Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIM, sbst.3, n.?
Etymologi
[sannol. bildat av ORudbeck gm anslutning av KIM, sbst.2 till CIMBRER o. KIMMERIER 1 o. KIMMERISK 1; jfr Rudbeck Atl. 1: 530 (1679)]
(†) mörker. Om winteren Kim och mörker. Rudbeck Atl. 1: 889 (1679).
Avledn.: KIMMIG, adj.2 l. KIMMOT, adj. (cimmut, n. sg. 1679. kimmig 1720) (†) mörk, töcknig. Cimmut wäder, när dagen af dimba och töckn är mörck. Rudbeck Atl. 1: 530 (1679). Lefvandes vij .. såsom uti ett kimmigt mörcker. Lindestolpe Färg. 22 (1720).

 

Spalt K 941 band 14, 1935

Webbansvarig