Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STARRA (numera bl. ss. ssgsförled star3~), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(† utom ss. förled i ssgr)
1) bli stel l. styv, stelna l. styvna. O, hwad för starrande iag ögonskeenlig / Förnimmer meer och meer i mina leder! Hiärne (SvNatL) 223 (1665). Starra och stelna för skräck. Dens. 2Anl. 256 (1706).
Anm. till 1. Det i nedan anförda språkprov förekommande halsstarra, göra halsstarrig, torde vara retrograd bildning till HALSSTARRIG. Någre .. Huilche .. wåre förförde vndersåter .. styrckte och halstarredhe. G1R 17: 616 (1545).
2) om ögon: blicka stelt, stirra (äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.); äv. i uttr. starra på ngn l. ngt, om person l. öga: med stel blick se på ngn l. ngt, stirra på ngn l. ngt; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. i överförd anv., om ngns uppsyn): som kännetecknas av stirrande ögon; äv. bildl.: häpna, bli konsternerad. Gallius AÅkeson C 3 b (1643; i p. pr., om ögon). Edre ögon woro dunckle, starrade i hufwudet. Bliberg Acerra 530 (1737). Han .. / .. sågs liksom en bild af Parisk marmor stå / Och den han älskade allena starra på. Browallius Holbg 112 (1744). Idkeligt starrande på de fina minut-strecken. VetAH 1750, s. 56. Starra .. (dvs.) Häpna. Schultze Ordb. 4973 (c. 1755). VeckoskrLäk. 1: 20 (1781; i p. pr., om uppsyn). — jfr SOL-MOT-STARRANDE.
2) till 3: stelt sträcka ut l. spärra ut (ngt). När .. (simpan) på nätet fasnad, starrar ut hufwudet, alla fenorna och stiärten. Broman Glys. 3: 666 (c. 1740).
-SE. (†) se på (ngn l. ngt) med stelt stirrande ögon; äv. i uttr. starrse ngn i ögonen, stirra ngn in i ögonen. Linc. (1640; under contueor). Som een uhrsinnig begynte (han) stå att stahr see mig i ögonen. VDAkt. 1677, nr 73.
Spalt S 11084 band 30, 1986