| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRÄGLA prä3gla2, förr äv. PREGLA (rimmande med försegla(s) Frese VerldslD M 3 b (1726) o. med spegla(r) Atterbom Lyr. 1: 222 (1819)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr PRÄGEL, sbst.2
1) med graverad stamp o. d. förse (mynt l. medalj o. dyl. l. metall som användes till framställning av mynt osv.) med prägel resp. inpressa (prägel i mynt osv.); med användande av detta förfaringssätt slå (mynt o. d.) l. framställa mynt o. d. av (viss metall); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Stiernhielm WgL 109 (1663). (De bysantinska kejsarna ha) preglat Mariæ bild eller thes namn på sina penningar. Peringskiöld MonUpl. 248 (1710). I Rom infördes bruket af pregladt mynt först af Servius Tullius, Roms sjette konung. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 15 (1854). Aluminium kan jämväl utan svårighet drifvas, stansas och präglas. JernkA 1892, s. 338. I stället för skiljemyntstyckena i silver präglas sådana (i Finland) .. av nickel. Hernberg Rättsh. 126 (1922). SvFolket 1: 205 (1938). — jfr EFTER-PRÄGLA, NY-PRÄGLAD.
2) i allmännare l. utvidgad anv.; särsk.: med en maskin l. press l. stamp o. d. inpressa mönster l. skrift o. d. i ett föremåls yta (t. ex. på papp(er) l. skinn o. d.), utföra relieftryck; äv. (boktr.): gm stereotypi överföra en trycksats l. kliché o. d. på en matris; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr a, 3 a, c). Upmark Lübke 7 (1872). Med präglad papp avses papp med pressade mönster i oavslutad följd. VaruhbTulltaxa 1: 250 (1931). De präglade tygerna, d. v. s. kvalitéer med reliefyta. GHT 1953, nr 276, s. 8. — särsk.
a) (†) ingravera (ngt), inrista (ngt). Cellarius 22 (1699, 1729). I dem (dvs. edra grifter) med Järne-styl E’rt låf skall blifva preglat. Frese VerldslD 8 (1715, 1726).
b) (i fackspr.) utforma (ngt) gm pressning, pressa. Tvänne plantzar (av silver) .. som .. på Kongl: Mÿntet .. präglades till knappar. KlädkamRSthm 1728 A, s. 188. (Prägel-)Maskinen .. kan på 10 timmar prägla 30000 knallhattar. UB 4: 650 (1873).
c) i förb. prägla fast (se särsk. förb.).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. Frese VerldslD M 3 b (1726). Ähran utan dygd, är .. ei annat än en prächtig bild präglad i ett ringa ler. Mörk Ad. 1: 274 (1743). Allt på jorden .. preglas med sorgens stämpel. Wallin 2Pred. 1: 20 (1816). Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 66 (1932). — särsk.
a) i sådana uttr. som skarpt präglad, skarpt markerad, som har skarpt markerade drag o. d. (Kejsarens) dystra, gulbleka skarpt preglade ansigte. Rydberg Ath. 63 (1876). Han var lik Kurt, men skarpare präglad, kraftigare. Bergman Chef. 53 (1924).
b) med avs. på intryck, synbild, föreställning o. d.: (djupt o. varaktigt) fästa l. inpränta l. inprägla (ngt i ngn l. i ngns minne, själ, hjärta o. d.); numera nästan bl. refl. l. i p. pf.; förr äv.: plugga in (kunskaper i ngn). Lind (1738). Giöthildas bild, som stod så diupt präglad i hans minne. Mörk Ad. 1: 299 (1743). (Jag packade) för att resa åter till min kondition, och på en dyster skolkammare pregla glosor i barn. Bergman VSmSkr. 5 (1816). Djupt din bild sig präglat i mitt minne. Böttiger 4: 48 (1869). Harlock (1944).
c) med avs. på slagord l. fras l. uttryck o. d.: forma, skapa, mynta; ngn gg äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Samtiden 1874, s. 490. Söderblom StundVäxl. 1: 167 (1898, 1909). Ideligen präglas nya ordspråk. Ström SvenskOrdspr. 49 (1926). Hon hade väl varit livsdyrkare på sitt sätt, fast det ordet ännu inte var präglat i hennes ungdom. Heerberger NVard. 341 (1936).
d) vara utmärkande l. kännetecknande l. karakteristisk för (ngn l. ngt), känneteckna, utmärka, karakterisera, sätta l. trycka sin prägel på (ngn l. ngt); vanl. med saksubj.; särsk. i pass. l. i p. pf. (ofta i mer l. mindre adjektivisk anv.). Atterbom Lyr. 1: 222 (1819). Hvarje rörelse präglades af en ormlik smidighet. Johnson NSkämth. 161 (1892). (Strindbergs novell) Odlad frukt är alldeles särskildt subjektivt präglad. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 469 (1916). Du är präglad av din miljö. Hedberg Vild 310 (1949). jfr RAS-, SÄR-PRÄGLAD.
e) (†) i uttr. prägla ngt med beundran l. åtlöje o. d., göra ngt till föremål för beundran l. åtlöje o. d. Leopold 1: FöretOden 7 (1790, 1814).
f) (†) i uttr. prägla sig i ngt, om sinne o. d.: ta sig uttryck i ngt, ägna sig åt ngt. Cygnæus 1: 102 (1848).
g) zool. inrikta (en fågelunge) på att följa ngn l. ngt (som är den första levande varelse l. det första rörliga föremål den ser efter att ha kläckts ur ägget); vanl. i pass. med intr. bet. l. i p. pf. l. i uttr. prägla (en fågelunge) på ngn l. ngt; i p. pf. äv. i utvidgad anv., om egenskap o. d.: förvärvad, inlärd. (Beträffande fåglarnas inställning till fiender) torde ärvda och präglade element inverka. FoFl. 1947, s. 255. En gåsunge som .. präglats på en människa bryr sig .. inte mera om gäss. SvDjur Fågl. 90 (1950).
PRÄGLA FAST10 4.
2) (†) till 2 c: fästa (ngt), nagla fast. (Jesu fot) som man bör tillbeda, / Som ett syndigt fiæt ej gått, / Præglas fast med mycken sueda. Wallenberg (SVS) 1: 19 (c. 1765). —
PRÄGLA I10 4, förr äv. UTI. till 3 b: inpränta l. inprägla (ngt) i (ngn). Lind (1749). När läraren .. präglar i honom (dvs. eleven) definitioner och förklaringar .., är detta .. (icke) sjelfverksamhet. Frey 1845, s. 364. Larsson Stud. 118 (1899). —
2) (†) till 2 a: ingravera (ngt), inrista (ngt). (Sv.) präglar in, (lat.) sculpo, insculpo, infigo. Swedberg Ordab. (1722).
3) till 3 b, bildl.: inprägla l. inpränta (ngt i ngn). Nordforss (1805). Det ordentliga, rymliga skolhuset, där plikttrogna lärare .. prägla in vett och kunskaper i (eleverna). Böök ResSv. 71 (1924). —
PRÄGLA OM10 4. till 1: förse (mynt) med en annan prägel, mynta om. Björkegren 2331 (1786). jfr omprägla. —
1) till 1: tillvärka l. prägla (mynt l. medalj av metall); förse (mynt l. medalj) med prägel. Weste (1807).
2) till 3, bildl., särsk. med tanke på utmyntning ss. uppdelning av ngt i mindre enheter; ofta: utforma o. d.; äv. refl. Skapare! du är både konstnär och husmoder, och präglar ut ditt lif i minsta lif. Bremer Brev 1: 301 (1834). Ömma moder! intet språk beskrifver / Och din sorg i bilder preglar ut. Sehlstedt 1: 33 (1861). Det amerikanska väsendet sådant det präglat ut sig i politik, .. religion och kultur. Böök 4Sekl. 247 (1928). —
-BLOCK. (i ä. fackspr.) gjutjärnsblock utgörande ramen till en skruvpress för myntprägling. UB 4: 285 (1873). —
-FEL, n. fel som uppkommit vid mynts o. d. prägling l. i dess prägel. Eneberg Karmarsch 2: 726 (1862). —
-KLOSS l. -KLOTS. (i ä. fackspr.) metallklots i skruvpress för myntprägling, varmed skruvens tryck överföres till stämpeln. UB 4: 286 (1873). —
-MASKIN. för prägling av mynt o. d.; äv. till prägla 2 b, om maskin för formning av metall(föremål). Polhem Brev 142 (1722). (Knall-)Hattarnas förfärdigande sker nu mera vanligen på en prägelmaskin. UB 4: 650 (1873). —
-PRESS. för prägling av mynt; äv. till prägla 2, om press för inpressning av mönster l. bokstäver o. d. i papp o. d.; äv. om maskin för formning av metallföremål. UB 6: 524 (1874). Björkman (1889; om myntpress). Präglingen av .. en tidningssida .. sker .. i en prägelpress. HantvB I. 7: 130 (1939). —
-SKATT. (prägel- 1893 osv. prägle- 1889—1913) [jfr ä. t. prägschatz] (†) präglingsavgift. NF (1889). Auerbach (1913). —
(1, 2) -STOCK. [jfr t. prägstock] underlag l. stock som användes i prägelmaskin vid prägling av mynt l. vid formning av stålpännor o. d. König Mec. 171 (1752). UB 6: 209 (1874). —
B (†): PRÄGLE-SKATT, se A.
Spalt P 2231 band 20, 1954