Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARACEN sar1ase4n, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; äv. SARACENER (numera bl. ss. förled i ssgr SARACENER- sar1ase3ner~), m.||(ig.); pl. =.
Ordformer
(sara- c. 1540 osv. sarra- 1556. -cen (-sc-, -s-, -z-) 1737 osv. -cener, sg. 16741695. -cener, pl. c. 1540 osv. -cener- i ssgr 1861 (: saracenerdolk) osv.)
Etymologi
[fsv. sarazin; jfr mht. sarrazin, t. sarazene, eng. saracen, fr. sarrasin; av senlat. saracenus (motsv. sengr. σαραχηνός), av ovisst (sannol. arab.) urspr.; jfr äv. fvn. serkir, pl., saracener, o. Serkland, namn på Afrika o. Främre Asien]
i sht hist. individ tillhörande de nomadfolk i den syrisk-arabiska öknen, som angrepo det romerska rikets gränser; äv. allmännare, om muhammedan (särsk. arab l. turk); äv. oeg., om rå o. hänsynslös krigare. The Saracener Christenheetennes fiendar. OPetri Kr. 45 (c. 1540). The Persier hade besoldat en otaligh stoor Myckenheet aff Saracener, vthi then Förhopning, at blifwa the Romare öfwermächtighe. Schroderus Os. 1: 614 (1635). (Karl Martell) fördreeff .. the Saracener, hwilka på then tijden, sedan the Spanien hade vnderkufwadt, jämwäl vthi Franckrijke infallne woro. Brask Pufendorf Hist. 181 (1680). ÖoL (1852; oeg.). Af inskriften på ett par .. runstenar ser man, att färden utsträcktes ända till Särkland, det är saracenernas land i Asien. SvH 1: 250 (1903). 2SvUppslB (1953).
Ssgr (i sht hist.): SARACEN- l. SARACENER-BORG. borg byggd av l. tillhörande saracener. SAOL (1900).
-DOLK. dolk tillhörande saracen l. av samma typ som saracenernas. Sin saracenerdolk han (dvs. turken) re’n ju hade blottat / och åt grefvinnans barm med senig näfve måttat. Sturzen-Becker 3: 58 (1861).
-HÄR. här av saracener. Vising Rol. 114 (1898).

 

Spalt S 1170 band 24, 1965

Webbansvarig