Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVADRAT kvadra4t, r. l. m. (Luth Astr. 79 (1584) osv.) ((†) n. Dähnert (1784)); best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer i ä. tid i lat. form o. med lat. böjning. Aurelius Räkn. I 4 a (1633; quadrati, pl.).
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr d. kvadrat, t. quadrat; av lat. quadratum, n., quadratus, m., substantivering av lat. quadratus, adj. (se KVADRAT, adj.)]
1) plan rätvinklig figur som begränsas av fyra lika långa, raka sidor; yta av sådan form. Kempe Krigzpersp. 153 (1664). BonnierKL (1925). — särsk.
a) i uttr. i kvadrat. — särsk.
α) i förening med måttsbestämning som angiver längden av sidan till en yta av kvadratisk form. Fyra tum i qvadrat. Serenius (1741). (Klock-)Stapelen har .. varit 7 alnar i quadrat. NorrlS 1: 59 (c. 1770). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 318.
β) i uttr. plantera (växter o. d.) i kvadrat, plantera (växter) så att plantorna komma att stå i rader med lika stora mellanrum såväl i den ena riktningen som i en riktning vinkelrätt mot denna. QLm. I. 1: 25 (1833).
b) (†) i uttr. (så l. så många) alnar o. d. kvadrat, = a α. 1 Flamst bordhteckie 4 al(na)r Qvadrat. BoupptSthm 1675, s. 1397 a.
c) i ssgr med senare leden betecknande ett längdmått, för att beteckna ett ytmått motsvarande en kvadrat vars sida har längden av ifrågavarande mått.
d) (†) elliptiskt för: kvadratfot (l. möjl. för ngn annan beteckning för ytmått). Kanslern bifaller 9 okt. 1665 inköp af halfva Lohrmanska huset (”3,000 quadrater”). Annerstedt UUH II. 2: 247 (cit. fr. 1665).
e) i vissa specialanv., för att beteckna yta av mer l. mindre kvadratisk form; äv. i överförd användning, om föremål o. d. med mer l. mindre kvadratisk form. Man är .. ense derom, att såväl Tilly, som Waldtstein till batalj uppställde sina trupper på verkliga qvadrater. Mankell Fältsl. 55 (1857). Det hvita sängtäcke, som ni håller på att virka kvadrater till. SD(L) 1904, nr 303, s. 2. — särsk.
α) byggn. om mer l. mindre kvadratiskt rum (i sht i kyrka) täckt av valv. Skeppet (i Tryde kyrka) .. innehåller tvenne qvadrater. Brunius SkK 119 (1850). Den över en kvadrat slagna kupolen. Munthe IslamK 30 (1929). — jfr KOR-, MIDT-, SIDO-, VALV-KVADRAT.
β) astr. i uttr. Pegasus’ kvadrat l. kvadraten i Pegasus, om en grupp av fyra stjärnor i stjärnbilderna Pegasus o. Andromeda (därav tre i Pegasus o. en i Andromeda), som tillsammans bilda en nästan kvadratisk figur. Rålamb 4: 6 (1690). SvUppslB 21: 291 (1934).
γ) (†) i stad: område begränsat av fyra gator, kvarter. NVexjöBl. 1848, nr 2, s. 1.
δ) boktr. om större, rektangulär utslutning, avsedd att fylla en av typer icke fullsatt rad, ”fyrkant”. Holmberg 2: 527 (1795). SFS 1917, s. 188. — jfr PETIT-KVADRAT.
2) mat. tal som uppkommer, då ett tal multipliceras med sig självt, andra digniteten l. potensen av ett tal. Upphöja ett tal i kvadrat. Kvadraten på, stundom av l. till ett tal l. en storhet. Ett tals kvadrat, kvadraten på ett tal. Luth Astr. 79 (1584). (Talet) 16 .. (är) en Quadrat af 4. Swedenborg RebNat. 1: 331 (1740). Egenteligen kallas aa eller 2:a digniteten til a quadrat til a. Palmquist Alg. 1: 12 (1745). Svängningstalens qvadrater (förhålla sig) omvändt som pendellängderna. Fock 1Fys. 77 (1853). Kvadraterna på planeternas omloppstider. Bergstrand Astr. 247 (1925). — jfr BIKVADRAT. — särsk. i uttr. i kvadrat, i andra digniteten; i bildl. anv. Mannen, som blir själviskheten i kvadrat. Faustman GiftKv. 117 (1926).
3) (enst., †) antal av fyra, fyrtal? Bellman (SVS) 1: 175 (c. 1775, 1790).
Ssgr: A: (1 c) KVADRAT-ALN. (i sht förr) CivInstr. 252 (1633).
(1) -BEN. zool. hos ryggradsdjur (utom däggdjuren) förekommande skelettdel mellan underkäken o. kraniets ben. Florman Anat. 1: 268 (1823).
(1 c) -CENTIMETER.
(1 c) -DECIMETER.
(1 c) -FAMN. (i sht förr) jfr FAMN II 1. (Bladh o.) Hornstedt 145 (1784).
(1 c) -FOT. (i sht förr) jfr FOT 8. Rålamb 1: 16 (1690).
-FÖRBAND. skogsv. skogsplantering vid vilken plantorna sättas i vinklarna av kvadrater; jfr KVADRAT, sbst. 1 a β. SkogsvT 1904, s. 96.
-FÖRBUND. (†) skogsv. = -FÖRBAND; jfr KVADRAT, sbst. 1 a β. NF 5: 653 (1882).
(2) -FÖRHÖJNING. (numera knappast br.) upphöjning av ett tal till andra digniteten. Swedenborg Reg. 6 (1718).
-GRAD. astr. kvadratisk yta på himmelen, där varje sida är en grad; jfr KVADRAT, sbst. 1. Lindhagen Astr. 633 (1861). Åkesson SfärAstr. 50 (1913).
(1) -INNEHÅLL~002 l. ~200. ytinnehåll. Rinman 1: 679 (1788).
(1) -JÄRN. tekn. fyrkantjärn. TT 1901, M. s. 126.
(1 c) -KILOMETER.
(1 c) -LINJE. (förr) NNordenskiöld (1842) hos Berzelius Brev 11: 240. 1 qvadrattum (fördelas) i 100 qvadratlinier. SFS 1855, nr 16, s. 6.
(1 c) -METER.
(1 c) -MIL. Fennia XVI. 3: 25 (i handl. fr. 1761).
(1 c) -MILLIMETER.
-MÅTT. ytmått för vilket kvadraten på längdmåttsenheten ligger till grund; jfr KVADRAT, sbst. 1 c. Rålamb 1: 85 (1690).
-PLANTERING. (föga br.) skogsv. = -FÖRBAND; jfr KVADRAT, sbst. 1 a β. Björkman Skogssk. 192 (1868).
(1 e δ) -RAD. boktr. rad bestående av enbart kvadrater. Täubel Boktr. 1: 91 (1823).
(1 c) -REV, r. (i sht förr) 1 qvadratref fördelas i 100 qvadratstänger. SFS 1855, nr 16, s. 6.
(2) -ROT. mat. i förhållande till ett givet tal: tal som multiplicerat med sig själv giver till resultat detta tal. 3 är qvadratroten af 9. Swedenborg Reg. 7 (1718).
(1) -SKRIFT. (i fackspr.) form av hebreisk skrift, i vilken bokstäverna hava mer l. mindre kvadratisk form. Thorberg ÖsterlSpr. 12 (1785).
(1) -STEN. (†) sten huggen i kvadratisk form. Rig 1931, s. 24 (1653). Kurck Lefn. 44 (1705).
(1 c) -STÅNG. (i sht förr) Wikforss 2: 347 (1804). 1 qvadratstång (fördelas) i 100 qvadratfot. SFS 1855, nr 16, s. 6.
(1) -STÄLLD, p. adj. (†) kvadratformig, kvadratisk. Rålamb 1: 9 (1690).
(1) -SÄTT. (†) i uttr. på kvadratsätt, i form av en kvadrat. L. Paulinus Gothus Stiernsköld F 2 a (1628).
(2) -TAL. (kvadrat- 1690 osv. kvadrate- 1727) mat. tal som utgör andra digniteten av ett annat tal. Rålamb 1: 8 (1690).
(1 c) -TUM. (i sht förr) Hofcal. 1739, s. 42.
(1) -YTA. ytinnehåll. Rothstein Byggn. 535 (1859).
B (†): KVADRATE-TAL, se A.

 

Spalt K 3309 band 15, 1938

Webbansvarig