Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÄGA, v., äv. PRÄJA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE (RP 1: 12 (1626)), -NING (i ssgn mynt-prägning); -ARE (2SthmTb. 8: 76 (1589), 3SthmTb. 1: 40 (1592)).
Ordformer
(prega (-ee-) 16261632. preja 1545 (: prejestocken)1589. präga (-æ-) 15911698. präya 1638)
Etymologi
[jfr d. præge, nor. prege; av mht. præchen, bræchen, fht. prahhan, brahhan, t. prägen, eg.: göra bruten, framställa genombrutet arbete, kausativbildning till brechen, bryta (se BRÄCKA, v.1)]
(†) = PRÄGLA, v. 1. RA I. 2: 16 (1561). Simon Mårtensonn prægare på mynthet. 3SthmTb. 1: 40 (1592). Tillseendes att .. (myntet) i pregendet blifver just. RP 1: 12 (1626). Dahlstierna (SVS) 100 (1698; i bild). — särsk. bildl. Emedan Gudz beläte vthi osz präyat är. Schroderus Heracl. 106 (1638).
Ssg (†): PRÄGE-STOCK. prägelstock. Hallenberg Mynt 271 (i handl. fr. 1545).

 

Spalt P 2229 band 20, 1954

Webbansvarig