Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEKTOR läk4tor l. 32 (lä´cktårr Dalin), m., i bet. 4 m.||ig.; best. -n (GT 1788, nr 43, s. 3, osv.), äv. (numera i sht skämts.) -en läktω4ren l. lek- (PT 1758, nr 20, s. 4, Auerbach (1911)); pl. -er läktω4rer l. lek-. Anm. I ä. tid användes ordet äv. med lat. böjning. KOF II. 2: 358 (c. 1655: Lectores, pl.). PH 1: 490 (1723: Lectorum, gen. pl.).
Ordformer
(förr äv. skrivet lec-. — lecther 1557)
Etymologi
[jfr d. lektor; av lat. lector, läsare, föreläsare, till legere, läsa (jfr LEKTION m. fl.)]
1) (i sht i fråga om romersk-katolska förh.) kyrklig funktionär som vid gudstjänsterna föreläser ur bibeln. Schroderus Os. 1: 217 (1635). Hildebrand Medelt. 3: 91 (1899).
2) (i fråga om ä. romersk-katolska förh.) titel för lärare vid klosterskolorna. G1R 2: 128 (1525). Schück MedeltKultH 138 (1907).
3) (förr) titel för lärare vid domkyrkoskola. HovförtärSthm 1557 A, s. 99.
4) titel för lärare vid gymnasium; förr om lärare vid de äldre, självständiga gymnasierna; senare (fr. 1849) om huvudlärare vid elementarlärovärk resp. högre allmänt lärovärk vilken äger stadgad högre kompetens o. huvudsakligen undervisar på gymnasialstadiet; numera äv. ss. titel för lärare vid vissa andra läroanstalter som äro jämförliga med ett gymnasium. Lektor vid högre allmänt lärovärk, seminarium, teknisk elementarskola, tekniskt gymnasium, sjökrigsskolan, förr äv. lektor vid teknisk högskola, landtbruksinstitut, handelshögskola m. m. (senare ersatt av: professor). Lektor i latin. Kvinnliga lektorer. KlädkamRSthm 1648 C, s. 251 a. Götheborgs Gymnasium, stiftadt 1648, är försedt med 7 Lectorer. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 19. Lucius, en före detta docent i praktisk filosofi .. som hamnat i staden som lektor i modersmålet och filosofisk propedeutik. Hellström Malmros 20 (1931). — jfr ELOKVENTIE-, HISTORIE-, LÄROVÄRKS-, SEMINARIE-, SPRÅK-LEKTOR m. fl. — särsk. (i Finl.) i uttr. äldre o. yngre lektor, titel motsv. lektor resp. adjunkt l. övningslärare. FinlStatskal. 1914, s. 296. En yngre lektor i teckning får inte vara så noga. Wendt PensSkogsh. 7 (1922).
5) titel för språklärare (vanl. av främmande börd) som vid universitet l. högskola bedriver praktisk undervisning i språk (vanl. sitt modersmål). Infödda lektorer i främmande språk. Svenske lektorn vid universitetet i Kiel. FinlStatscal. 1828, s. 62. UUKatal. 1889, v.-t. s. 14. — jfr UNIVERSITETS-, UTLANDS-LEKTOR,
Ssgr (i allm. till 4): A [av lat. lectoris, gen. sg.] (†): LEKTORIS-SYSSLA, se B.
B: LEKTORS-AVHANDLING~020. om akademisk avhandling som utgives o. försvaras vid teologisk fakultet för vinnande av lektorskompetens. PedT 1891, s. 10. —
-BEFATTNING. SFS 1859, nr 16, s. 20. —
-BESTÄLLNING. (i sht i kanslispr., numera föga br.) lektorsbefattning. SFS 1839, nr 37, s. 6. Klint (1906). —
-FRU. —
-FULLMAKT~20 l. ~02. Ödmann Hågk. 97 (c. 1805; uppl. 1918). —
-GRAD. jfr GRAD, sbst.1 4 b. Vid löneförhöjningen inom lektorsgraden. BtRStP 1862—63, X. 1: nr 169, s. 28. —
-KAPITEL. (förr) om domkapitel som var så organiserat att lektorer voro självskrivna ledamöter. Brilioth SvKyrkKunsk. 335 (1933). —
-KOMPETENS. Att fordra en afhandling för vinnande af lektorskompetens. PedT 1892, s. 69. —
-KOMPETENT, adj. äv. i substantivisk anv. Antalet af lektorskompetenta. PedT 1906, s. 400. SvGeogrÅb. 1929, s. 236. —
-LÖN. Porthan BrCalonius 369 (1797). —
-PLATS. Thyselius HdlLärov. 1: 91 (1835). —
-PROV. (förr) prov för sökt lektorsplats. BtRStP 1862—63, Saml. X. I. 2: nr 169, s. 13. —
-SYSSLA, r. l. f. (lektoris- 1735. lektors- 1810 osv.) VDAkt. 1735, nr 33. —
-TITEL. Lektorstiteln är visserligen ingen prunkande titel, men den utmärker i alla fall den högre läraregraden. TSvLärov. 1863—65, s. 54. —
-TJÄNST. Skolordn. 1778, s. VIII. —
-TJÄNSTGÖRING~020. —
-VIKARIAT.
Avledn.: LEKTORAT, n. ((†) m. l. f. VDP 1651, s. 36, Därs. 1652, s. 58). [jfr REKTORAT, KOLLEGAT till REKTOR resp. KOLLEGA] lektorsbefattning, lektorstjänst.
1) (i fråga om ä. romersk-katolska förh.) till 2. 3SAH 27: 101 (1915).
2) till 4. VDP 1651, s. 36. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 84. jfr MODERSMÅLS-LEKTORAT m. fl.
3) till 5. FinlStatskal. 1851, s. 155. jfr UTLANDS-LEKTORAT.
Ssg (till LEKTORAT 2): lektorat-lägenhet. (†) ledig lektorstjänst. Then första Lectoratlägenhet, sig vthi Strängnäs Gymnasio yppandes warder. Karlson ÖrebroSkolH 3: LXX (cit. fr. 1645). —
LEKTORSKA, f. till 4, 5: lektors hustru l. änka. VGR Verif. 31/3 1742. STSD(A) 1936, nr 23, s. 6 (med avvisande av titeln). jfr ÄNKE-LEKTORSKA.

 

Spalt L 520 band 15, 1939

Webbansvarig