Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLÅTSLAGARE plå3t~sla2gare, förr äv. PLATTESLAGARE l. PLATTENSLAGARE l. PLÅTENSLAGARE l. (anträffat bl. ss. binamn) PLATTSLAR l. PLATTENSLAR, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
yrkesman som tillvärkar (l. reparerar l. bearbetar) föremål av plåt med mer l. mindre hantvärksmässiga metoder l. som anbringar plåtar l. plåtföremål på deras plats (t. ex. vid taktäckning); under 1500- o. 1600-talen i sht om harneskmakare; jfr BLÄCKSLAGARE. G1R 2: 174 (1525). En Plåtslagares Mästerstycke, skal wara ett helt Harnesk, med alt tilbehör. Stiernman Com. 1: 518 (1607). At .. koppar- och plåtslagarne i städerne .. måge äga frihet at tilverka kok- och drickskäril af förtent jern. Bergv. 2: 659 (1754). ”Det är detsamma, bara det går” — sa’ plåtslagaren, ramlade utför taket. Holmström Sa’ han 16 (1876). DN(A) 1951, nr 52, s. 22. — jfr FARTYGS-PLÅTSLAGARE. — särsk. (†): person som yrkesmässigt slog plåtmynt; jfr PLÅT, sbst.1 3. Möller (1790, 1807).
Anm. I vard. l. slangartat spr. förekommer plåtis, m.; best. -en; pl. -ar. NNisse 1900, nr 15, s. 2. Carlsson 4711 82 (1921).
-BOCK, r. l. m. städ med två horn av olika kaliber, använt ss. underlag vid böjning av plåt med hammare. BoupptVäxjö 1886. —
-BÄLTE. säkerhetsbälte varmed plåtslagare är fastspänd under farliga arbeten på tak o. d. SD 1893, nr 38, s. 1. —
-FÖRMAN~20 l. ~02. —
-HANTLANGARE ~0200. —
-MASKIN. —
-MÄSTARE. jfr mästare 10. PT 1905, nr 83 B, s. 4. jfr: Slotts Plåtslagare Mäst(are) Olof Berg. Henel 1735 129 (1736). —
-PLÅT. (-slagare-) (†) ett slags tjock takplåt; jfr plåt, sbst.1 1 b. Plåt-slagare- eller så kallade Norske plåtar. Rinman Jernförädl. 107 (1772). —
-ÄMBETE~020. (plåtslagar(e)- 1552 osv. plåtslagars- 1607)
B (†): PLÅTSLAGARS-ÄMBETE, se A.
Spalt P 1297 band 20, 1953