Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARGHET ar3j~he2t, äfv. 4~1 (a`rghet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (numera föga br.) -er (Nordberg 1: 595 (1740), Leopold 3: 123 (1798, 1816)).
Etymologi
[fsv. arghet, efter mnt. archeit; jfr t. argheit]
eg.: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara arg.
1) (numera knappast br. utom i arkaiserande uttr.) motsv. ARG, adj. 1: ondska. Rom. 1: 29 (NT 1526). All argheet är ringa emoot quinnors argheet. Syr. 25: 26 (Bib. 1541). Werlden är .. altijdh medh allahanda argheet och Gudz förtörnelse wpfylt. KOF 1: 184 (1575). Huss Steugmann 34 (1650). Nu kan så hända, at någor genom .. vrång dom mister lif eller ära; varde Domaren, för thenna sin ondsko och arghet, sielf straffad til lif eller ära. RB 1: 12 (Lag 1734); jfr b. Bengierd, hvars arghet, liksom Dagmars fromhet, är besungen i gamla visor. Dalin Hist. 2: 168 (1750). Förena med .. snillets yrsla all den arghet, som är de små själars styrka. Thorild 1: 29 (1782). Saken .. syntes snarare vittna om ursinnighet än uppsåtlig arghet. Kolmodin Liv. 3: 55 (1832); jfr c. — särsk.
a) i personifikation. Arghet wil så frijt it ärligt Nampn beflecka. Spegel Guds verk E 1 a (1685). Arghets tadel-rop föröker dygdens ära. Dalin Vitt. II. 5: 24 (1742, 1755). Hjelten dör, men den smädande argheten lefver odödligt. Leopold 5: 311 (1804?).
b) konkretare, om yttring(ar) af ifrågavarande egenskap. All theras argheet skeer j Gilgal. Hos. 9: 15 (Bib. 1541). Om the wilda Rofbij, huru man theras Arghet skal förhindra at the icke skada the spaka Hembij. I. Erici 2: 119 (c. 1640). (Dessa slagskämpar hafva) bedrifwit argheet och onska i wårt .. Rijke. Verelius Herv. 51 (1672). Jag gitter inte tala om för er all den arghet de drefvo med mig. Snoilsky Fitger Hexan 27 (1887; arkaiserande). — i pl.: elakheter. Hans tilmälen och argheter. Nordberg 1: 595 (1740). Hundrade små argheter skrifvas, så i allmänna ämnen som emot enskilta personer. Leopold 3: 123 (1798, 1816).
c) (numera i sht jur.) motsv. ARG, adj. 1 d. 2 Mos. 21: 14 (Bib. 1541). Svart Är. 85 (1560; i yttrande af G. I). Nu rifver .. then, som til laga åhr kommen är, .. skiljemärken, eller sätter andra neder, af arghet och illvilja. JB 13: 3 (Lag 1734). Uppsåtets större eller mindre arghet. Leopold 3: 277 (1799, 1816). Hvar som .. beljuger annan, i ty att han af arghet pådiktar honom bestämdt brott ..; dömes .. till straffarbete. Straffl. 1864, 16: 7.
d) [jfr motsv. anv. i holl.] (numera knappast br.) motsv. ARG, adj. 1 i: illslughet, arglistighet, illfundighet, svek(fullhet). Utan alla falskhet(,) arghet oc motseyninger. G. I:s reg. 1: 4 (1521). (Astrild) är .. klok, och snäll vti lister, och arghet. Stiernhielm Herc. 333 (1668). Werlden brukar margfallelig / Lögn, arghet och flärd emot migh. Ps. 1695, 46: 5. Creditor har ock rätt at begiära straff på en sådan Debitor, när .. han med svek och arghet söker bedraga sina Creditorer. Nehrman Inl. t. jur. civ. 304 (1729).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) motsv. ARG, adj. 3: skada, afbräck, förfång. Kann skee att the (dvs. lybeckarna) än nu ytterlighare törffua byuda till ath göra oss någhen arghet eller skadha. G. I:s reg. 8: 242 (1533).
3) (mindre br.) motsv. ARG, adj. 4: (mycket) häftigt sinnelag; argsinthet. (Cerberus är) genom sin arghet en straffets tjensteande, en ställets bödel. Böttiger i SAH 50: 259 (1875); jfr 4.
4) (mindre br.) motsv. ARG, adj. 5: ilska, häftig, ursinnig vrede. Han gjorde det i argheten. Sahlstedt (1773). Der despotismens vildhet rår, / Allt darrar, men sin arghet döljer. Lidner 1: 329 (1792). Utösa sin arghet. Weste (1807). Hos hundar, och någon gång hos menniskor, ser man vid en häftigt påkommande arghet, pupillen lysa med ett från det inre ögat utstrålande brillant grönt ljus. Berzelius Kemi 6: 518 (1830). Han .. hväste mot predikanten, med en af arghet halfqväfd röst. Palmblad Nov. 4: 19 (1851). Topelius Planet. 1: 28 (1889). — med prep. mot; jfr ARG, adj. 2. (Norrmännens) vanmäktiga arghet emot svenskarne. E. Tegnér i Tegnérs ppr 62 (1814).
5) (föga br.) motsv. ARG, adj. 7: ytterlighet. Jag hade .. anlagt .. ända till arghet stärkta ”fadermördare”. N. P. Ödman Minnen 1: 4 (1862, 1881).
Ssgr: (1) ARGHETS-GIFT30~2. (Djäfvulen) ingjuter i hennes (dvs. människans) hjerta sitt arghetsgift. Schartau Pred. 31 (1820).
(4) -GNISSLAN. (†) Juslenius (1745).
(4) -RASERI. (†) Juslenius (1745).

 

Spalt A 2216 band 2, 1901

Webbansvarig