Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIM, sbst.2, m.?, äv. KIN, n.? (n. Schultze Ordb. 2262 (c. 1755; möjl. felaktigt)).
Ordformer
(kijm 15381652. kim 16401755. kimm 1640. kin c. 1755)
Etymologi
[fsv. kim, m.?, sv. dial. kim, m.; av ovisst urspr. — Jfr KIM, sbst.3, KIMRÖK]
(†) sot (i en skorsten). VarRerV 28 (1538). Then Brinnande Röök är en Logha (Eldzlogha) när han fasnar i Skorstenen, så är han Soot (Kijm). Schroderus Comenius 47 (1639). Schultze Ordb. 2262 (c. 1755).
Avledn.: KIMMIG, adj.1, l. KIMIG, adj. (kimigh 1572. kimmig(h) 16401652) (†) svart av sot, sotig. Visb. 1: 41 (1572). (Sv.) Kimmigh, sootigh, (lat.) Fuliginosus. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).

 

Spalt K 940 band 14, 1935

Webbansvarig