Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPOSANT kom1pωsan4t l. -po- l. -på-, äv. -aŋ4t, r.; best. -en; pl. -er.
(i fackspr.) beståndsdel, element, komponent. — särsk.
b) fys. = KOMPONENT b. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 39. Jordmagnetismens horizontala komposants verkan på en likaledes horizontal magnetnål. Fock 2Fys. 534 (1861). Ekman Mek. 24 (1919). jfr HASTIGHETS-, HORISONTAL-KOMPOSANT.
Spalt K 2059 band 14, 1937