| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SOCIAL sωs1ia4l l. sos1-, äv. sω1s-, l. så1s-, adj. -are (gradf. mera tillf.). adv. -T. Anm. 1:o Stundom användes (vard., i vissa kretsar) ordet i substantiverad form i sg. best. socialen elliptiskt för: socialvården. SvD(A) 1966, nr 109, s. 16. Förut försökte jag få pengarna att räcka till. Men nu går jag till socialen och talar om vad jag behöver. Jag är inte knäckt än. AB 1970, nr A 299, s. 33. DN 1978, nr 69, s. 22. Anm. 2:o Ngn gg förekommer (vard., i vissa kretsar) ordet i sg. best. sociala elliptiskt för sådana uttr. som sociala hjälpen l. sociala byrån o. d. Vi har det inte fett. Hade vi inte sociala skulle vi inte överleva. Runeborg Bländ. 80 (1964).
1) om person (jfr 4): som (gärna) lever l. ingår i ett samhälle (se d. o. 3, särsk. 3 a), samhällelig (se d. o. II 1 a), samhälls-; numera nästan bl. dels: som gärna umgås med sina medmänniskor, sällskaplig, umgängsam, dels: som (lätt l. gärna) anpassar sig till samhällets krav (på t. ex. samverkan, hänsyn o. respekt för gällande former o. regler) o. beter sig som en god medborgare. Bureus KonStyr. R 2 a (1634). (T. Wisén var trots viss tillbakadragenhet) i själfva verket social. I sällskapslifvet deltog han gärna, och han älskade att öfva gästfrihet. Söderwall i 3SAH 7: 50 (1892). Statistikens föremål är sociala massor d. v. s. summor af likartade individer och fall beträffande menniskan och hvad henne tillhörer. Fahlbeck StatTyp. 1 (1897). Af en yngling, som till sitt 18:de år fostrats till fullkomlig själfviskhet, .. kan man icke begära, att han såsom man skall ändra natur, bli altruist och social i tanke och handling. Tenow Solidar 2: 172 (1906). Kanske har .. (Leopold) inte varit ”social” i den meningen att han gärna har gått på sammanträden. Holmberg Leopold 1: 84 (1953). Jag vill bli social (säger den f. d. fängelsekunden). DN 1980, nr 69, s. 5. — jfr O-SOCIAL.
2) (i sht i fackspr.) om djur: som gärna bildar l. lever l. ingår i ett samhälle (se d. o. 5, särsk. 5 a), samhällsbildande (se d. o. 2), samhällelig (se d. o. II 1 b). Hunden anses såsom härstammande från Schakal och Varg … Den är social och till en betydlig del växtätande. Sundewall ÅrsbVetA 1840—42, s. 9. De sociala steklarna, hvilka dessutom enligt nämnda (evolutions-)teori uppkommit långt senare än de solitära, erbjuda oss (osv.). Reuter LägrDjSjälsl. I. 1: 91 (1886). (De gaddlösa bina) äro samhällsbildande (sociala), och deras samhällen kunna nå en mycket ansenlig storlek. 2NF 18: 49 (1912). BonnierLex. (1966; om insekter).
3) (mindre br.) om växt (jfr 4) l. växtart: som (ensam l. samman med andra) ingår i slutna bestånd o. därvid anpassar sig till övriga växter (t. ex. i fråga om morfologisk byggnad). ArkBot. VII. 11: 6 (1908). BotN 1908, s. 231.
4) om ngt sakligt (jfr 3), stundom äv. med personligt huvudord (jfr 1; dels ss. förled i ssgr, dels i c, g α): som tillhör l. avser l. rör l. hör samman med l. utgår från (hela) samhället (se SAMHÄLLE 3, särsk. 3 a) l. alla samhällsmedlemmar, samhällelig (se d. o. II 3), samhälls-; numera i sht i fråga om (de yttre formerna l. organisationen för) relationer mellan individer l. grupper sinsemellan (äv. i fråga om sällskapsliv; se särsk. f) l. mellan dessa å ena sidan o. samhället å den andra l. i fråga om ställning som ngn l. ngt intar (l. strävar efter o. d.) i samhället i relation till andra l. ngt annat (se särsk. c) l. i fråga om anpassning till formerna för dessa relationer l. de krav l. regler som gäller i samhället l. i fråga om stöd till l. medkänsla med de sämre lottade i samhället (se särsk. d). Bruket av narkotika är ett allvarligt socialt problem. Sociala, politiska och ekonomiska frågor. Odrägliga sociala förhållanden. En radikal social syn. En tid av sociala motsättningar och social oro. Konsten har även en social funktion. Av sociala skäl bör kanske järnvägarna stödjas. Hon hade vidsträckta sociala intressen. Industrialismen innebar en social revolution. En social fostran. Ha sociala anpassningsproblem. Menniskornas ouphörliga inbördes behof af hwarandras biträde är grunden för Samhällslefnaden, är det starka band, som sammanhåller hwarje social inrättning. AdP 1800, s. 813. (Fredrika Bremer ansåg) att kvinnan ej intog den ställning inom det sociala lifvet, som med rätta tillkom henne. Idun 1890, s. 2. Sjukförsäkring kan anses vara af två slag: social och privat. 2NF 25: 705 (1916). Efter Ådalsmorden har arbetarklassen enigt krävt förbud mot att militär får utkommenderas mot arbetare i sociala konflikter. Motion i 2 kam. 1933, nr 254, s. 9. Rättsordningen utgör i ett civiliserat samhälle liksom den fasta ramen för det sociala livets myllrande mångfald. Wedberg NLog. 2: 10 (1945). Ju starkare det sociala tvånget, dess starkare behovet att ge fan. Ekelöf Utflykt. 115 (1947). Som icke direkt åtkomlig med skolmognadsprovet får man också räkna den sociala mognaden. Edlund KalmarprovProgn. 243 (1955). Bostadsstandarden torde utgöra ett viktigt mått på den sociala anpassningen. NordMed. 1966, s. 203. — jfr O-, SEDLIGT-, SKOL-, STUDENT-SOCIAL. — särsk.
a) [efter fr. la question sociale] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. den sociala frågan, om det samhällsproblem som klasskillnader o. d. (särsk. industriarbetarnas förhållanden o. ställning) i samhället utgjorde. BtRiksdP 1919, 3: nr 119, s. 2. Holm BevO (1960).
b) om roman l. dikt(ning) o. d.: som skildrar sociala (miss)förhållanden o. d. Emellertid är nu Almqvist som ifrigast sysselsatt med componerandet af sin sista sociala roman; till hvars hjelte han gjort sig sjelf. Atterbom (1851) i 3SAH XXXVIII. 2: 44. Under högkonjunkturens senare år kom en hel del sociala reportage till synes i pressen. Martinson ArméHor. 212 (1942). Social dikt. Östergren (1943). En ny kultur, en ny social diktning till mannens vid den elektriska mätartavlan, till den nya mänskans lov. Lo-Johansson Förf. 30 (1957).
c) i fråga om l. med tanken särskilt riktad på rangordning inom samhället mellan individer l. grupper när det gäller ekonomiska förhållanden (inkomst l. förmögenhet o. d.) l. utbildning l. yrke l. allmänt anseende o. d.; stundom äv. med personligt huvudord (jfr 1 o. g α). Stå högt l. lågt på den sociala skalan. En helt ny social basis för samhället. AB 1848, nr 177, s. 4. Forssell Hist. 1: 34 (1869; om ställning som G. I:s fogdar hade). Läkarnes bildning och sociala anseende. Andersson (c. 1880) i 3SAH 7: 270. På det sociala området, d. v. s. i förhållandet mellan samhällsklasserna. Grimberg SvH 468 (1908). Hon hade alltid tänkt sig att bli professorska. Motsatsen skulle tyckts henne som .. ett socialt sjunkande. Siwertz JoDr. 120 (1928). Han skulle aldrig utmana mig till duell, ty han anser mig ej som sin sociale jämlike. Munthe SMich. 211 (1930). När det gällde att placera folk efter sociala principer visade Maj emellanåt snabbhet och precision. Hedberg VackrTänd. 158 (1943). Lagringen (av samhällsklasserna) på olika ekonomiska och sociala nivåer. Wigforss Minn. 1: 37 (1950). BonnierLex. (1966; om stratifiering).
d) som (utgör l.) ingår i l. avser l. sammanhänger med åtgärder för stöd o. hjälp åt medborgarna l. åt enskilda l. grupper av medborgare (i sht sådana som lider nöd l. har svårigheter att själva klara sig i ekonomiskt l. annat avseende, t. ex. sjuka, arbetslösa, åldringar, handikappade l. sådana som har svårt att anpassa sig till samhällets krav l. regler o. d.); dels i fråga om välgörenhet, dels (o. i fråga om moderna förh. i Sv. nästan bl.) i fråga om sådana av samhället organiserade åtgärder (i sht: som tillhör l. avser l. hör samman med l. bedrivs av socialvården l. socialtjänsten o. d.). Bedriva socialt arbete. Social (central)nämnd, i kommun (sedan 1970): (central)nämnd med uppgift att handha tidigare av social-, barnavårds- o. nykterhetsnämnd ombesörjda frågor. Grimberg SvH 545 (1909; om verksamhet). Enskilda sociala anstalter. BtRiksdP 1918, XII. 2: nr 13, s. 1. (Slutsumman för socialdepartementet) fördelar sig .. så, att på själva departementet falla .. 300,000 kronor, på sociala verk och inrättningar cirka 40 miljoner. Kuylenstierna Statsmaskin. 26 (1926). Social hemhjälpsverksamhet. SFS 1943, s. 2223. Väckt motion om en skyndsam utredning angående inflationens inverkan på de sociala förmånerna. BtRiksdP 1952, 12: nr 13, s. 9. Diakonskolans utbildning är numera uppdelad på trenne linjer, en linje för kyrkligt församlingsarbete, en social linje och en kyrkokameral linje. Motion i 2 kam. 1956, nr 378, s. 3. En av Internationella arbetskonferensen antagen konvention .. angående utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet. SFS 1971, nr 32, s. 1. — särsk. i uttr. (det) sociala rådet, om en åren 1912—1938 befintlig rådgivande församling vid Socialstyrelsens sida med uppgift att avge yttranden i viktigare frågor. SFS 1912, s. 1001 (: det). Östergren (1943: Sociala rådet).
e) (mera tillf.) som kännetecknas av stora sociala intressen, socialt intresserad, samhällsintresserad. SvD(A) 1930, nr 22, s. 5 (om tidsålder).
f) som (utgör l.) tillhör l. avser l. sammanhänger med sällskapslivet (umgängeslivet) l. med samvaro i form av föreningsliv o. d. Vi känna redan den unga mannen såsom direktör i ”Dans-Soiréerna”. En annan sida af hans sociala verksamhet, som härmed eger noga sammanhang, är arrangerandet af slädpartier. Sturzen-Becker 2: 193 (1861). Olof Wijk den äldre var i Göteborg en verksam kommunalman och hans hem en social medelpunkt. Wieselgren Bild. 43 (1886, 1889). LundagKron. 2: 460 (1921; om umgängesliv). Pietismens naturliga sociala form var från början den trängre brödrakretsen av troende, konventikeln. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 210 (1951). 400.000 mark reserveras för skolornas inre sanering bl. a. ska sociala utrymmen inredas. VNyland 1979, nr 280, s. 5.
g) i utvidgad anv.
α) om person (jfr 1): som ägnar sig åt social (i bet. 4 d) verksamhet l. socialvård, socialvårds-; utom i α’ o. β’ bl. ss. förled i ssgr.
α’) (numera mindre br.) i uttr. social kurator, socialkurator. Östergren (cit. fr. 1938). Lindskog o. Zetterberg (1975).
β’) (föga br.) i uttr. social attaché, socialattaché. BtRiksdP 1919, 6: nr 144, s. 2. Östergren (1943).
β) i fråga om djurs samhällen (se SAMHÄLLE 5); jfr 2. Af ryggradslösa djur visa de samhällsbildande steklarna och termiterna de mest utpräglade exemplen på social tillpassning. Wirén ZoolGr. 1: 264 (1897). Djur med sociala instinkter. Östergren (1943).
5) ss. adv., motsv. 4 (särsk. 4 c, d, f). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 3 (1898). Vi lever under en permanent kris, politiskt, ekonomiskt, socialt, intellektuellt och moraliskt. Selander Modernt 34 (1932). Alla sir Buckstones gäster är socialt oklanderliga. Loya Wodehouse Somm. 99 (1938). Socialt verksam. Östergren (1943). Undfallande mot socialt och ekonomiskt starkare, skränig mot underlydande. Balderson Harps. 102 (1969).
-ANTROPOLOG. (i fackspr.) antropolog (se d. o. 1, 2) som ägnar sig åt socialantropologi. Rig 1962, s. 102. —
-ANTROPOLOGI. [jfr t. sozialanthropologie, eng. social anthropology] (i fackspr.) antropologi (se d. o. 1 a, b) med uppgift att studera sociala relationer mellan människor. FinT 1955, s. 81. —
(4 g α) -ARBETARE~0200. [jfr t. sozialarbeiter, eng. social worker] person som har sociala arbetsuppgifter (t. ex. inom arbetsförmedling l. socialvård). NordMed. 1939, s. 2122. —
-ARBETE~020. [jfr t. sozialarbeit, eng. social work] socialt arbete; särsk. till 4 d: socialvårdsarbete. TFattigv. 1943, s. 235. —
-ARISTOKRATI. (numera föga br.) aristokrati (se d. o. 3). Hedin Tal 2: 137 (1896). AB 1896, nr 219, s. 3. —
-ARISTOKRATISK. (numera föga br.) som tillhör l. avser ”socialaristokratin”. Hedin Tal 2: 135 (1896). —
-ARKEOLOGI. (i fackspr.) arkeologi med uppgift att studera förhistoriska sociala frågor. SvD 1972, nr 132, s. 4. —
(4 g α) -ASSISTENT. (titel för) assistent med arbetsuppgifter inom socialvården; jfr -vårds-assistent. SvFattigvBarnaT 1937, s. 422. —
(4 g α) -ATTACHÉ. (titel för) attaché med uppgift att bl. a. följa utvecklingen av socialpolitiken i det främmande landet samt sprida kunskap om socialpolitiken i Sv. (sedan 9/6 1977 officiellt ersatt av arbetsmarknadsattaché). jfr -råd 2. 2NF 31: 140 (1920). —
-BETONAD, p. adj. (-al- 1943 osv. -alt- 1935) socialt betonad; särsk.
(4 d) -BIDRAG~02 l. ~20. penningunderstöd erhållet från socialvården; jfr bidrag b o. -hjälp, -understöd. Sjöman Lekt. 357 (1948). —
-BIOLOGISK. sociobiologisk; förr äv. dels med syftning på rasbiologi, dels: som tillhör l. avser socialekologin. Lidforss Utk. 43 (1909). TSvLärov. 1952, s. 411. —
(4 g α) -BOKHÅLLARE. (tillf.) bokhållare (se d. o. 1 a) anställd inom socialvården. DN(B) 1957, nr 348, s. 19. —
(4 g α) -BORGAR-RÅD. i Sthm: heltidsanställd förtroendeman (borgarråd) med uppgift att förestå socialroteln. DN(B) 1958, nr 278, s. 1. —
(4 d) -BYRÅ~02 l. ~20. i kommun: expedition för handläggning av ärenden rörande socialvård (fallande under socialnämnden), socialvårdsbyrå, social byrå; äv. om liknande byrå inom försvarets område o. d.; jfr -förvaltning 2. SvFattigvBarnavT 1937, s. 293. Försvarets socialbyrå. SFS 1946, s. 565. I större kommuner finns socialbyråer. Elmér SvSocPolit. 259 (1958).
(4 g α) -CHEF. chef för institution med sociala arbetsuppgifter; i sht i kommun: chef för socialförvaltning l. socialbyrå l. socialvård o. d.; jfr -vårdschef. SvYrkeslex. nr 784, s. 1 (1952; om personalkonsulent på enskilt företag). SvD 1970, nr 235, s. 7 (om chef för socialförvaltning i Haninge kommun). —
-DARWINISM. [jfr t. sozialdarwinismus, eng. social darwinism] (i fackspr.) om darwinismen tillämpad på samhällsområdet. Lidforss Utk. 10 (1909). —
-DEMOKRAT.
1) [jfr d. socialdemokrat, t. sozialdemokrat] person som är anhängare av socialdemokratin (t. ex. gm att vara medlem av l. rösta på socialdemokratiskt parti); jfr sosse. LdVBl. 1885, nr 130, s. 2. Som du redan förnummit kastade pöbeln med de s. k. Socialdemokraterna .. sig öfver mig så snart jag vände ryggen till. Strindberg Brev 7: 131 (1888). Den stora processen mot de ryska mensjevikerna, d. v. s. socialdemokraterna. DN(A) 1931, nr 65, s. 10. Wigforss Minn. 1: 98 (1950).
2) i sg. best., om tidning som är organ för socialdemokratin; i sht om en i Sthm åren 1885—1958 utkommande tidning (fr. o. m. 1944 kallad ”Morgontidningen Socialdemokraten”). Skånska socialdemokraten, utgiven i Helsingborg under åren 1907—1965 (1954—1957 kallad ”Skånska socialdemokraten, Nyheterna”, från 1957 ”Nyheterna”). Social-Demokraten. (1855; titel). Skånska Social-Demokraten. (1907; titel). —
-DEMOKRATI. Anm. I nedanstående källa har ordet [sannol. efter d.] neutralt genus. Hwad tillbjuder Social-Demokratiet arbetarne. Folkviljan 1882, nr 5, s. 1. [jfr d. socialdemokrati, t. sozialdemokratie] socialistisk (l. socialistiskt färgad) politisk åskådning som gm sociala reformer medelst demokratiska metoder vill nå sina syften (väsentligen en stark ekonomisk utjämning gm ökad makt för samhället); äv. konkretare, om personer l. om parti som stöder l. företräder denna åskådning (den socialdemokratiska rörelsen; i sht i sg. best.); i ä. tid ofta med växlande innebörd (med tanke på mer l. mindre revolutionär prägel); förr äv. om socialistisk demokrati (se d. o. 1). Social-demokrati, .. (dvs.) en på socialismen grundad, demokratisk regeringsform. Dalin (1871). Af den Bebelska och den Hasencleverska socialdemokratien .. hafva några nya föreningar bildat sig. HforsD 1875, nr 343, s. 2. Socialdemokratien, eller socialismen fattad som politiskt parti. EkonS 1: 187 (1891). I det praktisk-politiska livet .. (på 1890-talet) ingrep socialdemokratien (i Sv.) snarast som deltagare i och pådrivare av rösträttsrörelsen. SvRiksd. 17: 19 (1935). Socialdemokratien introducerades i Sverige 1881 genom möten i Malmö och Stockholm. Pionjär var .. August Palm, som tillägnat sig socialismens idéer under .. vistelser i Tyskland och Danmark. Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 509 (1961). —
-DEMOKRATISERA, -ing. [till -demokratisk] (mera tillf.) göra socialdemokratisk. SvD 1971, nr 17, s. 4. —
-DEMOKRATISK. [jfr d. socialdemokratisk, t. sozialdemokratisch] som tillhör l. avser socialdemokratin l. utgöres av l. är avsedd för l. utgår från (en socialdemokrat l.) socialdemokrater(na). Socialdemokratisk riksdagsman. HforsD 1875, nr 343, s. 2 (om föreningar). SvH 10: 288 (1909; om propaganda). 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti. Laurin 4Minn. 37 (1932). —
-DEPARTEMENT. departement (se d. o. 1 a) för handläggning av (väsentligen) sociala frågor (åldrings-, barna- o. nykterhetsvård o. d.); i sht om ett i Sv. gm ombildning av civildepartementet år 1920 tillkommet sådant departement; vanl. i sg. best. SFS 1919, s. 641. Större delen av socialpolitiken lyder under socialdepartementet. Elmér SvSocPolit. 30 (1943). —
-DETALJ. i försvarsstaben: avdelning för handläggning av sociala frågor; jfr detalj 5. SvD(B) 1943, nr 69, s. 4. —
(4 g α) -DIREKTÖR. i vissa (större) kommuner i Sv. o. Finl.: (titel för) socialchef; jfr -vårds-direktör. LD 1959, nr 267, s. 6. SvD(A) 1967, nr 71, s. 11 (om förh. i Sthm). —
-EGENDOM. (†) samhällelig äganderätt (jfr egendom I 1); motsatt: privat äganderätt. Fahlbeck Stånd 128 (1892). —
-EKOLOGI. [jfr t. sozialökologie] (i fackspr.) ekologi som undersöker (det lagbundna) samspelet mellan mänskliga grupper o. deras miljöer. Form 1959, s. 80. —
-EKONOMI. [jfr t. sozialökonomie, fr. économie sociale] (numera mindre br.) nationalekonomi; jfr samhälls-ekonomi. EkonS 1: 82 (1891). Sommarin EkonL 1: 2 (1915). —
-EKONOMISK. (numera mindre br.) nationalekonomisk. Fahlbeck HandPol. 51 (1892; om uppfattning). SocÅb. 1939, s. 16. —
-ESTETIK. (i fackspr.) estetik (se d. o. 1) tillämpad på l. med tanke på sociala förhållanden. SvLäkT 1935, s. 408. —
-ETIK. [jfr t. sozialethik] (i fackspr.) etik (l. gren av etiken) som hänför sig till (hela) samhället l. dess bästa (o. vill hjälpa de sämre lottade i samhället; jfr social 4 d). Larsson Bildn. 37 (1908). —
-ETISK. (i fackspr.) jfr -etik (o. -etiker). Thyrén StrafflRef. 1: 14 (1910; om norm). Svenson FrödingDiktn. 230 (1916; om människa). —
(4 d) -FALL. om person tillhörande socialvårdsklientelet, socialvårdsfall; jfr fall XII 4 f, h. VeckoJ 1959, nr 13, s. 30. —
-FARMACI. (i fackspr.) farmaci som bl. a. sysslar med läkemedlens sociala verkningar l. användning o. d. SFS 1952, s. 1243. —
-FASCISM. [vanl. med förleden mer l. mindre klart anknuten till socialism] (i sht vard.) (föregivet socialistisk men i realiteten) antidemokratisk o. socialt reaktionär o. antisocialistisk politisk åskådning, social fascism; vanl. använt ss. rent skällsord. ÖgCorr. 1968, nr 287, s. 5. —
-FASCIST. [jfr -fascism] (i sht vard.) anhängare av socialfascismen; vanl. använt ss. rent skällsord. SvD(A) 1929, nr 305, s. 14. NDag 1932, nr 179, s. 1 (om socialdemokrater). Socialfascisterna i baathpartiet (i Syrien). UNT 1975, nr 69, s. 9. —
-FASCISTISK. [jfr -fascism] (i sht vard.) jfr -fascism o. -fascist; vanl. använt ss. rent skällsord. Detta arma efterblivna land (dvs. Sv.) och dess kapitalistiska eller socialfascistiska folk. SvD(A) 1929, nr 305, s. 14 (ironiskt). Delblanc Nattresa 23 (1967). —
-FILOSOF. (i fackspr.) person som ägnar sig åt socialfilosofi; samhällsfilosof. Fahlbeck Stånd 97 (1892; om den franske socialpolitiske skriftställaren C. Fourier). —
-FILOSOFI. (i fackspr.) (från socialvetenskapens rön utgående) samhällsfilosofi. Lidforss Utk. 78 (1909). —
-FILOSOFISK. (i fackspr.) jfr (-filosof o.) -filosofi. Religiöst och socialfilosofiskt svärmiska funderingar. FinBiogrHb. 1566 (1900). —
(4 g α) -FULLMÄKTIG~020. om var o. en av de två fullmäktige (en representerande arbetarna, en arbetsgivarna) som under åren 1913—1937 i frågor rörande arbetsmarknaden adjungerades till socialstyrelsen; jfr fullmäktig II. SFS 1912, s. 657. —
-FYSIK. [jfr ä. fr. physique sociale, ä. eng. social physics] (†) sociologi. Bolin Statsl. 2: 134 (1871). —
-FÖRMÅN~02 l. ~20. förmån (se d. o. 4 b) erhållen l. utdelad av samhället (i form av ekonomiskt bidrag, pension, semester, sjukersättning o. d.), social förmån. BtRiksdP 1952, 12: nr 13, s. 13. Socialförmånerna får .. en inkomstutjämnande verkan. TSvLärov. 1955, s. 518. —
-FÖRMÅNS-TAGARE. förmånstagare som erhåller l. erhållit socialförmån(er). SvD(B) 1946, nr 203, s. 4. —
-FÖRSÄKRING. [jfr t. sozialversicherung] (i fackspr.) av samhället i lag påbjuden (obligatorisk) försäkring (se d. o. 2) av socialpolitisk art (t. ex. arbetslöshets-, sjuk-, olycksfalls-, ålderdomsförsäkring; vanl. i större l. mindre utsträckning administrerad o. bekostad av samhället). Sjukkasseväsen och annan socialförsäkring. SFS 1912, s. 655. Elmér SvSocPolit. 28 (1943).
-kommitté. särsk. om en år 1915 av regeringen i Sv. tillsatt kommitté för utredning av frågan om obligatorisk sjukförsäkring. 2NF 25: 706 (1916). —
-FÖRSÄKRINGS-BOLAG. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) försäkringsbolag för socialförsäkring (med verksamhet vilken i Sv. successivt övertogs av riksförsäkringsverket 1969—73). SvSjukkasseT 1925, s. 172. Östergren (1943). —
-FÖRVALTNING.
1) förvaltning (se d. o. 1 b) av sociala frågor. Svenska statens socialförvaltning. 2NF 27: 1174 (1918).
2) förvaltande myndighet med uppgift att handha socialvården; företrädesvis om sådan myndighet i kommun: socialbyrå o. d.; jfr förvaltning 2 b. SvD(A) 1968, nr 129, s. 23. Socialförvaltningen i Lund. SDS 1972, nr 327, s. 33.
Ssgr (till -förvaltning 1): socialförvaltnings-rätt. jur. vetenskaplig disciplin som behandlar socialförvaltning; jfr social-rätt. 2NF 35: 1192 (1923).
-GEOGRAF. (i fackspr.) person (vetenskapsman) som ägnar sig åt socialgeografi. SvGeogrÅb. 1946, s. 109. —
-GEOGRAFI. (i fackspr.) vetenskapsgren som behandlar relationer mellan sociala o. geografiska förhållanden. Ymer 1946, s. 177. —
-GEOGRAFISK. (i fackspr.) jfr (-geograf o.) -geografi. Ekonomisk- och socialgeografiska synpunkter. SvGeogrÅb. 1946, s. 84. —
(4 c) -GRUPP. om grupp (se grupp, sbst.1 2) av personer som i fråga om social status bildar en relativt homogen enhet, social grupp, socialklass; i sht om en (i statistik ofta använd) konventionell beteckning för sådan grupp utgörande en av tre (kallade resp. socialgrupp ett, två o. tre), grovt taget omfattande resp. ”överklass”, ”medelklass” o. ”arbetarklass”). Kooperatören 1937, s. 1. Gränserna mellan de olika socialgrupperna är ofta mycket obestämda. Särskilt är gränsen mellan tjänstemän (funktionärer) och arbetare svår att dra. Elmér SvSocPolit. 23 (1943). (Hon var) Rätt storväxt, brun, tjugofem. Säkert socialgrupp ett. Arnér Finnas 160 (1961). (De flesta prostituerade kommer) från vad man förr kallade trasproletariatet eller socialgrupp 4. UNT 1976, nr 300, s. 3.
(4 c) -GRUPPERA, -ing. [jfr -grupp] indela (ngra l. ngt) i socialgrupper, fördela på socialgrupper. SvD(A) 1961, nr 31, s. 4. Publiken på Jägersro, eljest så noga socialgrupperad, skockade sig i demokratiskt virrvarr. IdunVeckoJ 1965, nr 30, s. 51. —
-HISTORIA. [jfr t. sozialgeschichte, eng. social history] (i fackspr.) historia (se d. o. II 1, 2) som (enbart) beskriver l. behandlar sociala förhållanden; äv. motsv. historia II 4, om vad som tilldragit sig i socialt avseende. Socialhistoriens område. Steffen Krig 1: 178 (1914). Det (är) några sidor av gångna tiders verklighet som blivit föga beaktade av forskningen i Sverige. Detta gäller främst socialhistorien. Rig 1949, s. 181. —
-HISTORISK. (i fackspr.) jfr -historia (o. -historiker). Sociologiska och socialhistoriska arbeten. Steffen Krig 1: VIII (1914). —
(4 d) -HJÄLP. om socialvård l. om social hjälp (se d. o. 1 d β); i fråga om moderna förh. i Sv. numera bl. om sådan kommunal ekonomisk hjälp som utgår bl. i individuella fall efter behovsprövning. Upsala(A) 1937, nr 23, s. 3 (i förslag till ersättning för termen ”fattigvård”). Lag om socialhjälp; given Stockholms slott den 4 januari 1956. SFS 1956, s. 7. En .. man i arbetskläder .. kommer in och hämtar sin socialhjälp som vanligt. Lundkvist Hägerskog 145 (1959). Ljung EnköpH 1: 241 (1963; om förh. på 1600-talet). Elmér SvSocPolit. 128 (1974).
-fall. om socialhjälpstagare; jfr social-fall, socialvårds-fall. SvD(A) 1959, nr 172, s. 2 (i rubrik).
-HYGIEN. [jfr t. sozialhygiene, eng. social hygiene] (i fackspr.) om den allmänna hygienen ss. ett socialt intresseområde l. problem, samhällshygien; äv. om vetenskapsgren l. ämne med denna hygien ss. föremål; jfr -medicin. Läkaren och socialhygienen. FörhLäkS 1922, s. 258. Undervisning i socialhygien. SFS 1938, s. 695. —
-HÖGSKOLA~020. högskola som ger utbildning för sociala o. (företrädesvis kommunala) administrativa arbetsuppgifter; i fråga om förh. i Sv. numera bl. om sådan högskola enl. riksdagsbeslut av 1964 (ersättande tidigare socialinstitut) l. senare; förr äv. om socialinstitut. Upsala(A) 1920, nr 290, s. 3 (om det planerade socialinstitutet i Sthm). 2NF 37: 652 (1925; om förh. i München). Kungl. Maj:ts stadga för socialhögskolorna .. den 29 juni 1964. SFS 1964, s. 1229. Socialhögskolan i Örebro. SvD(A) 1966, nr 147, s. 24. —
-INKOMST~02 l. ~20. (mindre br.) nationalinkomst; jfr samhälls-inkomst. 2NF 24: 893 (1916). 2SvUppslB (1953). —
(4 g α) -INSPEKTÖR. (titel för) inspektör (vid socialförvaltning o. d.) med förmansställning o. socialvårdande uppgifter, socialvårdsinspektör. SFS 1949, s. 832 (i yrkesinspektionen). SvD(A) 1965, nr 291, s. 26 (vid barnavårdsnämnd). —
-INSTITUT. institut för meddelande av högskolemässig utbildning för sociala o. (företrädesvis kommunala) administrativa arbetsuppgifter, socialhögskola (i Sv. 1964 officiellt ersatt av: socialhögskola). SvD(A) 1920, nr 283, s. 7. Edqvist Eldfl. 46 (1964). —
-INSTITUTARE~00200, m.//ig.; best. -en, äv. -n; pl. =. [till -institut] (ngt vard.) person som går l. gått på socialinstitut; socionom. GHT 1945, nr 97, s. 9. —
-KAPITAL. (numera mindre br.) nationalkapital, nationalförmögenhet; jfr samhälls-kapital. EkonT 1900, s. 322. —
-KATALOG. (av myndighet sammanställd) katalog innehållande information om sociala rättigheter o. förmåner. SvD 1970, nr 75, s. 10. —
(4 c) -KLASS. social klass (se d. o. 2), socialgrupp, samhällsklass. SOS Folkräkn. 1930, 6: 38. Han är av bättre familj … Socialklass A. Gustaf-Janson GodVänn. 15 (1955). —
(4 g α) -KNUTTE. [med avs. på senare leden se skinn-knutte] (vard.) nedsättande benämning på socialarbetare (socialvårdare). Hedberg Upp 153 (1968). —
-KOMMUNAL. om linje (se d. o. 8) på socialhögskola (socialinstitut): som meddelar undervisning i både sociala o. kommunala ämnen (sedan 1964 ersatt av förvaltningslinje); äv. om examen: avlagd vid sådan linje. SocÅb. 1945, s. 120 (om linje). LD 1959, nr 256, s. 3 (om examen). —
-KONSERVATISM. om konservatism på det sociala l. socialpolitiska området, social(politisk) konservatism. Tingsten KonsId. 60 (1939). —
-KONSERVATIV. konservativ i fråga om sociala (socialreformatoriska) idéer, socialt konservativ; i sht: som tillhör l. avser socialkonservatismen. Steffen EnglVärldsm. 19 (1898). Jag kom att läsa en bok av Chesterton i våras .. och fick intrycket av den socialkonservative eller rättare reaktionäre. Wigforss Minn. 1: 410 (i handl. fr. 1911). SvD 1969, nr 241, s. 7 (om idéer). —
(4 d) -KONTOR. i vissa kommuner: kontor (se d. o. 7) utgörande administrativt centrum för socialförvaltning (se d. o. 2). SvD(A) 1965, nr 288, s. 23 (i Huddinge). —
-KONTRAKT. [av fr. (Rousseau) contrat social] (†) samhällsfördrag (se d. o. 1). Biberg 1: 87 (c. 1814). ConvLex. (1837). —
-KRITISK. kritisk (se d. o. II 1) mot sociala förhållanden. NordT 1886, s. 154 (om skådespel). 2NF 37: 960 (1925; om skald). —
-KUNSKAP~02 l. ~20. särsk.: läroämne som behandlar sociala frågor (i sht socialpolitik, socialvård o. d.); i sht om sådant ämne i gymnasiet. TSvLärov. 1950, s. 272. —
-KURATIV. (i fackspr.) som tillhör l. avser sådan socialvård som har ss. uppgift att bistå enskilda individer (konvalescenter l. socialt missanpassade o. d.) gm enskild rådgivning. SvD(A) 1959, nr 160, s. 11 (om arbetsuppgifter). —
(4 g α) -KURATOR. socialvårdstjänsteman med socialkurativa uppgifter; jfr kurator 6. Socialkurator vid sjukhusen. SvD(A) 1931, nr 93, s. 13. SvD(B) 1945, nr 33, s. 4 (vid läroverk); jfr skol-kurator. —
-LAGSTIFTNING~020. socialpolitisk lagstiftning; i sht konkret, motsv. lagstiftning b; jfr -rätt. 2NF (1917). Wigforss Klasskamp 71 (1923, 1941; konkret). —
-LIBERAL, sbst. anhängare av socialliberalismen, socialliberal person. John Stuart Mill blev (den förste) socialliberalen. Thörnberg SamhPolitPart. 64 (1917). —
-LIBERAL, adj. om person: som är anhängare av socialliberalismen; om ngt sakligt: som kännetecknas av socialliberalism. Ohlin FriEkon. 87 (1936). —
-LIBERALISM. liberalism kännetecknad av socialreformatorisk politik, social liberalism. Ohlin FriEkon. 87 (1936). —
-LINJE. på skola (gymnasium l. socialhögskola): linje (se d. o. 8) med socialpolitiska ämnen ss. huvudämnen; stundom äv. (ss. nedsättande benämning): linje för socialt missanpassade l. dyl. Nödvändigheten av att införa en tredje gymnasielinje, en ”sociallinje”. TSvLärov. 1942, s. 211. Därs. 1952, s. 634 (ss. nedsättande benämning). —
-LÅN.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 4: lån givet av samhället (staten), statligt lån. SvD(A) 1936, nr 328, s. 17.
Ssg (till -lån 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): sociallåne-ansökning. SvD(A) 1936, nr 328, s. 17. —
(4 g α) -LÄKARE. läkare med socialhygieniska l. socialmedicinska (socialvårdande) uppgifter (t. ex. inom alkoholistvården). SvLäkT 1937, s. 995.
-LÖN. ekonomisk socialhjälp i form av fast månatligt belopp som bidragstagaren fritt förfogar över. SvD 1970, nr 76, s. 10. —
-MEDICIN. [jfr t. sozialmedizin] (i fackspr.) gren av medicinen (se medicin 1) med uppgift att ge kunskaper om relationen mellan samhälle o. medicinsk vård (för att gm socialpolitiska åtgärder kunna bota l. förebygga sjukdomar); jfr -hygien. SvLäkT 1935, s. 10 (1934). Dahlberg SjSamh. 2: 219 (1937). —
-MEDICINARE. (ngt vard.) person (vetenskapsman) som ägnar sig åt socialmedicin. LundagKron. 3: 248 (1955). —
-MEDICINSK. (i fackspr.) jfr -medicin (o. -medicinare). Socialmedicinsk tidskrift, grundad 1924. Haglund HållnRörOrg. 2: 152 (1924; om kampen mot tuberkulos). —
(4 g α) -MINISTER. minister för socialdepartement; i sht om statsrådet o. chefen för socialdepartementet i Sv. Cannelin (1921). Socialminister Torsten Nilsson. DN(B) 1957, nr 324, s. 1. —
-MINISTERIUM. (om utländska förh.) socialdepartement. Cannelin (1921). Form 1948, s. 12 (om förh. i Finl.). —
-MUSEUM. (tänkt) museum med uppgift att åskådliggöra gångna tiders sociala förhållanden; äv. oeg. GHT 1898, nr 120 B, s. 1 (om utställning i Paris 1867). Form 1946, s. 32. —
(4 d) -NÄMND.
1) (sedan 1957 benämning på obligatorisk, ss. ersättning för fattigvårdsstyrelse tillkommen) kommunal nämnd (se d. o. 2 b) med uppgift att handlägga frågor om socialhjälp (o. vanl. äv. åldringsvård); jfr -vårds-nämnd. Motion i 2 kam. 1926, nr 279, s. 3 (i förslag). SvD(B) 1942, nr 349, s. 4. Ordföranden i Sandvikens socialnämnd. DN(B) 1949, nr 297, s. 2. I varje kommun skall finnas en socialnämnd. SFS 1956, s. 7.
2) i Finl.: nämnd (se d. o. 2 b) med uppgift att handlägga sociala frågor (i sht socialvårdsfrågor). 2NF 36: 341 (1924). —
(4 g α) -OMBUDSMAN~002, äv. ~200. (kommunalt l. statligt anställd) ombudsman med uppgift att bevaka den enskildes rätt inom socialvården; i sht förr äv. om chef för socialbyrå l. tjänsteman med uppgift att handlägga sociala frågor. SvFattigvBarnavT 1937, s. 422 (om chef för socialbyrå). DN(A) 1963, nr 266, s. 42 (med uppgift att handlägga sociala frågor vid Sthms universitets studentkår). Därs. 1966, nr 307, s. 2. —
-PEDAGOG. [jfr t. sozialpädagoge] (i fackspr.) person (vetenskapsman l. lärare l. socialvårdare o. d.) som ägnar sig åt socialpedagogik. ÅbSvUndH 56—57: 269 (1939). (Pestalozzi) blev .. den förste stora socialpedagogen i världen. PedT 1958, s. 84. —
-PEDAGOGIK. [jfr t. sozialpädagogik] (i fackspr.) pedagogik inriktad på social fostran, utveckling o. anpassning. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 154 (1898). —
-PEDAGOGISK. [jfr t. sozialpädagogisch] (i fackspr.) som tillhör l. avser l. rör l. behandlar socialpedagogik(en); äv.: skolsocial. Socialpedagogiska seminariet, i sht förr använd benämning på ett år 1936 i Sthm grundat seminarium för utbildning av lärare för förskolor, Förskoleseminariet i Sthm. Socialpedagogiska anordningar, beteckning för skolsociala anordningar. Fehr Und. 76 (1894). MorgT(A) 1946, nr 155, s. 10 (: seminariet). Motion i 2 kam. 1956, nr 401, s. 10 (: anordningar). PedT 1958, s. 84 (om reformarbete). —
(4 g α) -POLIS. (i icke officiellt spr. förekommande benämning på) polis (se polis, sbst.1 2, 3) som ägnar sig åt socialvårdande (särsk. brottsförebyggande) verksamhet (i sht bland ungdom). SvD(A) 1945, nr 149, s. 10 (i förslag; koll.). De sex socialpoliser som (osv.). DN(A) 1961, nr 3, s. 34.
-POLISIÄR. [till -polis] som tillhör l. avser socialpolisen. SvD(A) 1961, nr 111, s. 19 (om verksamhet). —
-POLITIK. [jfr t. sozialpolitik] politik (se politik, sbst. 3) med syfte dels att gm samhällsåtgärder hjälpa individer l. grupper i nöd l. svårigheter (gm socialvård l. socialhjälp o. d.) dels att gm sociala reformer l. andra (förebyggande o.) generellt verkande politiska åtgärder (t. ex. gm bostadspolitik, lagstiftning om arbetstid, arbetarskydd, hälsovård o. d. samt utbildning o. upplysning o. d.) förbättra samhällsförhållandena inom det bestående samhällets ram; ofta med olika modifikationer (särsk. med tanke på sådan politik ss. ett led i en social utjämning); äv. om lära l. vetenskap som sysslar med denna politik. Wissenschaft, socialpolitik mit Novellen!!! Strindberg Brev 6: 36 (1886; möjl. att uppfatta ss. tyska). NF (1890). Statens socialpolitik eller afsiktliga inverkan på samhällslifvet. EkonS 1: 451 (1894). Stockholms högskola .. (professor) i nationalekonomi och socialpolitik. SvStatskal. 1922, s. 585. Socialpolitiken är .. en utjämningspolitik. NTid 1938, nr 71, s. 5. Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 680 (1961). —
-POLITIKER. [jfr t. sozialpolitiker] person (politiker) som ägnar sig åt l. ivrar för socialpolitik(en). Forssell Stud. 2: 15 (1884, 1888). —
-POLITISK. [jfr t. sozialpolitisch] jfr -politik (o. -politiker). Socialpolitiskt institut, förr använd benämning på socialinstitut l. socialhögskola. Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Sthm, 1920—1945 använd officiell benämning på socialinstitutet i Sthm. Feilitzen Mariakult. 141 (1874). Lidforss Dagsb. 17 (1903; om reformer). Socialförsäkringen är i själfva verket en socialpolitisk skapelse af stor nationalekonomisk betydelse. 2NF 26: 182 (1917). Höglund Branting 1: 32 (1928; om författare). SocÅb. 1945, s. 120 (om linje vid socialinstitut). —
-PROGRAM. program (se d. o. 4) för samhällelig l. social välfärd (reformverksamhet o. d.). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 359 (1915). —
-PSYKIATRI. [jfr t. sozialpsychiatrie] (i fackspr.) gren inom psykiatrien som undersöker relationerna mellan sociala förhållanden o. psykiska sjukdomar; äv. om psykiatrisk verksamhet för behandling av social missanpassning hos abnorma l. psykiskt sjuka. SFS 1947, s. 1424. —
-PSYKIATRISK. (i fackspr.) jfr -psykiatri. (Medicinal-)styrelsens socialpsykiatriska nämnd. SFS 1947, s. 1429. NordMed. 1965, s. 1174 (om utredningar). —
-PSYKOLOG. (i fackspr.) psykolog som ägnar sig åt socialpsykologi; jfr samhälls-psykolog. 4GbgVSH V—VI. 3: 92 (1903). —
-PSYKOLOGI. [jfr t. sozialpsychologie, eng. social psychology] (i fackspr.) gren av psykologien som ägnar sig åt de psykologiska problem som sammanhänger med sociala förhållanden (mellan individer o. grupper samt mellan dessa o. övriga sociala faktorer); jfr samhälls-psykologi. 2NF 26: 210 (1917). —
-PSYKOLOGISK. [jfr t. sozialpsychologisch] (i fackspr.) jfr (-psykolog o.) -psykologi. Steffen EnglVärldsm. 153 (1898). Avskyn för hästkött, ett socialpsykologiskt faktum, som under århundraden kunnat konstateras på nordiskt område, är (osv.). Rig 1959, s. 75. —
-RADIKAL, adj. o. sbst.
I. adj.: som verkar för l. vill åstadkomma radikala (se radikal I 4) sociala reformer. SvFolket 3: 112 (1938; om omvälvning). SDS 1970, nr 43, s. 6 (om partikongress i Frankrike).
II. sbst.: socialradikal (i bet. 1) person; särsk.: radikalsocialist (se d. o. 2). SvUppslB (1935). SDS 1970, nr 43, s. 6 (i pl., om radikalsocialister). —
-REALISM. (i fackspr.) realism (se d. o. 4) i fråga om skildring av sociala förhållanden; särsk.: socialistisk realism (se socialistisk slutet). SvD(A) 1961, nr 11, s. 4 (i fråga om målning). DN 1974, nr 334, s. 4 (om socialistisk realism). —
-REFORMATOR. person som arbetar för l. genomfört en socialreform l. socialreformer. NordT 1886, s. 154. —
-REFORMATORISK. [jfr t. sozialreformatorisch] jfr -reform o. -reformator. EkonS 1: 160 (1891; om strävanden). —
-REFORMISM. reformism (se d. o. b) som arbetar för sociala reformer, social reformism. Tingsten KonsId. 103 (1939). —
(4 d) -REGISTER. (i fackspr.) i kommun: (av socialbyrå l. dyl., förr av fattigvårdsstyrelse fört) register (se d. o. I 1 c) över de personer i kommunen som erhåller socialhjälp. SFS 1936, s. 99.
Ssg (i vissa kommuner): socialregister-förare. jfr förare 6. SvD(A) 1965, nr 307, s. 29 (i Nacka). —
-REPORTAGE. reportage (se d. o. 2) som skildrar sociala förhållanden; äv. oeg. Utsikt 1950, nr 1, s. 29 (oeg., om dikt). —
-REVOLUTIONÄR, adj. o. sbst. [jfr t. sozialrevolutionäre, pl. (i bet. 2)]
I. adj.: i socialt avseende revolutionär (se d. o. I), som arbetar för l. vill åstadkomma l. syftar till en social revolution. Steffen EnglVärldsm. 19 (1898). särsk. som tillhör l. avser socialrevolutionärerna (se II slutet) l. utgörs av socialrevolutionärer. AB 1879, nr 160, s. 2 (om kommitté). Det socialrevolutionära partiet. 2NF 29: 196 (1919).
II. sbst.: socialrevolutionär (i bet. I) person. Kamplystna socialrevolutionärer i blåa skjortkragar, röda halsdukar och slokiga filthattar. Steffen ModEngl. 414 (1893). särsk. [jfr t. sozialrevolutionäre, pl.] socialistrevolutionär (se d. o. II). 2NF 23: 1481 (1916). —
-ROMAN. i sht litt.-vet. roman (se roman, sbst.2 1) som (bl. a.) skildrar sociala förhållanden l. behandlar sociala frågor o. d., social roman, samhällsroman. NF 14: 441 (1890). Strindberg Brev 10: 140 (1894; om romanen Röda rummet). —
-ROTEL. kansl. i Sthm: rotel (se d. o. 4) med uppgift att handlägga sociala ärenden. SvStatskal. 1921, s. 368. —
-RÅD.
1) (mindre br.) till 4: råd (se råd, sbst.3 22) med uppgift att handlägga sociala frågor l. omhänderha social hjälpverksamhet o. d. Kyrkligt socialråd för Stockholm. SvD(A) 1926, nr 33, s. 6.
2) till 4 g α; ss. en förr använd hederstitel för vissa socialattachéer (l. andra i social verksamhet sysselsatta personer). K. m:t har tillagt socialattachén vid beskickningen i Paris A. G. H. Löwegren socialråds namn. ST(L) 1923, nr 135 s. 2. —
-RÄTT. jur. rätt (se rätt, sbst.2 2) som gäller i sociala frågor, socialpolitisk rätt; i sht om vetenskaplig disciplin l. läroämne behandlande denna rätt; förr äv. i uttr. allmän socialrätt, privaträtt. Biberg 2: 282 (c. 1820: allmän). Socialrätt är ett ämne som bereder socialhögskolorna stora bekymmer. SvD 1969, nr 316, s. 17. —
-SATIR. satir (se satir, sbst.1 1) som gisslar sociala förhållanden, social satir; samhällssatir. Strindberg Brev 4: 309 (1884). —
-SEKRETARIAT. (vid Diakonistyrelsen fram till 1972 verksamt) sekretariat (se d. o. 2) med uppgift att omhänderha social verksamhet l. sociala frågor o. d. SvD(A) 1959, nr 271, s. 19. —
(4 g α) -SEKRETERARE. [jfr t. sozialsekretär] sekreterare med uppgift att föra protokoll, författa skrivelser o. d. i sociala frågor (i sht vid socialförvaltning), socialvårdssekreterare. SvStatskal. 1926, s. 587 (om befattningshavare hos Diakonistyrelsen). DN(A) 1963, nr 266, s. 43 (vid socialnämnd i Norrköping). FinlStatskal. 1972, s. 42. —
(4 g α) -SJUKSKÖTERSKA~0200. (i sht förr) inom socialvården (särsk. åldringsvården) sysselsatt sjuksköterska; jfr -syster. LD 1960, nr 241, s. 11 (i Lund). —
(4 c) -SKIKT. (i sht i fackspr.) socialt skikt (se d. o. 3 d); jfr -grupp, -klass. EkonT 1929, s. 158. —
(4 d) -SKOJANDE, p. adj. (ngt vard.) särsk. om person: som bedriver socialskoj. SvD(A) 1962, nr 285, s. 16. —
Ssg (i Finl.): socialskydds-signum. i fråga om folkbokföring: sifferkombination betecknande enskild person o. bestående av (sex) siffror för födelsedag, -månad o. -år samt (fyra) ytterligare siffror (vilka sammantagna bildar en för personen unik kombination), personnummer. SAOBArkSakkSvar (1978). —
-SNÖRE. (vard.) i sg. best., om tunnelbanan i Sthm (ss. samhällsägt, kollektivt transportmedel). Sjöwall o. Wahlöö Ros. 117 (1965). —
-STATISTIK. [jfr t. sozialstatistik, eng. social statistics] statistik över sociala o. ekonomiska förhållanden (inom ett område l. hos en grupp l. grupper av samhällsmedlemmar); förr i sht l. enbart om statistik rörande arbetarklassens ekonomiska o. sociala förhållanden (jfr arbets-statistik o. social 4 a). TT 1879, s. 46. NF 19: 341 (1895; i fråga om arbetarklassen). Hur stor del av landets produktiva arbetskraft som ägnades åt jordbruket, framgår .. ej av socialstatistiken. HT 1950, s. 445. En kurs i socialstatistik. HT 1969, s. 344. —
-STYRELSE. år 1912 inrättat (under socialdepartementet, före 1/7 1920 under civildepartementet lydande) centralt ämbetsverk med uppgift att handlägga socialpolitiska frågor (efter sammanslagning med medicinalstyrelsen 1968 handläggande sjukvård, hälsovård o. socialvård); i sht i sg. best. SFS 1912, s. 583. Byråchef i Socialstyrelsen. Wigforss Minn. 1: 355 (1950).
Ssg: socialstyrelse-utskott. år 1912 verkande riksdagsutskott med uppgift att utreda o. förestå den blivande socialstyrelsens organisation o. verksamhetsområde. 2NF 19: 1035 (1913). —
(4 g α) -SYSSLOMAN~002. (i vissa kommuner i sht förr använd titel för) socialchef; jfr -vårds-syssloman. SvStatskal. 1939, s. 460 (i Sundbyberg). —
(4 g α) -SYSTER. (i sht förr) socialsjuksköterska; jfr -vårds-syster. SvD(A) 1965, nr 301, s. 29 (i Järfälla). —
(4 d) -TEKNIK. [jfr t. sozialtechnik, eng. social technique] (i fackspr.) teknik för användning i socialpolitikens (l. socialvårdens) tjänst (t. ex. för framställning av hjälpmedel för rörelsehindrade). SvD 1969, nr 238, s. 27. —
-TEORETIKER. person (vetenskapsman) som sysslar med socialteori(er); samhällsteoretiker. Lidforss Utk. 79 (1909). —
-TEORI. [jfr t. sozialtheorie, eng. social theory] teori rörande det sociala livet; samhällsteori. Tingsten KonsId. 148 (1939). —
-TJÄNST.
2) (om förh. under andra världskriget) inom civilförsvaret: avdelning med vissa socialvårdande uppgifter (främst att omhänderta utrymda l. hemlösa personer). Östergren (cit. fr. 1942).
3) fr. o. m. 1/1 1982 officiell beteckning på den tidigare socialvården med inbegrepp av kommunernas samlade sociala service. SvD 1977, nr 217, s. 1 (i förslag). Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område. SFS 1980, nr 620, s. 1.
Ssgr: socialtjänst-distrikt. till -tjänst 2, om förh. under andra världskriget. GHT 1943, nr 166, s. 7.
-myndighet. till -tjänst 2, om förh. under andra världskriget; jfr myndighet 5. GHT 1943, nr 26, s. 2. —
(4 g α) -TJÄNSTEMAN~002. tjänsteman (i privat l. (vanl.) offentlig tjänst) med socialvårdande uppgifter, socialvårdstjänsteman. SvD(B) 1945, nr 222, s. 14. —
(1) -TYP. om människotyp med tanke på social läggning (relationer till medmänniskor); äv. pregnant: människotyp som har lätt l. är angelägen att uppnå goda sociala relationer med sina medmänniskor. SvD(B) 1944, nr 307, s. 4. PedT 1958, s. 23 (pregnant). —
-UPPLYSNING~020. upplysning i l. beträffande sociala frågor (l. en social fråga); äv. konkret, om institution med uppgift att ge sådan upplysning. SAOL (1950). SvD 1975, nr 148, s. 3 (konkret). —
(4 d) -UTGIFT~02 l. ~20. utgift för socialt l. sociala ändamål; socialvårdsutgift. GHT 1945, nr 211, s. 10. —
Ssg (ngt vard., mera tillf.): socialvetar-, äv. socialvetare-möte. jfr möte 5. UNT 1936, nr 302, s. 3. —
-VETENSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. sozialwissenschaft, eng. social science] om var o. en av (l. ss. sammanfattande beteckning för) de vetenskapsgrenar som behandlar sociala förhållanden l. problem l. frågor, samhällsvetenskap; jfr socio-logi. Strindberg Brev 7: 239 (1889). Socialvetenskaperna sysslar .. med människans .. beteende, när hon står i det förhållandet till andra människor att hon med dem bildar en social grupp av ett eller annat slag. Wedberg NLog. 2: 10 (1945). —
-VETENSKAPLIG~0020. [jfr t. sozialwissenschaftlich] jfr -vetenskap. LdVBl. 1888, nr 87, s. 4 (om föreläsningsserier). —
-VETENSKAPS-MAN. vetenskapsman som ägnar sig åt socialvetenskap; jfr -vetare, -vetenskapare o. sociolog 1. Steffen Krig 1: VIII (1914). —
(4 d) -VÅRD. sammanfattande, om de i socialpolitiken ingående samhällsåtgärder som avser att främja en önskvärd social utveckling, i sht sådana som avser att vårda l. stödja personer l. grupper vilka icke (i önskvärd grad) kan försörja sig l. ta vård om sig; ngn gg äv. dels om liknande privata åtgärder, dels om liknande åtgärder före den moderna socialpolitikens tid; äv. konkret, om (de) samhällsorgan som ombesörjer sådana åtgärder; jfr -tjänst 3. SvD(A) 1929, nr 11, s. 12. Under 1800-talets förra hälft präglas socialvården i hög grad av filantropien. Paulsson SvStad 1—2: 69 (1950). Befattningar inom socialvården. DN(A) 1959, nr 117, s. 3. Alla försupna som bara levde på socialvården. Fogelström StadVärld. 210 (1968).
-bedrägeri. bedrägeri bestående i att man medelst falska uppgifter skaffar sig socialbidrag från socialvården; jfr social-bedrägeri, -skoj. Fatab. 1971, s. 57.
-byrå. socialbyrå; förr äv. inom socialstyrelsen: byrå (se d. o. 3) för handläggning av ärenden rörande socialvården. UNT 1941, nr 20, s. 1 (i förslag för Uppsala). 2SvUppslB 26: 893 (1953; i socialstyrelsen). Fogelström Dolly 20 (1958).
-chef. socialchef. SvDÅb. 16: 45 (1939). Ny socialvårdschef vid försvarsstaben. SvD(B) 1946, nr 75, s. 4. Socialvårdschefen i en västkuststad. Motorför. 1955, nr 7, s. 10.
-direktör. socialdirektör. YrkesförtArbFörmedl. 19 (1952). 2SvUppslB 22: 829 (1952; om chef för socialdetaljen). SvD(A) 1967, nr 275, s. 6 (i landsting).
-förbund. förbund (se d. o. 6 b) för offentliga myndigheter l. privata organisationer l. för personer som verkar inom l. för socialvården. Svenska socialvårdsförbundet, sedan 1948 beteckning för ett år 1906 bildat o. år 1964 upplöst sådant riksförbund (tidigare kallat Svenska fattigvårds- (och barnavårds-)förbundet). SvSocialvFT 1948, s. 1 (: Svenska). Malmöhus läns socialvårdsförbund. LD 1958, nr 159, s. 1.
-kommitté. särsk. i sg. best., om en år 1937 av riksdagen tillsatt, till 1950 verksam kommitté med uppgift att göra en översyn av den svenska socialpolitiken. TFattigv. 1938, s. 42.
-konsulent. hos länsstyrelse: (under socialstyrelsen lydande) konsulent med uppgift att bl. a. lämna råd åt kommunernas socialnämnder. SocÅb. 1942, s. 153.
-område. område utgörande administrativ enhet för socialvård; äv. (i sg. best.) om det (kunskaps)område som socialvården utgör. LD 1959, nr 2, s. 3 (om Malmöhus län). Höök OffentlSekt. 114 (1962).
-syster. (i sht förr) socialsjuksköterska; särsk. (förr) om diakonissa som ägnade sig åt socialvårdande uppgifter; jfr social-syster. DN(B) 1946, nr 311, s. 16 (i pl., om diakonissor). DN(A) 1964, nr 215, s. 26.
(4 d) -VÅRDA. [jfr -vård, -vårdande] (mera tillf., ngt vard.) ägna sig åt socialvård; äv. tr.: låta (ngn) bli föremål för socialvård (äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.). Fogelström Vakna 245 (1949). Inte sitta undanskuffade och socialvårdade mellan buskarna i Gubbängen. Därs. 265. Dens. Somm. 168 (1951; tr.). —
(4 d) -VÅRDANDE, p. adj. [jfr -vård] som består av l. ägnar sig åt socialvård. Östergren (cit. fr. 1938; om verksamhet). SocÅb. 1941, s. 128 (om samhälleliga organ). —
(4 g α) -VÅRDARE. [jfr -vård] person (tjänsteman) som ägnar sig åt socialvård; jfr -tjänsteman. SvD(B) 1943, nr 186, s. 5. —
(4 g α) -VÅRDERSKA. [jfr -vård, -vårdare] (mera tillf.) kvinnlig socialvårdare. Lundkvist Hägerskog 12 (1959). —
(4 (d)) -VÄSEN l. -VÄSENDE. sammanfattande, om alla socialpolitiska l. (i sht) socialvårdande åtgärder (o. alla de organ som handhar dessa åtgärder) i ett land l. ett område. SvD(B) 1945, nr 172, s. 4. —
B (mera tillf.): SOCIALT-BETONAD, se A. —
SOCIALISK, adj. [jfr ä. t. sozialisch] (†) social (se d. o. 4); äv.: gemensam. The Påweska .. Bestå .. sigh medh sina Socialiska vnderscriffningar wara hoffuud orsaken til (lärostriderna i landet). AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 2 b (1587). Ett socialiskt system måste .. wara, såsom S:t Simonismen bjuder, en hierarchi af functioner. SvLittFT 1834, sp. 543.
Spalt S 8467 band 28, 1981