Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERLIT pærli4t l. pär-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. perlit, eng. perlite, fr. perlite, dels: ett slags kornigt mineral besläktat med obsidian, dels: perlit; till t. perle (se PÄRLA)]
1) metall. i järn o. stål: (ofta i form av korn uppträdande) beståndsdel som utgöres av en blandning av cementit o. ferrit. TT 1898, K. s. 46.
2) mineral. viss glasig vulkanisk bärgart som består av pärlliknande korn. Ramsay GeolGr. 114 (1909).
Ssgr (till 1; metall.): PERLIT-GJUTGODS~02. gjutgods vars grundmassa utgöres av perlit. SvUppslB 11: 369 (1932).
-JÄRN. jfr -gjutgods. SvUppslB 11: 368 (1932).
-KORN. av perlit bestående partikel i ett järn- l. stålstycke. JernkA 1902, s. 177.

 

Spalt P 673 band 20, 1952

Webbansvarig