Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEDGÅNG le3d~goŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (†) förhållande(t) att leda mot ngt (se LEDA, v.1 2 a); rörlighet i en led. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Stiernstolpe Cuv. 76 (1821).
2) = LED, sbst.1 1; äv. med. oeg., i uttr. falsk ledgång. Ben hänga tillsamman .. (bl. a.) Genom Ledgång (arthron). Rosenstein Comp. 41 (1736). Gikt består i en ganska fin och flygtig skärpa, som gemenligen sätter sig i ledgångarna. VetAH 1762, s. 4. De ben, som bilda skelettet, äro förenade med hvarandra .. antingen orörligt, genom suturer eller sömmar, eller rörligt genom falska eller äkta ledgångar. LB V. 2: 7 (1908). — jfr HASE-LEDGÅNG.
4) i sht tekn. fogning varigm olika delar av en maskin l. apparat o. d. äro rörligt förbundna; gångjärn; jfr LED, sbst.1 6. Rinman 1: 353 (1788). (I Legendres ångmaskin) är pistonstången med en ledgång fästad vid pistonen. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 1. En s. k. urladdare .. utgöres af tvenne förmedelst ledgång förenade armar a och b af metall, som hållas med isolerande handtag. Fock 1Fys. 560 (1855). Zeiss’ mikrofotografiapparat; kan genom ledgångarna vid L och m äfven fällas upp i vertikal ställning. 2UB 10: 367 (1907).
-INFLAMMATION. (numera mindre br.) ledinflammation. Hygiea 1849, s. 118. Kronisk missbildande ledgångs-inflamation. Fornv. 1914, s. 25. —
-TUBERKULOS. SFS 1891, Bih. nr 80, s. 4.
Spalt L 426 band 15, 1939