| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAX lak4s, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Sundelius NorrköpMinne 677 (i handl. fr. 1560: Specke Laxer), TullbSthm 10/10 1576, Därs. 2/8 1583 (: Elffw: laxer)).
1) fisken Salmo salar Lin., blanklax, äv. kallad egentlig l. vanlig lax; stundom äv. om närbesläktade fiskar (ss. laxöring); äv. koll. o. ss. namn på maträtt; i pl. äv. (i sht zool.) ss. namn på familjen Salmonidæ. Färsk, salt, rökt, halstrad, gravad, marinerad lax. SthmSkotteb. 3: 188 (1520). Laxen han går til, ther starckast strömen forssar. Lucidor (SVS) 145 (1671). Langlet Husm. 335 (1884). FoFl. 1907, s. 286 (i pl., om familjen Salmonidæ). Ekman NorrlJakt 309 (1910; om laxöring). Laxen, som (om våren) från havet vandrar upp i floderna. FoFl. 1934, s. 213. — jfr BLANK-, BÄCK-, DRIV-, FJÄRD-, FÄRSK-, GRAV-, GRÅ-, GULD-, HALMSTAD-, HALV-, HAVS-, INSJÖ-, KALVKÖTT-, KARLSHAMNS-, KROK-, KUNGS-, SALT-, SILVER-, SPICKE-, STAM-, ÖR-LAX m. fl. — särsk.
a) (vard.) i bildl. anv., om person, i sht i sådana uttr. som en glad l. livad l. (mera tillf.) lycklig lax. Hon .. gjorde inte annat än grälade med Ström, som ännu alltid är lika kär, den laxen! Hedberg 4År 160 (1858). Du är ändå en lycklig lax, min kära Willi Janson. Leffler ESkr. 2: 162 (1887). Swensson Willén 84 (1937).
c) (†) i det bildl. uttr. lära ngn äta lax, lära ngn skick o. ordning, ”lära ngn mores”; få ngn att lyda. Chronander Surge E 8 a (1647). Knöppel GudRådsl. A 3 a (1744).
2) i oeg. anv.
-ASK, r. l. m. (skämts.) i den vid hastigt framsägande relativt svåruttalade ramsan sex laxar i en laxask. Landsm. V. 5: 137 (1886). —
-BARN. (lax- c. 1600—1895. laxe- 1796—1853) [jfr ä. d. laksebarn, t. lachskind] (i vissa trakter) = -YNGEL. Bureus Suml. 39 (c. 1600; fr. Ångermanl.). Stuxberg Fisk. 542 (1895; fr. Hall.). —
-BLOMSTER. (i Norrl.) växten Trollius europæus Lin., bullerblomster, som blommar på våren (då laxen går uppför älvarna). Linné Fl. nr 510 (1755). —
-BYGGNAD. (†) fisk. fiskebyggnad för laxfångst. HärnösDP 1695, s. 364. Hülphers Norrl. 4: 179 (1779). —
-BÖRLING, m. l. r. (i västra Sv. samt zool.) unglax (i storleken 1—2,5 kg.), smålax. Nilsson Fauna 4: 376 (1853). HallHushSH 1900, 2: 81. —
-DAMM, r. l. m.
1) (†) i älv anbragt anordning (ss. laxkista) för fångst av lax. Lind (1749; under lachs-wehr). Lilljeborg Fisk. 2: 563 (1888).
2) damm där laxyngel uppfödes l. där för laxodling avsedd lax (”stamlax”) hålles. DN(A) 1931, nr 220, s. 6. —
-FISK.
1) (†) koll.: lax. Att the väl packa och saltta then laxfisk som biscopsstolen tilkommer. G1R 5: 87 (1528). Bureus Suml. 67 (c. 1600).
2) zool. fisk hörande till laxfamiljen; i pl. äv. om denna familj. Nilsson Fauna 4: 363 (1853; i pl., om laxfamiljen). Regnbågsforellen .. och bäckrödingen .. (äro) båda laxfiskar. Ekman NorrlJakt 442 (1910). —
-FISKE. (lax- c. 1600 osv. laxa- 1525—1626. laxe- 1527—1773) [fsv. laxa fiske] äv. konkret, om fiskeplats l. fiskebyggnad för laxfångst. G1R 2: 123 (1525). Därs. 12: 10 (1538; om fiskebyggnad). I de flesta af .. (Sverges) strömmar idkas Lax-fiske. Palmblad LbGeogr. 99 (1835). —
-FISKERI 1004, äv. 3~002. (lax- 1616—1905. laxa- 1532. laxe- 1541) [fsv. laxa fiskeri] särsk. konkret, om fiskebyggnad för laxfångst. HFinlKamF 1: 143 (1532). G1R 13: 313 (1541). Stadgar .. för .. laxfiskerierna i Vesterbottens län. SFS 1874, nr 3, s. 24. —
-FLUGA.
1) entomol. nattslända (som användes ss. agn vid laxfiske), laxmygga, braxenfluga. Thorell Zool. 2: 367 (1865). Schröder Fiske 64 (1900).
-FOGDE. (lax- 1552—1917. laxa- 1528—1532. laxe- 1544—1642) (förr) person som hade tillsyn över kronan tillhörigt laxfiske. G1R 5: 69 (1528). AktsamlKungsådreinst. 296 (1750). —
-FORELL. (mindre br.) forell, laxöring. Rålamb 14: 99 (1690; rubrik). Björkman (1889; med hänv. till laxöring). —
-FORM; pl. i bet. I -er. i bet. II -ar; förr äv. (i bet. II) -FORMA, r. l. f.
II. (†) bläckform vari laxpudding l. dyl. anrättas(?); jfr -LÅDA, -PANNA samt FORM II 1. Bläck. .. 1. Laxforma. BoupptSthm 1680, s. 78 a (1673). Oec. 114 (1730). —
-FÄNGE. (lax- c. 1740—1905. laxe- c. 1600) (numera knappast br.) laxfiske; äv. konkret. Bureus Suml. 67 (c. 1600). De vanligaste laxfängena utgöras .. af stora mjärdar eller ”tinor” af träslanor eller af mässingstrådnät. SvRike. I. 1: 274 (1899). —
-FÄRG. [jfr t. lachsfarbe] gulröd färgnyans som liknar färgen hos laxens kött. HjelpMåln. 25 (1857). Sonesson HbTrädg. 867 (1926). —
-FÖRANDE, p. adj. om vattendrag: vari laxen stiger upp. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 110. —
-GARN. (lax- 1880 osv. laxe- 1752—1794) garn (se d. o. 2 a) för laxfångst. Richardson Hall. 212 (1752). Calonius 3: 313 (1794). —
-GÅNG. (†) om laxens vandring; jfr GÅNG I 2. AktsamlKungsådreinst. 215 (1692). Sundelius NorrköpMinne 302 (1798; efter handl. fr. 1643). —
-GÅRD. (lax- 1654 osv. laxa- 1543. laxe- 1562—1773) [fsv. laxa garþer] fast fiskebyggnad för laxfångst, bestående av landarm av spjälvärk samt laxkar. NorrlS 1—6: 278 (1543). —
-HANNE. —
-HO, r. l. m. (förr) ho (se HO, sbst.1 1 a) vari lax fångades vid hoppfiske; äv. i utvidgad anv., om hoppfiske. HallHushSH 1898, 2: 65. —
-HUS. särsk. om över ett laxförande vattendrag byggt litet hus med öppning i golvet för laxens fångande med ljuster. Broman Glys. 3: 606 (c. 1740). WoJ (1891). —
-HUVUD. (lax- 1733 —1891. laxe- 1664) äv. kok. ss. maträtt. Salé 76 (1664). Hagdahl Kok. 338 (1879). —
-KAR. (lax- 1559 osv. laxa- 1525—1528. laxe- 1544—1886 (möjl. citat fr. 1589)) [fsv. laxa kar] i laxgård: kar (av spjälor l. garn; se KAR, sbst.1 3 b) vari laxen fångas. G1R 2: 65 (1525).
-KISTA. (lax- 1552 (: laxkistebyggere), 1723 osv. laxe- 1556) [fsv. laxa kista] laxkar; äv. om likartad fångstanordning byggd av sten. G1R 26: 273 (1556).
-KNUT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 375) i sht fisk. visst slags knut (urspr. använd vid bindning av laxnät), skotstek. Arwidsson Strömm. 24 (1913). Landsm. 1926, s. 16. —
-KOLK. (i vissa trakter av Norrl.) ”kolk” (se KOLK, sbst.1 1) använd vid laxfångst. Bureus Suml. 71 (c. 1600). —
-KROK.
2) om den broskartade, kroklika förlängning av underkäken som utväxer på hannen av vissa laxarter under lektiden; jfr KROK 4 a γ. Hammarström Sportfiske 279 (1925). —
-LETA, r. l. f. (i vissa trakter) laxfiske; äv. konkret. Möller (1807; med hänv. till laxfiske). Nyblom Minn. 2—3: 166 (1904; konkret). —
-LÅDA, r. l. f.
1) (†) form (se d. o. II 1) vari laxpudding anrättas(?); jfr -FORM II. JernkA 1833, s. 520. Langlet Bohag 34 (1893).
-LÄNK. (lax- 1889—1907. laxe- 1687—1818) (i vissa trakter) nätgård avsedd för laxfångst. LMil. 2: 82 (1687). Osbeck Lah. 49 (1796). VFl. 1907, s. 25. —
-MINA. (i vissa trakter) för laxfångst i älvar avsedd, av stenkistor l. murvärk uppbyggd fyrkantig inhägnad (med en öppning i den nedre, mot älvens mynning vända gaveln för fiskens ingång o. en i den övre för vattnets fria inlopp). SvRike I. 1: 274 (1899). Ekman NorrlJakt 380 (1910). —
-MOCKA, r. l. f. (i Norrl.) det i krokform satta yttersta nätet i ett strandsätt för laxfiske, krok (se d. o. 4 e); äv. om strandsättet i dess helhet. 1NJA 1874, s. 469. Ekman NorrlJakt 303 (1910). —
-MYGGA l. (vanl. koll.) -MYGG. i sht entomol. om nattsländor som användas till bete vid laxfiske; jfr -FLUGA 1. Rothof 282 (1762). FoFl. 1932, s. 63. —
Ssgr: laxnot(e)-dräkt. (-not-) (†) konkret: laxnot; jfr DRÄKT I 1 d. ÅngermDomb. 16/1 1645, fol. 3. Därs. 1648, s. 59.
-varp. (i fråga om ä. förh.) ställe där fiske med laxnot försiggår. UpplDomb. 3: 154 (1595). ÅngermDomb. 31/7 1646, fol. 15. Grönewall, .. ett laxnotvarp i Klofsta by. NorrlS 1—6: 7 (1892). —
-ODLING. särsk. om konstbefruktning av laxrom samt rommens utkläckning (vid laxodlingsanstalt). VesternorrlHushSH 5: 276 (1876).
Ssg: laxodlings-anstalt. —
-PANNA. (lax- 1670—1723. laxe- 1744) (†) för tillredning av lax; jfr -FORM II. BoupptSthm 12/4 1670 (efter bläckslagare). Lax panna af bleck. Därs. 29/10 1672. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. —
-PATA. (i Norrl.) strandpata; karsinapata. AktsamlKungsådreinst. 60 (1577). Ekman NorrlJakt 375 (1910). —
-PÄNNINGAR, pl. (lax- 1649. laxe- 1687) (förr) kam. avgift som erlades i st. för ”laxränta”. Murenius AV 189 (1649). LMil. 2: 87 (1687). —
-RÄNNA, r. l. f. särsk. om i starka forsar l. mindre vattenfall åstadkommen ränna genom vilken den uppvandrande laxen kan taga sig fram. TIdr. 1882, s. 4. —
-SILL.
1) [efter d. laksesild] den vid Skandinaviens västkust stundom anträffade prickfisken Maurolicus mülleri Grull. (M. pennantii Walb.); i pl. äv. zool. om släktet Maurolicus l. om familjen Scopelidæ (till vilken prickfiskarna höra). Sundström Fauna 261 (1877). Stuxberg Fisk. 136 (1894; i pl., om släktet Maurolicus).
2) i sht handel. handelsbeteckning för vissa former av konserverad sill. Marinerad laxsill med pickelssås. SvFiskT 1916, s. 87. —
-SKATT. (lax- 1530—1921. laxe- 1531) (förr) kam. skatt som utgick i laxar; jfr -RÄNTA. HH XI. 1: 7 (1530). Almquist CivLokalförv. 2: 348 (1921). —
-SKINKA. [benämningen torde åsyfta likhet med den i handeln förekommande rökta laxen] i sht handel. o. kok. salt o. rökt fläskhare l. innanlår av oxe, klädt med späck. PriskurAFalk 1913, s. 3. Högstedt KokB 606 (1920). —
-SLÄKTE(T). zool. fisksläktet Salmo Art., till vilket bl. a. laxen hör. Nilsson Fauna 4: 364 (1853). —
-STABBE. (lax- 1892. laxe- 1640) (i vissa trakter) laxöring. Linc. (1640; under trutta). AB 1892, nr 136, s. 3. —
-STADGA, r. l. f., förr äv. -STADGE, r. l. m. (lax- 1641. laxe- 1635—1646) (förr) kam. årlig avgift till kronan för ett laxfiske. ÅngermDomb. 3/6 1635, fol. 84. Därs. 3/11 1636, fol. 119. (Han) besuärade sigh om Laxestadgan i Flijforssen är förhögt. Därs. 20/7 1646, fol. 2. —
-STJÄRT. (lax- 1687 osv. laxe- 1711)
2) [jfr motsv. anv. av t. schwalbenschwanz o. eng. dovetail] i sht byggn. i ena ändan av en stock l. dyl. i form av en laxstjärt (i bet. 1) huggen tapp avsedd att infällas i en urtagning av motsv. form i en annan stock l. dyl. (äv. kallad hel laxstjärt); äv. i utvidgad anv., om på dylikt sätt gjord fog (särsk.: laxknut); jfr LAX, sbst.2 Halv laxstjärt, om dylik tapp vars ena sida är parallell med stockens osv. långsida. I hörnen (av en dammbyggnad) bör göras laxstjärtar och ej vanlig knuthuggning. BlBergshV 18: 100 (1687). Upptill (i kassunen) äro sidotimren medelst laxstjertar infällda i en 10 tums bjelke. TByggn. 1859, s. 166. 2UB 1: 412 (1898). Siwertz Dun 253 (1922).
-STRÖM. (lax- 1918. laxe- 1544) (del av) vattendrag vari lax går upp (o. där laxfiske bedrives). G1R 16: 140 (1544). —
-STÖR, m. l. r. (lax- c. 1740—1892. laxe- 1746) zool.
1) (numera knappast br.) fisken Acipenser sturio Lin., stör; jfr -STÖRJA 1. Broman Glys. 3: 671 (c. 1740); bet. oviss. Œdman Bahusl. 35 (1746). Cederström Fiskodl. 254 (1857). GHT 1892, nr 167 B, s. 1.
-STÖRJA, ngn gg äv. -STÖRJE, sbst.1 (lax- 1714—1807. laxe- 1857) [formen -störje beror på sammanblandning med LAXE-STÖRJE, sbst.2 (se C nedan)] zool.
1) (†) = -STÖR 1. Broman Glys. 1: 359 (1714). (De) fångade .. en Laxstörjà 4 al(na)r lång. Därs. 445 (1733). VetAH 1751, s. 173. Cederström Fiskodl. 254 (1857).
-SÄTT. (lax- 1891 osv. laxe- 1818) (i sydvästra Sv.) av ett antal nät förfärdigad större fiskebyggnad (”strandsätt”) för laxfångst vid havskust. Bexell HallH 2: 432 (1818). GHT 1891, nr 59, s. 3 (vid Falkenberg). —
-TAXA. (lax- 1766 osv. laxe- 1765) (förr) kam. taxa för laxskatt; äv. övergående dels i bet.: laxskatt, dels i bet.: laxfiske (för vilket skatt utgår). Delägarne i Torneå älfs lax-taxa. PH 8: 306 (1766). Branting Förf. 1: 405 (1827; om förh. 1728). Bonsdorff Kam. 236 (1833; om förh. 1618). Ekman NorrlJakt 428 (1910).
-TINA l. -TENA, r. l. f. [jfr nor. lakseteine] ett slags stor tina (jämte tillhörande fiskebyggnad) för laxfångst. VetAH 1751, s. 274. NorrlS 1—6: 107 (1799; efter handl. fr. 1634). Uppl. 2: 152 (1903). Ekman NorrlJakt 371 (1910). —
-TIONDE, sbst. (lax- 1853—1934. laxe- 1552) (förr) kam. jfr -SKATT. G1R 23: 98 (1552). SFS 1897, nr 59, s. 8. —
-TRAPPA. trappformig anordning (”fiskväg”) för att bereda uppgående lax väg förbi dammbyggnader, vattenfall o. d. upp till lämpliga lekplatser o. d. Svederus Hlex. 201 (1869). —
-TUNNA, r. l. f. (lax- 1548—1911. laxa- 1529. laxe- 1599—1655) (i sht förr) tunna att förvara (salt) lax i; äv. om den mängd lax som förvaras (l. rymmes) i en tunna. G1R 6: 251 (1529). SthmTb. 11/1 1576. —
-UNGE.
-VARP. (lax- 1899. laxe- 1551) plats i vattendrag där laxfångst med not äger rum. G1R 22: 278 (1551). SvRike I. 1: 272 (1899; vid Ljusne). —
-VÅN l. -VÅNA. (lax- c. 1723—1751. laxe- 1629—1631) (i Norrl.) fiskredskap (”fiskvåna”) för laxfångst. ÅngermDombRenov. 1629, fol. 4. VetAH 1751, s. 273. —
-VÄLLING. (förr) om ett slags korngrynsvälling vari man lade stycken av kokt lax(rygg). Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693). SvKock. 12 (1837). —
-VÄR l. -VÄRN. (lax- 1645. laxe- 1645. -vähr 1645. -värn 1645) [jfr t. lachswehr] (†) fiskebyggnad för laxfångst. RP 11: 64 (1645). Därs. 142. —
-ÖGA.
1) öga av lax.
2) (†) ett slags bakform i form av ett laxöga (i bet. 1)? 1. Laxöga af bleck och en lithen Barn kiettel. BoupptSthm 23/9 1670. —
-ÖRING, se d. o.
B (†): LAXA-FISKARE, -FISKE, -FISKERI, -FOGDE, -GÅRD, -KAR, -NÄT, -TUNNA, -Å, se A.
C († utom i LAXE-STÖRJE): LAXE-BARN, se A. —
-FISKARE, -FISKE, -FISKERI, -FOGDE, -FORS, -FÅNG, -FÄNGE, -GARN, -GÅRD, -HUVUD, -KAR, -KISTA, se A. —
-KÖTT, -LÄNK, -NOT, -NÄT, -PANNA, -PÄNNINGAR, -SKATT, -STABBE, -STADGA, -STJÄRT, -STRÖM, -STÖR, -STÖRJA, -STÖRJE, sbst.1, se A. —
-STÖRJE, sbst.2 [efter nor. laksestørje] (mindre br.) zool. den i Atlantens varma delar samt Medelhavet o. Stilla havet förekommande fisken Lampris pelagicus Gunn., glansfisk; jfr LAX-STÖR 2. Lilljeborg Fisk. 1: 315 (1884). GHT 1898, nr 102, s. 3 (fr. Hall.). 3NF 8: 730 (1928). —
-SÄTT, -TAXA, -TIONDE, -TUNNA, -VARP, -VÅN(A), -VÄR(N), se A.
Spalt L 369 band 15, 1939