandra. Werin Ekelund 2: 199 (1961). — särsk.
α) (†) motsv. d: (söka) styra l. tygla l. bemästra (ngn l. ngt); äv.: ansätta l. plåga (ngn). (Man) höflar, tumlar och wäxerar .. en så lenge, til thes vthaff een Åsna blifwer een Menniskia. Schroderus Hoflefw. 159 (1629). Den händiga handen, hvilken tumlar allt. Hansson Kås. 14 (1897). Ofriden tumlade honom, skräcken red honom. Nilsson HistFärs 71 (1940).
β) (numera bl. mera tillf.) om ljud; särsk. om toner: strömma (se d. o. I 5) l. rulla (se RULLA, v. 13 b (α)). Vågen dem gömmer med tumlande larm. Atterbom SDikt. 2: 114 (1813). Kan någon sitta slö och stirra på sin nafle, när dessa toner komma tumlande ur skogen! Forsslund Djur 105 (1900). Trånande och vilda tongångar tumlade om varandra. Ekblom Åka 81 (1933).
2) falla med (långsamma) roterande l. rullande rörelser; falla o. därvid rulla runt l. slå kullerbyttor; äv. i fråga om att handlöst störta l. stupa omkull l. stå på huvudet; om sak äv.: rasa l. falla samman; särsk. i uttr. tumla över ända; ofta med adverbiell bestämning betecknande vart l. varemot l. varifrån o. d. ngn l. ngt faller, särsk. i uttr. tumla i säng, gå till sängs på ett sådant sätt att man (på grund av trötthet l. utmattning) faller ner i sängen, stupa i säng (se STUPA, v.1 6 a); förr äv. refl. (se slutet); äv. bildl. Straxt kom M. Gärtt guldsmedhen, fattade honom i kragan .. han slogh sädan igen, och tymlade så någre gånger öffuer ända. UUKonsP 1: 76 (1629). Mit hopp, som geck så stolt, har tumlat i en grop. Lindahl Tanckef. 21 (1740). I dessa tumlade Ruiner finna Hans Barnabarn et förnyadt Paradis. Lidner (SVS) 2: 184 (1784). Förr än sol går ned, kossacken / Tumlar blödande i backen. CVAStrandberg 1: 12 (1845). En gammal gumma, som hade tumlat utför den branta och slingrande bergsstigen. Lundgren MålAnt. 1: 215 (1849, 1870). Några pojkar som ha dragkampsmatch, tills repet brister och lagen tumla åt vart sitt håll. Wifstrand AndlTal. 156 (1943). När jag äntligen tumlade i säng framemot midnatt, kunde jag (osv.). Nesser BarinTri. 32 (1996). — särsk. (†) falla (i strid) l. stupa; äv. refl. Ther tomlade mången helt, / J skÿrmÿssel och telt / .. ther skontes .. eÿ knecht eller herre. Visb. 1: 138 (c. 1640). Björn fick sit skott och tumla sej. Stenborg Jäg. 15 (1780).
3) [eg. specialbet. av 1] (numera föga br.) delta i strid, strida, kämpa; äv. refl.; i sht ss. vbalsbst. -ande l. -ing: strid(stumult); äv. i fråga om slagsmål (särsk. i förb. TUMLA OM). Förtäliandes huru the hade sigh tumlat medh the Muskowiter om natten. Petreius Beskr. 2: 230 (1614). Under dessa tumlingar (vid belägringen av Kalmar slott 1611) hade Svenske Kron-Prinsen Gustaf Adolf tilfälle, at redan wisa et prof af .. tapperhet. Dalin Hist. III. 2: 626 (1762). Efter några timmars tumlande / Är Danske Amiralen fången. Börjesson E14 11 (1846). Lagerlöf HomOd. 62 (1908). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels: diskutera häftigt l. träta, dels i uttr. tumla med ngt, kämpa (se d. o. 2) l. brottas (se d. o. a) med ngt. Efter oändeligit tumlande och disputerande, skred man kl: 5 til votering. Tilas Ant. 1: 152 (1765). Hans fantasi har icke tumlat med större uppgifter än den rått med. Spångberg StMän 2: 124 (1921).
TUMLA BORT10 4.
1) till 1 f: med rullande l. ostadig gång förflytta sig bort (ngnstädes), vackla l. ragla bort. Muntert flyr nu kvällens fest, / tils med fröjd .. / tumlar bort den siste gäst. Wecksell SDikt. 257 (c. 1861). Genast tumlade båda ungarna bort till björnhonan. Lagerlöf Holg. 2: 108 (1907).
2) (†) till 2: rullla bort (ngnstädes). (Hästen) slog bak ut och gjorde så mägtiga språng, at Sigge tumlade långa stycket bort i en dam. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). —
TUMLA FRAM10 4. till 1 (f): rulla l. vingla l. vackla l. snubbla fram (ngnstädes); äv. bildl. (Då sälen) wilsefarandes om wägen till waken, tumblar fram i sniön. Broman Glys. 3: 568 (c. 1740). Då fraserna få tumla fram i obunden sjelfständighet och oberoende af hvarandra, händer det så lätt, att (osv.). Cygnæus 6: 365 (1865). Han snafvade öfver trädstammarna .. han törnade mot hörn och kanter och tumlade slutligen fram i dagsljuset. Janson CostaN 1: 200 (1910). —
TUMLA FÖRBI10 04. till 1: snabbt rulla l. virvla förbi (ngn l. ngt); äv. utan obj.; förr äv. refl.; äv. bildl. En lång stund lutade jag mig öfver ringmuren åt den sidan, der nedanför en lodrät förfärlig brant Elsterfloden tumlar sig förbi. Atterbom Minn. 121 (1817). Hela hans liv tumlade förbi honom i snubblande snabba bilder. Blomberg MännHav. 40 (1926). Expressen 7 ⁄ 12 2002, s. 6 (utan obj.). —
TUMLA I10 4. till 2: rulla l. (med rullande rörelse (låta sig)) falla i (ngt, i sht vatten); särsk. (o. i sht) utan obj. Släpper man .. inte taget i tömmen .. (om pulkan välter) så stannar renen vanligen ganska snart, åtminstone så länge, att man kan tumla i pulkan igen. Sandström NatArb. 2: 214 (1910). (Simmaren) har alltid stått en kvart .. och .. betraktat det glada vimlet i .. bassängen, innan han bestämt sig för att tumla i. IdrBl. 16 ⁄ 7 1924, s. 1. —
TUMLA IN10 4. till 1 (f), 2: falla l. rulla l. vingla l. snubbla in (ngnstädes) l. komma l. fara vinglande l. snubblande in (ngnstädes); äv. bildl. Bergfall sades hafva händt ungefär 1680 .. i ty en del af et berg .. fallit ned och tumlat in til stället, der folket hade sina hästar. Kalm VgBah. 109 (1746). Helt visst ville 1914 ingen kriget, utan det har sagts, att staterna tumlade in i det. GHT 1947, nr 244, s. 6. Hela dörrfästet lossnade och Wallander tumlade in i rummet och slog huvudet i en skottkärra. Mankell Villospår 281 (1995). jfr intumla. —
TUMLA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. till 2: med (långsamma) roterande l. rulllande rörelser falla ned (ngnstädes l. från ngt); förr äv. dels tr.: komma (ngn l. ngt) att på sådant sätt falla ned, dels i uttr. tumla upp och ned med ngn, se tumla upp; äv. i mer l. mindre bildl. anv. När han får thet (dvs. vinet) smaka / Så sorplar han, til thes han kan ej gåå tilbaka, / Men tumlar drukken ned. Spegel GW 230 (1685). Dalin Arg. 1: 152 (1733, 1754; i bild). (Floden) Salza, som just här löser sin väldiga våg ur högbergen, att med glädje tumla ned den utför Bäjerns slätter. Böttiger 6: 188 (1835). Julie, Jacquette och Frédrique tumlade ned på gårdsplanen då vagnen ryckte till. Krusenstjerna Fatt. 2: 395 (1936). jfr nedtumla. —
1) till 1: tumla runt; särsk. dels: rulla l. snurra l. virvla runt o. d., dels i fråga om barns lek; äv. bildl. (jfr tumla 1 g (α)). När Gifftet således .. har uthi the nedrige delarne tumlat om, bryter thet sig längre igenom in i sielfwa kroppen. Lindestolpe Frans. 49 (1713). Förr tumlade jag om i valsen. Valerius 2: 85 (1809). Det knallar från mitt gevär, gåsen tumlar om och faller med en plaskande duns bland starren i vattenbrynet. Rosenius Himmelstr. 51 (1900, 1903). Barnets naturliga böjelse till att tumla om och röra sig. Wirgin Häls. 4: 218 (1939). särsk.
a) till 1 a. Lidén FörtrBr. 331 (1787). Att .. (kvinnorna) tror att en tillvaro ”på landet” består i att .. gulla med små lamm .. dricka kaffe i solskenet på en blommande slåtteräng och sen tumla om med maken i höet. Expressen 27 ⁄ 10 2006, s. 4.
b) (†) till 1 d, tr. HSH 3: 36 (c. 1800). Generalen .. tumlade häftigt om sin häst. Mellin Nov. 2: 229 (1849, 1867). Auerbach (1915).
c) (numera föga br.) i bildl. anv.: leva om l. festa l. rumla om. Låt oss tumla om / i vilda nöjens lag. Topelius 2: 36 (1853). WoH (1904).
2) (numera föga br.) till 2: falla, tumla omkull; förr äv. till 2 slutet: stupa. Weste (1807). Svaret ett pistolskott blef allenast, / Så mannen tumlade på stället om. CVAStrandberg 5: 64 (1862). (Han) gjorde en grimas som om en osynlig hand gripit honom om strupen och – tumlade om på golvet. Hellström Malmros 166 (1931). Berg Krig. 151 (1915).
3) (†) till 3: strida l. kämpa l. slåss (med ngn l. varandra); i sht i uttr. tumla om med ngn. Se’n Tumbla tå Drängen och Pijgan här om, / The Flängia och Rijfwas. Törnewall B 7 a (1694). Ryssarne .. mötte på Fruängen de 140 Svenska ryttarne, som gynnade af nattens dunkel länge tumlade om med dem. Malmström Hist. 1: 76 (1855). IllSvOrdb. (1964). —
TUMLA OMKRING10 04, förr äv. KRING. till 1: rulla l. snurra l. virvla runt l. under rullande osv. förflytta sig omkring; äv. dels tr., dels: slå kullerbyttor (jfr 1 b); äv. bildl. Dalin Arg. 1: 143 (1733, 1754). Låt mig gå, säger jag, eljest gier jag dig ett par öhrfihlar, så at du skal tumla omkring. Lagerström Holberg Westph. 20 (1737). För Platon äro .. (gudarna) alltför mycket människor, som ännu tumlas omkring av vrede och älskog och oförnuftiga nycker. Larsson Id. 133 (1908). Allt som tumlar omkring inom mig, det är ju ingenting att skriva om. Vem skulle bry sig om det? Zetterström EnslBel. 10 (1981). särsk. (†) till 1 d: rida omkring under det man ”tumlar” häst; äv. i uttr. tumla omkring med häst. (Snorre) beskrifwer huru Adils .. red med sin häst in i Disarsalen, och på lustighet tumblade thär inne omkring. Peringskiöld MonUpl. 139 (1710). (Jag) tumlade omkring med min häst så godt som någon Arab. Björn Besynn. 15 (1792). —
TUMLA OMKULL10 04, förr äv. KULL. till 2: falla omkull (under (långsamma) roterande l. rullande rörelser); äv. bildl. När Högheet tumlar kull, när Rijkedom förswinner, / Man hoos den stoora Gudh, bå’ Nådh och Ynnest finner. Achrelius Mor. A 2 b (c. 1690). (Han fick) ett slag på örat, så kraftigt, att han tumlade omkull. Bremer Hertha 134 (1856). —
TUMLA TILLBAKA10 040. till 1 f l. 2: vackla l. falla tillbaka. Han tumlade tillbaka, föll, och förblef en stund utan all besinning. Bremer Hertha 120 (1856). Då jag steg upp tumlade jag tillbaka, hela rummet dansade runt. Kræmer Brantings 206 (1939). —
TUMLA UPP10 4, äv. OPP4. till 1: under tumlande rörelser resa sig l. stiga upp; förr äv. i uttr. tumla upp och ned med ngn, vända ngn upp o. ned (l. ömsom upp, ömsom ned) l. snurra ngn runt o. d., ss. uttryck för att ngn handskas våldsamt med ngn o. d.; jfr tumla 3 o. tumla ned. Jagh tumblar medh fougden både up och neer, / Till thes han ey wantarna ey myssan seer. Chronander Surge A 6 a (1647). (Det var) icke så alldeles lätt att få lif i hjältarne nästa morgon. Yrvakne tumlade alla upp. Lundegård DrMarg. 1: 57 (1905). —
TUMLA UT10 4. till 1 (f): vingla l. snubbla l. komma l. fara vinglande l. snubblande l. rullande ut (från ngt). Lindner Tijdhfördr. 25 (1641). Han betedde sig .. chevalereskt .. han flög upp, flyttade stolar, tumlade ut ur förarsätet för att öppna dörrarna i sin .. bil. Lundgren Bellow ProfDec. 12 (1982). —
TUMLA ÅSTAD. (†) till 1 (f): vingla l. snubbla åstad l. fara vinglande l. snubblande l. rullande åstad. Oväder öfverfaller stundom både den fromma, som går til sin gudstjenst, och den liderlige som tumlar åstad til et supgille. Eurén Kotzebue Redl. 100 (1797). Flugsnapparungar fyra / jag trilla såg ur bo’t, / .. De tumlade i blåsten / med gruflig fart åstad. Gellerstedt Efters. 73 (1891).
C (till 1, 3): TUMMEL-FÄLT. (tumle- 1738–1772. tummel- 1734 osv.) (numera föga br.) fält l. plan o. d. avsett (avsedd) för l. använt (använd) till tumlande; särsk. till 3, om slagfält; äv. bildl.; jfr -plats. Dalin Arg. 2: 175 (1734, 1754). Följ, skaldmö! Svear åt från krig och tummelfält, / Där du bland vapengny har sungit Carl på Bält. GFGyllenborg Bält 109 (1785). Det som kallas överilning får allt vidare och vidare tummelfält. Moberg Rosell 108 (1932). Utrymme för lekplatser, tummelfält, idrottsplats, träningsplaner, friluftsarena m. m. TurÅ 1947, s. 255. —
-PLATS. (tumle- 1741–1788. tummel- 1617 osv.) plats för tumlande l. annan (livlig) fysisk aktivitet; (numera bl. i skildring av ä. förh.) om slagfält l. område där strider utkämpades l. krig fördes; äv. (o. numera i sht) i mer l. mindre bildl. anv., särsk. om verksamhetsfält l. sfär l. miljö o. d. där ngn har fritt spelrum att utöva viss verksamhet l. driva l. främja vissa frågor l. åsikter o. d. (särsk. i uttr. vara en tummelplats för ngn l. ngt); jfr -fält. Att till befruchta står, om icke Ryssland åther .. bliffver vår tummelplatz igen. OxBr. 10: 38 (1617). Det arma menniskohjertat är tummelplats för de mest stridande begär och känslor. Hygiea 1843, s. 311. Mors domän, boningshuset och trädgården, var den dagliga tummelplatsen för mina lekar. RisebergaB 93 (1931). Stockholmspressen, där Svenska Dagbladet och Figaro i skön förening var tummelplatsen för unga litterära genier. Asplund LivSmultr. 139 (1945). Här i Kebnekajse har klätterfolket en härlig tummelplats. TurÅ 1952, s. 262.
Spalt T 3107 band 35, 2009