Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÅNGLA moŋ3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se MÅNGLARE avledn.), -ING (numera knappast br., G1R 4: 303 (1527), Schultze Ordb. 3037 (c. 1755)); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se MÅNGLARE avledn.); jfr MÅNGEL, sbst.4 (se avledn.).
(ngt ålderdomligt) driva handel l. köpenskap (i sht sådan som på ett l. annat sätt faller utanför ramen av vanlig handelsrörelse l. anses mindervärdig l. otillbörlig); särsk. dels (i fråga om ä. förh.) om icke yrkesmässig handel med uppköpta varor, dels om handel i det fria l. i salustånd o. d. med varor av relativt lågt värde (särsk. frukt, grönsaker, fisk, ägg o. d.), dels om handel (i det fria l. i butik) med begagnade varor (gamla kläder, möbler o. d.), dels om gårdfarihandel o. d.; vanl. intr., ofta med bestämning inledd av prep. med; stundom tr., med obj. betecknande varan; jfr SCHACKRA. Ey heller then enne bondhen köpe fää eller annar wara aff then andhra till manglingh eller affsala. G1R 4: 303 (1527). Alt månglande och vthprånglande vthaf (dvs. från) Skeppen och Broon .. wari härmedh aldeles förbudit wid Godzens Förlust. SthmStadsord. 1: 52 (1636). Dristar sig någon mångla utan Stadsens Handels-Collegii skrifteliga tilstånd, .. då plikte (osv.). PH 8: 646 (1767). I Väddö, Rådmansö, Länna och Söderby foro .. (fiskare o. skärkarlar) omkring och månglade med salt strömming, som utbyttes mot spannmål, bräder m. m. Uppl. 2: 306 (1906; i fråga om förh. på 1700-talet). Holmström Kråksl. 20 (1926; tr.). — jfr FÖRMÅNGLA. — särsk. oeg. l. bildl. Swedberg Lefv. 419 (1729). Hvad bryr mig denna statskonst, feg och hal, / Som månglar med folkens rätt? Topelius NBlad 158 (1867, 1870).
MÅNGELSKA, stundom MÅNGLESKA, f. (mångelska (-o-) 1560—1894. mångleska 1638—1674) [sannol. ombildning av mångerska (se många avledn.) i anslutning till mångla, v.3, o. mångel, sbst.4] (†) månglerska. SthmSkotteb. 1560, s. 88. Helt nära Skeppsbron .. lurade förförelsen i de fruktstånd, där mångelskor sålde päron och körsbär. 3SAH 9: 22 (1894).
-språk. (mångelske-) vulgärt språk (av det slag) som talas av månglerskor. Dalin (1853). Björkman (1889).
-stol. (mångelsk- 1771—1823. mångelske- 1731—1856) jfr månglar(e)-stol. SedolärMercur. 2: nr 14, s. 3 (1731). Börjesson Solen 92 (1856).
-stånd. (mångelske-) jfr månglar(e)-stånd. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 111 (1856). Björkman (1889).
Spalt M 1868 band 17, 1945