| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRASA tra3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (LPetri 1Post. F 4 b (1555) osv.), äv. -er (äv. att hänföra till sg. TRASE, Mezzrow o. Wolfe Dans 159 (1953) osv.); äv. (numera föga br.) TRASE tra3se2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Spegel GW 41 (1685)), äv. -er (se ovan).
1) om (mindre) tygstycke som lossnat l. rivits l. klippts av från större, (utnött o.) kasserad textil (i sht klädesplagg), vanl. utgörande en bättre rest av denna o. tillvarataget för (tillfällig) återanvändning, klut (se d. o. 1); numera äv. om mindre, för visst ändamål tillverkad lapp l. duk av tyg (l. tygliknande material), i sht för rengöring o. d. (särsk. i ssgrna DAMM-, DISK-, SKUR-TRASA); i pl. (jfr särsk. a, b) äv. dels om från utnött o. söndrig textil löst hängande, till en del avrivna (men ännu fastsittande) tygstycken, dels om utslitna o. söndriga klädesplagg, ”paltor”; ss förled i vissa ssgr äv. övergående i bet.: fattig-, i sht med mer l. mindre nedsättande innebörd; jfr LASE 1. Gå klädd i trasor. Den kända ramsan: siden, sammet, trasa, lump. (Jesusbarnet) är swept j gambla förslettna trasor, och nederlagdt j een krubbo, på thet man skal ther igenom kennat för all annor barn. LPetri 1Post. F 4 b (1555). Sedan torkas .. (tunnorna) med rena trasor inuti. Warg 650 (1755). Trasorne hwarmed läckorne (på båten) woro stoppade. TörngrenMål. 100 (1801). Kanhända kommer vid din död / .. Ett barn, som här väl trasor bar, / Men kanske der en krona har / Som Guds kerub. Wirsén Sång. 33 (1884). Trasorna hänga på kläderna. Klint (1906). Lappar, trasor av allehanda slag, garnavfall m. m. ingå i sämre ryor. Sylwan Ryor 58 (1934). Morbror tog av skorna på mina kusiner, svepte trasor och vad som fanns om fötterna, för de frös i sina kängor som kanske var för trånga. Martinson ArméHor. 22 (1942). — jfr KLÄD-, LINNE-, PUTS-, SKO-, STRYK-, SÄMSKSKINNS-, TORK-TRASA m. fl. — särsk.
a) i förb. i trasor (jfr 2), i sht i sådana uttr. som falla l. gå l. hänga i trasor, riva l. slita ngt i trasor, betecknande att ngt är l. är på väg att bli söndrigt l. gå i stycken l. bitar; äv. i uttr. betecknande att ngn (på grund av fattigdom) bär söndernötta kläder l. rester av klädesplagg. Den gamla rocken hade fallit, gått i trasor. Taggtråden rev byxbenen i trasor. HusgKamRSthm 1712, s. 369. Prädike stols täcken .. i trasor .. aldeles förslitne. HusgKamRSthm 1745–47, s. 1327. Seglen slets i trasor. Lagercrantz Stone Sjöm. 173 (1939). Gardinerna hängde i trasor och skymde knappast utsikten. Gyllensten Grott. 315 (1973).
b) särsk. i pl., om mattrasor. Säkert trotsar det alla försök att få reda på en bestämd ort, där idéen först uppstod att ersätta inslagsgarnet i en mattväv med klippta tygremsor, s. k. ”trasor”. SvSlöjdFT 1924, s. 131.
c) (vard.) om klädesplagg, utan tanke på söndrighet o. d.; särsk. dels (skämts.) om (äldre l. omodernt) klädesplagg, i sht klänning, dels (jfr d) i det bildl. uttr. bli till sig i trasorna, se TILL II 8 c β β ’. Jag kan ju inte gå på fest i den här gamla trasan! Klint (1906). Medan den moderna kvinnan slår upp sin garderobsdörr och suckar över att inte ha en enda trasa att sätta på sig och därvid tänker på klänningarna. SvD(B) 1944, nr 308, s. 11. — jfr SIDEN-TRASA.
d) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. med tanke på trasan ss. dels obetydlig l. utan värde, dels slapp l. slak l. utan spänst, i sht i sådana uttr. som känna sig l. falla ihop som en trasa, i fråga om att känna sig l. vara l. bli slapp l. kraftlös l. utmattad o. d.; äv. dels i anv. motsv. a, dels i det bildl. uttr. ha en trasa med i den byken o. d., se BYK 1 a. Schroderus Os. III. 1: 187 (1635). Jag föll ihop af skräck liksom en trasa. MarkallN 2: 142 (1821). Hvarför är den goda dum – / Hvarföre den kloka ond – / Hvarföre är allt en trasa. Almqvist Törnr. 1: 58 (1839). (Fastän baldeltagarna) mycket väl veta, att de nästa dag komma att känna sig som ”trasor”, försöka de (osv.). Cederschiöld Rytm. 11 (1905). Recensenten slängde åt honom några beska ord och kastade så undan honom som en trasa. Carlsson MinB 149 (1912). Du förstår, att han har ju ändå någonstans en liten trasa av en själ. Alving Mäl. 233 (1943). — jfr MÄNNISKO-TRASA m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om stycke av annat material än textil o. d. som påminner om en trasa; särsk. i förb. i trasor (jfr 1 a); äv. (numera mindre br.) dels om (liten l. obetydlig l. sämre) rest l. återstod l. lämning (av ngt) (vanl. i pl.), dels om slamsa (se SLAMSA, sbst. 1) l. slarva (se SLARVA, sbst.2 2 a); äv. bildl. Möller 1: 763 (1745). Mina värnlösa 4 flickor .. (har) jag tilldelt de öfriga trasor af löst och fast, som jag kunnat skrapa tillhopa här i verlden. Linné SvArb. 2: 96 (1763). Ett batteri, som blef af svenska artilleriet i trasor sönderskjutit. Ekman Dagb. 128 (1789). ”Kolorerade” figurer i Lördagsmagasinet och andra ”tafvel böcker”, af hvilka trasor ännu finnas kvar. Öman Ungd. 147 (1889). Trasor av kött. IllSvOrdb. (1955). — jfr SKINN-, SKY-TRASA.
-BYKE. (numera mindre br.) = -pack. Vore jag ej bättre än sådant der trasbyke, tvi mig! då skulle jag rodna för att tala med hederligt folk. Ridderstad Samv. 3: 575 (1851). Östergren (1959). —
-BYLTE. bylte av l. med trasor; äv. (o. i sht) bildl., om person: trashank. SthmFig. 1847, s. 354. Tiggare och sjuka lågo på sina trasbylten. Heidenstam Folkung. 2: 342 (1907). Det sägs att somliga funnits ihjälfrusna om morgonen, att något trasbylte blivit liggande kvar utan att resa sig. Lagerkvist Dvärg. 210 (1944). —
-DOCKA. enkel leksaksdocka tillverkad av trasor l. (i fråga om nutida förh.) annat textilt material (jfr lapp-docka); särsk. i jämförelser, med särskild tanke på att en sådan docka på grund av sin mjukhet saknar styrsel o. stadga. Om du ej har annat än en trasdocka, stoppad med sågspån, medan en af dina mera lyckligt lottade små lekkamrater har en dyrbarare en med porslinshufvud, så (osv.). Nyblom Twain 2: 131 (1874). Jag tar tag om henne, skakar, hon slänger hit och dit som en trasdocka. Malmsten DagKastanj. 361 (1994). —
-ELEGANS. jfr -elegant. I Bardon rådde en viss traselegans, glaskronor som från hederliga svenska borgarhem under 1860-talet och stora tråkiga soffor. GHT 1898, nr 125 B, s. 1. —
-ELEGANT. som på ett pråligt l. smaklöst sätt försöker imitera verklig elegans; i sht om klädsel; jfr slusk-elegant. Hennes kind med sin falska kulör / och kostymen, den traseleganta, / tala icke till hennes favör. Lindqvist RysslSång II. 2: 249 (1934). SvOrdb. (1986). —
-FÄRGNING. (förr) Trasfärgningen, d. v. s. omfärgning av gamla kläder i uppsprätt skick, tog i början av 1870-talet ganska god fart, så att särskilda arbetare måste för ändamålet användas. Sahlin SkånFärg. 37 (1928). —
-FÖLJE. jfr följe 3 o. -pack. Trasfölje, prackfolk. Lind 1: 963 (1749). Trasföljet packade ihop sina pinaler och drog vidare. Edqvist MännÖ 171 (1971). —
-GARN. (numera mindre br.) sämre garn, tillverkat av textilt avfall; jfr lump-garn, plock-garn. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 14. Östergren (1959).
Ssg: trasgarns-tyg. (numera bl. om ä. förh.) tyg vävt med inslag av trasgarn. Mor och syskon hade strumpor sydda av trasgarnstyg. Martinson Rågv. 27 (1935). Fatab. 1980, s. 141 (om ä. förh.). —
-GRANN. jfr -grannlåt. Sjöberg SthmHeml. 300 (1844). Kärlekens trasgranna bedrägeri. Hallström Sparfv. 103 (1903). Alltid bar hon trasgranna hattar och var ständigt förföljd av hjärtlösa gatpojkar. Wrangel Barnd. 130 (1924). —
-GRANNLÅT~02 l. ~20. trasig l. söndrig grannlåt; äv. konkret, om trasigt krimskrams; äv. bildl. Samtiden 1872, s. 199. Kommer man .. tillräckligt nära (helgonskrinet), så ser man alltför ofta glansen och ståten förvandlade till trasgrannlåt. Langlet Ryssl. 215 (1898). Poesiens värsta trasgrannlåt. 3SAH 24: 53 (1909). —
-HANK. (ngt vard.) om person som (på grund av fattigdom) bär söndriga kläder l. är klädd i trasor; äv. övergående i bet.: (ut)fattig person, fattiglapp (se d. o. 2); ofta nedsättande; jfr hank, sbst.3, o. -man, -unge, -varg. Kellgren (SVS) 5: 730 (1795). Litteratörerna, de skrikhalsarna, äro fattiga trashankar. Frey 1846, s. 48. Neapel .. där portgångarna är fyllda av hemlöshetens trashankar. Edfelt Slagf. 86 (1952). —
-HÖLJD, p. adj. (numera bl. tillf.) om person: höljd l. svept l. klädd i trasor l. söndriga kläder. I skuggan af en ek .. / En tras-höljd man bewext med yfwigt hår / På ryggen låg och sof. Hagberg Shaksp. 6: 381 (1849). Malm Roberts Arund. 376 (1939). —
-KANT. om mer l. mindre upprispad l. fransig tygkant. Byxorna voro illa åtgångna med traskant nertill. Ansikten 31 (1932). (Man fäller) snedslån med sömsmånen inviken runt traskanterna. MärthaskolHb. 153 (1941). —
-LAPP. (numera mindre br.) mindre trasa l. lapp (se lapp, sbst.3 1 b); vanl. i pl.; äv. bildl. Backman Dickens Pickw. 1: 188 (1871; om tidning). Matta af traslappar. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 19. Heidenstam Svensk. 1: 174 (1908). —
-LAV. bot. om laven Leptogium lichenoides (L.) Zahlbr. VetAH 1795, s. 19. Traslav .. bildad av tunna uppstående .. i kanten tandade eller trasigt upprispade lober. Ursing SvVäxt. Krypt. 178 (1949). —
-LUNTA. (förr) lunta (se lunta, sbst.1 1) av trasor. Med blicken fäst på trasluntan började mäster på nytt ladda. Skogvakt. 1892, s. 250. Fridegård KvinnTräd. 25 (1950). —
-MAJA. (vard.) nedsättande benämning på kvinna l. flicka som bär söndriga kläder l. som är klädd i trasor l. slarvigt klädd; jfr -hank. Du är .. ingen trasmaja som hon, men du är lika odräglig för det. Lundberg-Nyblom Serao Luftsl. 200 (1892). —
-MAN. (numera föga br.) nedsättande om man som är en trashank. Under torgets akasia .. lågo trasmän och uteliggare bekymmerslöst. Heidenstam Vallf. 19 (1888). Östergren (1959). —
-MARKNAD. [efter eng. rag fair] (†) marknad med försäljning av begagnade kläder. När man .. såg klädstånden (med gamla teaterkostymer), skulle man .. trott att ruinerna af alla verldens troner .. varit samlade till trasmarknaden på Tower-Hill. Arnell Smith Brambl. 1: 205 (1827). —
(1 b) -MATTA. matta vävd av mattrasor (jfr -väv); äv. bildl. DA 1824, nr 100, Bih. s. 1. En trasmatta av små autokratier, kallad Tyska förbundet, var den realitet som motsvarade hägringen ”Deutschland”. Johanson Stärbh. 61 (1917, 1946). I bodkammaren, där en randig trasmatta går som en väg till den bukiga bruna soffan. TurÅ 1942, s. 76. —
-PACK. (numera föga br.) starkt nedsättande koll. benämning på (ut)fattiga o. trasigt klädda personer; jfr -byke, -följe. (Brudparets) nöd är öfverallt bekant .. Det traspacket äger ej engång en säng. PoetK 1815, 2: 47. Hade han haft kämpar tillräckligt så skulle han kommenderat dem att köra bort detta traspack från staden. Fridegård Offerrök 259 (1949). —
-PROLETARIAT. [efter t. lumpenproletariat, första ggn använt av K. Marx i Die Klassenkämpfe in Frankreich 1848 bis 1850 (1850)] (i sht polit.) om det lägsta o. fattigaste skiktet av samhället, vars medlemmar på grund av avsaknad av lönearbete inte har förmåga l. motiv att verka för arbetarklassens intressen o. därmed motverkar dessa; äv. (vard.) allmännare, om trasigt klädda l. fattiga personer. Steffen ModEngl. 87 (1893). Så opponerar sig den organiserade klassmedvetne arbetaren ilsket mot hvarje gemenskap med hvad man kallar det oorganiserade ”trasproletariatet”. Laurin Skämtb. 490 (1908). Vilka melodier tiggarna spelade är lite känt, ett så närgånget intresse visade man i regel inte detta trasproletariat. Kulturen 1985, s. 132. —
-PROLETÄR. (i sht polit.) om person som tillhör trasproletariatet. De tillhöra .. inte proletärernas klass, .. de stå lägre, trasproletärerna, de bilda det djupaste lagret i samhället. Koch Arb. 18 (1912). Sådana som inte arbetar, trasproletärerna. Johansson HusFlon 19 (1997). —
-RYA. rya (se rya, sbst.4 1) knuten med smala tygremsor från kasserade klädesplagg o. d. RedNordM 1926, s. 16. —
-SKOLA. [jfr eng. ragged school] (förr) avgiftsfri skola för fattiga barn, fattigskola. Rydberg Brev 1: 211 (1871). —
-TÄCKE. särsk. om slarvtjällstäcke; äv. bildl.; jfr klut-täcke. Posten 1768, s. 139. Thorild (SVS) 3: 229 (1792; bildl.). I fart och god stil utförda trastäcken, som vävdes för användning i fäbodarna, s.k. slarvtjäll. Form 1934, Omsl. s. 94. —
-VARG. (numera knappast br., vard.) trashank; i sht förr ofta nedsättande l. ss. okvädinsord. Almqvist TreFr. 3: 12 (1843). Inpiskade skurkar, / lika hvarandra i svek, trasvargar, eländige skalkar. Lagerlöf Theokr. 88 (1884). SAOL (1986). —
-VÄV. (i sht i fackspr.) väv vari inslagen utgörs av tillklippta smala remsor av (vanl. kasserat) tyg. Ett grovt lakan av .. trasväv. Landsm. B 15: 68 (1916). —
-VÄVNAD. om föremål framställt av trasväv, i sht om slarvtjällstäcke. Täcken vävda med klippta tygremsor till inslag, s. k. trasvävnader. TextBildv. 26 (1925). En vit trasvävnad .. kallad ”underbreddan”. Collin GVävn. 114 (1928).
Spalt T 2367 band 35, 2007