| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASERI ra1seri4, n.; best. -et l. -t; pl. (†; i bet. II 2 a) -er.
1) (en växelkurs’) fallande. Växelcoursen har råkat i raseri. 2RARP 20: Bil. 77 (1760).
2) i uttr. raseri med kursen, sänkande av kursen. Huru .. (en grupp mäktiga medborgare) härjat krona och medborgare genom ett sjelfvilligt raseri med kursen? Chydenius 144 (1765); jfr II 2.
II. [jfr d. raseri, mlt. raserie, t. raserei; till RASA, v. II] handlingen l. tillståndet att rasa, rasande o. d. (Lat.) Furor (sv.) raserij. VarRerV 16 (1538).
1) motsv. RASA, v. II 1 o. 2: förhållandet att ngt (en naturkraft l. naturföreteelse l. ngt som kan jämföras därmed) rasar l. är i våldsam rörelse resp. far fram våldsamt (o. förödande) l. förlöper l. försiggår på ett våldsamt sätt, rasande; äv. närmande sig bet.: tillstånd som utmärkes av rasande o. d. Krigets raseri. Wallquist EcclSaml. 1—4: 383 (1784). Ofta beredde .. elementens raseri (u-båtarna) full sysselsättning, även när de klarade sig för upptäckt. VFl. 1937, s. 77. — särsk. (†) bildl.: ”storm”, ”orkan”. Du aldrig mer ifrån Parterre / Et raseri af handklapp väcker. Lenngren (SVS) 1: 370 (1785); jfr 2.
2) motsv. RASA, v. II 3: förhållandet att ngn uppträder l. far fram på ett våldsamt o. besinningslöst sätt; särsk. (o. numera nästan bl.; se dock d) med tanke på att ngn i sitt handlande drives av en våldsam affekt, som gör att han handlar blint, vettlöst, utan hänsyn o. i vild förstörelselust o. d.; äv. om det sinnestillstånd som driver en person att uppträda på ett sådant sätt; förr äv. allmännare: vild framfart med förövande av grymma våldshandlingar l. åstadkommande av stor förödelse o. d.; jfr 3. Råka i l. gripas av raseri. Ett anfall av raseri. Skrifften forbiudher klarligha sådhana raserÿ och omenniskeligit vesendhe (som att misshandla sin hustru). LPetri Oec. 24 (1559). På .. (bärsärkarna) föl understundom sådant raserij, att the intet kunde regera sig sielfwa. Verelius Gothr. 163 (1664). Det theologiska raseriet. Rydberg Ath. 168 (1859). I det tredje (anfallet) .., som utfördes med ett våldsamt raseri .., lyckades ryssarna äntra den ena galären efter den andra. VFl. 1933, s. 100. — jfr BÄRSÄRKA-RASERI. — särsk.
a) (†) i individuell anv., om enskilt fall av våldsamt l. besinningslöst uppträdande, raserianfall, raseriutbrott. (Jorden är) en tummelplats för Våld, det är, för Villdjurs lystnader och Villdjurs raserier. Thorild 2: 126 (1784). JGOxenstierna 5: 281 (c. 1817).
b) (†) om samhällstillstånd som utmärkes av oroligheter o. d. (Gud har skyddat G. I) vthi margehanda raserij och buller, orooligheet och faarligheeter. Phrygius Föret. 38 (1620). Celsius G1 2: 7 (1753).
c) (†) motsv. RASA, v. II 3 b: förande av ett vilt o. tygellöst l. glatt liv, i sus o. dus, med lustarnas tillfredsställande o. d.; vild yra. Judas Redivivus, Thet är: En christeligh Tragicocomædia, lärandes huru allom siälfzwyrdigom och öffwerdådigom skalkom, som .. sedan the haffwa sins raserijs mått vppfylt, på sidstone til skam wardha. Rondeletius (1614; boktitel). Ungdoms raseri. Heinrich (1814).
d) (fullt br., ngt vard.) i allmännare l. försvagad bet.: (förhållandet att ngt bedrives med) våldsam intensitet l. iver l. frenesi o. d.; jfr 5. Jag har älskat och blifvit älskad; men utan raseri, med en ren, jämn och outsläcklig kärlek. Stridsberg Friman 28 (1798). Sturzen-Becker 1: 2 (1861). Den engelska forskningen .. (har) i hundra år kommenterat Johnson och Boswell med fullkomligt raseri. Böök 4Sekl. 17 (1928).
3) motsv. RASA, v. II 4: våldsam, besinningslös vrede, ursinne o. d.; ofta med tanke på att vreden tar sig mer l. mindre våldsamma uttryck o. utan bestämd avgränsning från 2. Råka i l. gripas av raseri. Ett anfall av raseri. Koka, sjuda, skumma av raseri. När fromheet blijr reetad, wändes hon offta vthi ett förbittradt raserij. Grubb 502 (1665). Mitt raseri kände inga gränser. Kullberg Portf. 61 (1836). Han skummade av vanmäktigt raseri. Lagergren Minn. 3: 27 (1924). — jfr ARGHETS-RASERI.
4) motsv. RASA, v. II 5: av sjukdom förorsakat våldsamt uppträdande l. förvirrat beteende l. tal; sjukdom(stillstånd) som utmärkes av sådant uppträdande osv.
b) motsv. RASA, v. II 5 b, om (våldsamt uppträdande osv. på grund av) sinnessjukdom, vansinne; numera bl. om (anfall av) våldsamt uppträdande vid l. våldsam form av sinnessjukdom.
α) hos människa. G1R 22: 131 (1551). Blifwer någon i Sochnen behäftadt medh någon skadeligh siuukdom, som ähr spettälska, besättielsse, raserij, uhrsinnigheet, tookhet och blindhet ..; sökie då (osv.). RARP 4: 636 (1651). När iagh seer effter lärer han inthet wara widh sitt förståndh, uthan giör thetta i rasseri. VDAkt. 1698, nr 164. AnderssonBrevväxl. 1: 347 (1851). Sjukdomen övergick nu till fullt raseri. Östergren (1935). jfr DANS-, MODER-, MÅNADS-, SINNES-RASERI.
β) hos djur; särsk. dels om rabies (vattuskräck) hos hunddjur, dels om våldsam form av koller hos häst (rasande koller). Tvänne små knähundar, hvilka dödt af raserie. PH 11: 248 (1777). Hjerninflammation med raseri (hos häst). Lundberg HusdjSj. 149 (1868, 1890). jfr HUND-RASERI.
c) (numera knappast br.) bildl. l. oeg.: galenskap, förryckthet, vanvett, dårskap o. d.; jfr RASA, v. II 5 c. Bullernæsius Lögn. 294 (1619). Kroppens brännande til siälens salighet anser jag som et Påfviskt raseri. Dalin Arg. 2: 246 (1734, 1754). Malmström Hist. 4: 160 (1874).
5) [möjl. delvis efter fr. rage; jfr 2 d o. RASA, v. II 3 a α] om lidelsefullt begär l. vurm l. mani o. d.
a) (numera föga br.) i sådana uttr. som raseri efter l. för ngt l. raseri att göra ngt o. d., intensivt begär efter l. passion l. vurm för l. mani l. ”dille” på ngt resp. våldsam lust l. lidelse att vilja göra ngt o. d. Dalin Hist. III. 2: 348 (1762). Ert (dvs. de lärdas) raseri at alt förklara, / Ehvad som händt och aldrig händt. Kellgren (SVS) 1: 265 (1777). Raseriet för hemliga ordenssällskap. Ljunggren SVH 1: 424 (1873). Detta omåttliga raseri efter nöjen. Lundquist Wilde Spök. 94 (1906). IllSvOrdb. (1955).
b) ss. senare led i ssgr; numera ofta tillika med tanke på att ngt bedrives med stor frenesi o. d. (jfr 2 d). jfr FÖRSTÖRELSE-, MODE-, NYHETS-, REFORM-, RENGÖRINGS-, SPEL-, STÄD-, TÄVLINGS-RASERI.
Spalt R 347 band 21, 1956