Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOLARE kå3lare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(mans)-person som har till yrke att tillvärka träkol. SthmSkotteb. 3: 179 (1521). Kolaren (skall) haffua för huarie xv fampna mijlo xij öre peninge på sin eghen kost. G1R 7: 139 (1530). Lagerlöf Holg. 2: 305 (1907). Hallström Händ. 219 (1927). — jfr BRUKS-, MIL-, SKOGS-KOLARE m. fl.
-KOJA, r. l. f. kolares primitiva bostad vid milan, kolkoja. Möller (1790). Böök ResSv. 120 (1924). —
-KONST(EN). (numera bl. tillf.) HCollin hos Wallner ArtCarb. D 2 a (1741). Kolare Konsten Uti Sverige. Wallner (1746; boktitel). JernkA 1824, s. 334. —
-SKOLA, r. l. f. skola där teoretisk o. praktisk undervisning i kolning meddelas. UB 3: 448 (1873). LmUppslB (1923). —
-TORP. (i sht förr) torp vars innehavare har skyldighet att kola visst antal milor l. lämna viss mängd träkol. Rosenblad PVetA 1807, s. 30. Andersson Kolarhist. 44 (1914). —
-TRO, r. l. f. [jfr d. kulsviertro, t. köhlerglaube, fr. foi de charbonnier, it. fede da carbonaio, nylat. fides carbonaria; urspr. med syftning på uppfattningen att kolare voro naivt troende människor, varom en mycket spridd anekdot om en viss kolares blinda tro på kyrkans lära (se t. ex. Fehr Und. 164 (1894)) bär vittne] kritiklös, blind tro som naivt stöder sig på andras uttalade åsikter. Silvius Öfvercons. 27 (1726, 1730). Hennes kolartro på slafvisk naturimitation som det enda saliggörande inom konsten. Lundegård Prom. 1: 156 (1893). Vår .. kritik med sin kolartro på litterära reminiscenser som nästan all diktnings källa. PHallström i PT 1914, nr 79 A, s. 2. SvD(A) 1934, nr 251, s. 4.
Spalt K 1857 band 14, 1936