Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARDANAPAL sar1danapa4l l. sar1dana4pal (sardanápall Dalin (1854); sarrdanapāl Dalin (1871)), m.
Etymologi
[jfr t. sardanapal, fr. sardanapale, lat. Sardanapalus; av gr. Σαρδανάπαλος, namn på assyrisk konung vilken berättas ha hängivit sig åt vällustiga njutningar, sannol. av assyr. Assurban-apli, namn på assyrisk konung som regerade 668—626 f. Kr.]
(numera föga br.) ss. beteckning för en feminin o. vällustig furste. En Philosophus förfölgd af en Sardanapal. Stiernhielm Parn. 2: 9 (1651, 1668). Dalin (1854). Dalin (1871).
Avledn.: SARDANAPALISK10040, äv. 01040, adj. [jfr t. sardanapalisch, ä. eng. sardanapalical, fr. sardanapalique] (numera föga br.) njutningsfylld, vällustig, yppig, överdådig. En sardanapalisk middag. Atterbom Minn. 390 (1818). Sardanapaliska fester. Samtiden 1872, s. 714. Till och med du, der du nu lefver i sardanapaliskt sus och dus (i Paris), skulle (osv.). Scholander 3: 214 (1878). Hammar (1936).

 

Spalt S 1172 band 24, 1965

Webbansvarig