Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROPAGANDA prω1pagan3da2 l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, äv. 1040 (– -ànnda Dalin), r. l. f.; best. -an; pl. (föga br.) -or (Wingård Minn. 8: 80 (1848), Östergren (1935; sällsynt)).
1) (år 1622 instiftad) organisation (med säte i Rom) för romersk-katolsk mission bland hedningar o. kättare; särsk. i sg. best.; i sht förr äv. i obest. form i best. anv. (liksom vid egennamn). Björnståhl Resa 1: 342 (1772). Propaganda och penitenzieria och archiverna skola befinna sig der Påfven vistas. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 348 (1837). KyrkohÅ 1917, s. 380.
2) (†) förening l. sammanslutning l. grupp av personer som värkar för utbredande av vissa religiösa l. (i sht revolutionära) politiska l. sociala idéer l. läror. Crusenstolpe CritNatRepr. 1 (1830). Baptistiska missionärer, som äro besoldade af en propaganda i hufvudstaden. Agardh BlSkr. 1: 263 (c. 1855). Ekbohrn (1904).
3) värksamhet (i tal l. skrift) l. åtgärd för att utbreda vissa (i sht politiska) idéer l. åsikter l. läror o. d.; agitation; påvärkan (i viss riktning) av människors beteende; äv.: värksamhet för att förmå ngn att köpa en viss vara o. d.; reklam; äv. konkret(are): skrift l. tal o. d. som innehåller uttryck för dylik värksamhet; ofta med klandrande innebörd: lögnaktig l. snedvriden upplysning. Göra l. driva propaganda för ngt, försöka vinna anhängare för ngt, ivrigt värka för ngt; (sträva att) utbreda l. hamra in en åsikt o. d. Snellman Tyskl. 216 (1842). Kellgren .. (började) att göra propaganda för dansk litteratur. Lidforss UtrikVyer 8 (1901). Till .. direkt propaganda räknar man .. de fyra reklammedlen: kataloger, broschyrer, prospekt och reklambrev. HandInd. 269 (1926). Propagandan är den totala statens kanske viktigaste livsyttring. SvTeolKv. 1933, s. 329. Den enda internationellt gångbara formen av propaganda är saklig upplysning och korrekt nyhetsförmedling. GHT 1943, nr 36, s. 12. Du hörde väl så vackert grevinnan tala om mej — rena propagandan! Iseborg Bara en malaj 35 (1945). — jfr HETS-, KOMMUNIST-, KRIGS-, KULTUR-, LÖGN-, MORMON-, NYKTERHETS-, VAL-PROPAGANDA m. fl. — särsk. polit. i uttr. handlingens propaganda, (försök att väcka uppmärksamhet för politiska krav gm) terrordåd. EkonS 1: 197 (1891). PT 1900, nr 201, s. 2. jfr Holm BevO 94 (1939).
-BILD. bild varmed man gör propaganda l. reklam för ngt. —
-BYRÅ~02 l. ~20; pl. -er. byrå som levererar propagandamaterial. —
-CHEF.
1) till 1: chef för den katolska missionsorganisationen (”propagandan”). Roms propagandachef. SvD(A) 1924, nr 69, s. 3.
2) till 3: chef för (stats l. förenings l. företags o. d.) propagandavärksamhet. —
-DAG. (tillf.) dag då förening l. politiskt parti o. d. ägnar sig åt att göra propaganda. —
-INSTITUTION. institution med uppgift att driva l. organisera propaganda- (värksamhet). Form 1932, s. 151. —
(1) -KARDINAL. kardinal som är ledare för den katolska missionsorganisationen (”propagandan”). UNT 1929, nr 10275, s. 4. —
-LÖGN. osann l. falsk uppgift som (avsiktligt) sprides i propagandasyfte. —
-LÖPNING. sport. tävling i löpning som anordnas ss. propaganda för idrotten. IdrBl. 1924, nr 74, s. 6. —
-MAN; pl. -män. propagandist; äv. om försäljare som gör propaganda för ett (affärs)företags produkter o. d. GHT 1943, nr 98, s. 8. 2SvUppslB 19: 1245 (1951). —
-MEDEL. medel för drivande av propaganda. Bokannonserna i de dagliga tidningarna hava .. blivit allt mera använda som propagandamedel. Oldenburg Bok 146 (1923). —
-METOD. —
-MINISTER. (om utländska förh.) minister (se d. o. 3 a) som har till uppgift att organisera en (diktatur)stats (inrikes o. utrikes) propaganda. Bjurman 3Statsm. 215 (1935). —
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 2 f) som användes ss. reklam l. propaganda för en viss vara l. för en viss åskådning o. d. NordBoktrK 1914, s. 278. —
-MÄSSA, r. l. f. jfr mässa 5. —
-RESA, r. l. f. resa som företages i propagandasyfte l. varunder det drives propaganda. 2NF 34: Suppl. 489 (1922). —
-SYFTE. i uttr. i, äv. för propagandasyfte. 2NF 37: 640 (1925). Höglund Branting 1: 516 (1928: för). —
-TRUPP. mil. särsk. i pl., om trupper med uppgift att gm propaganda påvärka fiender o. civilbefolkning i ett besatt område. 2SvUppslB (1952). —
-UTSTÄLLNING~020. (i fackspr.) utställning där det göres propaganda för ett visst levnadssätt l. för en viss estetisk uppfattning, t. ex. i fråga om bostadsinredning o. d. Form 1933, s. 169. —
-VECKA, r. l. f. vecka under vilken propaganda- l. reklamkampanj genomföres. SvD(A) 1921, nr 305, s. 5. —
-VÄG.
2) i sg. best. i adverbiell anv.: gm propaganda. (G. I) ägnade vintern (1542—43) åt att propagandavägen söka påverka övriga delar av Sveriges allmoge att förbli honom trogen. SvFolket 3: 28 (1938). —
PROPAGANDISM, r. l. m. [jfr t. propagandismus, eng. propagandism, fr. propagandisme] (†) propagandavärksamhet för en idé l. åsikt l. lära o. d. SvLittFT 1837, sp. 547. Fahlcrantz 5: 179 (1862, 1865). Ekbohrn (1904). —
PROPAGANDIST1004 l. 0104, m.||ig. [jfr t. o. eng. propagandist, fr. propagandiste]
1) (†) till 1: elev vid den katolska missionsorganisationens (”propagandans”) missionärsskola. Fahlcrantz 4: 166 (1865).
2) till 3: person som gör propaganda för en viss åsikt l. lära l. tro o. d. Propagandist för (förr äv. av) ngt. SvLittFT 1837, sp. 469. Boheman, hög frimurare, var en propagandist af illuminaterorden. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 25 (c. 1840). LD 1945, nr 100, s. 4. —
PROPAGANDISTISK10040 l. 01040, adj. [jfr t. propagandistisch, eng. propagandistic]
1) (†) till 2: som tillhör l. har avseende pål. utmärker (revolutionär) förening för utbredande av sociala l. politiska o. d. idéer. Geijer I. 6: 334 (1844).
2) till 3: som innehåller l. uttrycker l. avser l. utmärker o. d. propaganda; propaganda-; i sht med ngt klandrande innebörd, om (medvetet) lögnaktig framställning o. d. 2NF 34: Suppl. 541 (1922). GHT 1943, nr 36, s. 12. Propagandistiskt förtal. SvD(A) 1946, nr 52, s. 4. —
Spalt P 2045 band 20, 1954