| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROPEDEUTIK prω1pedävti4k l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, l. -ä͡u- (pråpedävvti´k Dalin), r. l. f.; best. -en.
(i sht i fackspr.) undervisning l. vetenskap l. lära l. kurs l. studium o. d. av förberedande l. inledande l. grundläggande art. Filosofisk propedeutik, i sht förr använd sammanfattande benämning på logik o. psykologi (l. ”antropologi”); särsk. om dessa vetenskaper ss. ett i de sv. lärovärken 1859—1928 förekommande läroämne, numera ersatt av: filosofi. Lutteman Schulze 185 (1799). Lärdoms-Skolan, hvilken skulle vara en propedeutik för de högre läroanstalterne. Sefström PVetA 1841, s. 58. Läran om viljan antages ofta vara propedeutik till etik. 3NF 6: 1107 (1927). Lektorer .. i kristendom o. filosofisk propedevtik. SvStatskal. 1939, s. 714. jfr (†): En propädeutik till Ordbok är en ny edition af Ihre som Akad. bör utge. Tegnér (WB) 9: 486 (1842).
Spalt P 2049 band 20, 1954